onsdag 27 februari 2013

Den som söker skola finna

...dock inte alltid det som sökes. 


Solen. Det var så den såg ut. Hade nästan glömt. Det var något pockande och tvingande med dess närvaro som nästan krävde en tur på cykel. Så fick det bli.  

En färd bort från det inre mörkret mot ljuset där ute. Ljusterapi deluxe. 

Utanför fönstret stod min cykel och solade sig och kaxiga talgoxar vrålade obsceniteter åt varandra. I södern är det varmt har jag hört så det fick bli den generella riktningen för dagen även om början på rundan sträckte sig över Högstorp/Hollstorp och måndagsturssträckningen över Hemmesjö och Billa. Pinnade på uppför backarna på lätt kadens och solfilosoferade. Mycket gult, mycket blått och solglasögonen kom till användning.  

Flyttflygplansstreck
nu återvänder de!

Underlaget var synnerligen varierade under dagens färd allt från ren torr asfalt till tjock spårig issörja. Inte helt pigga ben idag. Mest nöjd över att jag kom ut.

Finvägskrök

Världen var bitvis vykortsvacker

Efter ett tag råkade jag hamna i Ingelstad igen. Väl där fick jag ett infall och tänkte att jag skulle återvända till brottsplatsen eller åtminstone stället där jag bytte batterier i förrgår. Och har man sett. Efter någon liten stunds granskande av marken. Där var den, nyckeln!!

Le clé

Den förlorade sonen har återvänt. Och jag som tror på järtecken och omen. Frågan är hur det här skall tolkas. Jag tolkade det som att jag skulle cykla hem. Så det gjorde jag, över Tävelsås, närmsta vägen. 

På vägen idisslade jag min banan.


Soligt fruktleende


/ J - symbolfinnare 

(sträckan då: 52km på 1.50 blev det)

tisdag 26 februari 2013

fortsättning på föregående inlägg "del 2: cykel"

Utlovade en fortsättning. Och en sådan blev det - en lång. Skulle egentligen ha lagt ut den direkt efter turen men det gick inte av olika orsaker. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg.

Två bananer och nästan fem timmar efter det att det förra inlägget skrevs var jag tillbaks vid hemmet. Men om vi ska ta det hela från början...

Banankraftsuttryck

Gryende panik och ångest botas bäst med cykling enligt mig så lite hysteriskt packande vidtog framåt eftermiddagen. En banan inmundigades. Kände på mig att det var en god idé att ta med lite prylar så Sourceryggan åkte fram och packades med de vanliga verktygen, slang, pump, mobil och en vindväst. Samt förstås den obligatoriska färdkostbananen. Även en nödlampa och ett extrabatteri till Mp3-spelaren fick följa med. Det senare skulle vara ett ödesdigert val skulle det visa sig.

Tog på mig lite lagom med kläder då det verkade vara mildare väderlek än sist. Fingervantar istället för tumvantar och ett lager underställ mindre.

Cykeln fick sig en snabb översyn. Kollade bromsarna, grävde fram en kedja bland allt gruset och duttade på lite olja och pumpade däcken.

Standard 32mm,
Inga högtrycksdäck direkt

Kom iväg runt femsnåret men hade tänkt köra tidigare för att få dagsljus. Nu började det redan skymma. Tog runt en kvart att snirkla sig ut ur stan på cykelvägar via Sandsbro. Hade en vag idé att köra mot Gårdsby för att ta höger vid korsningen där och sedan köra i riktning mot Vikensved. Tanken var lite löst att köra en och halv timma eller så i tämligen lugnt tempo eftersom jag sprang igår.

För den som gillar grått och brunt rekommenderas
södra Sverige i slutet på februari

Fick osökt ett citat av T Danielsson i huvudet "De säger att Sverige är vackert på vintern. Hur vet dom det? Då är ju Sverige täckt av snö" Det hade varit en välsignelse nu. Februari är ingen vacker månad brunsörjig som den är.

En halvtimma tog det till Gårdsby där jag stannade för att ta på mig vindväst samt tända lamporna då mörkret var i antågande. Ibland blir saker och ting inte som man tänkt sig. Livets vägval liksom de mer konkreta kan bli slumpartade så jag tog inte höger som planerat utan vänster istället och fortsatte mot Rottne. Vägen dit var lite vintrigare än den tidigare så rena asfalten. Den reviderade färdplanen blev att köra Helgasjön runt och ta vägen över Härlöv till Växjö för att slippa trafik i mörkret. 

Höger eller vänster, det är frågan...

Musik i öronen och Blackfoots "Sittin' on top of the World" ekade i huvudet när jag cyklade uppåt mellan Gårdsby och Rottne.

