Visar inlägg med etikett försäkringsbolag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett försäkringsbolag. Visa alla inlägg

torsdag 30 april 2015

Försäkringsbolag


Då var det dags att försöka få valuta för sina försäkringspremier. Det är alltid ett intressant förlopp. Sist det var aktuellt i ett cykelärende var för ett par år sedan då jag var med om mitt livs första klungvurpa under en träning inför Vätternrundan. Då gick det mesta sönder på såväl mig, cykel som kläder. Länsförsäkringar var då ytterst gentila och tillmötesgående vilket gjorde att jag kunde ersätta allt som behövde bytas tämligen omgående. 


Situationen är ungefär densamma nu vad gäller cykel och utrustning. Kläderna gick förstås sönder som de gör när man behagar glida på sidan över asfalten i en cirkulationsplats. Hjälmen sprack så den är förbrukad. Vad värre är att min eminente cykeldoktor på Växjö Cykelservice vid genomgång upptäckte att det fanns en rejält djup buckla i övre ramröret. Jag har tydligen lyckats träffa något hårt på vägen i backen. Aluminium är inte mycket att lita på med dylika skador.

"Den skulle inte jag kört på" löd domen. Jag passade på att fråga "skulle du vilja ligga bakom mig i en klunga i fyrtio kilometer i timmen när jag ställer mig upp och tar i?", bara för att förtydliga. Svaret var ett något snett leende som sade det mesta. 

Eftersom det sammanlagda priset för komponenter som broms/växelhandtag, styrlinda, framhjul, däck, slang, sadel och ram övergår inköpspriset för cykeln så är det ny velociped som gäller. 

Det sura är att  jag har en sådan där typiskt krånglig cykel att värdera. Visst är det en aluminiumram med ett par år på nacken det handlar om. Men allt var i princip nytt för övrigt förutom gaffeln. Drivlina, vevparti, vevlager, styre, linda, bromshandtag och pedaler. Uppgraderat var det mesta inklusive sadel, styrstam och till och med rulltrissor. Hjulen var förvisso inte svindyra men byggda efter specifikation och ett par tämligen hållbara men ändå lätta och dugliga träningshjul. Allt sammantaget gör att värdet för mig och anskaffningsvärdet förstås överstiger nypriset. Ett faktum som förmodligen känns igen av många cyklister. 

Sen blir inte situationen ett dugg mindre komplicerad av att cyklar generellt faktiskt blivit billigare sen jag köpte den här racern. Ytterligare en variabel tillkommer dessutom då dollarn stigit den sista tiden och dragit med sig cykelpriserna upp igen. Fjorton procent är den siffra som återkommer hela tiden när jag kikar på ny hjälm, ramar och annat kul. 

Som tur var fanns på lager en modell från förra året precis i min storlek. Kan ni tänka er? Det råkar dessutom vara en ram som jag ändå trånade efter och var intresserad av sen tidigare. Enda kruxet är väl att färgen är helt fel. Vit och röd matchar inte direkt mina grå och orange klubbkläder. Fast så fåfäng tillåter inte min plånbok att jag är. Det handlar om rätt många tusenlappar för att få årets modell vilket innebär annan färgskala samt elvadrevat. Det sistnämnda är jag för övrigt inte intresserad av i vilket fall som helst. Särskilt inte då det sitter en tiodrevad tämligen osliten kassett på mitt andra par hjul. 

Nu skall det bli spännande att se hur lång tid beslutet tar och hur mycket i reda pengar det faktiskt betalas ut. 

Möjligen kan det vara dags att skaffa en olycksfallsförsäkring också eftersom det inte längre ingår i hemförsäkringen som min bättre hälft så påpassligt inflikade. Jag har en tendens att besöka vårdinrättningar tämligen frekvent måste dessvärre tillstås. Så kanske är en dylik försäkring av nöden tvungen.


/ J - cykelsnubblaren

tisdag 11 juni 2013

Feber, förkyld och glad

- Ännu en rapport om allt och inget


Nu
Feber och förkyld är måhända inte det bästa tillståndet att befinna sig i så här ett par dagar före den stora begivenheten inser jag. Det är dålig tajming att både hinna vurpa och bli sjuk med mindre än en vecka kvar till Vätternstart på lördagsmorgon. Fy på mig. 

