P T T S

- PostTraumatiskt Tour Syndrom

Eftersom jag följt ALLA etapper i årets TdF så infinner sig en saknad efter att den stora rundan slutat. Påminner om en lättare variant av åkomman som uppkommer efter OS för er som inte cyklar. 

PostTourstressen borde ha lindrats då det ändå varit mycket cykel på sista tiden även på andra plan. Förutom det myckna tv-tittandet så har själv trampat M6 så det står härliga till. Återkommer för övrigt med rapporter från övriga etapper jag deltog i inom kort samt mindre glada texter på temat "jävla Mavic-helvete". Men det hjälpte inte igår.

För att bota cykelkrypningarna  benen beslöt jag mig för att köra Måndagsturen även om jag misstänkte att det skulle bli en ensam historia. Semestertider, tretton grader och mulet med regnet hängande i luften borgade för det.

C frågade: "Ska du verkligen köra extra i det här vädret?" Det visade sig senare vara en mycket klok fråga. Och svaret borde ha blivit "Nej". Men envis som en oxe begav jag mig ut i det begynnande duggregnet. Cykeln var skinande ren och nyoljad efter petimetergenomgång.

Tio minuter senare var den inte ren längre och regnet hade slutat hänga utan vräkte ned på mitt huvud. Förutseende nog hade jag försett hjälmen med det extra skalet som hör till. Det enda som var torrt två minuter senare var nog hjässan. Resten av mig blev blötkall. Faktum är att regnet varade exakt hela min "uppvärmningsrunda" som nu blev en nedkylningssväng istället trots att jag försett mig med skoöverdrag, armvärmare och vindväst. 

Borde förstått naturens signaler när jag såg en sork som flydde för sitt liv på cykelvägen strax innan Evedal. Troligen hade den våldsamma skuren vattenfyllt hans hem. Han sprang och sprang och kom ingenstans. Han såg ut som en spegelbild av mig. Aningen rultig och klädd i svart. Benen gick som trumpinnar. Bra kadens där tänkte jag.

Väl kommen till torget fanns herr S på plats under trappan vid residenset. Ytterligare någon kurade i en bil på torget. Glest med folk. Även regnet hade glesat ut för att senare upphöra helt. Senare under färden hävdade herr Larsson att han sett torra fläckar på vägen. 

Det var få på torget idag och det blev endast tre grupper. Den Velo-befolkade tätgruppen begav sig. Sen ett tiotal mig inkluderat och sist en eftertrupp. Min grupp siktade mot trettiofem eller något och hamnade där till slut. Vi blev ett mycket bra gäng och fick igång ett fint samarbete. Den delen av cyklingen var njutbar. 

Drack en sån här - kanske den vedervärdigaste energidrycken någonsin

Det faktum att termometern var nere på tio grader vid hemkomst och att jag varit blöt i ett par timmar var inte njutbart. 

Kanske är det ett sätt att bota cykellust? Att ge sig ut i alla väder - solskencyklisten i mig gråter. 

/ J - fortfarande blöt