Traditionella fällknivar - Buck Creek Congress

Klicka här för att komma till texten du söker!

Den återfinns numera på bloggen:

Knivigt värre

Välkommen!

The Big Bang Theory

- Först fanns ingenting, sen exploderade det

Tomrum. Vakuum. Så känns det efter en rejäl vurpa. En stunds stillhet innan blandade kroppsdelar börjar göra ont och värka. Chocken innan man vet vad som gått sönder i kläd- och cykelväg. Är hjälmen hel? Solglasögonen? Ni som varit med känner nog igen er. Först när man vet det undersöker man om någon lem saknas eller så. Är man proffs struntar man i skrapsåren, får en ny cykel, hoppar upp på sadeln och trampar vidare. Som glad motionär stannar cykeltillvaron upp ett tag när realiteten med försäkringsärenden och återanskaffning av kläder och prylar tar vid. Ingen följebil väntar med reservcykeln och extrahjulen. 

Men någon gång måste man kräla sig upp i sadeln igen som uttrycket lyder. Så varför inte idag? Solen sken och det fanns någon timma till övers den här söndagen i maj. I avsaknad av racer fick pendlarhärken agera stand in. Moutainbiken föll bort för dagen då syftet med turen delvis var att ägna mig åt en smula chockterapi. Det gjordes genom att jag kryssade hej vilt i några söndagssömniga kvarter hemmavid innan jag utvidgade cirklarna. Ett antal nittiograderskurvor för att känna på greppet. Fräscha däck och torra vägar borgade för bra fäste, men det var inte utan obehag jag lade ned cykeln och varje gång det studsade till där framme ville hjärtat slå dubbelslag. Aj aj, småskadat cykelförtroende. 

Epicentrum - där kedjereaktionen startade

I linje med terapitanken njöt jag i fulla drag av vårvädret utan pulsband och krav. Sneglade på datorn och farten ibland men brydde mig inte alls. Men jag beslutade att passera "ground zero", platsen där är allt startade. Kedjereaktioner är förvisso av godo när man cyklar har jag hört.  

Det var här det inleddes - resan mot en ny cykel. Förvisso fanns det väl vaga planer på att införskaffa en ny racer ändå, men frånvaron av likvida medel har satt stopp för dylika utsvävningar till dags dato. Men nu är alternativen inte många om jag har tänkt att fortsätta att nöta asfalt. 

Jag tog ovanstående bild i syfte att dokumentera platsen. Den ser förrädiskt oförarglig ut den där böjen, det måste medges. En slät bit asfalt.   

Tidigare på vägen ut ur staden och för all del under hela turen mötte jag diverse cyklister. Både bekanta ansikten och ett antal jag aldrig sett förut. Vi börjar bli många nu noterade jag för jag vet inte vilken gång i ordningen. 

Söndagslugn, sömnig trafikfrånvaro

Bäst jag trampade på där i solen och njöt av tillvaron kom tanken till mig att åtminstone titta på kommande veckas tempoutmaning även om jag inte kan köra den. Eftersom den befann sig i rakt motsatt riktning tvärvände jag och trampade söderut istället.

Jag stannade till uppe vid toppen av Telestadsbacken i trakterna av vägskälet mot Skir och körde sen söderut mot Tävelsås. Bäst jag satt där och filosoferade mig framåt började jag fundera på vart vändpunkten kunde tänkas befinna sig. Något om "cirka en mil" och "gård"-någonting hade fastnat i minnet men inte mer. Stannade på en busshållplats efter samhället för att ta en titt på Facebook där jag visste att informationen fanns. Aha, efter att ha konsulterat telefonen och läst "Hovmansgården", sneglade jag upp på skylten ovanför huvudet och började skratta. Jag stod vid vändpunkten! Förhoppningsvis på mer än ett sätt. Jag gillar symbolik.  

Här kan man vända och passa på att andas

På vägen hem trampade jag på en smula hårdare för en stund och kom tillbaks på sjutton minuter. Men eftersom jag inte vet exakt hur lång sträckan är vet jag inte hur fort det gick. Men skönt var det. Den nya drivlinan på Crescenten gör cyklingen till en tystare upplevelse igen. De grova däcken är inga fartfantomer men fungerar.

Ungefär som jag. 

/ J -  vid vändpunkten

Solskenscyklisten är tillbaks!!

- För ett kort ögonblick är jag inte sorgsen över kraschad cykel

Jag har varit orolig för att min image som solskenscyklist blivit naggad i kanten under de gångna åren. Det måste medges att min person har synts cykla i nästan ur och skur. Såväl regn, hård vind som hagel och snöstormar har varit aktuella. Det har inte känts helt bra då en rättrogen solskenscyklist inte för sitt liv skulle synas ute i dylikt väder. I alla fall inte med vittnen närvarande.

Idag känns det som hedern upprättats något. Jag tittade ut när jag vaknade och efter att med en meteorologs nitiskhet begrundat termometrana och lusläst SMHIs detaljerade tabell över dagen gick jag tvekande ut för att värma bilen för skjutstjänst. 

Jodå prognosen stämde alltför väl. Under fem grader, iskallt regn och byvindar upp till tio sekundmeter. Tvi vale! Jag skakade inte bara på huvudet utan hela själen ruskade på sig som en inre blöt hund. Tankar gick istället till alla varma drycker som skall inmundigas idag. På parad marcherade kaffe, te och chokladmjölk. 

Tänkte även en stund på de stackare som skall ut på Lammhultcyklisternas lördagstur idag.  De startar om en kvart. Ni hinner om ni skyndar er! Långdistanspass i dylikt väder är om inte annat väldigt karaktärsdanande. Frågan är ens om jag vill ha min karaktär stöpt i den formen? Jag förutspår att det kommer bli kallt, blött och en aning besvärligt. 

