Benchmade Ascent

Klicka här för att komma till texten du söker!

Den återfinns numera på bloggen:

Knivigt värre

Välkommen!

Oskyldigt vitt ska bli syndigt svart

Nu ska det ske! Min vita springare och trotjänare, nåja...några år är den i alla fall, ska stilla få somna in. Den trasiga ramen skall ersättas med en ny och förhoppningsvis lite mindre spräckt :-) Den lär vara svart har jag hört

Många bra minnen har det varit, här Jämtland -10

Avtalat möte med dr Sivert som får hjälpa till med att ge den sista vilan på fredag. Återkommer med en rapport om den här varianten på "Extreme make over".

/ J - ser allt i svartvitt

Den perfekta fickkniven, del 3

Klicka här för att komma till texten du söker!

Den återfinns numera på bloggen:

Knivigt värre

Välkommen!

Alternativ träningsform

Träningen har dessvärre fått stryka på foten på sistone. Det är bara att konstatera att även små flyttar tar mycket tid i anspråk. Ordning är dock bringad i kaos och tillståndet börjar åtminstone närma sig någon form av systematiserad galenskap. Snart kan det nog bli ett hem av det hela, om än kompakt.

Motionen som jag ägnat mig åt den senaste veckan har varit styrketräningsinspirerad kan man väl säga. Det har inneburit en jäkla massa kånkande på kartonger, springande i trappor och stökande i förråd. Extravikter står böckerna och lådorna med cd-skivor för kompletterat med en icke föraktlig mängd sten (!) Det är ändå märkligt vad tunga saker man kan klämma in på liten yta om man anstränger sig lite.  

Intervallträningen kommer naturligt av det faktum att jag glömmer saker hela tiden vilket gör att jag får bege mig en, två eller tre extra gånger ned till förråden i källaren. Dessutom brister min lilla logistikkedja i ettan med jämna mellanrum vilket gör att jag får ta de pinaler jag äger och flytta dem över till andra sidan rummet för att kunna göra vad som nu måste göras för att sen flytta tillbaks allt till sin rätta plats igen. Inte så besvärligt en gång, men för tionde gången börjar det bli tungt. 

Sen har det för all del cyklats lite. Även det bottnar mest i total förvirring och glömska. Jag får nämligen hela tiden cykla iväg och komplettera med saker jag glömt köpa in. Och jo, jag har gjort små listor - det hjälper inte. I förrgår började de skratta åt mig på Clas Ohlsson när jag kom in för femte gången samma dag varav de tre sista inom 40 min. Jag hävdade bestämt att jag kanske inte är deras störste kund men väl deras meste!

Ofrivillig redskapsgymnastik har också stått på programmet...

Det är ingen julprydnad och den är inte hopfällbar

I all tv-reklam framhålls hur viktigt det är att  motionsredskap skall gå stuva in under sängen. Det går inte inte med den här! Jag kan säga att det är inte lätt att balansera stående på en stol, med en gardinstång på 1.60 med en trådgardin i varje ända och samtidigt försöka passa in den i hållarna som befinner sig i huvudhöjd. Det är då någonstans man upptäcker att det vore lämpligt att i förväg flytta på de kaktusar som råkar vara i vägen. 

Det tog mig närmare en timma att avlägsna trådarna ur nämnda växter igen. Nylontrådar fäster mycket bra i och runt taggar kan jag låta meddela. Det är för övrigt inte heller lätt att under pågående operation sträcka sig efter mobilen för att försöka föreviga det hela. Hade jag  inte gjort det hade ingen trott på mig. Papphammar släng dig i väggen.  

Sen lyckades jag sent igår kväll för andra gången skära upp min högerfot. Den här gången hade jag tejpat ihop lite kablar och skurit av tapen med en styck Leatherman. Den gömde sig sedan en stund i en kabelhärva men jag hittade den genom att jag råkade sparka in tårna i det öppna knivbladet. Det tar lång tid innan tår slutar blöda! Återigen utgör eltejp en utmärkt grund för bandage, den här gången i sällskap med en rejäl mängd hushållspapper. 

