Designersamarbeten VIII, Skellern

Klicka här för att komma till texten du söker!

Den återfinns numera på bloggen:

Knivigt värre

Välkommen!

Den skrattande ponnyn

- Kafka, släng dig i väggen

Det finns olika sätt att vakna på. Tänk er själv att ni befinner er mitt emellan vakenhet och sömn med en fot i drömmars rike och du hör en röst som först fnissar och sen säger "jag är hungrig" och när du sömndrucket tittar upp mellan sömnklibbiga ögonlock tycker du dig se en rosa häst i motljus dominera synfältet! 

I min förvirrade hjärna fick jag inte ihop det hela. Mest för att jag senare på dagen faktiskt skulle hälsa på en liten häst. En liten dvärgshettis vid namn Astrid. Men hon är väl inte rosa? Och vad gör hon i min säng?

Morgonfasa

Detta hände mig i morse, en ytterst surrealistisk upplevelse. Det visade sig senare att det fanns en mer prosaisk förklaring än de hopkok min hjärna fick ihop. Min älskade sambo hade kommit på den briljanta idén att placera en till dottern nyinförskaffad leksakshäst på mitt bröst som väckarklocka. Den kunde tydligen tala också om man kliade den under hoven. Det tyckte hon var höjden av humor. 

Jo, det var ganska kul...i alla fall efteråt. 

En något mindre skräckinjagande

uppenbarelse. Häst med manke på under metern

Anledningen till hästpåhälsningen senare under dagen var egentligen ett födelsedagskalas. På köpet hanns med att se nästan nyfödda lamm, klia en godmodig bagge bakom örat och klappa en hund. Men framförallt var det en underbart solig dag att träffa sin familj på. En mycket bra söndag således. 

Det bjöds för övrigt på italiensk smörgåstårta och därefter tiramisu - allt mycket välsmakande. Till kaffet kom oväntat besök vilket förgyllde dagen ytterligare. 

När det inte stiftas bekantskap med menagerier och hälsas på familj blir det lite cykel också mellan varven. Tre dagar i rad har det bedrivits sådan verksamhet på olika sätt med mtb, hybrid och racer. Tog en riktigt skön racertur igår på några få men varma och behagliga mil. Allt enligt steg 1 i min enkla men effektiva träningsplan "för att börja träna behövs muskler, skaffa dem". För att uppnå det försöker jag få igång en vana och ett mönster igen mer än att köra hårt och länge. Och tur är väl det för just nu har jag inget att ta i med. 

Av det skälet blir det idag trots fantastiskt väder inget större fysisk aktivitet. 

Ett av senare dagars underlag - Växjöpavé

Tänk på vilodagen så att du helgar den. Idag blir det ingen cykling mer än Eurosports repris av sista etappen av Katalonien runt. Dagen började med ett ponnyfniss, hoppas jag får avsluta den med ett hästgarv. 

/ J - stålhästjockey

Skånsk resa 2.0 - 2014

- Illustrerade delar av gårdagens eskapader

Kontraster igen. Idag sol - igår något annat konstaterade jag där jag satt och letade efter dagen i mitt kaffe imorse. Igår cyklade jag. Började om - igen. Jag börjar bli bra på omstarter.

Got the Java blues, espressofrukost 

Befann mig i skåne. Bara sådär, det tillhör inte vardagen. Men det slog mig som den geografiska realitet det var.

Stod där i skuggan av det grå och monterade min cykel. Duggregn i luften och på mig. Kände mig ändå väl tillmods. Råruggigt kallt i luften, vårvärmen gömde sig för dagen runt knuten.

Vid ihopsättandet noterades dystert att växelhöljen

behöver bytas - något krångligare då det är invändig dragning

ett PK "Selfie"-kort innan avfärd

Väl klädd och klar stod jag där i svart och väntade på rätt stund att begynna färden. En korpulent kråka kom vinglande i luften. Vi tittade på varandra och nickade i samförstånd sen flög vi åt var sitt håll. Han åt skogen och jag uppför en backe men kom nedför ett berg.

