Dårarnas försvarstal

- Postludium

Efter min text härförleden "Måndagsturen del 1 - Patologiska bilister" har jag fått emotta några meddelanden, mail och också någon kommentar här på bloggen kring innehållet. Det är i allmänhet roligt och upplyftande och i det här fallet även ytterst intressant.

Det är nämligen så att skribenterna, som för övrigt valt att vara anonyma, tangerar samma tema så därför känner jag mig nödgad att svara.  

Åsikten som görs gällande är att vi alla är lika goda kålsupare allihop, bilister såväl som cyklister för att fel begås från båda håll och att man därför inte skall peka finger. "Cyklister gör också fel" Underförstått - därför skall vi vara tysta. 

I kommentarsfältet påpekas exempelvis att vi minsann överträdde fartgränsen vid den aktuella händelsen då "vår fart var något över fyrtio och på väg uppåt" som jag skrev. Det är för övrigt korrekt återgivet och naturligtvis en helt befängd jämförelse! 

Vederbörande vill således jämställa en cykels förmåga att överskrida gällande hastighetsbestämmelser med ett motorfordons. Det finner jag oerhört underhållande med tanke på att de flesta av oss dödliga får kämpa rätt rejält för att komma upp i de aktuella farterna förutom på väl valda ställen som villaområden, gågator och liknande. Där skulle jag tro att det är svårt att hålla för hög fart av andra orsaker som att det är trångt och fullt med hinder.

För att förenkla så att alla, även notoriska bilister förstår, det är knappast cyklar som kör 20,30,40 km/h för fort på våra vägar, det är förare av motorfordon. 

Även om vi nu kunde köra lika vårdslöst på cykel är det som barnen brukar säga "skillnad på olika". Vi är inte lika goda kålsupare hur gärna ni än vill det. Om jag härsknar till på min cykel och väljer att knuffa till en bil i vredesmod kan det möjligen bli en repa i lacken eller i värsta fall en buckla i plåten. Skadegörelse kan kanske brottsrubriceringen bli. När bilförare kärvänligt väljer att putta till mig eller någon annan i en cykelklunga riskerar de liv och lem på alla inblandade utom sig själva. Det är att jämföra med att en lastbilschaufför skulle härskna till på en bilist och tackla till dem lite så de far av vägen bara för att de blev sura och kände ett omedelbart behov av att tillfredsställa sina drifter.

Så nej, det är inte samma sak hur man än vrider och vänder på det. Det är inte cyklister som kör ihjäl fotgängare på övergångsställen, mejar ner andra cyklister och orsakar livslångt lidande efter att kört på någon. Det händer förmodligen, så om man verkligen letar och vill hitta exempel går det säkert. Men det är inte så verkligheten ser ut. 

Två fel gör inte ett rätt. Men det är inte heller så att de tar ut varandra. Den som tror det hoppar i galen tunna. 

/ J - klargör!

Måndagstur del 1 - Patologiska bilister

- Om ormen i paradiset

Gårdagen ja. Om den kan det faktiskt sägas en hel del. Det mesta gott men inte allt och jag tänker så småningom förmedla något om cyklingen också. Moder natur hade bestämt sig för att visa sig från sin bästa sida och ställa upp med fantastiskt fint vårväder. Blå himmel, en lätt bris och en för månaden sympatisk temperatur. Glädje i luften. 

Men i alla paradis tycks det finnas ormar som slingrar och väser. 

Allt hade varit helt magiskt om det inte vore för dessa j-a bilar rent ut sagt. Jag kan inte för mitt liv inte förstå vad som händer rent psykologiskt när förmodligen helt sunda människor omger sig med ett ton plåt.

De förvandlas till patologiska bilister ute för att hämnas på världen. Allt är emot dem och alla är fiender. Särskilt cyklister. De svär över traktorer som är för långsamma, över lastbilar, husbilar och husvagnar som är i vägen, andra bilister som kör som höns, över hästar, hundar och barn som skall vara någon annanstans och inte minst över cyklister som helst inte bör finnas alls. Framförallt inte på DERAS vägar. 

Jo, faktiskt!

