Alla cyklar

- En något inaktuell men samtidigt högaktuell trendspaning

Jenny från Helsingborg cyklar in i mitt vardagsrum via en av reklamkanalerna och är så oerhört smutsig efter sin träning att hon inte vet någon annan råd än att hälla rosa på det mesta. Allt filmat i softat ljus med färgfilter. Typisk tvättmedelsreklam. Scenen är kanske inte så märkvärdig kan tyckas men faktum är att den här filmen inte kunnat spelas in för några år sedan. Den hade inte haft någon bäring i det allmänna medvetandet och därför cyklade ingen i reklamen då. Något har uppenbarligen hänt sen dess. 

Det cyklas på fler bilder från Vanish

Annars har det har pågått en längre tid nu - okynnescyklandet. Alla gör det och inte ens i smyg längre. För den som tvivlar är det bara att se sig omkring. Det är nog inte ens en överdrift om att tala om en epidemi. Det transporteras, pendlas och tränas nästan överallt. 

Det är därför lätt att glömma att det fanns en tid då det nästan var skamligt att cykla. Vätternrundan hade väl de flesta trots allt hört talas om, särskilt som en del av klassikern. Inför den behövde man träna en smula det kunde väl accepteras. Men att man var cykelmotionär utöver det var något som närmast krävde en förklaring och motivering gentemot omgivningen. Jag minns att jag mer än en gång fick underliga blickar och möttes av skepsis när jag försökte beskriva tjusningen med att cykla i skogen på den arbetsplats jag brukade sommarjobba på när jag var yngre. Jäkla tomte tänkte de högt. Jag var tidigt ute i början av nittiotalet. Vi var så få som stigcyklade i byn där jag bodde att vi kunde känna igen varandra på däcksavtrycken som lämnades i halvt uttorkade lerpölar.

Den enda synliga cykeltrenden i TV-rutan på den tiden var att det hängde en produktplacerad mountainbike i hallen hemma hos Seinfeld. Till och med ett så reaktionärt format som kommersiell TV har idag plockat upp handsken. Eurosport har förstås haft de tre stora loppen Giro d'Italia, Tour de France och Vuelta de Espagna samt några klassikerlopp i tablån länge. Men nu sänder de nästan alla tävlingar som har med pedalkraft att göra. Därtill har de infört en svenskt cykelmagasin med den excellente Roberto Vacchi som programledare. Utanför den specifika sportkanalen har det tidigare varit ytterst tunnsått med program rörande velocipeder. Men cykel-VM sändes på TV10 i år och fyran drämde härförleden till med myspysigt cykelmagasin med lite mindre tävlingsprofil när de lanserade "Club Cykel". Med tanke på hur senfärdiga de är på den kanalen så kan alla och envar förstå att cykling inte är någon udda företeelse längre. 

Redan för något år sedan kunde man i en artikel i Dagens industri läsa om hur många affärsmöten i Storbrittanien numera avklarades under en cykeltur med sammanhängande eftersnack istället för på golfrundan. I år gick de ett steg längre och slog i en ledare fast att "Cykelboomen är bra för ekonomin". Cyklingen är ute ur det fördolda. Den har blivit kommersiellt gångbar även utanför den innersta kretsen. 

I sociala medier är cykel stort och har varit så en längre tid. Tvåhjulingarna har sina forum och syns förstås på Instagram och Flickr samt lämnar spår i Twitterflöden. Facebookgrupper som "Växjö cyklar" var inte aktuella bara för några år sedan och antalet cykelbloggar har exploderat. Till och med jag har ju en.

Pendlarentusiaster har alltid funnits och folk cyklade till jobbet även för några år sedan men inte i den omfattning som sker nu. Framförallt var uppfattningen att det bara var suspekta typer och miljömuppar som cykelpendlade utbredd. Klimatet är annorlunda nu och attityden gentemot cyklar har ändrats. Därutöver har elcyklarna börjat slå igenom och når därmed helt nya grupper som aldrig skulle kunna tänka sig att köra  några längre sträckor annars.