Tyngdlagen trotsades inte idag den var tvärtom närvarande och ytterst påtaglig. Långsamt upp, fort ned. Det gick som väntat tungt. Nonchalerade det och körde stilla men bestämt. Jag tänker inte ge mig. Fysik är till för att trotsas i vilket fall.

Underlag - brunt. Färgskala grå

Slumrande träd med urskogskraft som väntar på att vakna

Första slingan lerig. Hade bestämt mig för att köra kortare varv med utgångspunkt från bilen för att inte ta slut helt. Förra årets kraft är ett minne. Lärde mig varför skånsk mylla är bördig. Den blandar sig väl med vatten.

Sandjorden och vätan i samklang gav upphov till det som barnen i min närhet brukar benämna geggamoja. Geggamoja bjuder på mycket rullmotstånd om man är cyklist.

Bäckahästen i ny skepnad

På vägen passerade jag bråttomvatten i form av en liten bäck. För att få en bild försökte jag balansera på en sten och halkade. Skickade sms med texten "är i bäcken", det var bokstavligt menat.

Det här var inte meningen. Inte mtbvänligt alls

Den andra slingan blev annorlunda. Längre även om det inte var ursprungsmeningen. Våtmarker går inte att köra igenom utan måste rundas. Utbildningsdag, lärdom två.

Resultatet blev en stunds mindre mountainbikevänlig terräng. Asfalt, platt - evighetslånga rakor mot Sjöbo. Kallt, vinden fick fart på annat sätt än i skogen och jag stannade och tog på mig medhavd vindjacka. Bra tänkt.

Sövde amfiteater

Gjorde detta i Sövde. I amfiteaterns mitt. Bara jag på scen, huvudattraktion i dagens föreställning. Tittade på mig själv och blev inte så imponerad men tänkte ändå - han är i alla fall envis.

Slog in på mindre vägar och fann stigar och mig själv igen. Följde en led ett tag. Orange mot framtiden. Hamnade i en krigszon. Människa mot naturen. Modernt skogs(miss)bruk.

Minns ni 90-talets diskussion om att mtb förstör naturen??

Tiden rann iväg och jag började bli nedkyld trots min vindjacka. Återfärd. Tänkte lite på torra kläder och min termos med varmt kaffe som väntade.

Träden speglade sig i kaffet

Trött men tämligen nöjd kom jag tillbaks till bilen efter några timmars utflykt. Sen hemma. Det var också skönt.

/ J - försöker sätta ord på det fina i kråksången

Ontario Utilitac II

Klicka här för att komma till texten du söker!

Den återfinns numera på bloggen:

Knivigt värre

Välkommen!

Helgtänder

- J-a, h-e skittänder eller vad det nu är...

Voffor gör di detta vise?
Voffor värker di på detta vise?
Voffor då då?

Rumpnissar och tandtroll.

Helgen dominerades dessvärre totalt av värk. Låg mest däckad i en säng och kved. Oförmögen att tänka på något annat än smärta och ordet "ont" som hela tiden snurrade i huvudet, runt runt runt. Försökte varje knep i boken som att "ta fram" smärtan och titta på den, försöka definiera den och sätta ord på hur den kändes allt för att kunna hantera den bättre. 

Även det gick åt skogen. Resultat - tja, något i stil med vansinnigt dovt pulserande molvärkande i bakgrunden ackompanjerat av snabba explosioner av vass kantig smärta. I tand, i underkäke, i käkmuskler, i örat och till slut även i höger öga och huvudet. Smärtan gjorde ont och gjorde mig yr trots stora mängder alvedon, voltaren och citodon. Inget hjälpte. Den gick rakt igenom som pansarbrytande ammunition. 

Offentlig konst studerad genom Ketogandimma, jag kände

också för att skälla på träd

Väl hemkommen slutade söndagskvällen på jourläkarcentralen och senare akuten eftersom ingen hittar något.  En spruta i låret och tjugo minuter senare avtog i alla fall den värsta smärtan. Nu en remiss till käk-kirurgen. Får se vad de har att säga i frågan. Jourtandläkarna i fredags hittade heller inget. Inga hål eller så, inget "titta där, trasigt - vi lagar" tyvärr. 

