Sadlar anamma

- Första intrycken av den nya Mtb-sadeln

Eller ja, ny och ny. Ny för min del bör påpekas. Modellen har funnits ett bra tag. Undrar om den inte till och med är utgången ur sortimentet. Men det ligger väl i linje med texten härförleden om att jag är ytterst omodern.

Stenålderssadel. Kanske det behövs en uppgradering ändå?

Estetik

Måste erkänna att jag tycker Yutaak är rätt ful. Jag gillar egentligen inte de märkliga "vingarna" på sidorna. Men kan inte heller påstå att de på något sätt är i vägen. Min gamla SLR XP var attan så mycket elegantare och dessutom betydligt lättare. Dock visade det sig att den inte riktigt höll vilket är en rätt betydelsefull faktor i skogen.  En räl gick helt enkelt av. Min andra SLR, den på racern rök när jag vurpade sist. Den tredje återstår och den finns på min pendlarhoj. Egentligen fel modell att ha på den cykeln eftersom sadeln kräver lite underhåll med sitt läderöverdrag och av det skälet att de väl trots tillägget "XP" som signalerar mer dämpning och skog, inte riktigt är optimala för Mtb eller pendling. Men jag gillar att ta mig fram fort.

Testexemplar av Selle Italia Yutaak

Komfort

Rent komfortmässigt kändes Yutaak märkligt bekant redan från början. Rent av bekväm. Släktskapet mellan olika Selle-sadlar finns uppenbarligen där. Måtten där sittknölarna är tänkta att vila skiljer sig inte nämnvärt åt mot vad jag är van vid vilket är förträffligt.  

De första timmarna var därför tämligen angenäma för ändalykten. Men det är fullt möjligt att jag glömde att känna efter ordentligt eftersom jag hade ont i min jäkla tumme den gången. 

Sen har det inte blivit så attans många turer i skogen än. Cykeltimmarna på vägen har varit fler i vår helt enkelt. Den sista rundan på nysadeln var Mountainbikecupens andra deltävling och där var sadeln inte i fokus eftersom tungan hängde vid knäna och jag hade fullt upp med att inte dö. Men jag tror sadeln fungerade. Den orsakade i alla fall inga problem. Det vill säga byxorna hakade inte i spetsen och det gick lätt och smidigt att förflytta tyngdpunkten över cykeln utan att fastna. Den glatta ytan hjälper till där hann jag i alla fall upptäcka. Sadeln gick heller inte sönder vilket är tacknämligt.

Hållbarhet

Yutaak ser hållbar ut men om den verkligen är det får framtiden utvisa. Visserligen gjorde jag en elegant OTB på cupracet härförleden men den var i slow-motion nedför ett litet drop och inget som attackerade sadeln för hårt. Därför har gummiförstärkningarna runt kanterna inte fått bekänna färg än. Sen återstår frågan om huruvida de kommer att nöta ut byxor som jag misstänker. 

Det vore kul att veta om det är någon annan där ute som har erfarenhet av just den här sadeln? Jag har inte sett alltför många omdömen eller recensioner på just den här modellen. I värsta fall finns det en orsak till det.

/ J - Testar vidare, undersöker sadlar och livet

Att sadla om

- Jotack, eller snarare Yutaak

Ett antal sadelmärken och modeller har jag hunnit pröva under åren. Men det märke jag varit någorlunda trogen är Selle Italia. Inte för att jag vet om de är "bäst" eller ej men de har fungerat och sadlar byter man inte hur som helst. Smaken är visserligen som baken men den får inte vara för bred eller hur det nu var.  

Den här gången slumpade det sig så att det blev ytterligare en modell från Italien. Men det var inte direkt planerat måste erkännas. Annars brukar jag närma mig dylika köp med ett tämligen strukturerat förhållningssätt. 

Selle Italia Yutaak Kevlar 

Nu blev det snabbare ryck eftersom det är något sorgligt över sadlar på trekvart och dessutom blir cykeln en aning tungjobbad utan den detaljen. 

Eftersom jag ändå skulle till Bike Bros i några andra ärenden som att hämta däck och prova stiliga LC-kläder så passade jag på att klämma på några sadlar. 

Några sadlar av märket "PRO" fanns till försäljning till förmånligt pris men gick bort direkt efter mina tidigare dåliga erfarenheter av hållbarheten. "Prologo" ser jäkligt bra och bekväma ut men de kostar därefter och min plånbok tillåter inte dylika utsvävningar för tillfället. Klurade därför på alternativen. Bäst jag stod där undrade herr H om "det här kunde vara något" och slängde fram en sadel som jag synade. Den såg inte för illa ut - syndigt svartblank som den var även om de mystiska vingarna såg suspekta ut. 

Vibram har haft ett finger med i spelet och står för dämpningen

Egentligen hade jag inte tänkt köpa just den här modellen. Faktum är att jag aldrig sett den eller ens hört talas om den tidigare. Nu har jag förstått att den är en variant som har några år på nacken och den lilla kritik jag tagit del av i efterhand har väl i ärlighetens namn inte varit direkt lysande. 

På frågan om han själv kört på sadeln sades något i stil med "eeh, öh...ja, en gång provade jag den på en Merida". Om det utlåtandet var en rekommendation eller ej är svårare att svara på.

Det blir spännande att se om den passar min ändalykt överhuvudtaget. Den borde göra det eftersom den är av samma märke och har ungefär samma yttermått som min gamla sadel. Men det där är inte alltid helt logiskt och egentligen var jag på jakt efter en plattare profil. Den borde vara hållbar då det är en specifik Mtb-sadel och inte alls lika lätt som min SLR XP. Blir intressant att se om den är mer tålig för även den här har titanräls. 

Det blev lite av ett impulsköp mest beroende på att jag fick ett bra pris. Å andra sidan är det en testsadel. Men det är inte körd på så sliten är den inte.

Inte bara ett sadeltest för mig utan en riktig testsadel

Jag är en smula orolig för att skarvarna mellan kevlarförstärkningarna och resten av materialen skall vara obekväma. Hade dylika på en gammal närmast antik sadel från nittiotalet med det långa namnet Selle Italia Flite Titanium Kevlar. Den formligen åt cykelbyxor. Risken finns väl att den här gör det också. Får väl överväga att krypa till korset och köra i fladderbyxor, förlåt baggyshorts. 

Sen undrar jag om "vingarna" har någon egentlig funktion eller om de bara är där för att skylta med att Vibram står för dämpningen. De andra gummiförstärkningarna verkar mer genomtänkta. Läderklädda sadlar har ju en tendens till att slitas både runt nosen, aktern och längs sidorna. Inte minst om man råkar tippa ibland vilket är lätt hänt i skogen. Akterförstärkningen här borde förhindra slitage där och det finns även lite gummi på undersidan av nosen som ökar friktionen när man bär cykeln. Det kan jag både mista och ha eftersom jag oftast greppar min cykel vid dämparen istället. 

Lovar att återkomma med en testrapport när jag hunnit köra ett tag på den. Men det skall bli skönt att sadla om!

/ J - utan sadel i Tyrolen