Den återfinns numera på bloggen:
Välkommen!
lördag 23 november 2013
onsdag 20 november 2013
tisdag 19 november 2013
Omstarten som kom av sig
- Höstfan
Jag har varit frånvarande på mer än ett sätt vilse i en kaotisk tillvaro vilket resulterat i ett skenande tåg av ickeaktiviteter. Det har inte skrivits något i den här vrån av världen vilket i sin tur starkt korrelerar med avsaknaden av andra händelser som bör sättas på pränt.
Det har till exempel inte tränats ett levandes grand på flera veckor vilket känns fysiskt betydligt mer ansträngande än att faktiskt göra det. Kroppen är inte ett tempel utan mer att betrakta som en ruin. När jag tittar i träningsdagboken gapar sidorna sorgligt tomma. Ska råda bot på det är det tänkt. Men allt har sin tid.
Tillbaka i den verklighet där klackarna kanske inte befinner sig i taker men där foten i alla fall sätts på Parketten, det råkar nämligen vara namnet på det ställe där jag råkar befinna mig för stunden. Ett varv till på livets dansgolv. I det här fallet ackompanjerat av en coverversion av Springsteens "The River" som lite avlägset hörs genom golvet där bandet repar.
Det är märkligt att delar av framtiden anträds på en väg som delvis har samma sträckning som den gamla hederliga "memory lane". Där borta i slutet av den dammiga landsvägen finns nästa anhalt på den här resan och den visade sig vara av det halare slaget och befann sig i Olofström. Jo det gick bra, det var halt, jag gjorde som man skulle och halkade runt.
Krock-kudde?
Resan fortsätter och det återstår att se vad som kommer härnäst eller om det är avstigning för samtliga.
I vilket fall skall delar av resan ske på cykel inom snar framtid.
/ J - vid sidan om
tisdag 5 november 2013
"Remember, remember the 5th of November /../"*
- Eller svaret på allting är 42
Svaret på livet, universum och allting är ju 42 om man får tro Douglas Adams. Och det talet har tydligen med dagens datum att göra har jag förstått.
Dagen började i arla gryning med barnsång och brandlarm. I mitt sömndruckna tillstånd trodde jag först att det var min väckarklocka som löpte amok men så var icke fallet. Nu vet vi i alla fall att brandvarnaren fungerar och att tomtebloss kan utlösa den. Efter att kaoset lagt sig kunde jag konstatera att tårta och sång på sängkanten och en god espresso till det är inte att förakta som en bra start på morgonen.
När jag ändå var uppe fick jag för mig att den här lediga dagen kunde inledas med en cykeltur. Det verkar inte bättre än att min vikt/formkurva inte nått equilibrium ännu. Vikten skenar värre än en exponentialfunktion. Och den bilden var inte tillfredsställande där jag låg i min varma säng efter att ha skjutsat barnen till dagis och skola. Utanför var det grått, kallt och mörkt men rivstartande av nya planer har aldrig skadat. Delar av mig ville ligga kvar men det liksom kliade i kroppen och sen var beslutet fattat, upp, ut och iväg bar det.
Min regim har inte varit nådig, här behövs ett nytt styre,
träningsdags!
Vid starten duggade det lätt och jag undrade i mitt stilla sinne om novembergrått är en färg? Redan efter ett par hundra meter fick jag grus i ögat som sedan blev kvar där i mer än två timmar. Det grumlade min syn på omvärlden och kanske omdömet. Annars tänktes det mer än det trampades idag. Tankarna snurrade avsevärt fortare än pedalerna.
Jag tog det medvetet lugnt då träningsomstarter inte gagnas av att man har konstant blodsmak i munnen och i minnet och dessutom har jag de senaste veckorna drabbats av ett kraftigt illamående när jag tagit i ordentligt vid träning, varför vet jag inte. Uppe vid Telestadsåkrarna stannade jag och tog en bild, Växjö vaknar - uppenbarligen tidigare än jag.