Äntligen börjar cykling och cyklism få den plats den förtjänar. Eller snarare återta sin position är kanske mer korrekt uttryckt. Det fanns en tid då cykeln var ett av de dominerande transportsätten tillsammans med tåg. Jag förutspår att det kommer att bli så igen även om det kommer att ta lite tid. Glädjande nog kunde man i dagarna åter läsa att cykelförsäljningen i Sverige fortsätter att öka. Vi köper inte bara fler cyklar vi köper även bättre cyklar. 

Bilismen som vi känner den har snart spelat ut sin roll. Visst är jag av uppfattningen att bilar alltid kommer att finnas i en eller annan form men det vore bra för alla om inte hela samhället byggdes kring dem. Det är ohållbart i längden. Kanske kan man tala om paradigmskifte.  

Cykeln är ett ytterst allsidigt fordon för såväl nytta som nöje. Pendling och transport, hobby, rehabilitering och träning är några områden som jag osökt kommer att tänka på och då har inte ens miljöaspekten berörts. 

Vi är inne i spännande tider och det skall bli intressant att se vad framtiden bär i sitt sköte. Men jag förutspår att ännu fler kommer att cykla på olika sätt. 

Så se över din gamla härk, greppa styret och ta del av revolutionen - du kommer att vara i gott sällskap!

/ J - äntligen aktuell

Cykelreferensgrupp

Lätt lyrisk kom jag hem igår efter en kort cykeltur i den klara kvällsluften. Den känslan är väl inte helt ovanlig en onsdag eftersom det var "lillelördag" och allt. Mer än en person syntes på de mörka centrumgatorna en smula glada i hatten redan så här tidigt på kvällen. Min muntra min berodde dock på annat än högoktanigt bränsle även om kaffet varit gott. Min sambo undrade försynt om jag varit på väckelsemöte. Så illa var det inte men väl ett öppet möte på Café de Luxe i regi av Växjö kommun med ett ovaligt tema - cyklism. 

Det behövs inte så mycket för att få oss härdade och ibland en smula bittert cyniska cyklister att skina upp. Dylika tillställningar räcker en god bit på vägen. Det här var den andra träffen som anordnats inom ramen för cykelreferensgruppen.  

Det var ett ytterst positivt möte där det faktiskt kändes som om vi lyssnas på även om det som presenterades redan var färdiga planer. De går dock i tydligare favör för oss tvåhjulsentusiaster jämfört med tidigare. 

Församlingen bestod av representanter med olika syn på det här med pedalkraft. Här återfanns bland andra NTF, Cykelfrämjandet, några cykelhandlare, ett par cykelklubbar, Länsförsäkringar, föreningar som macken, någon enstaka politiker och diverse glada gamänger i form beslutande tjänstemän från Växjö kommun samt inte minst ett antal pendlare och vardagscyklister. 

Flera av oss satt bekvämt på flera stolar då jag exempelvis representerar mig själv som Växjöbo, åretruntcyklande pendlare, vardagscyklist, cykelbloggare, bonuspappa till två barn som snart skall ut i trafiken men även som cykelmotionär och medlem i Lammhultcyklisterna. "Bike Brothers-Håkan" är även han en cykelvän av rang och var där i egenskap av privatperson, yrkesman, pendlare samt medlem i såväl Lammhultcyklisterna som Wexio Velo. Herr Valgren är inte bara försäkringsman utan även cyklist med mera. 

Javisst ja, till rollerna kan tilläggas att vi faktiskt kör bil också när nöden så kräver. Anledningen till att jag betonar våra olika roller är att debatten understundom polariseras till ett VI - DOM tänkande där bilismen återfinns i en ringhörna och cyklismen i den andra. Det främjar sällan ett bra diskussionsklimat att båda går på knock. Vi är alla trafikanter och vi skall samsas om de gemensamma utrymmena. 

För att sammanfatta en par timmars information och samtal kan konstateras att framöver blir en ökad satsning på cykel som transportmedel än tidigare. Faktum är att det tämligen revolutionerande förhållningssättet att 

Cyklism skall prioriteras före bilism 

slogs fast eller kommer att slås fast. På riktigt, i skrift. Fast fan tro't. Men...Jihaa! Äntligen! 

Jag själv konstaterade att ett paradigmskifte är på gång. Bilen är inte längre den allenarådande normen. Att bygga hela samhället kring ett enda transportsätt är inte hållbart i längden ur en massa perspektiv. Men trots det uppenbara i det uttalandet hade dylika formuleringar inte kunnat presenteras bara för några år sedan. Det hade saknat bäring i det allmänna medvetandet och någon hade skrikit "extremist"! Men än är vi inte där vill jag påpeka. Det kommer att krävas mycket arbete och en mental omställning hos många. 

Bakom den ändrade synen på cykel som transportmedel står förstås en krass verklighet. Den består bland annat av ett mål på 100 000 invånare i Växjö tätort på sikt. En framtid som för övrigt inte ligger så långt borta. Idag växer staden med cirka tusen nya själar per år. Dessvärre för dessa nya invånare med sig cirka femhundra nya bilar också. Flera nya bostadsområden som planerats med målet "0,5" bilar per hushåll i sikte har istället fått "Barbie och Ken" som invånare och de flyttar in med två barn var och nästan lika många bilar istället. Det klarar inte infrastrukturen av på sikt utan kraftiga nyinvesteringar i vägnätet. Det rimmar också illa med de miljömål som satts upp med bland annat en 65% minskning av CO2-utsläppen till 2020 om jag nu minns rätt ur bakhuvudet. 

För att klara ett större befolkningsunderlag kombinerat med högre miljömål krävs en på flera plan effektivare transportapparat. Där ingår kollektivtrafik och inte minst cyklandet som viktiga beståndsdelar. Det fungerar inte att så många människor väljer att leka solitärer i sina plåtschabrak. 

Det handlar även om att skapa ökad livskvalité genom exempelvis minskat buller, bättre luftkvalitet, förbättrad tillgänglighet för alla medborgare - även de som är innehavare av körkort och bättre säkerhet då fler rör sig i det offentliga rummet. På köpet fås bieffekter som mer fysisk aktivitet vilket på sikt leder till bättre hälsa och färre sjukdagar. Allt detta ger till syvende og sidst en mer attraktiv stad. 

Heja Växjö! Det är trevligt att se att "Europas grönaste stad" inte bara är en klatchig slogan utan att det även jobbas för att det skall bli så. 

Men vi skall inte ropa hej än. Ibland råder en viss diskrepans mellan visioner och faktisk utkomst. Vad tjänstemännen önskar och vill göra och vilka resultaten blir efter diverse jämkande och ekonomiska realiteter återstår att se. 

Om detta finns mycket att säga och det finns all anledning att ventilera ämnet fler gånger och i ett flertal olika forum.

/ J - trots allt hoppfull

Trafikinfarkt

- En stad med cirkulationsproblem

Förvisso är jag inte läkare men min diagnos lutar åt att Växjö lider av för tjockt blod och att stadens puls slår dubbelslag och snart behöver en omstart. 

Växjö är en stad som växer och det avspeglar sig i trafiksituationen. Minnesgoda medborgare erinrar sig att för inte länge sedan var det heta debattämnet korsningen Linnégatan-Storgatan. Den var tillsammans med knuten vid Söderleden i princip de enda  stoppklossarna i trafiken vid rusning med mindre köer som följd.

Den tiden är sedan länge förbi och nu är det ofta tvärstopp längs hela Mörners väg. Detsamma gäller för cirkulationsplatserna vid Norremark och Fagrabäck och på flera andra ställen. Eftersom klokt folk i möjligaste mån försöker undvika rusningstid så har det kollektiva tänkandet dessvärre fått effekten att den tiden förlängts både på morgon och eftermiddag.

Fler kommuninvånare betyder i förlängningen förstås fler bilar och likaledes har den tunga trafiken ökat här som annorstädes. En del av det problemet vill man bygga bort med Växjös egen variant på "förbifart Stockholm" i och med "södra länken" som skall förbinda rv23 och rv25 är det tänkt. Den planen ligger dock på is för tillfället i väntan på finansiering om man får tro Sveriges Radio. En trafikens Waran och en lösning som jag inte tror kommer att lösa allt i vilket fall som helst. 