One summer day, she went away
She's gone and left me, she's gone to stay
Lord she's gone, but I don't worry
'cause I'm sittin' on top of the world

Kosan styrdes sen mot barndomen och Åby. Genom Borlanda en påtaglig doft av tjära. En sommardoft i vintermörkret som eko från en annan, möjlig tid.

En djävul satt på ena axeln och på den andra ingen ängel utan en demon, båda lurpassande och viskande i mina öron. Höll tämligen god fart mot Ör. Väl där blev det svart. Batteriet till cykelbelysningen tog tvärslut utan förvarning. Tur att jag packade ned nödlampa. Den gör inte så jag ser något men jag syns i trafiken i alla fall.

Litet flämtande ljus i natten

Enligt plan skulle jag vika av mot Härlöv i Ör. Det gjorde jag av någon anledning inte. Benen valde automatiskt den så bekanta vägen mot Moheda. Många gånger har jag slutspurtat i slakmotan upp mot Östregård, så inte idag. Tog det rätt lugnt eftersom jag ville spara lite kraft. Tankarna trasslade, nådde inte fram, kroknade och föll ned. De fastnade i vevarmarna som överkokt spagetti och nystade sig. Funderade ingående på om tankar fastnar mest i Shimano eller Campagnolo.

Sen kom paniken och tårarna. Iskalla frostiga tårar i fartvinden och det råfuktiga vädret. Moheda var inte rätt idag. Hade tänkt att sticka in skallen hos några vänner på Trädgårdsgatan, Lingonvägen och Kyrkogatan för att säga hej och planera framtida kaffedrickande. Så blev det inte.

Vek istället av mot Vegby, vidare ut på 126an och styrde mot Alvesta. Tänkte mig nu rundan Alvesta-Gemla-Växjö. Vid Dansjö gård blev det bananstopp.

Stopp vid Dansjö gård

Obligatorisk dopingfrukt

Svart hade det hunnit bli. Mot Gemla via Alvesta gick färden. Skulle svänga vänster i rondellen där var det tänkt. Det blev inte så den här gången heller. Höger blev det. Mot Öja och därefter Öja by. Den tidigare nästan sommarsläta vägen blev nu ett vintrigt helvete. Snömodd, spårigt, halt och bitvis is. Vintern bor kvar här.

En skarp lukt av nyhuggen gran träffar mig. Var inte säker på om den var äkta eller hallucinatoriskt påhittad.

Naturen bjuder på stämningsbelysning

Månen ville skapa stämning och sneglade på mig där jag kämpade mig fram i snigelfart. Och värre skulle det bli. Sönderkörd isskorpa som gjorde att jag studsade fram och dessutom i otakt till musiken. Förstod först inte varför men såg sen orsaken. Bredvid vägen betade, råmade och morrade ett mekaniskt odjur kört i tvåskift, en skogsmaskin.

Efter att ha kämpat mig ut på RV23 så missade jag igen att svänga vänster utan tog höger och sen vägen mot Vederslöv. Även den vintrig. Månen tog sats och förvandlade underlaget till silversnö. Mina tår hade föredragit en kortare sträckning. Den råfuktiga luften hade även börjat gnaga lite på lillfingrarna som började tappa känseln. I Vederslöv finns en skylt där det står att läsa "Växjö 15", utmärkt tyckte diverse kroppsdelar och tydligen även huvudet. Hela jag följde vägen och pilen och körde med tämligen bra flyt åt det hållet. De viskande demonerna hade nu gått över till att vråla rakt in i öronen så det ekade i själen.

Men i konsekvensens namn brast plan b i Dänningelanda. En ny högersväng och bort från staden vars ljus kunde ses mot himlen bar det. Vinterväg igen med cyklande mer på tvären än framåt. Framhjulet skar ideligen ner i modden och halkade mellan fårorna och någon gång bar det ner i diket - besvärligt.

I Tävelsås fick den nya planen inkludera en vänstersväng mot Nöbbele och Krokvik. Men inte fan gick det heller. Rakt fram bar det och dessutom raskt. Airbourne i lurarna:

I'll sit and spin for a little while
if it's the end of days
I'm goin out in style

Farten ökade i takt med att gatljusen i Tävelsås glesnade trots avsaknad av cykelbelysning.  Nu äntligen kunde jag svänga vänster mot Ingelstad. Det gick!! Månen tittade fram igen och tecknade världen i svartvitt och full av kontraster.

 Här och var hade sovande hästar slumpvis placerats ut mitt i verkligheten.

Kallare blev det. Fötterna som för en stund blivit lite varmare hade nu börjat tappa känseln igen och jag kände att det var mycket svårt att öppna eller sluta händerna. Tankarna gick i ultrarapid och kom ingenstans. Ingelstad närmade sig och väl där dog batteriet till min gamla mp3-spelare. Bara att stanna, hala fram extrabatteriet och försöka byta. Lättare sagt än gjort med valhänt frusna fuktiga fingrar och ett suddigt intellekt. Sen fungerade inte eländet. Försökte förtvivlat utröna varför. Under tiden iakttog jag några trimmade volvobilar som sladdande kretsade kring naturbruksgymnasiet som vråkar kring ett kadaver. De sega tankarna lyckades sammanfogas till en slutsats. Batteriet var felvänt.

