39 kilometer oktoberlerfest

- Rapport från Snogeholms strövområde

Det råkade bli en ledig dag mitt i veckan. En gråmulen sådan. Dags att skita ned sig lite. Solskenscyklisten i mig behöver understundom utmanas en smula och det görs med fördel i höstskogar. In med cykeln i bilen gnolandes på R.L Burnsides monotona träskblues "Goin' Down South". Mot Skåne bar det. 

Snogeholms strövområde

Tänkte att det inte skulle vara någon större trängsel i skogen en småregnig förmiddag i oktober. Det var det inte heller. Någon enstaka hundägare och en bunt djur. De verkade vilda. En ekorre, en liten för mig okänd gråvitspräcklig rovfågel, två blöta rådjur och många hjortar var djur som korsade min väg. Så många hjortar att jag ett tag kände mig förföljd. Var än jag skådade var det djur som sprang över stigarna. 

Jag såg dock inga grisar trots varningsskyltar vid vägen och hur mycket jag än spanade. Däremot var det svårt att undvika spåren av deras framfart då vissa stigar såg ut som om någon gått över dem med en rätt rejäl harv. Försäljningsargument: heldämpat hanterar svinspår bäst! 

Hittade en stor sandig öppen yta att parkera bilen vid. Drack kaffe och njöt av tystnaden och en kardemummabulle av karlsbaderdeg under gråmulna skyar. När jag monterade och förberedde cykeln dök solen upp. Det artade sig till att bli en bra dag.  

Startklar Cube i för stunden strålande sol. Det gick över

Moder natur gav dock en försynt vink om att inte bli övermodig så i samma stund jag startade gick solen i moln och tio minuter senare regnade det. Den redan genomfuktiga sandblandade lerjorden i bokskogen blev halare. Lerfest.

Terrängen blev en smula bökig och lutande ett tag

Väl ute ur skogen, leråkersbenträning

Fick bitvis gå med cykeln då det var snorhalt och någon hade placerat ett mindre kalhygge över stigen som därmed upphörde att existera. Kom ut vid kanten av en åker. Bra benträning, var tvungen att ta mig över den mjuka jorden. Hittade sen både stigen och rytmen.

Var vid det här laget blöt såväl utifrån som inifrån. Tänkte "Come on Skåne, bring it on". Det skulle jag inte gjort. Blev attackerad. Hallonsnår, björnbärsrevor, vildrosor, nyponbuskar och de förbaskade nässlorna. Jäklar vad jag nässlade benen. De skall väl inte vara gröna och frodiga vid den här tiden på året?

Jodå, ytterst frodiga nässlor

och de bränns fortfarande

Det gick inte fort där jag kämpade mig fram. Längtade ut ur skogen ett tag. Var så blöt att jag kände mig som mossa själv. Ville växa fast, bli stationärt rörlig i vinden.

Ute ur skogen

Fria vidder med Snogeholmssjön i bakgrunden

Riktigt nöjd med mitt nya bakdäck. Skickat på ett Maxxis Crossmark där också. Stort tack till Marcus på Växjö cykelservice för tipset. Greppet var utmärkt och tog mig uppför de mest bråkiga branter även när det var halt. 

Körde först ett varv på den yttre gula slingan med några avvikelser här och var. Någonstans där mitt i allt gav delar av cykeln upp för stunden. Växlarna slutade nästan att fungera och bromsskivan bak ville ligga emot lite väl mycket. Tio minuters mekande senare hade jag lossat och återfäst bromsoket och justerat växlarna som sen skötte sig mycket bra.

Blöt äng främjar starka ben

Som att cykla i en sagotunnel. Stig nere

i en bäckravin 

Bitvis mycket tungcyklat men vackert och riktigt fina stigar.  Ni som cyklat på blöta ängar vet att även gräs kan bjuda på motstånd. Farten var därför ytterst modest. Tänkte mig därför en snabbare andra slinga vilket det också blev. Så snabb som min onda rygg nu tillät kan väl tilläggas. 

En del stigar extremt lättcyklade. Har aldrig sett slätare skogsgolv 

Slutet av slingan bjuder på balsalsskog. Slät bokskog och lätta stigar. Tur det för nu var jag trött, riktigt trött.

