Mountainbikesöndag

- Mitt i sommaren och söndagssolen

Efter att ha drabbats av diverse funderingar kring varför man cyklar så tittade jag ut genom fönstret och konstaterade att sommaren verkade ha kommit medan jag satt inne på min kammare och grubblade med den digitala gåspennan i mungipan. Det avbröt abrupt all tankeverksamhet.

Dags att sluta tänka, lägga hjärnan på hyllan bredvid andra dammiga prylar och bege mig ut i världen där utanför mitt fönster. 

Det var länge sen jag satt på den grövre cykeln. Kärt barn har många namn och skogsmoppe är väl nästan mer passande i detta land än "Mountainbike". 

En nyttig och tillika välsmakande lunch

Men först lunchdags och dagen till ära blev det en god sallad på kokta rödbetor och fetaost. 

Det gav mig kraft nog att ta fram min cykel för en snabb genomgång som gav vid handen att det räckte med aning luft i däcken och olja på kedjan för att bli klar för avfärd. Men för att vara på den säkra sidan kollade jag även lufttryck i stötdämparna. Då lackade jag ur ordentligt på den sedan länge ickefungerande lock-outen på på framdämparen. För någon runda sen gick dessutom reglaget sönder så nu åkte det bort från styret och cykeln för gott. Det är inte bara jag som haft problem med den funktionen på Reba SL vet jag.  

Som jag minns det fanns

det en stig här

Turen blev ungefär 39 kilometer på diverse stigar runt hörnet. Eftersom jag inte kört så mycket skogshoj i år så undersökte jag mina gamla spår för att se om de fanns kvar med varierande framgång. Några befanns i gott skick andra igenväxta. En var full med hästar. Efter lite drygt två timmar var jag nöjd. Mycket kan sägas om rödbetor men den kraften räcker inte hur länge som helst. Jag var hungrig!

/ J - din granne på vägen och i skogen

Svart sol

- Söndag, inte vilodag

Gårdagen - Vasalopp. Tittade på massorna som myllrade fram likt myror. Ser detta evenemang varje år, den här gången gav det inget. Skulle ätit frukost samtidigt men hade ingen aptit, lika bra det då kylskåpet gapar lika tomt som draculas grav. Rastlös, gav mig ut på promenad i världen där utanför. Sex km i rask takt blev det, svettig mot slutet, borde kanske vallat med fästvalla för underlaget i skogen. Femtiofem minuter senare var jag tillbaks. När jag ändå var varm och igång bytte jag kläder för ett cykelpass.

Det närmsta jag kommer skidåking

att gå bredvid ett spår

Under turen gick solen för att möta skymningen och sänkte sig allt lägre. Skuggorna från trädstammarna tecknade streckkoder över vägen jag färdades på. Försökte hitta rätt kadens för att läsa dem men lyckades aldrig, innebörden förblev ett mysterium.

They say time will kill the pain

I say pain is gonna kill my time

Avskyr solen idag eftersom den hånar mig. Påminner mig om att jag brukade vara glad och lycklig dagar som den här med tid, cykel och sol. Vi stirrar på varandra till jag får vika undan med blicken, fäster den på framdäcket istället och noterar i förbigående att det börjar bli slitet.   

Cyklar knyckigt och mekaniskt. Jag är ett rostigt urverk och hackar fram tiden. Vinden är lika kylig som greppet kring hjärtat. Stannar i Hult och får hallucinationer - världen rör sig bakåt, från mig istället för mot. Effekten håller i sig till Ör och gör det svårcyklat för ett tag. Mobilis in mobili.

Bjuden på middag hos goda vänner. Andrum. Återhämtning. Samtal. Mänsklig för en stund. Sen tillbaks till tomheten som aldrig lämnar mig ifred.

Byter om igen, måste göra något. Springer åt alla håll, spretar, men  viktlös i takt med musiken. Löper långsamt, tänker teknik men blir panik. Andningen är lätt och benen förvånansvärt pigga. Men efter en stund får jag känning i vänster knä. Vågar inte fortsätta, kan inte bli skadad nu, viker av hemåt i mörkret. Möter få, någon hund som rastar sin husse och en tom buss.

En tanke slår mig - man skall följa sitt hjärta sägs det. Men om det gått sönder, vad gör man då?

/ J - bakåtcyklaren

(Cykel: Helgasjön runt via Gårdsby, Rottne, Åby, Ör, Härlöv, Bergsnäs, Mörners väg. Sträcka: 60km. Tid: 2.05
Löpning: Norr/Hov, 6,5km)