Akuten väntrum, tomt sånär som på en fisk i hörnet

Allt detta gjorde att helgen inte blev vad den kunde ha blivit. Nu var den mycket bra i korta stunder. Mellan smärtattackerna. Får ta en repris på den snart.

Nya sommarskor fick i alla fall bilen så nu går den som ett spjut. De lite gungiga vinterdäcken är utbytta mot sportsneakers och då springer hon bättre det kära fordonet.

Det gör tyvärr inte jag, springer alltså. Det är tydligen som förgjort för mig att komma igång med träning ordentligt i vår. Så fort jag kört ett par pass så smäller det till och något kommer emellan. Det var under fredagens cykeltur som det började värka rejält i tänderna. Hela käken pulserade i takt med guppen i grusvägen mot slutet av rundan.

Så nu blir det att ta nya tag...igen! Där då själva f-n! Tur man är envisare än två åsnor tillsammans. Eller var det dum?


/ J - bättre tandlös än rådlös

Den perfekta fickkniven, del 13

Klicka här för att komma till texten du söker!

Den återfinns numera på bloggen:

Knivigt värre

Välkommen!

Om allting bland annat

- Cykling och slutet av en period

Igår cyklades Växjöruntrundan för första gången i år och på länge. Den är lite drygt 40 km lång (41 i mitt fall) och avverkades på 1.31. Det är inte snabbt även om underlaget är blandat. Men jag kom ut i alla fall och fick lufta mig och min gamla pendlarhärk och det är jag nöjd med. Någonstans ska man börja också. Det är så svårt att fortsätta om man aldrig startar.

Och i mitt fall handlar det mycket om nystarter för stunden. Bara några små...som resten av livet!

En epok avslutades i och med mitt sista samtal med herr S-Å igår. En mycket givande konversation som delvis sammanfattade några års kontakt. Nu är den tiden över och en ny börjar. 

Det beständiga i det obeständiga

Under trampet så mötte jag fem likasinnade i olika stadier av sig själv och trötthet. En av dem mötte jag två gånger. Två varv eller slump? Många hundar med sin ägare ute men inga hästar. Jag såg dock och kände deras spår.

Inga incidenter utom tung andhämtning. Jo förresten. Djävulsk tandvärk. Dunkade till varje gång det var ett gupp i vägen. Då molvärkte det dovt i både under och överkäke på höger sida. Kunde knappt andas på slutet eftersom den kalla luften mot tanden isade. Försökte suga in luft genom läpparna på vänster sida. Såg nog ut som jag fått ett anfall av något. När jag kom hem överföll mig smärtan en halvtimme. Lite medikamenter senare var beslutet fattat...efter en månads tandvärk och fåfänga förhoppningar om lättnad så ringde jag till folktandvården i morse och fick akuttid. Om några timmar så bli plånboken lättare igen. 

Eftermiddagssol över Växjö, så såg det inte ut i

Sthlm hörde jag från välunderrättad källa

Snart väntar uppföljning på ett annat avslut som kan innebära början på något nytt. Kryptiskt - måhända, livet är förunderligt.

/ J - i startblocken

Mix

- Rapport från senast: Panta rei om än inte så fort

Cyklat har det gjorts sen senast jag skrev något även om det inte blivit så väl och mycket som önskats. Idag ofrivillig vila till följd av illvillig förkylning. Kanske lika bra det med tanke på att det blåser så hårt så det knakar i huset där jag nu sitter. Så var fallet även igår så en lång rask promenad på runt åtta kilometer var den form av motion som fick utövas.

Våren har kommit hit också, bild från Kampen, Växjösjön

Fler var ute och motionerade i vårsolen och förutom andra flanörer så mötte vi P i löpartagen och något senare i trakterna av strandbjörket syntes de återvändande mtb-cyklisterna i söndagsträningsgruppen.

Annars inleddes cykelfredagen med ännu en utryckning av The Bicycle repairman som synts i krokarna. Det är märkligt vad det sprider sig på gator och torg och arbetsplatser om man kan något om cyklar. Men det var en snabb affär. Däck och slangbyte på rena prylar är en fröjd och resultatet blev bra.

