Sadlar anamma

- Första intrycken av den nya Mtb-sadeln

Eller ja, ny och ny. Ny för min del bör påpekas. Modellen har funnits ett bra tag. Undrar om den inte till och med är utgången ur sortimentet. Men det ligger väl i linje med texten härförleden om att jag är ytterst omodern.

Stenålderssadel. Kanske det behövs en uppgradering ändå?

Estetik

Måste erkänna att jag tycker Yutaak är rätt ful. Jag gillar egentligen inte de märkliga "vingarna" på sidorna. Men kan inte heller påstå att de på något sätt är i vägen. Min gamla SLR XP var attan så mycket elegantare och dessutom betydligt lättare. Dock visade det sig att den inte riktigt höll vilket är en rätt betydelsefull faktor i skogen.  En räl gick helt enkelt av. Min andra SLR, den på racern rök när jag vurpade sist. Den tredje återstår och den finns på min pendlarhoj. Egentligen fel modell att ha på den cykeln eftersom sadeln kräver lite underhåll med sitt läderöverdrag och av det skälet att de väl trots tillägget "XP" som signalerar mer dämpning och skog, inte riktigt är optimala för Mtb eller pendling. Men jag gillar att ta mig fram fort.

Testexemplar av Selle Italia Yutaak

Komfort

Rent komfortmässigt kändes Yutaak märkligt bekant redan från början. Rent av bekväm. Släktskapet mellan olika Selle-sadlar finns uppenbarligen där. Måtten där sittknölarna är tänkta att vila skiljer sig inte nämnvärt åt mot vad jag är van vid vilket är förträffligt.  

De första timmarna var därför tämligen angenäma för ändalykten. Men det är fullt möjligt att jag glömde att känna efter ordentligt eftersom jag hade ont i min jäkla tumme den gången. 

Sen har det inte blivit så attans många turer i skogen än. Cykeltimmarna på vägen har varit fler i vår helt enkelt. Den sista rundan på nysadeln var Mountainbikecupens andra deltävling och där var sadeln inte i fokus eftersom tungan hängde vid knäna och jag hade fullt upp med att inte dö. Men jag tror sadeln fungerade. Den orsakade i alla fall inga problem. Det vill säga byxorna hakade inte i spetsen och det gick lätt och smidigt att förflytta tyngdpunkten över cykeln utan att fastna. Den glatta ytan hjälper till där hann jag i alla fall upptäcka. Sadeln gick heller inte sönder vilket är tacknämligt.

Hållbarhet

Yutaak ser hållbar ut men om den verkligen är det får framtiden utvisa. Visserligen gjorde jag en elegant OTB på cupracet härförleden men den var i slow-motion nedför ett litet drop och inget som attackerade sadeln för hårt. Därför har gummiförstärkningarna runt kanterna inte fått bekänna färg än. Sen återstår frågan om huruvida de kommer att nöta ut byxor som jag misstänker. 

Det vore kul att veta om det är någon annan där ute som har erfarenhet av just den här sadeln? Jag har inte sett alltför många omdömen eller recensioner på just den här modellen. I värsta fall finns det en orsak till det.

/ J - Testar vidare, undersöker sadlar och livet