Med musik igen styrdes kosan äntligen hemåt. Kallare och mer nedkyld för varje meter blev jag. Kände mig avdomnad, stel och kall. Tittade på mina händer för att se om de var två eftersom jag inte kände den högra. De tidigare försöken att vifta blod i dem var nu verkningslösa. Kände att jag var tvungen att hålla i styret för att inte bli lämnad kvar. Kändes som jag åkte cykel. Benen levde sitt eget liv och musiken blockerade alla övriga ljud. Mörkret, musiken och en evig cirkel av trampande fötter.

Bramstorp, snart framme, avfart mot St Sigfrid närmare ändå. Kall, så kall men mekaniskt trampande. En cyklistmaskin, inte snabb men seg.

Genom Öster och in på Framnäsvägen. Sen hemma, där det sket sig ordentligt. Längtade efter en varm dusch, en rejäl kopp te och en macka. Hade inte ätit något annat än bananer sen klockan tio. Men det fick anstå. Fick av mig vantarna och skulle ta fram nyckeln som jag av någon outgrundlig anledning som jag inte minns hade placerat i samma lilla ficka som musikspelaren och inte i camelbaken som jag brukar. Men men...var är den? Ingen nyckel och så kalla händer att jag inte känner något alls. Famlar över fickan, vänder ut och in på den, men nej. Ingen nyckel. Upprepar proceduren flera gånger som om det skulle hjälpa. 

Fick panik. Vad skulle jag göra? Kände på dörren till cykelrummet, låst. Kände på dörren till entrén, även den låst som sig bör. Och där inne bredvid namntavlan kunde jag skymta lappen med journumret på. Det gick inte att läsa utifrån. Ringer ett par goda vänner, får råd och erbjudande om att bli hämtad. Det kommer äntligen någon som ska ut. Får tag i journumret, ringer och får beskedet att 1500-2000kr kostar en insats. Ger upp då jag inte har råd med det. Förtvivlad, genomfrusen och en aning trött. Inte så jag tänkt mig avslutningen på aftonen. Inte för att jag kan tänka alls vid det här laget. Och hade jag det så hade vrålet från demonerna överröstat det.

Nu efter en lång varm dusch, varmt te och lånade kläder känns det något lugnare. Men in kommer jag inte, förrän imorgon i alla fall.


/ J - från solskenscyklist till månskenscyklist

(PS nu har det blivit morgon och lunch. Nyckelman har kommit och släppt in mig och saker verkar ordna sig DS)

måndag 25 februari 2013

Del 1: på önskelistan, del 2: Cykel

- I sökaren cykel


Snälla tomten, högre makter eller någon som råkar höra i största allmänhet. Jag vill ha en ny kamera! 

Någon fantomfotograf lär jag aldrig bli men jag gillar att illustrera saker. Exempelvis texter här på bloggen och förresten livet i allmänhet. Då behöver man en kamera. Jag har väl något i den vägen men den är inte riktigt, hur ska jag uttrycka det diplomatiskt, ultimat. 

Canon Ixus 80IS, vad jag förfogar över

Bilder tar den, megapixlar har den. Men något med objektivet gör att det aldrig blir något djup i bilderna. Och skärpan är av någon anledning i princip bättre med mobilen. Sen var det där med hastigheten. Vet inte hur många jäkla gånger jag råkar fotografera djurrövar! Allt för att de hinner hoppa, skutta, kräla eller på annat vis avlägsna sig ur bild. Att sen försöka ta någon form av rörliga bilder på t ex cyklar är inte det lättaste.

Kanske inte behöver en sån här men...

Fujifilm X-E1 - inte bara snyggast, bäst också!

En god vän har nyligen blivit stolt ägare till en sådan tingest. Har bläddrat lite på nätet och en enad kritikerkår hyllar den. Sen går inte retrodesignen av för hackor! Vilken kamera! Vill ha faktorn är enorm. Men den är lite över min nivå och framför allt budget. 

Någon som har tips på en kamera som kan tänkas vara lite mer avancerad än min och framför allt inte kostar  som en ny uppsättning hjul till min mtb?

Nä, nu har det blivit för lite cyklat. Eftersom jag mår som jag gör och har hävt i mig häxblandning så måste jag ut, bort och iväg. Cykla för livet. 

Banankraft!

Ska försöka byta häxblandning mot banankraft, önska mig lycka till!

Tydligen inte så långt till (h)jul ändå, några meter tyckes det mig, tomtarna kanske kliver ned från loftet trots allt. Återstår att se hur det hela avlöper. Återkommer med rapport om tingens tillstånd. 