Mandom, mod och morske män...samt en och annan amazon. Lycka till därute jag fortsätter att tangenbordscykla en stund. Det görs lyssnande på "Black Rebel Motorcycle Club" den sällsynt passande "Ain't No Easy Way Out"

/ J - duckar för regnet

Sköna maj välkommen

- Eller rehabilitering av sårad cyklist

Det skall tydligen vara osedvanligt varmt för årstiden hävdas det. Just idag vete tusan. Fem grader och ett stadigt strilande från en jämngrå himmel kändes inte så varmt precis. Efter att ha skänkt en tanke till de stackare som bestämt sig för att springa Växjöloppet som sedvanligt gick av stapeln idag beslöt jag mig för att träna inomhus istället. Regn betraktas bäst genom fönster enligt mig och och Idrottsklinikens panoramafönster är mycket väl lämpade därvidlag. 

Sköna maj välkommen. Industriområde i vårdräkt

Färden till och från gymmet blev det enda som blev cyklat idag men det fick räcka kände jag. Men nitiskt passade jag på att logga de få och små kilometrarna dit och hem eftersom jag deltar i ECC2015 -  European Cykling Challenge där bland annat Växjö ingår. 

Den högst ofrivilliga vilan hade gjort benen osedvanligt pigga. Därför ägnade jag tre timmar åt att göra slut på dem och resten av kroppen. Nu är de så lagom kaxiga längre. Men jag är glad över att det inte gjorde allt för ont. Dessvärre har inte smärtan inuti axeln gått över. Och det är jäkligt knöligt att sova med skrubbsår eftersom de hela tiden fastnar i lakanet.

Nu gäller det att komma igen så fort det går. Heja mig. 

/ J - on the road to nowhere

Försäkringsbolag

Då var det dags att försöka få valuta för sina försäkringspremier. Det är alltid ett intressant förlopp. Sist det var aktuellt i ett cykelärende var för ett par år sedan då jag var med om mitt livs första klungvurpa under en träning inför Vätternrundan. Då gick det mesta sönder på såväl mig, cykel som kläder. Länsförsäkringar var då ytterst gentila och tillmötesgående vilket gjorde att jag kunde ersätta allt som behövde bytas tämligen omgående. 

Situationen är ungefär densamma nu vad gäller cykel och utrustning. Kläderna gick förstås sönder som de gör när man behagar glida på sidan över asfalten i en cirkulationsplats. Hjälmen sprack så den är förbrukad. Vad värre är att min eminente cykeldoktor på Växjö Cykelservice vid genomgång upptäckte att det fanns en rejält djup buckla i övre ramröret. Jag har tydligen lyckats träffa något hårt på vägen i backen. Aluminium är inte mycket att lita på med dylika skador.

"Den skulle inte jag kört på" löd domen. Jag passade på att fråga "skulle du vilja ligga bakom mig i en klunga i fyrtio kilometer i timmen när jag ställer mig upp och tar i?", bara för att förtydliga. Svaret var ett något snett leende som sade det mesta. 

Eftersom det sammanlagda priset för komponenter som broms/växelhandtag, styrlinda, framhjul, däck, slang, sadel och ram övergår inköpspriset för cykeln så är det ny velociped som gäller. 

Det sura är att  jag har en sådan där typiskt krånglig cykel att värdera. Visst är det en aluminiumram med ett par år på nacken det handlar om. Men allt var i princip nytt för övrigt förutom gaffeln. Drivlina, vevparti, vevlager, styre, linda, bromshandtag och pedaler. Uppgraderat var det mesta inklusive sadel, styrstam och till och med rulltrissor. Hjulen var förvisso inte svindyra men byggda efter specifikation och ett par tämligen hållbara men ändå lätta och dugliga träningshjul. Allt sammantaget gör att värdet för mig och anskaffningsvärdet förstås överstiger nypriset. Ett faktum som förmodligen känns igen av många cyklister. 

Sen blir inte situationen ett dugg mindre komplicerad av att cyklar generellt faktiskt blivit billigare sen jag köpte den här racern. Ytterligare en variabel tillkommer dessutom då dollarn stigit den sista tiden och dragit med sig cykelpriserna upp igen. Fjorton procent är den siffra som återkommer hela tiden när jag kikar på ny hjälm, ramar och annat kul. 

Som tur var fanns på lager en modell från förra året precis i min storlek. Kan ni tänka er? Det råkar dessutom vara en ram som jag ändå trånade efter och var intresserad av sen tidigare. Enda kruxet är väl att färgen är helt fel. Vit och röd matchar inte direkt mina grå och orange klubbkläder. Fast så fåfäng tillåter inte min plånbok att jag är. Det handlar om rätt många tusenlappar för att få årets modell vilket innebär annan färgskala samt elvadrevat. Det sistnämnda är jag för övrigt inte intresserad av i vilket fall som helst. Särskilt inte då det sitter en tiodrevad tämligen osliten kassett på mitt andra par hjul. 

Nu skall det bli spännande att se hur lång tid beslutet tar och hur mycket i reda pengar det faktiskt betalas ut. 

Möjligen kan det vara dags att skaffa en olycksfallsförsäkring också eftersom det inte längre ingår i hemförsäkringen som min bättre hälft så påpassligt inflikade. Jag har en tendens att besöka vårdinrättningar tämligen frekvent måste dessvärre tillstås. Så kanske är en dylik försäkring av nöden tvungen.

/ J - cykelsnubblaren