Ett fall för the Bicycle repairman

Senare på dagen inleddes säsongen för cykling med C. Vi tog en kort men kärnfull tur som bjöd på trötta ben och mersmak eller var det blodsmak? Formen är väl inte vad den brukade vara för någon av oss men för det goda med sig att det finns bara en riktning att röra sig i vad beträffar den biten. "The only way is up".

Dags för avfärd på årets första gemensamma tur

Så för att fortsatta på den inslagna (cykel)vägen följdes den turen upp med nummer två dagen efter. Lördagens tur flöt på betydligt bättre för oss båda och efter att att ha släppt C vid dörren fortsatte jag själv en liten bit till. Mest för att få ihop lite mer tid på cykeln. För fy f-n vad jag frös. Det är inte varmt än kan jag notera. Får bli vinterkläder nästa gång. Inga massiva insatser än men det gnetas på.

Annars har helgen inneburit cykel på tv och lugn och ro. Inte dumt alls faktiskt. Återhämtning.


/ J - f'kyld

3 dagar 3 cyklar

 - Premiärlejon?

Jag får nog betraktas som rena primadonnan nu när jag bevistat två premiärer på lika många dagar även om jag själv stod som arrangör för begivenheterna. Den osynliga publiken tutar i ljudlösa vuvuzuelor.

I förrgår var det dags att lufta min Mtb för första gången detta nådens år 2014 och igår blev det racerpremiär. Detta efter att ha dragit igång träningen tidigare i veckan på hybriden. Tre cyklar och tre olika typer av cykling. Länge leve våren - en pjäs i flera akter iscensatt av moder natur.  

Hörde under Eurosports Paris-Nice sändning att även Vacchi tagit ut sin cykel för första gången i år nu i veckan så jag är i alla fall i gott sällskap.

Gårdagens eskapader blev dock en dyster historia där jag fick avbryta innan jag riktigt kom igång. Kroppen ville inte och jag höll på att kollapsa efter några få kilometer. Hjärtat rusade, vinrankor av obehag runt bröstkorgen som hotade att kväva mig och sockerdrickskänsla av kallsvett över vaderna som kändes som den rann uppför benen. Mycket obehagligt. Jag avbröt träningen och resan blev tre mil kort.

Helt bakom styret och fick avbryta

Förutsättningarna var annars strålande och jag hann ta en runda förbi Kronoberg och stannade där för att hinna ikapp mig själv och ta en av troligen många bilder från Hissöbron. Jag blev badsugen men insåg att det nog var lite kallt. Ett par minusgrader har det varit på nätterna de sista dagarna.

Årets första men inte sista tur förbi känt fotobjekt

Mountainbikerundan på runt fyra mil var desto bättre. Underbart väder och rätt vallat så bakhalt var det inte. Höll ned farten så att upplevelsen blev angenäm trots usel kondition. Framhjulet förde mig till trakterna av Risinge och Hemmesjö där jag cirklade omkring ett tag.

Perspektiv

En bit vanlig jäkla skog men ack så vacker när solen

strilar mellan stammarna

Jag är tacksam och förbluffad över att vädret beslutat sig att vara samarbetsvilligt nu när jag bestämt mig. Jag har nämligen påbörjat en rejäl resa utför - hoppas jag.

Tänkte nämligen köra lite downhill nedför viktberget. Startade vid toppen av en höjd på 114 kg över havet i lördags när jag vägde mig. Det näst tyngsta jag någonsin vägt. Första målet är att ta mig under ett tiondels ton. Tresiffrigt är inte kul som en vän till mig brukade säga.

Det är många kilon att släpa omkring på en cykel har jag noterat och eftersom jag är rädd om mina hjul tänkte jag strategiskt förlägga lite barlast i skogen här och var framöver.

Och eftersom jag skrev det här blev det plötsligt tämligen officiellt vilket förpliktigar.

/ J - den ofrivillige tungviktaren

Cykeltankar

- Värme, träningsupplägg

Understundom kan cykelrundor bli närmast filosofiska. Men oftast inte. Tankarna går liksom inte fram utan mer runt. Stannar av. Blir korthuggna. Dör ut.

Försökte tänka idag vilket inte alls fungerade. Noterade min omgivning. Vårvärmeskönt. Kunde till och med köra utan handskar. Funderingarna räckte bara fram till styret sen tog de slut och krökte sig ned mot framhjulet och trasslade in sig där. 

