måndag 24 mars 2014

Helgtänder

- J-a, h-e skittänder eller vad det nu är...



Voffor gör di detta vise?
Voffor värker di på detta vise?
Voffor då då?

Rumpnissar och tandtroll.

Helgen dominerades dessvärre totalt av värk. Låg mest däckad i en säng och kved. Oförmögen att tänka på något annat än smärta och ordet "ont" som hela tiden snurrade i huvudet, runt runt runt. Försökte varje knep i boken som att "ta fram" smärtan och titta på den, försöka definiera den och sätta ord på hur den kändes allt för att kunna hantera den bättre. 

Även det gick åt skogen. Resultat - tja, något i stil med vansinnigt dovt pulserande molvärkande i bakgrunden ackompanjerat av snabba explosioner av vass kantig smärta. I tand, i underkäke, i käkmuskler, i örat och till slut även i höger öga och huvudet. Smärtan gjorde ont och gjorde mig yr trots stora mängder alvedon, voltaren och citodon. Inget hjälpte. Den gick rakt igenom som pansarbrytande ammunition. 

Offentlig konst studerad genom Ketogandimma, jag kände
också för att skälla på träd

Väl hemkommen slutade söndagskvällen på jourläkarcentralen och senare akuten eftersom ingen hittar något.  En spruta i låret och tjugo minuter senare avtog i alla fall den värsta smärtan. Nu en remiss till käk-kirurgen. Får se vad de har att säga i frågan. Jourtandläkarna i fredags hittade heller inget. Inga hål eller så, inget "titta där, trasigt - vi lagar" tyvärr

Akuten väntrum, tomt sånär som på en fisk i hörnet

Allt detta gjorde att helgen inte blev vad den kunde ha blivit. Nu var den mycket bra i korta stunder. Mellan smärtattackerna. Får ta en repris på den snart.

Nya sommarskor fick i alla fall bilen så nu går den som ett spjut. De lite gungiga vinterdäcken är utbytta mot sportsneakers och då springer hon bättre det kära fordonet.

Det gör tyvärr inte jag, springer alltså. Det är tydligen som förgjort för mig att komma igång med träning ordentligt i vår. Så fort jag kört ett par pass så smäller det till och något kommer emellan. Det var under fredagens cykeltur som det började värka rejält i tänderna. Hela käken pulserade i takt med guppen i grusvägen mot slutet av rundan.

Så nu blir det att ta nya tag...igen! Där då själva f-n! Tur man är envisare än två åsnor tillsammans. Eller var det dum?


/ J - bättre tandlös än rådlös

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar