- Cykelrum, distanspass och kubb
Du käre lille cykelbo'
här kommer jag igen
Nu är det bråttom, kan du tro,
nu är det klippt igen
Det donas för fullt just nu. Det är jag och Emil. Han täljde trägubbar jag täljer på förstärkningar till usla gipsväggar.
Ett cykelförvaringsrum med tillhörande arbetsyta för mekande och småpyssel håller på att iordningställas. Det är en rejäl utmaning att försöka få in sju cyklar och tre extra hjulpar utöver det, arbetsbänk, verktyg samt blandade cykelprylar och övrig utrustning på några få kvadratmeter.
När man donar lär man sig avsky gipsväggar och bli bra på att hantera Mollytänger. Här och var finns någon regel att fästa skruv i men de är sällsyntare än nedförsbackar på cykelturer. På åttiotalet kunde man inte bygga hus. Allt är smäck. Och i det smäcket skall man försöka fästa saker utan att något går sönder, väggen eller humöret. C tycker att det hela påminner om "tre små grisar".
Men till slut blev det någon form av ordning. Nu är i alla fall fyra cyklar upphängda på väggar här och var och verktygen är inte längre granne med kaos. Återstår bara resten. Men det skall nog gå.
Idag har jag besökt Klavreström. Det händer inte var dag. Det ligger i skogen. Eller där en bit skog tar slut och en ny börjar. Jag kan inte skilja skogarna åt för alla trän. Men där finns en station som inte längre är.
Ändstation, avstigning för samtliga, för gott
Meningen var att jag bara skulle kört banvall idag för att härda psyket och farten. Norrut till lusten tog slut för att sedan vända. Det blev som vanligt inte som jag tänkt mig. Det blir sällan det. Strax norr om Rottne hittade jag några stigar som jag inte kände till. För mig utövar ocyklade stigar en stark lockelse. Några kilometer och många minuter senare var snittet dött och jag tröttare. Men det var rätt kul. Fortsatte sen på en bit banvall. Nu mer lik en grön tunnel där naturen försökte återta det som den tillhör - allt.
Mina närmsta granar - synd att jag är
småallergisk mot dem. Det svider än.
Tunneln passerade sjöar och slutade för mig i Klavreström. Där var det dags att vända. På vägen passerar man Braås och följer man vallen så passerar man genom Benders och över en bit förfallen bro. I bakgrunden surrar värmeverket och matar in lite mer sågspån.
Bro vid Benders
Rundan blev ett bra distanspass och varade ungefär så länge som jag tänkt mig Vasan, cirka tre och en halv timme. Sträckan blev runt 87 kilometer. Ett bra dagsverke.
Både jag och solen är på väg hem
I förmiddags undvek jag att spela alltför mycket kubb. Det var sommartrivseldag vid Växjösjön. Kaffet var gott, sällskapet trevligt och jag fick ligga på en filt och se på när andra spelade final. Jag är som bekant usel på att sikta. Inte led jag för det. Himlen såg ut som Skåne och över sjön förde vinden med sig ljudet av tennisservar från en annan tid då Sverige var en stormakt på området och Växjö huvudstad.
Skånemoln?
Nu är jag trött. God afton.
/ J - kubbar helst inte