Ändock rätt nöjd med det. Var här och nu där och då. Equilibrium. 

Cyklade fortare än en mullvad konstaterade jag när en hög växte till sig på en äng bredvid min färdväg. 

Quiz för Växjöcyklister - vart är den här på cykelturer 

frekvent förekommande platsen belägen?

Kom ändå på en träningsplan där jag trampade, briljant i sin enkelhet. Tre delar:

I För att börja träna behövs muskler, skaffa dem.

II Börja träna

III Fortsätt


Sen måste jag upphöra att vara tung. Det får komma på köpet. Det lär bli en resa.


Inspelat Paris-Nice väntar nu. Inspiration och espresso till det.

/ J - återigen solskenscyklist

För vilken gång i ordningen?

Våren krälar över landet och sätter klorna i landskapet där den kommer åt, biter och rivs. Sol överallt. Naturen tänkte "värme" och jag tänker cykel.

Vårtecknen hopar sig och igår inleddes Paris-Nice. Man kan säga saker om andra tävlingar också men den håller i taktpinnen och räknar in så våren inte kommer i otakt. Det finns inget värre än när naturen är osynkroniserad.

Själv har jag förlagt takten. Ingen rytm alls, vet inte för vilken gång i ordningen jag försöker starta träningståget utan att det ens kommer ur verkstan och upp på rälsen. Försökt att både smyga igång och gasa hårdare till ingen nytta. Konstaterar att årets säsong inte handlar om tider och att köra fort. Mer om överlevnad och att skicka in stödtrupper i den fysiska katastrofområdet. I Paris-Nice vurpades det och även jag har kraschat in in en mental vägg.

Men i förrgår kom jag i alla fall upp i sadeln. Det var ett uppvaknande jag inte behövde. Jag visste redan. Vågen har skvallrat och den går inte att rida på. Obevekligt smög sig medvetenheten om oförmågan på även om jag förberett mig.

En bild som visar ingenting alls utom blått

Jag sniglade fram under en nästan blå himmel med en pacande solstrimma framför hjulet. Årets andra träningstur bjöd på bra omständigheter och tung andhämtning. Körde tre korta varv på en bana jag har. Tid medioker.

Inte så farligt ont under turen i alla fall. Glädjande. Äntligen inlett första av två undersökningar för att utröna orsaker och därmed kunna planera eventuella åtgärder. Intressant att se sin egen arm uppträda som en robot. Det är en annan historia som ska berättas.

Formen har fallit offer för mig själv och omständigheter. Förra året vid den här tiden hade jag cyklat över 1600km. Över hundra mil bara i mars. I år inget. Kontraster.

Men året bjuder på värme och förra året på minusgrader vid samma tidpunkt. Fler kontraster.

Försöker väl igen

och igen

/ J - päronkonturer är i alla fall strömlinjeformade

Om tåg och andra ting

Tur och retur

Ni som följer den här bloggen kanske har noterat att jag inte skrivit något på ett tag. Det har sin enkla förklaring i att jag varit bortrest och det till en plats utan uppkoppling och i princip ingen mobiltäckning. Sådana platser börjar bli alltmer sällsynta i vår hektiska värld.  Den aspekten var ytterst vilsam även om andra delar av vistelsen inte var det. Lärorik tid hursomhelst.

Så här i efterhand funderar jag på om man eller i alla fall jag skall undvika att gagna vissa transportmedel när man känner sig förvirrad, särskilt tycks det gälla tåg.

Egentligen var det rätt enkelt. Jag skulle bara byta tåg vid ett tillfälle samt kliva av några minuter senare vid rätt station där jag skulle bli upplockad för vidare färd. En uppgift som kan visa sig vara svår nog om man är trött. Morgonen var tidig och grå och jag var sömnig. Rätt stolt över att faktiskt ha kommit på rätt tåg slappnade jag av och somnade tämligen omgående efter att ha fipplat med telefonen en stund. Jag vaknade med ett ryck och samma känsla som när man försovit sig. Kikade ut på det förbiilande landskapet och insåg att det var för platt. Jag kan Skånes geografi såpass väl att jag vet att där jag skulle av ser det inte ut sådär. Försynt knackade jag den välklädda mannen bredvid mig på axeln och frågade om vi passerat Hässleholm än. Han skrattade och bekräftade mina farhågor genom att informera om att vi snart var i Lund vilket även en vägskylt utanför fönstret upplyste om. Lundaslätten hade känts vagt bekant. Aj f-n, och jag som hade en tid att passa på annan ort.