Får återkomma med rapport om det färdiga resultatet av mina vedermödor.

/ J - nu mer granne än tidigare

Jag bloggar, alltså är jag...

...i besittning av en dator med uppkoppling igen.

Nu uppkopplad i min nya bostad. Det är inte stort, men det är litet.  Ett rum och hm...knappt kokvrå. Det är en minispis i hallen faktiskt och den är så liten så man kan inte stå två där. Mycket intressant lösning. Återstår att se om det går att göra till ett hem också.

Före och efter bilder. Före allt - dvs innan ommålning

Det där med internet gick mycket smidigt trots vissa farhågor då jag för första gången stiftar bekantskap med Comhem som väl inte har det det bästa ryktet när det gäller funktion och kundservice. Med efter att pluggat i sladden så spann det på värre än en katt. Eller njae, en sladd är det väl inte - snarare en skog av dem. Blir några med en dator, extern hårddisk, modem, digitalbox, stereo, tv och dvd samt ett par lampor. Alla vill matas med ström och alla vill kramas tillsammans. Ormboet är enormt!

Värre var det med TV:n. Först efter tre samtal till varav ett avbrutet i telefonkö då telefonen dog och 45min senare fick jag mina kanaler. Lusten att använda dem lyste däremot med sin frånvaro. Konstaterade att någon cykel inte fanns att titta på för stunden, såg en stund UFC och stängde av. Men elektroniken fungerade. 

Förre hyresgästens enda inventarier. Kallt, litet och fult

Nymålat är det i alla fall. Det föregående skicket var bedrövligt med flagnande färg på dörrposterna, garderobsdörrar på trekvart och hål i väggarna. Dessutom inrökt patina i badrummet. Nu är det mesta fixat utom fönstret. Det är från 60-talet någon gång och går inte att byta för stunden tydligen. Kallraset från fönstret släpper förvisso in frisk luft men å andra sidan får jag nästan ha en filt över knäna när jag sitter vid datorn det går nämligen inte att stänga helt hur man än bär sig åt. Min trogna eltejp fungerar som tillfällig tätning.

Ett första steg - färg, eller snarare vitt!

Hur man än möblerar så blir det för trångt när man har ett rum och det är litet. När stereo, dator, TV och en soffa är på plats är det redan på gränsen. En sovplats är också bra att ha och  CD-samlingen är ett måste och de kräver hyllor. Sen var det kokbokssamlingen - de andra böckerna kan jag i princip glömma. Finns inte utrymme för några utsvävningar iform av många bokhyllor men en dubbel-Ivar har jag klämt in. Sen hade jag visst en stereo till datorn också som inte heller den får plats. Och växter tar plats. Det är inte en dans på rosor att flytta från ett relativt stort hus till en yttepytteliten lägenhet eller det kanske är just vad det är - taggigt och jävligt.

Ska det någonsin bli något av allt detta?

Och sen de stora frågorna - cykel och knivförvaring! :-) Någonstans, troligen i ett överlastat förråd skall det organiseras så jag får in minst tre cyklar, några par extrahjul, ett antal kompletta set träningskläder för cykel och löpning, ett mekställ och verktyg. Detta utöver de vanliga förrådsprylarna som en mängd kökssaker och porslin som blev över, några extrastolar, överblivna handdukar och sänglinne, friluftsprylar och förstås alla tomkartonger. Sen skall över 100 fällknivar och diverse andra vassa föremål inte bara förvaras i lägenheten utan gärna finnas synliga och åtkomliga. Hyllor skall eftersökas idag. Det finns ju trots allt ett par kvadratmeter vägg ledig. 