Undrar om det finns någon sensmoral gömd i botten på den sörjan? Är det att man inte skall förbereda sig för dylika händelser för att allt ändå skiter sig? Nä det vägrar jag tro. Men det är klart att de över 450 mil jag kört ute på cykel i år jämte all annan träning drabbas av lite inflation om man står på startlinjen och är sjuk. Grundform är en sak och dagsform en annan och mer delikat historia. Det lär bli mer kamp än jag tänkt mig.

Men positivt är att även om jag är genomförkyld och trött idag så verkar febern ha släppt inatt. Cykeln är inte i "mint condition" men körklar inför Vättern tack vare Thomas och Marcus på Växjö Cykelservice! Så start i någon form blir det och jag och min kära springare matchar varandra då vi båda är en smula risiga. Sen återstår att se vad försäkringsbolaget anser om de skadade prylarna och cykeln. Det är med viss spänning och en aning nervositet jag ser fram emot det beskedet. Kommer de att gå med på ersättning eller måste jag börja kriga för varje krona? Det blir ett intressant förlopp i vilket fall men papper och dokumentation i form av bilder och de kvitton som finns är inlämnade för granskning. 

De senaste dagarnas händelser har gjort att mitt upplägg inför lördag har fått modifieras något. Istället för en dags vila efter långturen i torsdags fick det bli två. Lördagens distanspass i grupp fick ersättas av lugnt mtb-pass under söndagan och måndagsturen var inte att tänka på. Någon fartträning blir det inte heller imorgon utan troligen vila igen. 

För att se hur illa flera dygn med dålig sömn till följd av skador och annat tagit på kroppen och dagsformen ämnar jag ge mig ut på en liten mountainbikerunda idag. Tempot kommer att bli mycket stillsamt och jag tänker bara njuta av naturen och det fina vädret i lugn och ro. 

I söndags
Med racern på reparation var cykelvalet enkelt. Det kändes lite annorlunda att sitta på skogshojen igen. Andra vinklar, mer vikt och mycket brett styre. Men det gällde att komma igång efter smällen och vädret var strålande och då är mountainbike mycket motiverande. Körde först förbi Strandbjörket där jag tänkte se om min syster med familj befann sig. Ville se hur det stod till under sjukhusvistelsen. Eller ja, det visste jag väl eftersom jag besökt dem dagen innan men jag ville träffa dem igen även om det blev som hastigast. 

Strandbjörket, populärt vattenhål för Växjöbor, 
inte så teknisk mtb

Styrde sen kosan mot Jonsboda via Söder och Kala höjden till I11s gamla övningsområde för att bli lite nostalgisk och återuppliva lite nygamla stigar. Det var här jag började köra Mtb en gång i tiden. I de gamla övningsspåren för mc-ordonnanser och det som sedermera blev endurospår. De flesta har återtagits av naturen och vuxit igen men flera är kvar som minnen från andra tider. En del hålls öppna av Växjö offroad- klubb som kör terrängbil på dem. Passade även på att köra större delen av torsdagens cup-bana som är belägen i området. Den är mycket torr för stunden och blir rolig. Ni som är intresserade kör den, det lär ni inte ångra! 

Enda tekniska smolket i glädjebägaren var min ilsket tjutande bakbroms. Vete tusan hur jag ska få tyst på fanskapet. Oket är centrerat, skivorna rengjorda och sen vet jag inte vad mer jag ska göra. Både skiva och belägg är nya men borde ändå vara inbromsade efter några mil. Funderar på att ta av klossarna och slipa med lite sandpapper på dem, det enda som återstår såvitt jag vet.

Löddrig springare vilar upp sig i riset

Det är något visst med
doften av solvarm barrmatta

Sen finns det de som verkar vara i större behov av försäkringsbolag än jag. Stannade ett tag vid synen av ett till grunden nedbrunnet hus. Det är något med elds förtärande kraft som jag inte tycker om och som manar till en stunds eftertänksamhet. 