Ni som är beresta känner säkert igen Lunds stationsområde, där skulle jag inte vara.

Som tur var är det här civiliserade trakter där det faktiskt finns kollektiva transportmedel och jag hade varit förutseende nog att ladda ned Skånetrafikens app dagen innan. Så en kort språngmarsch, en telefonbiljett och tre minuter senare befann jag mig på ett pågataåg på väg norrut igen. Försent kom jag inte men var tvungen att ordna hämtning för andra gången. De som skulle hämtat mig första gången hade funderat på vart jag tagit vägen.

Tisdag morgon: hackspett i fonden och kretsande glador. Fyra stycken som en fyrklöver av näbbar och klor redo att sänkas i silkeslen mullvadspäls. Tecken på vår och för veckan som följde. Dagarna förflöt och det är inte exakt samma person som återvände som for. Resor kan göra så med en ibland. Såväl geografiska som inre. Vädret beslöt att manifestera detta. Dimman på måndag morgon lättade för att ersättas med strålande sol och vårkänslor till torsdag eftermiddag. På fredag morgon när det var dags för hemfärd regnade det envetet från en jämngrå himmel.

Tiden tillbringades till stor del i ett charmigt före detta orangeri. Huset såg naivistiskt felritat ut med sina sneda gavlar. Som det var ritat endera av ett barn eller av någon som behärskade perspektivlära men beslöt att strunta i det.

"Borgen" med sitt eget formspråk - för att uppnå det är hörnrummen

ytterst spetsiga

Malören på vägen ner var mest en rolig historia och hade nog varit ännu lustigare för egen del om jag inte klantat till det på vägen hem också.

Glad i hågen över att vara på väg hem och lagom förvirrad av alla intryck jag fått så slog jag följe med några andra till tågstationen. Vi pratade och hade det trevligt och klev på tåget som var i tid.

Med god fart, 152 km/h upplyste informationstavlan om, susade vi åstad mot respektive hemdestinationer. Snart var det dags att kliva av för byte tänkte jag och började vänta på "nästa stationsmeddelandet". Det kom inget istället kom en konduktör varpå jag frågade när vi var framme i Höör. "Höör? - Det har vi passerat, det här tåget går till Malmö blev det rappa svaret" F-n, inte igen.

Jag åkte i fel vädersträck. Sällskap är bra och trevligt men de andra bodde i Malmö och Helsingborg och när jag tänker efter så ligger inte Växjö i de trakterna. Därför blev ånyo en språngmarsch uppför och nedför trappor till andra perronger och en kort väntetid på bättre tider och nya tåg.

Den här gången i Eslöv, där skulle jag inte heller vara

Mina meddelanden hem om när jag skulle anlända var inte så mycket mer klargörande de heller. "Är i Växjö 14.58" kan ju framstå som tämligen upplysande om det inte en minut senare följs av "15.58" och trettio sekunder senare "15.48 menar jag". Att läsa tabeller går väl bra men att förmedla den informationen tycks svårare.

Återstår att se om jag lyckas cykla hem utan att köra i fel riktning.


/ J - omkringresenären

Om tåg och andra ting

Tur och retur

Ni som följer den här bloggen kanske har noterat att jag inte skrivit något på ett tag. Det har sin enkla förklaring i att jag varit bortrest och det till en plats utan uppkoppling och i princip ingen mobiltäckning. Sådana platser börjar bli alltmer sällsynta i vår hektiska värld.  Den aspekten var ytterst vilsam även om andra delar av vistelsen inte var det. Lärorik tid hursomhelst.

Så här i efterhand funderar jag på om man eller i alla fall jag skall undvika att gagna vissa transportmedel när man känner sig förvirrad, särskilt tycks det gälla tåg.