Det kan också i förbifarten noteras att det är ett hårt jobb att flytta. Lyckades skära upp foten på något och blöda ned halva golvet i går natt utan att jag märkte det. Bara att skrubba igen. Och handen ser ut så här efter att med dålig skruvmejsel ha dragit fast lite bordsben:

Eltejp kan användas till allt inklusive som bandage!

Småplock återstår som alltid men det börjar likna ett hem. Väsentligheter som kaffemaskin och dator fungerar, en kaktus står i fönstret, en soluppgångstavla på väggen och stereon är inkopplad. Badrumsgolvet luktar grönsåpa och  inflyttningspresenter ska avnjutas i form av en chokladtårta i kylen och en flaska whisky som häckar på skrivbordet. 

Utanför fönstret tar vintern ny fart men trots det funderar jag på om det inte är dags att cykla en tur snart.

/ J - bobyggaren

(PS återkommer med "efterbilder" DS)

La Gioconda

- Jakten på det odödliga och om att få Mona Lisa att le.

En gång i tiden spelade jag schack. Jag var inte särskilt bra på det men heller inte särskilt dålig, vare sig något underbarn eller en charlatan. Men det var någon gång under den här tiden vid brädet som tanken på Mona Lisa väcktes hos mig. (Nu kan det väl diskuteras huruvida hon verkligen är allt det där hon representerar. Men det är nu en annan fråga.)

Avdelningen mytiska mästerverk

Idén om det egna perfekta. Inte i relation till andra och omvärlden. Utan den där träffen, stunden, ögonblicket som känns helt rätt och som i mitt eget universum blir odödligt. Att måla sitt eget mästerverk hur litet och oansenligt det än kan tyckas. Från början handlade tanken om det för mig ultimata schackpartiet. Det som innehöll alla de där ingredienserna, kampen, spänningen kanske ett avgörande offer eller en överraskande vändning som skulle göra det nära perfekt. Nu vet jag inte om jag någonsin lyckades med det eller om det möjligen kommer i framtiden. Men tanken etsade sig fast och lämnade mig aldrig helt.

Tanken kan appliceras på livet i stort, på idrott och träning av olika slag och inte minst på cykling. Linjevalet på favoritstigarna i skogen, dispositionen av krafterna under en träning, placeringen i klungan inför en spurt, eller bara jakten på den ultimata njutningen under en sommarutflykt på landsvägarna. Men vare sig man springer, cyklar eller gör något annat finns det stunder som börjar närma sig det perfekta, när allt känns rätt och bra, när det rycker i mungiporna på Mona Lisa. Och till slut kanske hon till och med ler.

Det första steget är taget, penseln har lämnat paletten och spetsen sats mot duken och nu är det bara resten kvar. Är tiden mogen för mitt eget lilla mästerverk?

/ J - redo att göra en tavla

(PS Nu är det inte bara jag...för den som är matintresserad se på Heston Blumenthal och hans "In search of Perfection". Inte bara jag är smågalen. DS)

Den perfekta fickkniven, del 2

Klicka här för att komma till texten du söker!

Den återfinns numera på bloggen:

Knivigt värre

Välkommen!

Morgonpendling

- Mörker, snö och lite bakhalt

Faktiskt riktigt bra före om morgonen trots slitet bakdäck som jag ännu inte orkat byta. När jag tittade ut genom stugfönstret fanns klara vintertendenser. Nysnö, lätt snöfall, fem grader och ingen blåst. Riktigt bra skidföre - synd bara att jag skulle cykla till bussen. Det visade sig dock senare att det var riktigt lättcyklat. Den yrande pudersnön gav inte mycket rullmotstånd och bilarna har ännu inte spårat sönder vägen. Gick riktigt lätt att ta sig till busshållplatsen faktiskt. 

Cykelpendling i nysnö, men lättcyklat trots det!

Morgonpendlingen sker i tre etapper. Cykel byts till buss och väl framme i staden sadlas apostlahästarna för att rastas.