To be continued...

fredag 22 februari 2013

Bicycle Repairman

- På utflykt i ödemarken


Nyss hemkommen från natten utanför efter kortare färd i österled. En tillsommarenlängtande Bianchidam i nöd behövde undsättas. Bara att svida om, gränsla springaren och bege sig. 

Alter Ego?

Det var nu inte så avancerat som det till synes kan tyckas. Det var bara lite utlovad hjälp med lättare underhåll på lånad cykel. Något slangbyte, tillbaks med orginalpedaler lite olja och en smula TLC. En bra ursäkt för att dricka kaffe.

Improviserad verkstadslokal

Sen bjöds på såväl andlig som lekamlig spis innan det var dags för hemfärd. På vägen och därmed ivägen stod en älg. Den stod mitt i nattkröken och behagade inte flytta sig förrän jag pratade förnuft med den.


/ J - förklädd

torsdag 21 februari 2013

Terra incognita

- På okänd mark, jag på ett gym??


Jaha, då har jag begått styrketräning. Eller vad det kan tänkas heta när man tafatt fumlar sig fram bland moderna inkarnationer av medeltida tortyrinstrument. Saker som sträcker, bänder och töjer och gör motstånd i största allmänhet. Som tur var fick jag professionell guidad hjälp av Lasse som förestår etablissemanget. En lugn och stabil herre med järnkoll på styrketräning. Ett litet program har jag också fått.

Terra incognita, vart skall detta sluta?

De som känner mig förstår att uppskatta det unika i detta. Eftersom  jorden inte gått under än och inte jag heller kan jag väl dra i lite snören och sparka förstrött på någon vikt. Kan i alla fall bli ett snyggare lik.

Fria vikter är inget för mig,
det får lämnas därhän

Dagens träning bestod mest i att efter uppvärmning tio minuter på löpband gå igenom maskiner, vikter, sittställningar och bra detaljer att tänka på i respektive övning. Allt nödvändigt för en novis på området som jag. Nästa tillfälle kan därför köras lite mer målmedvetet.

De här territoriet utforskades lite närmare

Lite drygt en timma blev det och efteråt blev jag sugen på att testa löpbandet på riktigt. Måste nämligen komma med ett erkännande - jag har aldrig sprungit på en bit rörlig väg tidigare. Det enda försök som gjorts i den vägen bestod i att ramla av en sådan tingest inne på Intersport när jag köpte nya löparskor sist. Äventyret slutade med att jag joggade mellan ställningar med superunderställ, jackor och t-shirts inne i butiken istället. Folk log lite när jag sprang runt butiken för att pröva skorna.

Nåja, skor blev det den gången och det var de som fick bekänna färg nu med. Eller så vidare värst hårt blev det inte, körde 4 km på 18.30 vilket väl ger runt 4.40 tempo. Kändes dock mjukt och bra för knäna med den svikt som bandet bjöd på. Ovant men en helt ok upplevelse. Intressant var dock att kliva av bandet. Höll på att ramla in i väggen av yrsel. Var som jag klivit ur en åkattraktion på något nöjesfält.

Ute skiner solen. Är det ett järtecken?


/ J - försöker hitta den rätta knycken

onsdag 20 februari 2013

Cykling - ett drama i tre akter

- Det blir sällan som man tänkt sig


Akt I.

Kuliss: Gråmulet blåsigt Växjö. Underlag: spårig snö, isfläckar och enstaka ohalkiga partier. Transportcykling ned till stan med äventyrsinslag, bilar, sladd och änglavakt. 

Efter lunch vidare färd.

Trött på vintern, trött på allt. Bestämt mig för att träna idag. Borde ha någon plan för det, har hört att det skall vara bra. Har inte det. 

Dessa funderingar avbryts av tankepaus, tar ett kort i förbifarten. Utsikt över Växjösjön, noterar att flaggan har en för cyklister obehaglig  potens och att Växjö kommuns cykelräknarskylt inte är så aktiv i halkan. 

Cykelavog flagga mot gråmulen kuliss


Akt II. 

Kuliss: Sjukhus, väntrum med offentlig konst och obligatorisk gullranka. Ser att en av växtlamporna är trasig och tänker att blomman nog inte gillar det. Vi tycker båda illa om mörker. Telefonsamtal till cykelhandlare. 

Fel 

Här tänkte jag berätta om hur morgondagens cykelhämtning skulle arta sig. Det skulle bli fortsättningen på "Cuben som ville bli cykel - rambrott del IV" men så blev det inte. En alltid lika trevlig Sivert hade att berätta att någon cykel kan det inte bli än. De saknade bultarna till min manitoudämpare har inte synts till. Snopet då jag väntat någon vecka med att ringa för att de definitivt skulle ha kommit. Hade även ordnat med skjuts till Myresjö. Inte mycket att göra åt den saken. Återtar väntan.