Egentligen var det rätt enkelt. Jag skulle bara byta tåg vid ett tillfälle samt kliva av några minuter senare vid rätt station där jag skulle bli upplockad för vidare färd. En uppgift som kan visa sig vara svår nog om man är trött. Morgonen var tidig och grå och jag var sömnig. Rätt stolt över att faktiskt ha kommit på rätt tåg slappnade jag av och somnade tämligen omgående efter att ha fipplat med telefonen en stund. Jag vaknade med ett ryck och samma känsla som när man försovit sig. Kikade ut på det förbiilande landskapet och insåg att det var för platt. Jag kan Skånes geografi såpass väl att jag vet att där jag skulle av ser det inte ut sådär. Försynt knackade jag den välklädda mannen bredvid mig på axeln och frågade om vi passerat Hässleholm än. Han skrattade och bekräftade mina farhågor genom att informera om att vi snart var i Lund vilket även en vägskylt utanför fönstret upplyste om. Lundaslätten hade känts vagt bekant. Aj f-n, och jag som hade en tid att passa på annan ort.

Ni som är beresta känner säkert igen Lunds stationsområde, där skulle jag inte vara.

Som tur var är det här civiliserade trakter där det faktiskt finns kollektiva transportmedel och jag hade varit förutseende nog att ladda ned Skånetrafikens app dagen innan. Så en kort språngmarsch, en telefonbiljett och tre minuter senare befann jag mig på ett pågataåg på väg norrut igen. Försent kom jag inte men var tvungen att ordna hämtning för andra gången. De som skulle hämtat mig första gången hade funderat på vart jag tagit vägen.

Tisdag morgon: hackspett i fonden och kretsande glador. Fyra stycken som en fyrklöver av näbbar och klor redo att sänkas i silkeslen mullvadspäls. Tecken på vår och för veckan som följde. Dagarna förflöt och det är inte exakt samma person som återvände som for. Resor kan göra så med en ibland. Såväl geografiska som inre. Vädret beslöt att manifestera detta. Dimman på måndag morgon lättade för att ersättas med strålande sol och vårkänslor till torsdag eftermiddag. På fredag morgon när det var dags för hemfärd regnade det envetet från en jämngrå himmel.

Tiden tillbringades till stor del i ett charmigt före detta orangeri. Huset såg naivistiskt felritat ut med sina sneda gavlar. Som det var ritat endera av ett barn eller av någon som behärskade perspektivlära men beslöt att strunta i det.

"Borgen" med sitt eget formspråk - för att uppnå det är hörnrummen

ytterst spetsiga

Malören på vägen ner var mest en rolig historia och hade nog varit ännu lustigare för egen del om jag inte klantat till det på vägen hem också.

Glad i hågen över att vara på väg hem och lagom förvirrad av alla intryck jag fått så slog jag följe med några andra till tågstationen. Vi pratade och hade det trevligt och klev på tåget som var i tid.

Med god fart, 152 km/h upplyste informationstavlan om, susade vi åstad mot respektive hemdestinationer. Snart var det dags att kliva av för byte tänkte jag och började vänta på "nästa stationsmeddelandet". Det kom inget istället kom en konduktör varpå jag frågade när vi var framme i Höör. "Höör? - Det har vi passerat, det här tåget går till Malmö blev det rappa svaret" F-n, inte igen.

Jag åkte i fel vädersträck. Sällskap är bra och trevligt men de andra bodde i Malmö och Helsingborg och när jag tänker efter så ligger inte Växjö i de trakterna. Därför blev ånyo en språngmarsch uppför och nedför trappor till andra perronger och en kort väntetid på bättre tider och nya tåg.

Den här gången i Eslöv, där skulle jag inte heller vara

Mina meddelanden hem om när jag skulle anlända var inte så mycket mer klargörande de heller. "Är i Växjö 14.58" kan ju framstå som tämligen upplysande om det inte en minut senare följs av "15.58" och trettio sekunder senare "15.48 menar jag". Att läsa tabeller går väl bra men att förmedla den informationen tycks svårare.

Återstår att se om jag lyckas cykla hem utan att köra i fel riktning.


/ J - omkringresenären