Byte till buss vid lite större väg, tror att 

jag och mitt förhållande till RV30 kan räcka till en mindre roman

Den här tämligen hektiska dagen fortsätter nu med besiktning av lägenhet som jag skall tillträda...

...återkommer!

/ J - "far med bussen som alla andra"

Löptur

- Det stod ett par skor vid dörren och längtade ut

Gårdagens tårtkalas behövde balanseras med någon form av träning idag. Små ljud utanför fönstret fick mig att titta ut och där stod cykeln och hängde vid staketet  utanför stugan och såg allmänt ledsen och övergiven ut. Tyvärr fick den se sig besegrad i diskussion av ett par löparskor som stod vid dörren och längtade ut. 

Skor längtar ut, så mycket att de tjuvstartat

De senaste dagarnas snålblåst och ruggiga väder har inte direkt inbjudit till långa cykelturer. Dessutom har jag av någon underlig anledning frusit i dagarna tre. Detta trots bastubad, häckande framför het vedspis och tjocka fleecetröjor samt inmundigande av heta drycker. Inatt kunde jag inte ens sova för att jag frös så. Mycket märkligt.

Vintrigt var det även idag men inte så kallt. Men frös gjorde jag redan efter ett par minuter. Vantar och mössa hjälpte föga.

Vinterlöpväg

Funderade på om det var jag eller tiden som stod still när jag befann mig en bit in på rundan.

Tidsmaskin?

Kom fram till att det snart är dags att ta ned skylten...

Skylten verkar ha fyllt femtio

...i alla fall tyckte mina ben det som var redo att svänga in här!

Här får man i alla fall vila

Efter ett skönt bastubad och en god och stadig middag väntar nu en stunds pulande med bilder samt frysande. Det sistnämnda har redan inletts. I afton är det utlovat semla. Det får nog rendera ytterligare träning imorgon misstänker jag.

och då får nog trotjänaren rastas lite. Annars kanske den rymmer.


/ J - isblocket

Den perfekta fickkniven, del 1

Klicka här för att komma till texten du söker!

Den återfinns numera på bloggen:

Knivigt värre

Välkommen!

Designersamarbeten I, Ansø

Klicka här för att komma till texten du söker!

Den återfinns numera på bloggen:

Knivigt värre

Välkommen!

Jag erkänner - jag är en "knife o holic"

Klicka här för att komma till texten du söker!

Den återfinns numera på bloggen:

Knivigt värre

Välkommen!

En syndigt god chokladtårta (recept)

- Den som inte syndar lever icke

En fullkomligt gudomlig chokladdröm som bara blir bättre om den får stå en dag. Oerhört mäktig men går inte att motstå om någon tex råkar säga "får det vara en liten bit till" vilket min mor gjorde häromdagen och bjöd på kaffe och tårta två gånger samma eftermiddag.

Tårta, här i ogarnerat tillstånd...

Lyxig chokladtårta
(12-15bitar)

Chokladbotten:
100g smör
1,5dl vetemjöl
3msk kakao
1tsk vaniljsocker
200g mandelmassa
2 ägg

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 175grader, smörj och bröa botten på en springform (22-24cm)och klä kanterna med bakplåtspapper.
2. Smält smöret i en kastrull. Lyft av kastrullen från plattan. Blanda mjöl, kakao, vaniljsocker och rör ner i smöret.
3. Riv mandelmassan och blanda ner i smeten. Rör till sist ner äggen och blanda väl.
4. Häll smeten i formen och grädda i mitten av ugnen i cirka 15 minuter. Låt kakan svalna i formen.