...Sen samtal, om allt och inget och om döden

Akt III. 

Kuliss: Lägenhet, sen vägar och skog. 

Ångestexpressen avgår med digital exakthet. Gryende panik botas bäst med cykling. Svepte dock en häxbrygd av tabletter nedsköljt med vin före turen. Det är inte den ideala sportdrycken. 

Förvirrad försöker jag få i ordning på prylarna. Blir många turer, glömmer saker, vänder för att hämta men kommer inte ihåg vad jag glömt.

Iväg. Trummar på lätta växlar på snorhala cykelvägar förbi Sandsbro och vidare ut mot Gårdsby. Det går inte att köra fort. Bestämmer mig därför för att köra lite längre tid, distans i någon form. Tar en kort paus för att lätta på trycket, iaktta granar och noterar att snön är skidåkardjup. 

Snö

I småland tittar man på gran även 
när man tillverkar gul snö

Nordanvinden biter och river, vass och närvarande. Det friskar i över de öppna fälten i Gårdsby. Vinden och bilarna har bitvis polerat underlaget som glittrar förföriskt. 32mm standardhala däck är inte ultimata i kamp mot klimatet.

En väghalva blank is den andra snödrivor, skymning i 
antågande

Det går fortfarande inte att köra fort. Benen känns därför pigga. Kläderna fungerar, jag fryser inte. Motvinden tilltar. Enligt SMHI 7m/s NO. Isbildning i skägget. Bestämmer mig att vända tillbaks mot stan, kör två varv i rondellen. Varför vet jag inte. Sen går det fort med vinden i ryggen och kvällens enda asfaltsrena vägparti. Salt. 

Tittar på cykeldatorn, ser först inte vad det står men ser sen att det gått drygt en timma. Bestämmer mig för att köra till jag fryser om fötterna. Kroppen tar det som en uppmaning och tio minuter senare gör jag det, fryser alltså.

Gatubelysningen står i givakt i väntan
på min ankomst

Struntar då i nämnda kroppsdel och trampar vidare mot Kronoberg sen Hovshaga, Öjaby, Flygplatsen, Räppe, Sundet och in mot stan igen. Fötterna ger upp och blir faktiskt inte kallare. Tänker att jag ska runda Växjösjön. Ser framför mig hur jag kör många varv, bara fortsätter till jag inte orkar mer. 

Så blir det inte heller. Batterierna dör. Cykelbelysningen slår över till rött, signalerar utmattning. Detsamma gör telefonens GPS. Sen dör de båda två. Tre timmar orkade de. Jag orkar mer.

 Min färd från ljus till mörker får sluta här. 

"I Can't feel my legs, I'm on my way to a better place" sjunger Airbourne i lurarna.


/ J - bredvidvarande

tisdag 19 februari 2013

Dagens bild

Eller i det här fallet gårdagskvällens


Kung Bore och hans hejdukar verkar inte ha några planer på att ge sig utan strid. Efter att ha tvingats till neslig reträtt för en tid så var vintern tillbaks och det med besked. 

Var inte ens medveten om att jag hade
högprofilhjul!

Tung blötsnö, någon minusgrad och lite vind på det i Växjö gjorde att snön kröp in och fastnade precis överallt. Oplogad väg och det faktum att jag fick stanna för att försöka frigöra kedjan från den värsta snön varannan kilometer eller så drog ned tempot markant. 

Får nog bli en halkig löprunda idag. 

/ J - saknar stridens hetta, fryser



fredag 15 februari 2013

Os...amma...n..hängande

Mardrömspanik...



                                        Korsakov, humlans flykt ekar

                      Vaknar ur vinterdvalan och flyger iväg, mot vad? Vingarna snart utslitna, då är det slut

Måste ut, måste iväg
Cyklar för livet!


Struntar i pulsklockan...den skulle flippa med den häxblandningen jag har i kroppen.



              På väg tillsammans med eldflugorna som sällskap
                                                                      de är trogna, följt mig under kvällen...jag ser dem i ögonvrån




snabbt iordning, snabbt iväg...följer ljuset

På väg i mörker i motsatt riktning


                                                      .

Framåt. Lampans sken strimlar granstammar och leder vägen och jag hänger med håller fast i styret


                                och Plastic Bertrand sjunger Ça plane pour moi



Plats för möte, ingen där. Tomt




30 vad, snitt? Kilometer hit? Kilometer till slutet?













Och nu ett par tre timmar senare. Nedkyld

                                                                                            Bredvid verkligheten


J / Ingen

tisdag 12 februari 2013

Hell yeah!!

