Fredagkväll

- Uteliv och nattsudd

Nu blir det högst personligt. Den som inte föredrar det ämnet väljer med fördel någon annan text eller till och med sida. 

Klockan närmar sig fyra. Insomnia efter häxbrygd och panik. 

Personliga Persson

far med bussen som alla andra

i överrock och med handskar och hatt

låter han sina tankar vandra.

Cornelis igen. Det skulle kunna varit jag, tydligen. Men Persson for fram som ett jehu runt tvåsnåret på storgatan. Med ullrock som fladdrade och halsduk som stod ut som en strut cyklade jag. Finhandskarna på, tunna sköna i smidigt skinn. Fort gick det, sneglade på mätaren när jag passerade Linnégallerian och den upplyste mig med digital exakthet att jag färdades i 36km/h. Kullerstensskak mot hemmet men bort.

Tidigare under kvällen fick jag kvitto på att jag tydligen ser något lite bestämd ut när jag går ibland. En herre stannade mig utanför PM mitt på storgatan och frågade mig abrupt ”vem ska du mörda?” Funderade ett tag innan jag kom på att det inte är aktuellt med mord för stunden och replikerade ”ingen så vitt jag vet” och log lite snett. Han såg inte helt lugn ut efter det svaret och jag fortsatte i riktning mot klassiskt danshak. 

Efteråt. Frånvarande närvaro. Jag står upp i rock, iakttar allt men ser inget. En skarp gröngul stolpe fungerar som fyr. Jag är egentligen inte där. McDonalds i Växjö eller varsomhelst. Fyllemat, kö. En skog av svartklädda ryggar som väntar. Mobilfönster lyser upp tillvaron och glittrar som stjärnor i allt det mörka. En evighet senare är det min tur; ”mycket att göra ikväll” säger jag och ler försonligt. ”ja” lyder det korta stressade svaret och jag lägger min beställning. Cheeseburgare, chilitops och en paj. Hungrig, hugger min mat och skyndar mot cykeln som ska föra mig till hemmet.

Hemma. Vin och hamburgare, en succekombination, idag, nu. Avslutning på en mycket märklig afton. Jag där och då på Oleo. Känns en smula patetiskt. Iakttar alla, blir kanske sedd av någon. Allt är som på skoldiscon, fast med äldre deltagare och mer alkohol. Pratar socialt på toaletten. En herre med sydamerikanskt utseende upplyser mig om att han har svart bälte andra dan men att han inte vill bråka. En annan att det är dags att hitta någon brud. Funderar då om man möjligen kan göra ett lasso av bältet för att bättre fånga någon. Men säger bara ”nu går vi", fyndigheterna som kunde yttrats kommer efteråt. 

Kom in via kö som sig bör. Såg mig själv som genom en tunnel. Jag pratade tydligen med några kvinnor som stod bredvid mig i det lydiga ledet. Hörde mig själv yttra ord jag inte minns. De log tillbaks så jag skrämde nog ingen. Fick en stämpel som när man var tonåring. Kom in och upptäckte att jag inte hade några pengar. Fick gå ut igen, cykla hem, föra över pengar till kortet och tillbaks för att betala min Mariestad och garderobsavgiften. Dansgolv, musik, tittade på kläder - mest svart. 

Tidigare på kvällen vin och ensamhet. Halsade förskräckelse och tomrum och begav mig. Utmanade demonerna som inte ville dela mig med någon annan och ville undvika folk. Tänkte folkmassa och myller, siktade på uteställe. Nu är det gjort. Allt är som en dröm. Kanske har det inte hänt. 

/ J - rapporterar från overkligheten