Allt av vikt

- Viktresa del III

Nu är det dags att göra vågen. Eller snarare har tiden kommit för att ställa sig på den igen och därefter avgöra om det skall firas eller ej. Som tidigare konstaterats är antal kilon inte den största måttstocken på framgångar i hälsoväg men inte heller helt oviktigt i mitt fall. "Pun intended" som det heter på utrikiska.

Ett inomhusmotiverande väder

Jag köpte mitt gymkort den femtonde januari och dagen efter började jag träna på Idrottskliniken och därmed var mitt träningsår igång på riktigt. I samband med det passade jag på att ställa mig på vågen både där och hemma. De var ytterst samstämmiga och bekräftade med digital exakthet det jag redan visste - att jag är för tung och reaktionen från min sida blev den här inlägget vars titel "120 000 g" var ytterst adekvat för att inte säga precist.

Tre månader har nu passerat sedan dess och jag har även kommit igång med cyklingen så smått vid sidan om styrketräningen. Så frågan är om det händer något även i vikthänseende? Ni som cyklar vet hur jävligt det är att släpa på onödig vikt uppför backar. Det vore både kul och intressant att slippa släpa på så mycket. Jag inbillar mig att det kommer att gå fortare då. 

Projektet är långsiktigt skall betonas. Jag är ingen anhängare av alla jäkla kurer som presenteras i till exempel Aftonbladet och andra skvallerblaskor och som lovar massa kilos nedgång på kort tid. Jo - jag vet också hur man kan åstadkomma det. Det har prövats tidigare i livet. Det enda som händer är att man i en eller annan form tappar vätska som kroppen sedan återhämtar vid senare tillfälle. Snabbast är väl att hoppa in i en bastu försedd med våtdräkt i ett par timmar. Det torde göra susen. Fråga alla kampsportare som skall komma i matchvikt.  

Rent fysikaliskt kan man bara bli av med ett visst antal gram per tidsenhet av det enkla skälet att vi enkelt uttryckt andas ut övervikt. Förvånansvärt få tycks känna till detta faktum när det påtalas. De tycks inbilla sig att man kan skita ut fett. Om det bara vore så väl!

Istället säger jag:

På sikt...

...skall jag bli av med vikt

Det är i alla fall planen.

Numera kan jag titulera mig "tungviktare" istället för att vara supertungviktare. Alltid något. Återigen propagerar jag med viss självironi för viktklasser i cykling.

Nuvarande vikt: 112,7 kg

Sen måste jag erkänna att jag är otålig och det är skittråkigt att det går så långsamt. Snabba lösningar lockar alltid trots att de inte fungerar.


/ J - skyndar långsamt

120 000g - n1

- Viktresa, del 2

Den avgörande stunden närmar sig med stormsteg. Den då jag skall gå i närkamp med vågen. Nu är den knappast allenarådande när det gäller att mäta träningsframgångar. Det är till och med så att den spelar en ytterst tillbakadragen roll i sammanhanget. Jag har till exempel inte vägt mig sedan 1a februari.

Det våras för vågen

Istället ser jag naturligtvis främst till känsla när jag rör på mig, hur mycket roligare det blivit och möjligen om det går fortare att springa och cykla och om jag kan förflytta mer skrot på gymmet utan att ta i mer. De faktorerna är väsentligt bättre mått på hur träningen fortskrider.

Men det går inte att blunda för att om man väger mer än tresiffrigt är den absoluta vikten också av intresse. Det gäller definitivt om man skall cykla och särskilt om den vikten skall förflyttas uppför en backe eller framföras på en stig. Många av de jag kommer att cykla tillsammans med väger lite mer än hälften än jag själv. Jag är alltså två cyklister. 

Därför är det snart dags att väga sig. Det känns dock som en domedag. Det vore sympatiskt om vågen kunde visa en smula medkänsla och åtminstone antyda att vi är några färre som kliver upp den numera. 

Och jag anser fortfarande att det vore intressant med viktklasser i cykling. Jag skulle vara livsfarlig i tungvikt!

/ J - från supertungviktare mot tungvikt

120 000 g

- Självutlämnande viktresa

Nämen för h-e! Det är tungt att cykla nu. Tänk er själva att hänga på er en ryggsäck på en sisådär trettio kilo och dra en vända. Varför inte köra några intervaller eller ett schysst backpass när ni ändå håller på? Det låter sig inte göras helt ostraffat kan jag låta meddela för er som inte vet. Ni andra förstår, kanske allt för väl.  

Försöken att åtgärda detta missförhållande får liknas vid en trestegsraket. Det första steget består i att komma igång med träningen. För att inte bli stoppad av "dåligt" väder, om nu sådant finns så inköptes härförleden ett tremånaders kort på gym. Där utövas nu såväl konditionsbefrämjande besvärjelser samt hivande av skrot upp och ned. Startraketen har redan avfyrats och skeppet har efter vissa besvär lyft mot en allt blåare himmel.  

Steg två som kommer att följa så småningom är att ge mig på någon form av diet/bantning eller vad man skall kalla det. Jag är inte fanatiker på något vis och kommer att följa den enkla tumregeln att om jag äter en god balanserad kost men på så vis att jag får i mig mindre energi än vad jag gör av med så borde detta resultera i en viktnedgång vad det lider. Sug på den alla LCHF-fanatiker!

Invägningen skedde på deprimerande 120 000 gram. Har inte närmat mig en våg sen dess och har inte för avsikt att göra det än på ett tag. Men vad det lider tänkte jag göra det igen för att se om det går att avläsa något resultat även där. Kondition och styrka har redan börjat hämta sig så sakteliga. Fågel Fenix reser sig ur askan.

Det tredje steget...får se...

Men det är en lång väg att vandra och ett långsiktigt projekt så tiden får utvisa hur det hela avlöper. 

/ J - är TVÅ cyklister