Chokladfyllning:
200g mörk choklad (gärna Valrhona)
200g ljus choklad
2dl vispgrädde
2dl crème fraiche
0,25dl strösocker
1dl varmt, starkt kaffe
3krm salt
2msk whisky (ej rökig, ex Grouse)
25g rumsvarmt smör

Gör så här:
1. Hacka chokladen i mindre bitar och lägg i en skål. Koka upp grädde, crème fraiche, socker, salt och häll blandningen över chokladen.
2. Rör till chokladen har smält och tillsätt därefter kaffe och whisky. Rör ned smöret till det smält

Montering:

Gör så här:
1. Häll fyllningen över chokladbottnen och ställ formen i kylen i ca fem timmar.
2. Ta bort kanten på springformen när fyllningen stelnat men låt bakplåtspappret sitta kvar.
3. Använd palett för att lossa kakan från formen. Lägg tårtan på fat och ta försiktigt bort pappret.

Garnering:

Vad som faller dig in som passar till choklad. Men t ex lite bär i form av hallon, kanske en halloncoulis, citronmeliss eller något annat kul.

Ätes därefter med mycket stort välbehag. Gärna i familj eller goda vänners lag!


/ J - chokladerotoman

En ring att sämja dem

Nä nu jäklar. Efter två punkteringar under kort tid har jag tröttnat. Införskaffade igår ett styck nytt bakdäck, ett Continental Contact II. Enligt löfte från tillverkaren i princip punkteringsfritt. Såpass att generalagenten Duells erbjuder ett års punkteringsgaranti. Händer det något under den tiden erhålls kostnadsfritt nytt däck samt slang mot uppvisande av skadat däck och kvitto låter en stor klisteretikett påskina. Det är inte lätt, det är inte snabbt men hoppas det är hållbart. Duellen kan börja, tyskt gummi mot otumlat svenskt grus. 

Får se om cirkeln av ljus kan hjälpa mig på mörka vägar

Dagens träning får bli en löptur i regnet. Orkar inte både byta däck och slang samt ge mig ut i ruskvädret på cykel. Tar dubbelt så lång tid att rengöra mig själv och cykeln igen som det tar att träna. Skall bli en befrielse att få nyttja rätt verktyg vid däcksbyte den här gången samt att få göra det med belysning.

Rätt verktyg är bra, däckjärndeluxe?

/ J - snart på en grusväg nära dig

Ibland vill det sig inte

- Om motgångar härdar är jag hårdare än pulverstål

Ibland är saker och ting bara emot en på alla de sätt de kan. Igår hade jag planerat för en rejäl träningsdag. Den inleddes med min lilla 'kommaigångigenmedlöpningrunda' på morgonen och så långt var allt väl, lite tungt men inte ont någonstans och mitt knä verkade hålla. På kvällen var det tänkt att trampa några mil cykel.

Eftersom det var en mycket gråmulen eftermiddag som ändå tarvat belysning inväntade jag afton och det riktiga mörkret. Ska det vara mörkt så ska det. Motgångarna började dock redan vid start. Den nyinköpta cykelbelysningen, vars fäste gick sönder redan efter tredje turen, lossnade från min omsorgsfullt utförda limning när jag försökte sätta tillbaks den kraftigt tilltagna o-ringen på styret. Kinesisk plast och kallt väder verkar inte vara de bästa vänner, den verkar bli spröd i kyla. För att komma iväg i bäckmörkret så applicerade jag en väl tilltagen mängd karlssons-klister och fäste hela härligheten med min universallösning eltejp. Nödlösningen verkade hålla och iväg for jag. Lite bättre klädd än sist med ytterligare ett lager på överkroppen i den råkalla vädret där temperaraturen låg runt noll, kanske någon minusgrad. Trampade igång i motluten upp mot Vitteryd och benen kändes inte alltför sega. Lite kallt, lite mörkt, lite ensamt men ljussttrålen ledde mig framåt i verkligheten och värmen tilltog. 

Kom dock inte långt, runt två mil. Passerade Klasentorp och någonstans i ett granmörker utanför Åboda tog det stopp, punktering igen! Svor inte ens av någon anledning, utan konstaterade dystert att bakdäcket började orma och kännas livlöst. Funderade en stund på bästa alternativ, att slita fram reservslang vid vägkanten och börja krångla i mörkret eller ringa efter skjuts tillbaks. Det sistnämnda vore onekligen bekvämt. Efter att med lite valhänta fingrar famlat över cykelfickorna upptäckte jag dock att mobilen glömts kvar i stugan i villervallan som blev när jag skulle iväg. Det minskade alternativen något. Tog istället fram slang och min medhavda CO2-pump och vänta nu, var är mina däcksjärn? Jaha, de var inte heller med. Vad i h-e hittar man på då? 