- Lite hederlig Rock 'n' roll cykling


Perfekt före för skidåkning noterade jag då cykelsadeln var täckt med snö när jag skulle hem i eftermiddags.  Synd bara att man är cyklist. Men det väckte kampvilja - jag och våren skall segra i sinom tid. Nä nu jäklar ska det cyklas var den första tanke som smög sig på. Rastlösheten fanns där och jag kände att benen hade lite sockerdrickstendenser vilket innebär att de vill träna. 

Eftersom det ändå skulle bli snö och jäkligt inväntade jag kvällen bara för sakens skull, slängde på mig ett lager kläder till och satte hörlurar i öronen innan jag gav mig av. Ut på som vanligt uselt plogade cykelväger i Växjö i sällskap av Electric Six och "Dance Commander"; 

It would be awesome, yeah
Let's start the show
Because you never know
You never know
You never know until you go

Det gick mer på tvären än framåt bitvis. Men sen svängde jag av ut på 30:an några hundra meter för att snedda över Skir vidare till Jätvägen. Och se på f-n...den var riktigt fin! Och någonstans där i trakterna av Teleborg började benen spinna på och kadensen gick upp, andningen kom igång och jag tror bestämt att jag hittade lite flyt ett tag. En glimt av ett cykeljag.

Lampans sken och Rammsteins "Halleluja" förde mig vidare mot Tävelsås i rask fart. Trafik var det bitvis och jag låg rätt hopkrupen för att få upp farten. Inne i byn blev det spännande. Körde förbi en plogbil som svängde ut från en tvärväg. Den tog strax efter upp jakten på mig. Med mörkret som sällskap och Fear Factorys våldsamma "Remanufacture" dånande i huvudet blev jag jagad av ett gult fyraxligt monster med både plog fram och sidoplog och dubbla rader extra strålkastare som skar genom det kompakta vintermörkret. Närmare kom den och även min fart ökade, när den var ikapp gick jag över på vänster sida av vägen och den morrade sig förbi. Kastade mig in bakom men kunde inte följa i snön och farten den höll. 

Benen var med och det mesta kändes bra. Tänkte att jag drar vidare mot Jät. Vid Ållarydsskylten drabbades jag dock av en insikt lika klar som diodernas sken. Jag hade inte laddat batteriet på ett tag och hade glömt den lilla nödlampan hemma. Det skulle bli jäkligt svart om belysningen dog på det viset diodlampor plägar göra.  

Suddigt mörker då mobilen tyckte det var kallt, 
strax efter vändpunkt och plogbil

Alternativen var få, bara att vända och försöka köra så snabbt som möjligt tillbaks. Ett tempo i ljus mot mörker. En begynnande måne tittade fram och jag kände ulven inom mig vakna. Den tog upp kampen med de inre demonerna och vann. Trampade på bäst jag förmådde, farten sjönk dock. Lite trött hade jag hunnit bli. 

Backen upp mot Teleborg, snart hemma

Väl tillbaks till modden och de oplogade cykelvägarna i Växjö sjönk farten ytterligare. Backen upp mot vattentornet bidrog. Men allt kändes bra. Lite symboliskt hade min spellista gått varvet runt och jag var tillbaks till samma låt jag började med. Slutet av låten lyder;

I wanna make it last forever
I wanna make it last forever

De fixade skorna funkade utmärkt. I avsaknad av vinterskor gjorde jag några små ändringar på mina gamla mtb-skor igår. Tejpade igen hålen till spd-klossarna med vävtejp. Gjorde likaledes med lite av den på Chain-skorna frikostiga meshen och fäste allt med min sedvanliga eltejp. Sen på med neoprenöverdragen över det. Resultatet blev att jag förlängde tiden innan jag börjar frysa om fötterna åtminstone en halvtimma. Inga problem alls ikväll trots en tid på strax över en och en halv timma. 

Batteriet till lampan höll hela vägen hem. Körde på "ettan" med bara en diod tänd genom stan. Ännu mer symboliskt än musiken var att väl hemma efter det att jag tagit av mig cykelskorna för att lättare kunna ställa in cykeln i cykelrummet hände det att på vägen ned för trappan slocknade lampan! Fick därför fumla en bra stund med att få in nyckeln i låset. 

Det kommer bestämt bli fler musikstyrda träningar framöver. 

/ J - kvällscyklingens häxmästare

Man kan bli nervös för mindre

- Om träningshets, positivt och negativt


När man pratar med tillvarons medcyklister och läser hurtiga bloggar kan man bli en aning förtvivlad över sin egen träningsinsats i år. Det talas om watt, trainers, maratonpass i spinningsalen, "fyror", distanspass fast snön ligger ankeldjup och till och med om lunchintervaller. Det är en jäkla massa tränande helt enkelt. Och det är i grund och botten bra och för det mesta inspirerande förstås men det är också en aning stressande. Särskilt jobbigt är det att själv inte ha kommit igång på det viset. Några skumpande löpsteg har väl tagits och något cykelpass i snön har det blivit men inte så mycket som önskat. En sargad träningsdagbok har inte bara luckor som innebär vilodagar utan även revor och sår i form av veckor som gapar tomma. 

