39 kilometer oktoberlerfest

- Rapport från Snogeholms strövområde

Det råkade bli en ledig dag mitt i veckan. En gråmulen sådan. Dags att skita ned sig lite. Solskenscyklisten i mig behöver understundom utmanas en smula och det görs med fördel i höstskogar. In med cykeln i bilen gnolandes på R.L Burnsides monotona träskblues "Goin' Down South". Mot Skåne bar det. 

Snogeholms strövområde

Tänkte att det inte skulle vara någon större trängsel i skogen en småregnig förmiddag i oktober. Det var det inte heller. Någon enstaka hundägare och en bunt djur. De verkade vilda. En ekorre, en liten för mig okänd gråvitspräcklig rovfågel, två blöta rådjur och många hjortar var djur som korsade min väg. Så många hjortar att jag ett tag kände mig förföljd. Var än jag skådade var det djur som sprang över stigarna. 

Jag såg dock inga grisar trots varningsskyltar vid vägen och hur mycket jag än spanade. Däremot var det svårt att undvika spåren av deras framfart då vissa stigar såg ut som om någon gått över dem med en rätt rejäl harv. Försäljningsargument: heldämpat hanterar svinspår bäst! 

Hittade en stor sandig öppen yta att parkera bilen vid. Drack kaffe och njöt av tystnaden och en kardemummabulle av karlsbaderdeg under gråmulna skyar. När jag monterade och förberedde cykeln dök solen upp. Det artade sig till att bli en bra dag.  

Startklar Cube i för stunden strålande sol. Det gick över

Moder natur gav dock en försynt vink om att inte bli övermodig så i samma stund jag startade gick solen i moln och tio minuter senare regnade det. Den redan genomfuktiga sandblandade lerjorden i bokskogen blev halare. Lerfest.

Terrängen blev en smula bökig och lutande ett tag

Väl ute ur skogen, leråkersbenträning

Fick bitvis gå med cykeln då det var snorhalt och någon hade placerat ett mindre kalhygge över stigen som därmed upphörde att existera. Kom ut vid kanten av en åker. Bra benträning, var tvungen att ta mig över den mjuka jorden. Hittade sen både stigen och rytmen.

Var vid det här laget blöt såväl utifrån som inifrån. Tänkte "Come on Skåne, bring it on". Det skulle jag inte gjort. Blev attackerad. Hallonsnår, björnbärsrevor, vildrosor, nyponbuskar och de förbaskade nässlorna. Jäklar vad jag nässlade benen. De skall väl inte vara gröna och frodiga vid den här tiden på året?

Jodå, ytterst frodiga nässlor

och de bränns fortfarande

Det gick inte fort där jag kämpade mig fram. Längtade ut ur skogen ett tag. Var så blöt att jag kände mig som mossa själv. Ville växa fast, bli stationärt rörlig i vinden.

Ute ur skogen

Fria vidder med Snogeholmssjön i bakgrunden

Riktigt nöjd med mitt nya bakdäck. Skickat på ett Maxxis Crossmark där också. Stort tack till Marcus på Växjö cykelservice för tipset. Greppet var utmärkt och tog mig uppför de mest bråkiga branter även när det var halt. 

Körde först ett varv på den yttre gula slingan med några avvikelser här och var. Någonstans där mitt i allt gav delar av cykeln upp för stunden. Växlarna slutade nästan att fungera och bromsskivan bak ville ligga emot lite väl mycket. Tio minuters mekande senare hade jag lossat och återfäst bromsoket och justerat växlarna som sen skötte sig mycket bra.

Blöt äng främjar starka ben

Som att cykla i en sagotunnel. Stig nere

i en bäckravin 

Bitvis mycket tungcyklat men vackert och riktigt fina stigar.  Ni som cyklat på blöta ängar vet att även gräs kan bjuda på motstånd. Farten var därför ytterst modest. Tänkte mig därför en snabbare andra slinga vilket det också blev. Så snabb som min onda rygg nu tillät kan väl tilläggas. 

En del stigar extremt lättcyklade. Har aldrig sett slätare skogsgolv 

Slutet av slingan bjuder på balsalsskog. Slät bokskog och lätta stigar. Tur det för nu var jag trött, riktigt trött.

Tillbaks till bilen efter nästan tre timmar. Lagom trött och precis så skitig som jag tänkt mig.
Skogsblues.


/ J -  bluescyklist