Tillbaks till bilen efter nästan tre timmar. Lagom trött och precis så skitig som jag tänkt mig.
Skogsblues.


/ J -  bluescyklist

Dr Dew och mr Hyde

- Fullmånens inverkan är påtaglig

Nattens stormiga väder med piskande regn och en klar måne fick effekt i stallet. Från cykelboden hördes oroliga rasslanden av kedjor, pysande dämpare och tjuten från blöta skivbromsar. Något bankade på dörren och ville ut i mörkret. 

En tämligen ordinär pendlare i form av en Kona Dr Dew hade plötsligt förvandlats till en ytterst trendigt modernt helstel 29" Mtb med skogslust. Hårig. 

Transformation från snäll asfaltsnötare till hårig grusvägsätare

Här försedd med Schwalbes Rapid Rob 2,1"

Förvandlingen var inte så komplicerat då cykeln original är utrustad med skivbromsar, trippelvevparti, Deoreväxlar och nav samt rakt styre. Lägg därtill Konas stela stålgaffel P2 med gott om utrymme på bredden och du har en bra plattform för en helstel Mtb även om den inte ursprungligen var tänkt som en sådan. 

Tja, sen var det förstås så att jag mätte och testade bak först eftersom det var där som det såg ut att saknas utrymme. Det gjorde det inte! Men väl fram. Så tyvärr gick det projektet i stöpet.

Det där blev inte helt lyckat

Rusade först in till datorn och letade upp Konas P2 gaffel i 29"s utförande vilken gick att få tag i USA för det facila priset av $59 och med frakt skulle det kosta mindre än tusenlappen hem till dörren. Efter att nästan ha tryckt på köpknappen besinnade jag mig dock och tänkte efter. Moderna stela gafflar är ju ofta designade för att fungera med ramar med geometri anpassad för dämpare. Därför skulle den gaffeln vara 465mm lång axel-krona mot nuvarande 390mm så risken för att extrem chopperkänsla skulle infinna sig var påtaglig även om man justerat styrstammen. Sen skulle nog styrningen bli märklig med så lång gaffel. 

Inte någon poäng med att förvandla en bra pendlare/grusvägsracer till en dålig Mtb. Så när fullmånen slutat skina över oss står Konan lugn i sitt bås igen. 

/ J - känner både Dr Dew och mr Hyde

Blandad cykelkompott

- Solig hösthelg på hjul

Det verkar som den där Britt är här eller vad man nu skall säga om det väder som råder här i södern. Flugorna har vaknat igen och jag har med viss frenesi mördat dem vartefter jag kommer åt och i gräsmattan hemma blommar en maskros och jag har fått rapporter från min kära mor att jordgubbarna fortsätter komma. 

Som cyklist har jag inga klagomål. Hög klar luft, vackra färger och sol är inte alls en oäven inramning för tvåhjuliga aktiviteter. 

I helgen har jag därför lyckats knyta ihop min lilla runda i Fyllerydsskogen och den blev till slut 14 kilometer lång och tar någon timma per varv att köra. Återkommer med karta över den när cyklat igenom den med Endomondo påslagen. Enda kruxet med den typen av terräng är att däcken slits fort. Mitt redan illa åtgångna Racing Ralph har nu gett upp helt. Det är inte så mycket mönstret som redan var så gott som blankt som däckssidorna som tar mycket stryk i terräng med vass sten. Även om man är försiktig så snittas det stadigt i det tunna gummit. 

Det är något religiöst över bra cykling...

Sen har det förstås varit del två av Lammhultcyklisternas satsning Fun2Bike som är på väg mot succé. Antalet deltagare var ännu fler och ännu gladare den här gången. Misstänker att vädret kan ha bidragit en smula till det men det går att konstatera att intresset för att cykla och inte minst i skog och mark är starkt. Flertalet förfrågningar även från förbipasserande nyfikna vuxna och föräldrar tyder på det. Därför fortsätter aktiviteterna några söndagar till och tankarna på att kanske ha en nybörjargrupp för vuxna har också börjat gro. 