Den våg som inte finns i hemmet hade dessutom blängt surt efter användande. Vikten är väl inte direkt den önskade för att uttrycka det milt. 

Det är helt enkelt svårt att få till bra och framför allt regelbunden träning när livet i övrigt är turbulent på olika plan. När man dessutom har haft fysiska krämpor blir det än besvärligare. Nu ska väl sägas att jag alltid avskytt vintrar och sen jag lade av med kampsporten för många år sedan alltid har haft svårt med vinterträning eftersom den mest bestått av löpning och stärkande promenader. Har inga direkta inomhusalternativ för stunden som jag finner lockande nog för att lägga mina likvida medel på. Saknas bara att man skall bli sjuk också. Hatar vinter, jag vet att det är oresonligt och att vi bor i ett land med årstider. Jag gör det ändå!

Vänder man på det hela och försöker skjuta av dystergökar och se det positiva som faktiskt finns så har jag åtminstone försökt cykla och springa lite. Sen att det är surt och tungt att behöva börja om igen och igen är en annan sak. Den här gången ska jag komma igång ordentligt. Tiden har en tendens att löpa, kanske cykla, på och våren närmar sig förhoppningsvis med stormsteg. Det innebär mer värme, ljusare dagar och kvällar och mer cykling. Men det innebär också att tiden fram till t ex Vätternrundan krymper i snabb takt. Det är läge att få ett "träningsskov" och i den kampen kan den tränande omvärlden tjäna som inspiration. 

Ett problem jag har därvidlag är att jag älskar att cykla. Men det innebär också att jag inte vill besudla de känslorna med att sitta och glo in i en vägg på en trainer i jakt på ett bra watt-tal. Jag tror inte jag kan förmå mig. Är rädd att det skulle förstöra det där lyckoruset som riktig cykling ger mig även om jag vet att det ruskigt bra träning på alla sätt och vis. I nuvarande situation är det dock inte ett alternativ hur som haver då jag helt enkelt inte har plats och möjlighet. Nästan så jag är tacksam för det! 

Det skall bli roligt att få ordning på mtb'n igen vilket kommer att öppna nya möjligheter. Det är märkligt vad tomt det kan bli när man inte har alla hästar i stallet! :-)

Varför jag cyklar...

Ikväll blir det cykling igen, så det så!

/ J - jagandes dystergökar


måndag 11 februari 2013

Kvällstur

- Ibland snackas det inte bara...


Funderade på en cykeltur efter det inspirerande årsmötet jag skrev om igår. Och det blev faktiskt mer än en tanke. Sagt och gjort. På med vinterkläderna upp på cykeln och iväg bar det. Körde ingen värstingtur direkt. Via Öster bar det ut från stan över St Sigfridsområdet, Skir över mot Torpa och sen Bergunda och genom centrum hem. Ungefär 35km i mörkret blev det.

Skirbacken om kvällen

Bitvis var det fint underlag men också väldigt halt. Särskilt på Bergundavägen hade det varit trevligt med dubbdäck. Släppte rejält några gånger så jag vågade inte stå på. Särskilt inte utför och i kurvor. Men skönt att komma ut ändå. Dagens andra pass var därmed avklarat om de 5,5km halkig löpning från förmiddagen räknas.

/ J - är igångkommartagen

söndag 10 februari 2013

Det kommer bli ett cykligt år

- Tidsoptimisten talar


Efter att precis kommit hem från Lammhultcyklisternas årsmöte så blir man allt lite sugen på att cykla. Tiden till trots och i kamp mot dalande temperatur får det nog bli en liten tur kvällen till ära. Men först några snabba reflektioner kring den cykelsäsong som komma skall eller kanske redan börjat. 




Det går snabbt konstatera att med intresse för både landvägstrampande och skogshojande så blir det en rätt fullspäckad säsong som ligger framför mig. 

Om jag bara kör det jag tänkt så passerar jag snabbt 20 tävlingar, motionslopp och lokala initiativ. Klubbens tempocup bjuder på 4 deltävlingar och utöver det skall det anordnas någon eller några sprintvarianter över en mil var det tänkt. Och en sådan chans att härda psyket och få riktigt ont i benen kan inte motstås.

Sen är det förstås KM i linje och eventuellt något GP-lopp. Det är ju alltid kul att köra ihop med andra också. Sen blir det två deltävlingar i "Kronobergstrippeln" och den tredje skall jag vara funktionär i. Som uppvärmning till det stora landsvägsmålet som blir sub 8.30 i Vätternrundan kommer även att köras Uppvidingetrampet och Växjötrampet. Sen kanske ytterligare något motionslopp tillkommer. 