Försökte en stund utan framgång använda mitt miniverktygs skruvmejsel som däcksjärn. Skavde mest på fälgen. Hade kvar rullen med eltejp i fickan ifall lampan skulle lossna. Tejpade därför fälgen och fortsatte bända, men det gick inte alls. Nu var goda råd dyra. Mörkt som i en granskog på natten, vilket det var, med allt mer stelnande fingrar i den fuktiga kylan.  Kliade mig lite i huvudet, det var för långt att gå med cykelskor till närmsta hus utan att något skulle gå sönder och förresten visste jag inte åt vilket håll det låg. Granskade cykeln och mina fickor för att komma på om det fanns något som gick att använda som verktyg. Fick en snilleblixt och slet loss snabbkopplingarna från hjulen då jag tyckte de lite vagt påminde om däcksjärn. Tejpade över metallen och satte igång. Det gick, dock inte utan viss möda! Jag hade vid det här laget börjat bli rätt valhänt med lite fuktigt kalla fingrar då det inte går så bra att mecka med tumvantar.

När väl däcket var av så var det bara att konstatera att det var samma punkteringsorsak som senast. Det eländiga stensplittret till grus som används. Funderar på om jag skall skicka räkningen på slangar och däck till trafikverket?

Träningslusten avtog dramatiskt efter den här incidenten och jag hoppade upp på cykeln och tog mig mest hem. Tanken på ett slitet bakdäck, ingen mer reservslang, tom luftpatron och avsaknad av mobiltelefon bidrog till hemlängtan.  Dessutom hade det hunnit bli rejält halt, såpass att det släppte uppför de brantaste backarna när jag körde grusväg. Så det gick inte att släppa på utför heller.

Idag skall det inhandlas ny reservslang och nytt bakdäck för att matcha den. Tröttnat på att få punkteringar. Och jag som inte fått några under cykelträning på flera år har nu fått två på lika många veckor!! Hoppas innerligt att det är en trend som kan brytas.

/ J - McGuyvers okända kusin

Lucem ferre

- Mot en ljusare framtid...

I mörkret är alla katter grå, åtminstone mitt gamla Cateyecykellyse jämfört med en 3xCree XM-LT6. Kinaimporten har anlänt så nu kan jag också se verkligheten klarare. I alla fall den delen som är stig och väg i mörker. Mycket effektfullt blir det också eftersom mina extremt långa barends (XYZ-Coda) ger enorma skuggor som ser ut som svarta fyra meter långa horn på var sida om cykeln. Det är jag och tjurarna i Pamplona eller ljusbringaren själv.

Lucifers bästa vän?

Provkörning ägde rum igårkväll. Inte ofta man faktiskt väntar på mörker för att ge sig ut på en träningsrunda med cykel. Men med ny färsk slang i bakdäcket, nymonterad lampa och bara en aning känning i knäet efter förmiddagens joggingtur så var träningslusten stor. Det blev emellanåt äventyrligt då det fläckvis ligger kvar is med en hel del vatten på där träden skuggar lite extra, jäkligt halt på skogsvägarna med andra ord. Så några höga farter var det inte att tala om. Dessutom skall jag lägga en liten not till mig själv: Undvik för tusan att köra uppför backarna till Ideberg utan uppvärmning på en grusväg som närmast liknar lervälling, särskilt med usel form.