En annan del av problemet misstänker jag personligen har med hur staden växer att göra. "Villastaden" gör i det här fallet skäl för namnet då nya bostadsområden ploppar upp som svampar ur marken. Många som bor där gillar uppenbarligen bilar och vill gärna ha både en och två suvar stående på uppfarten kan konstateras när man passerar. 

Sen ligger i sakens natur eller snarare i naturen runt staden att det finns ett inbyggt utrymmesproblem i de här trakterna. Väg och sjö är två delar av stadens namn och det finns fog för det. Det gör att det blir trångt mellan alla vattenspeglar. 

Stadens slogan "Europas grönaste stad" förpliktigar. Att ständigt bygga nya bilvägar kan därför inte vara den enda lösningen på hur fler skall transporteras på ett effektivare vis. Kollektivtrafik är förstås en viktig del och sen var det betydelsen av det där fordonet jag brinner för: CYKLAR!

Men visst satsar Växjö på cykling. Nästan dubbelt så mycket som tidigare bedyrade kommunalrådet Bo Frank i en radioutfrågning innan valet. Vad han glömde att nämna är att i jämförelse med grannlänen Kalmar och Jönköping så ligger vi riktigt pyrt till då de satsar i runda slängar dubbelt så mycket. Allt är som sagt beroende av vad det jämförs med. 

Hur grönt var nu Växjö?

Goda initiativ finns emellertid det skall inte förnekas. Det har till exempel inrättats en cykelreferens-grupp för att fånga upp åsikter och synpunkter på cykelinfrastrukturen. 

Hela lösningen på trafikproblemen står förstås inte att finna i cykelpendling, det vore naivt att tro. Men cykeln kan bidra i betydligt högre grad än den gör idag. 

Jag menar verkligen inte att alla människor behöver förvandlas till "hardcore"-cykelpendlare som i ur och skur framför sitt fordon oavsett väglag och yttre omständigheter. Men om bara några fler övervägde att vid vacker väder - en klar höstdag, en ljummen vårdag i maj eller en strålande sommardag i juli ta cykeln till jobbet bara någon dag i veckan så skulle det bidra mycket. 

Det förbättrar inte bara trafiksituationen utan även miljön och är bra för den egna plånboken. På köpet uppnås bättre hälsa och välmående. Som sagt det handlar inte om att spänna för slädhundarna i januari eller lasta tvåhjulingen full med ungar som hämtats på dagis i ösregn och sen veckohandla på det. Då är bilen utmärkt. Men bilisters vanor och tankemönster är djupt rotade. 

Jag har nämligen själv prövat att föreslå just detta förfarande på en före detta arbetsplats. Blickarna och sedermera kommentarerna jag fick antydde att jag var från en annan planet alternativt från vettet. Vad var det för stolligheter? Cykla efter att man fyllt arton? Det är inte ett alternativ - det gör man inte på landet där episoden utspelade sig. Det är ytterst märkligt att jag lyckats överleva utan körkort tills för något år sedan. Det kan påpekas att det inte var några avstånd det handlade om utan en sträcka på under två kilometer. 

Men tack och lov ser inte alla det så. Jag hörde nyligen att beräkningar säger att runt var femte transport i den här staden trots allt är en cykeltransport. 

Jo cyklar är ett seriöst fordon och ett transportalternativ och inte bara en leksak för barn vilket länge har varit den förhärskande synen hos alltför många.  

Jag har en kompis som också pendlar året om och han brukar skratta sig förbi köerna genom centrum på  morgnarna. Han konstaterade när vi talades vid sist att det högst handlar om en handfull dagar på året då det är riktigt besvärligt att pendla på grund av snö och halka men att det annars går utmärkt. 

Själv hävdar jag väl att det är för att han liksom jag själv är härdad. Snöröjningen för cyklister lämnar en del övrigt att önska när det är aktuellt och det kan ibland vara rejält slirigt. Men ett oöverkomligt hinder är sällan väderleken vid de här breddgraderna. 

Men en är det inte snö även om den hänger i luften så greppa styret och sikta mot framtiden. 

/ J - åretruntpendlare