Växjö vaknar
I världen fanns inget ljus men solen kämpade mot det grå och såg ut att kunna nå framgång så småningom. Jag cyklade på med musik i lurarna och löv under däcken. Det var blött, skitigt och råfuktigt. Lera lite här och var på cykeln och mig. Det luktar höst och kyla i antågande.
Växjöruntrundan fick det bli idag eftersom jag inte orkade tänka så här på morgonen och den är lagom lång med sina fyra mil.
Jag stannade bortom sundet för att ta en bild och tankarna surrade i huvudet som vore det en bikupa. Plötsligt tänkte jag på att det vore gott med en banan och på att Öster åkte ur allsvenskan igen. Frågan är varför jag kom att tänka på det jag som inte ens gillar fotboll? Möjligen för att jag dryftade ärendet med herr S för någon dag sedan. Sen slutade jag att tänka på det och då bröt solen igenom molnen. Det tog jag som ett tecken på att jag aldrig mer ska tänka på fotboll. Jag glömde äta min banan.
Nej, det är ingen instagrameffekt,
hösten är verkligen så grå om morgonen
Det gick ganska bra att cykla idag men inte fort. Grundformen finns där men inte dagsformen som hastigt insomnat. Vet att morgonträning inte är min fason, men nu är det gjort.
Om jag känner mig så mycket visare vet jag inte och frågan till svaret 42 undflyr mig ännu. Men fyrtiotvå är ett mycket snyggare tal än fyrtioett i största allmänhet.
/ J - inte mycket klokare men en aning äldre
*G Fawkes var för övrigt anställd som vasall under en tid och gick då faktiskt under namnet John
onsdag 30 oktober 2013
Växjöruntrundan X2
- Distanspass som sved i benen
Det var ett tag sen jag körde någon längre sträcka på cykel. Så efter att ha pratat med herr A idag om Växjöruntrundan i annat sammanhang så beslöt jag mig för att det var en lämplig sträckning att köra ett par varv på. Det liknade bitvis hinderlöpning. En och annan pinne (läs träd) hade fallit över spåret och även om de flesta av de större var bortkapade så fanns det en och annan kvar.
Vädret var till en början mulet och det regnade lätt vid något tillfälle. Så småningom tittade en blek sol fram och lyste upp tillvaron där den hängde lågt över trädtopparna. Tänkte jag skulle köra de två varven på strax under tre timmar så jag öppnade lugnt. Tur var väl det eftersom det bitvis låg rätt mycket skräp på vägen. Allt från mindre grenar till träd i varierande storlek.
Gråmulet sund på varv ett
Några gick att köra över andra fick man väja för och somligt krävde avsittning från fordonet. I närheten av hundklubben var det dock stopp. Det fick bli en liten skogspromenad på första varvet och på andra varvet ändrade jag sträckningen något för att slippa upprepa det hela.
Hindren kom i olilka storlekar. Hinder att ducka under
strax innan Araby badplats
Hopphinder i eftermiddagssol vid Evedal
Trädvägg på Gudrunvis vid hundklubben.
Ingen slipper här fram.
På vägen mötte jag två skägg och ett grådjur.
Grådjuret var nog egentligen ett rådjur men skymningsljuset och vinterpälsen förvandlade kreaturet till ett tyst fabeldjur där det stod och iakttog mig från sin position i ett buskage. Skäggen var två mäktiga helskägg som oberoende av varandra var ute och sprang i spåret. Trenden bland Växjös löpare synes klar. Den ståtliga behåringen fladdrade i takt med stegen på ett imponerande vis på de två gentlemännen.
Själva cyklingen gick väl sådär. Jag missade min måltid med två minuter men med tanke på alla stopp så var det väl okej. Sen måste erkännas att jag var duktigt trött sista milen. Det märks att det var ett tag sedan jag körde något tretimmarspass. Finns lite att jobba på där. Tyvärr har jag väl lagt på mig några kilon till noterar jag. Likt en björn äter jag upp mig inför vinterdvalan. Ska man bli stark som en björn får man lyfta skrot så det gör jag imorgon.
/ J - funderar på att odla löparskägg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)