Igår hade vi oturen att råka ut för ett flertal sådana motmänniskor i våra olika grupper under Måndagsturen. I min fartgrupp hann vi inte ens fram till Kalmarrondellen innan första incidenten var ett faktum. Det slutade med att jag tappade humöret, cyklade fram till Audin som hade accelererat om oss och snävt kastat sig in framför gruppen av cyklister alltmedan förarens fru satt och sträckte upp långfingret i en internationellt känd gest. Det bör påpekas att de körde om på en fyrtioväg där vi höll strax under den farten och att bilen fick stanna hundra meter senare vid den fullt synliga kön in i cirkulationsplatsen varpå vi ändå rullade förbi dem. Jag bultade på rutan och undrade om det var något särskilt de ville säga varpå föraren flög ut ur bilen och skrek otidigheter som citat "jag kan ta dig vilken dag som helst". Sådan blir man av att köra Audi. Fet i huvudet. Intressant är att notera att detta beteende tycks förstärkas av att ha en stor och dyr bil, det är i alla fall det som är den enda gemensamma nämnaren mellan de olika händelserna.  

Ett par hundra meter senare den här gången på trettioväg var det dags för nästa självutnämnda polis. En jävla Volvo-SUV tvärnitade framför gruppen och tvingade oss att nästan kliva av cyklarna i uppförsbacken alltmedan föraren gestikulerade och pekade på cykelvägen där det för övrigt redan befann sig ett par barn och en hundägare på promenad. Efter att ha stört oss drog han iväg i runt dubbla den tillåtna hastigheten utanför den skola som befinner sig i backen upp i Högstorp. 

Jag rekommenderar alla bilägare att läsa trafikförordningarna lite noggrannare. Vägar tillhör inte alls enbart bilar utan alla fordon jämte andra trafikanter tvärtemot vad patologiska bilister tycks tro. Jag tänker inte ens ägna mig åt att citera valda lagtexter den här gången. Tro mig på mitt ord - jag har rätt. 

Den allvarligaste händelsen för vår del inträffade några mil senare på väg ut ur Ingelstad. På den rådande sträckan råder 40 km/h som hastighetsbegränsning. Det är nu inget som hindrar en patologisk bilist. De anser nämligen att alla vägar är frifartsvägar. Inget får hindra dem i deras "flow". De kör ju bil gubevars. 

I det här fallet var vår femtonmannaklunga uppdelad på två led på väg att accelerera eftersom det är en kraftig nedförsbacke vid platsen. Vår fart var något över fyrtio och på väg uppåt. Då tycker föraren i en röd kombi att det är dags att köra om. Sikten är nästan fri, men bara nästan. Han missar förstås att det kommer en dam och svänger ut från vänster på den avtagsväg från ett bostadsområde som finns där. Hon förväntar sig knappast en bil på väg mot henne i hög fart och i fel fil och får därför tvärnita med låsta hjul för att inte frontalkrocka. Båda bilarna blev stående med några meter mellan nosarna. Jag kan bara gissa vad hon tyckte om det hela. Jag gillade det inte ens från sidan. Som tur var missade halva vår grupp händelsen eftersom de befann sig längre fram och koncentrerade sig på att inte klippa bakhjulet framför. 

Väl till tillbaks på torget fick jag höra om ytterligare incidenter. Bland annat hade en grå Volvo utfört samma manöver mot frifartsgruppen som vi råkat ut för i Högstorp. Vad värre är var det nära att en BMW nästan klippt en av oss då han svängde in så snävt att backspegeln dunsande in i armbågen på en cyklist i en annan grupp. Det inträffade vid Billabacken i närheten av Hemmesjö.  

Och det här var bara under en enda Måndagstur. Mindre roligt och det lägger en aning sordin på cykelglädjen må jag säga. 

Det tråkiga är att jag tror att den gruppen människor som beter sig så här inte är mottagliga för några som helst sakargument. Som det enkla faktum att de riskerar livet på andra människor för att de blir upprörda när de anser att de blir hindrade på något vis. De ser ingen koppling mellan sina reaktioner och de konsekvenser deras beteende kan få. Det är vad plåt gör med många människor. Skärmar av dem från verkligheten. Att de sen har fel även rent lagtekniskt är en annan fråga. De förstår de inte alls.

Sen borde de fundera på hur deras uppträdande hade uppfattats  på annat håll i samhället. Tänk er själva samma typ av beteende i kön på ICA eller på arbetsplatsen. Det hade straffats rätt hårt om inte annat rent socialt. 

Men i trafiken betalar sig aggression dessvärre. Tills det smäller. Då dör någon. 

/ J - inte bara cyklist, även bilist