En som har blivit sugen på det där med att cykla lite vid sidan om de större vägarna är C. Så nu kommer hennes pendlarKona mountainbikeifieras med grövre däck. Utväxling, skivbromsar och Konas P2 gaffel gör att det i princip redan är en helstel 29" Mtb, hur trendigt som helst. 

Cykelvård

Enda smolket i cykelglädjebägaren är att min rygg beslutat att i princip ge upp helt. Kunde inte få på mig skorna i morse vilket slutade med att jag fick ge upp och ta på mig en sandal. Så nu är sjukgymnasttid bokad. 

För att åtgärda cykelkrämporna blir det i eftermiddag en tripp till "LBS" för införskaffande av såväl fetare sulor till behövande Kona, nytt bakdäck för mig och lite kärlek och massage för mitt landsvägsbakhjul som inte är så rakt som önskas. Det kommer ju en vår också. Har jag hört. Till dess skall jag göra mitt bästa för att njuta av hösten. 

/ J - på hjul igen 

Projekt stig

- Mosstungt, barrhalt, lerlikt, flytskönt och skitkul

Ibland kan det hjälpa att vända på saker och ting för att erhålla nya perspektiv på tillvaron. I det här fallet inget allvarligare än att byta riktning på några stigar för all del. Men ändå, principen är applicerbar på mycket nota bene.

Jag försöker i all enkelhet att få ihop en så lång stigslinga som möjligt i ett skogsområde hemmavid. Målet är att den skall vara minst 10 km lång, vara cykelbar i möjligaste mån så man inte behöver kliva av mer än ett par gånger och att stigarna inte skall "återanvändas" för mycket. Helst endast en gång per varv även om mina 'regler' säger att de får korsas hur många gånger som helst. Ja, sen skall den ju vara varierande och rolig att cykla också. 

Jomen, det här ser ju bra ut. En av de få släta stigarna

De flesta stigarna i området känner jag till och de flesta tämligen väl. Men att kombinera dem på ett bra sätt så rundan får flyt är något mer komplicerat. Men ungefär som när man byggde lego som liten så är själva arbetet betydligt roligare och viktigare än slutresultatet. Många turer upp och ned för kullar och backar blev det. Mosstungt, barrhalt, lerlikt, flytskönt och skitkul var det!

Och eftersom det är rotigt och stenigt i trakten dröjde det inte länge förrän punkteringen var ett faktum. Trodde först att bakdämparen hade för lite luft. Det hade den inte men väl bakdäcket. 

Det visade sig när jag bytte slang att det inte var genomslag som var orsaken utan snarare att det krupit in grus mellan däck och slang. Leran jag kört i de sista gången hade krävt sin tribut till slut. Ekorrgrus gnager gummi.

Och apropå lera så märkte jag snabbt att en del fäste saknades både där det var lite blött och uppför. En snabb okulär besiktning av mitt bakdäck förklarade saken. Det är närmast en semislick jag kör på för tillfället. Dags att byta helt enkelt. Racing Ralph utan mittdubbar är brett och blankt. 

Men det här ser inte lika bra ut. Lågt lufttryck i all ära 

men det här är ju löjligt. 

Vädret var vackert och jag log ikapp med solen. Farten var modest för det mesta men ibland växte hornen ut, farten ökade och marginalerna minskade varpå jag stöp i backen i en vänstersväng. Framhjulet hade tappat fästet i en lerpöl och vänster bromshandtag hade böjt sig till ett frågetecken. Mindre bra. Jag bände raskt tillbaks det och funderade lite kring metallutmattning eftersom det är andra gången jag bänder tillbaks det aluminiumstycket. 

Ibland är naturen spöklikt vacker

Den största delen av sträckningen får nog betraktas som klar även om den sista delen av banan inte är bestämd ännu. Sen lär den tweakas en del misstänker jag. Det är process som aldrig blir klar. Återkommer med en karta när det är gjort. 

Det började skymma så här i hösttider och kilometrarna hade tickat iväg till 32 stycken vilket är ett försvarligt antal på ren stig. I alla fall enligt min rygg som brast ut i en jeremiad igår kväll. Idag mumlar den mest bistert. 

/ J - letar bland tallars rötter efter mina egna

Cold Steel "Kudu"

Klicka här för att komma till texten du söker!

Den återfinns numera på bloggen:

Knivigt värre

Välkommen!