Så här glad kan man se ut innan km noll. 
Förra årets KM bana med start/mål i Ingelstad

Det var landsvägsbiten det, lägg därtill mountainbike med BROS-Mtb cup och några deltävlingar i långloppscupen. Där har jag för avsikt att åtminstone köra i sportklass i Ränneslättsturen och förhoppningsvis Bockstensturen och/eller Snapphaneturen om det kan ordnas med lite samåkning o dyl. 

Utöver detta finns det några stående inslag som inte får missas där P Lindahls "Älgajakta" på mtb ligger i topp. Sen var jag en aning sugen på att springa Växjöloppet också. Något mål ska man ju ha om löpningen kommer igång. 

Bild från förra årets "Älgajakta", fikapaus
vid Libbhults ängar.

Gillar man träning finns sen måndagsturerna, onsdagarnas fartträningar med tävlingsgänget, lördagarnas distansträning, söndagens mtb-pass och sen tror jag bestämt att triatlongänget klämt in något på torsdagar. Sen kan det ju alltid uppstå spontangrupper via facebook och så. Träna själv är ju också en möjlighet som skall utnyttjas däremellan.:-)

Det blir nog några kilometer cyklade i år också vad det verkar.


/ J - i träningsplaneringstagen

lördag 9 februari 2013

Dagens skivtips

- Och mitt i alltihop ett skivtips


Tänkte inte ägna mig åt någon recension - den här gången. Men rekommenderar varmt den här skivan som balsam för blödande själar. Lyssna bara på inledande "Kände mig så vilsen".



/ J - dricker passande sportdryck till, whisky

Hemma hos

- Så här ser det ut i skrivarlyan


Kanske inte på allmän begäran men från ett antal personer så kommer lite bilder från mitt krypin. Det är inte stort, men det är litet!

Så här ser utsikten ut genom fönstret idag, eller snarare strax innan det sista jädra snöfallet. Det gjorde det inte från början :-)

De små rester som åtestår av min fordom
så stolta kaktussamling

Vid första anblick var det inte mycket att hurra för, inte vid andra heller faktiskt. Litet, slitet och något...ska vi kalla det spartanskt möblerat. Dvs en naken säng, en mikro på en flyttkartong, en liten platt-tv på en trasig IKEA-hylla och ett hopfällbart campingbord med en laptop på. Inga övriga möbler, inget på väggarna, inga tavlor, inga böcker, inga skivor, inga gardiner eller textilier, ingenting faktiskt. Och så hade vederbörande levt i åtta månader!

Innan inflytt med förra hyresgästens samlade
möblemang i bild

"Köket" var inte heller mycket att hurra för, notera 
särskilt de fina handtagen på dörrarna

Som tur var lyckades jag kohandla med hyresvärden och fick helt nymålat i såväl rummet som kök/hall. Välbehövligt eftersom det var illa slitet och dessutom luktade svagt av cigarettrök. I köksdelen var det dessutom så slarvigt målat att den tidigare gröna färgen lyste igenom den gula. Kändes som om man var bakfull och sjösjuk på en och samma gång när man tittade på de väggarna. 

Därefter vidtog några dagars kaos. Det inkluderar förvånansvärt mycket logistik att flytta på saker i en mikroskopisk etta särskilt om man är lite förvirrad. Flytten innebar därför mycket förflyttande av saker från punkt a till b och tillbaks till a igen.  

Nymålat och lite fräschare


Kaos är granne med gud

Det är knappast ett färdigt hem än men numera beboeligt i alla fall! 

Det lilla köket som råkar vara detsamma som hallen och totalt omfattar ca 2,8 kvadratmeter går att laga mat i men det kräver planering. Fördelen med ett miniatyrkök är att ingen som bott här tidigare verkar ha använt spisen nämnvärt. Plattorna känns nya och är snabba som attan. Känslan av husbil är överväldigande. Man samlas inte några stycken för att umgås i köket vid fest i alla fall.  

Man når allting utan att behöva 
röra sig - alls!

Sneglar man in i rummet ser det ut så här!

Och vänder man sig till vänster...

Ändå ganska stolt över att på en yta av ca 22 kvadrat ha löst; sovplats, bord att äta vid, plats för dator, musiklyssning, tv-tittande, bokhyllor (jodå, två st Ivar bakom dörren...), skivsamling, förvaring av kläder, knivsamling, städskåp, speceriskåp, allmän förvaring och lite annat jox. Sen har jag klämt in en bunt cykelprylar där det fanns utrymme över!

Och till höger...

Från soffan ser det ut så här

Det är en oerhörd tur att lägenheten inte låg i nästa hus längs med gatan. Då hade utsikten varit en asfalterad parkering. Nu är det en bit gräsmatta, en häck, en stor björk och därefter grannhuset. På våren kan det nog bli rätt fint. 


/ J - hobbyheminredaren