En otäck syn

Annars blev det en riktigt bra skogstur med de ingredienser som gör att mountainbike eller snarare skogscykling om man bor i Småland, är helt fantastiskt. Solljuset som silar mellan granarna, suset i träden, mossan och doften av varm barrmatta. Sen känslan när farten vid något tillfälle går upp och man bara glider fram över rötter och sten och livet är bra. Särskilt när man hittar en ny stig vilket jag gjorde. Riktigt det "ruset" är svårt att få på en landsvägscykel. Så är det bara. Totalt blev rundan 37 km lång på blandat underlag. Mest stig och skogsbilväg men även grusväg, lite terräng och en bit asfalt genom stan hanns med. Något mindre bra var väl att det gjorde jäkligt ont i mina skadade armbågar och underarmar när jag försökte ta i. Så det lät jag bli. Molvärken på kvällen talade dock sitt tydliga språk och budskapet var "låt bli".

Blev utskälld av en 
skogsinvånare som tyckte jag störde

Mot slutet av turen fungerade inte växlarna helt bra längre och jag blev sur. Insåg att växelörat var krökt sen min volta häromveckan och bytte det. Efter det och lite justering fungerar växlarna och jag försökte även tysta bromsarna igen med halvtaskigt resultat. Den låter mindre men är allt annat än tyst. Passade även på att spänna mina lager i brukshojen då det var ett glapp i bakhjulet jag inte gillade. Tyvärr knakar det lite någonstans ändå, ett ljud som fortplantar sig i ramen och är mycket störande. Dock mycket bättre än tidigare. 

Sedan
För att återgå till funderingarna kring lärdomar så kanske sensmoralen är att man aldrig aldrig ska ge upp, även när det ser som mörkast ut? När jag är riktigt trött och utmattad på lördag kommer jag att då och då snegla ned på min högra handled där jag på armbandet kan läsa "vi kämpar för livet". Det är ett armband köpt som stöd för barncancerfonden och som inger hopp. En som lärt mig en del om att kämpa är inte så gammal men ändå oerhört vis. Det är min systerdotter Emmy som i flera år kämpat mot leukemi och alla komplikationer som kan följa i spåret av den hemska sjukdomen men nu är färdig med behandlingen. Hon älskar förresten fart och att gunga. Så jag hoppas hon hamnar på en heldämpat mtb någon gång i framtiden! 

En fartälskande kämpe - liten E

Hon lekte i sjukhuskorridoren med några andra barn på kvällen efter det att hon sluppit dropp och annat. Och sade lillgammalt "dom har släppt mig fri". Det är ord jag tänker ta med mig till helgen. 

/ J - kämpar mot startlinjen

fredag 7 juni 2013

Jaha, fan också

- En olycka kommer sällan ensam


Tyvärr en krasch till och den här gången var det jag. Gick i backen rätt hårt på gårdagens genrep inför Vätternrundan. Tänkte här rapportera från såväl den rundan som säsongens andra tempocup som gått av stapeln. Men det får vänta ett litet tag. Nu är det samtal med försäkringsbolag och cykelhandlare som gäller.

Lyckades slå sönder hjälm, glasögon, riva upp tröja och byxor, strumpor och t o m få hål på skorna. På cykeln rök växelhandtaget, styrlinda, möjligen styre och ev pedal samt lite skeva hjul även om cykeln klarade sig rätt ok. Ram och gaffel verkar vara utan större skador mer än kosmetiska repor. 

På mig är det skrapsår på vänster vrist, vad, knä, axel och framförallt höften. Sen slog jag i båda armbågarna  varav den vänstra är riktigt öm inuti tyvärr. Har också tappat känseln i halva höger hand och två fingrar. Fick även lättare hjärnskakning tror jag då jag varit yr, mått lite illa och haft kraftig huvudvärk hela kvällen igår och imorse. Sen mår inte min höger axel så bra. Rekommenderas inte för dislocerade axlar att drämma dem i asfalt.

Mindre sexigt

Jag tror dock att jag kan stå på startlinjen i Motala nästa vecka. Men det återstår att se. Har betydligt mer ont idag än igår nu när adrenalinkicken släppt. Men får jag bara ihop cykeln så ska det nog gå.

Nu dags den här vackra sommarmorgonen att grotta ned sig i skaderapporter. Återstår att se hur man blir bemött och behandlad av Länsförsäkringar i dylika ärenden. Har anledning att återkomma till detta.

/ J - mörbultad och en aning bedrövad