Men strax under tre mil blev det på leriga vägar men utan regn. Med tystnaden som sällskap susade jag fram i granmörkret. Träningsåret börjar ok bara hoppas att knät och lusten håller. Men att trumfa förra årets siffror blir nog svårt. Rekord slaktades på löpande band och jag passerade 11500km vilket är ett bra resultat för mig särskilt med tanke på att ett par hundra av dem är körda i skog. Den totala träningstiden översteg 500 timmar och jag var snabbare än någonsin. Och som jag tidigare sagt så lovar jag inget, inte ens till mig själv. Men nog vore det trevligt om det blev runt 10000km även i år.   

/ J - ljusbringaren

(återkommer med recension av lampan med avseende på t ex hållbarhet, laddtid, brinntid etc)

Kriget är vunnet kampen är igång

- På västfronten mycket nytt

Kriget verkar vara över. När mullret i fjärran från igårkväll lagt sig var 2012 dött. Ur aska och spillror reste sig 2013. Det nya året är här och har brett ut sina vingar likt fågel Fenix. Återstår att se om det är flygfärdigt eller om det lider av lite barnsjukdomar a la JAS.

Färdig känner jag mig i vilket fall som helst, både med 2012 och för dagen.

Rumphugget avslut på årets första träning

Beslutade mig igår tämligen resolut för att strunta i allt vad nyårslöften till mig själv och om-givningen heter. Lovade därför vare sig bot eller bättring, att det skulle tränas mer och hårdare eller något annat heller för den delen. Det var mycket som inte lovades där och då.

Så istället för att idag prata om träning och cykling så svepte jag det sista av gårdagens sekt (jag vet, inte världens bästa sportdryck) och hoppade upp på cykeln för årets första tur. Vädermässigt var förutsättningarna så bra de nu blir en dag i januari. Gårdagens vresiga skyar hade gett vika för mildare väder - ett par plusgrader, uppehåll, ingen blåst och det var t o m så en blev försiktig vintersol tittade fram ett tag.

Blek vintersol över Allgunnen

Det vore väl synd att säga att jag susade iväg på de blöta grusvägarna. Vet inte vilket som sög mest, det blöta underlaget eller min dagsform. Försökte titta på omgivningarna istället. De var grå kan jag meddela.  

I min berömda serie "Torp som behöver kärlek och färg"

har vi nu kommit till del två

Efter någon mil eller så hade jag fått upp värmen. Det gick inte fort men jag var i alla fall på väg. Grusvägen och framtiden låg framför mig. Knät värkte lite som befarat men gav i alla fall inte upp helt även om det gjorde ont när jag försökte ta i uppför. Passerade Lammhult i riktning mot Asa, svängde av vid Strålsund och konstaterade lakoniskt att de som gillar vinter måste sakna en skruv eller två.

Ser ni något vacker i allt det vinterfula?

Inte jag heller..

Så mycket mer cykelfilosoferande hanns inte med. Några kilometer senare i slakmotan upp mot Rösås tyckte jag att det började gå lite väl tungt. Och att cykeln fjädrade på det där sättet den inte skall, ni vet på punkteringsvis. Mycket riktigt, när jag tittade ner började bakdäcket anta felform. Extra surt när jag struntat i reservslang för ovanlighets skull. Blä! Mycket snopet avslut på min runda som var tänkt att bli något längre. Tittade på datorn som visade 26km på strax under timman. Tur i oturen var väl att mr T frågat om jag hade mobilen med mig när jag stack från Aneboda. Den hade jag också tänkt strunta i, glad att jag inte gjorde det. Nu kunde transport tillbaks ordnas.

Under tiden jag väntade letade jag efter punkteringsorsaken. Som väntat, det j-a fulgruset som används nuförtiden. Vet inte för vilken gång i ordningen jag får vinterpunkteringar av små sylvassa stenskärvor. Det sandas inte, det grusas med fotanglar för cyklar!

Nåja, trots ett rumphugget avslut så blev det i alla fall en träningstur, om än kort. Kriget som 2012 var är över men kampen om formen har tagit sin början.

/ J - på krigsstigen