Nuförtiden är det viktigt att synas. I dagens sociala mediebrus räknas man inte annars har jag förstått. Men betydligt viktigare är det att synas i trafiken. Särskilt om man promenerar eller färdas per velociped i mörker. Annars är risken stor att man upphör att existera på riktigt.
Därför tänkte jag ägna några rader åt belysning i dessa dunkla vintertider.
I mitt fall handlar det om två sorters "bestyckning" när det kommer till beväpning i kriget mot mörkret. Den ena varianten är till för att synas. Den är främst aktuell när det pendlas och när jag vistas i trafik. Reflexer av flera slag och något svagare lampor är det jag förlitar mig på. Funderar även på att skaffa reflextejp att fästa på strategiska ställen på cykeln.
Generellt är det viktigt att ha reflexer på de rörliga delarna som armar och ben vid löpning och gång. På cykel gärna vid pedalerna eller vristerna. Det har visat sig effektivare än reflexväst eftersom våra hjärnor har en förmåga att tolka rörelser som vi är vana vid. Det är då lätt att i mörker felbedöma farten på en cyklist eller rentav förväxla dem med fotgängare om bara västar används.
Själv använder jag därför reflexband runt vristen när jag pendlar som komplement till lamporna. Det har även den stora fördelen att de håller undan byxbenen från kedjan.
Reflex på sidan av däcken är mycket bra i stadstrafik. Tyvärr
håller de inte särskilt länge är min erfarenhet
För att synas även från sidan kan man använda ekerreflexer, tejp eller däck med reflekterande sidor. Dessvärre har de en tendens till att slitas tämligen fort och bli igensmetade av skit från bromsarna.
Ett bra komplement även på cykel är reflexband
På pendlarcykeln har jag ett par svagare diodlampor när jag kör i stan. Delvis för att jag inte behöver dem för att lysa upp vägen och delvis för att inte blända medtrafikanter. Ingen blir glad över att få en strålkastare i ansiktet och moderna cykellysen är riktigt starka och de jag har kan man inte blända av särskilt snabbt. Jag använder mig av ett par uppsättningar från Silva. Om det är dimmigt och jäkligt kör jag även med en enkel blinkande baklampa från Spectra som kan fästas på kläderna med ett clip.
De lampor jag använder i stan. Exempel från Cateye, Silva och Spectra
Sen kanske man lite grovt kan dela in lampor och cykelbelysning i två kategorier. De som gör att vi syns och de som är till för att man skall se något. De sistnämnda syns förvisso även de och det rejält men kan som sagt vara bländande och därmed provocerande för medtrafikanter som då gärna förvandlas till mottrafikanter istället.
Kraftig belysning för att se även i det värsta vintermörker.
Här i form av trippla "Cree XM-L-T6"-dioder hjälmmonterade
Det gäller att ha batterierna laddade. Rödljus är aldrig kul i trafiken
När jag skall se något på riktigt som vid mörkerkörning på väg, måndagsturer och kvällsrace på Mtb tas de kraftigare doningarna fram. Då åker hjälmmonterad lampa bestyckad med tre Cree-dioder på. Vid behov kompletteras den med ytterligare en likadan på styret. Då har jag belysning både dit styret pekar och där jag fäster blicken. Natten blir till dag och jag känner mig som en supernova.
När det skall vara riktigt ljust dubbleras belysningen genom
ytterligare en lampa på styret
Den största säkerheten uppnås emellertid genom att uppträda som om man inte syntes alls.
Det gäller att ha bra reflexer när man cyklar - i flera bemärkelser, glöm inte det kära vänner. Inte alla katter behöver vara grå i mörkret.
/ J - strävar mot att nå upplysning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar