Rottne T o R

- Eller Bike Bros on tour

Årets första gemensamma mountainbiketur för min del är avklarad. Det är endast den tredje för året för övrigt så solokvistrundorna har inte heller rosat marknaden. Eftersom det skulle bli några mil totalt med anknytningscykling dit och hem utöver själva rundan så hade jag studerat vädersidorna med visst intresse. De var märkligt disparata. Yr och Klart hävdade västliga vindar runt 8 m/s och temperatur på 8-9 grader med en viss risk för regn. SMHI var överens på temperaturfronten men drog till med 17-22m/s i vind vilket är en enorm skillnad. Förklaringen återfinns i att de även skriver ut byvind. Vilket det verkligen var. Det blev spännande. Att cykla i stormbyar adderar en dimension. Fråga dem som körde Östgötaloppet igår!

När man äntligen hittar en verkstad är det fel sort...

För att hinna i tid startade jag i vad som får räknas otta för min del. Innan klockan åtta! Kallt och kyligt men inget regn. Någorlunda väl klädd med en förhoppning om att få sällskap begav jag mig iväg ut mot Sandsbro för att kliva på det gamla smalspåret där. Tanken var att bli ikappcyklad av de andra från Växjö som skulle åt samma håll. Så blev det inte. Frågade en förvirrad hundägare i skogen om han sett några galna cyklister passera men han hummade något nekande. Jag sneglade därför över axeln med jämna mellanrum nästan väntades på att bli överkörd av en dånande klunga. På vägen ut mot Rottne såg jag ett flertal rådjur. Min bestämda åsikt är att man inte skall trampa så tidigt att de inte hunnit gå och lägga sig än. 

Väl framme frös jag som en hund efter att ha stått stilla ett tag. Lätt svettig i snålblåst klädd för att röra på mig. Fick värma mig inomhus. Efter hand droppade allt fler in och jag tycker nog att det blev en rekorderlig skara för att vara en tidig söndagmorgon i Rottne. Jag tror vi var runt femton eller så och det var en blandad skara velocipedryttare från de mer oerfarna till de något mer rutinerade. 

Början till samling vid pumpen, eller snarare strax bredvid

Efter hand noterade jag att ett visst cykelmärke uppenbarligen haft försäljningssuccé i den här byn. Alla körde banne mig Bros-cyklar. Undantaget var min Cube och ett par Specialized. Det fick mig att tänka på att en ny cykel inte vore fel. 

Rundan vi körde gick ut från Rottne på asfalt/grusväg och skogsbilväg via Löpanäs, Brittatorp och Målajord för att sedan vika in på det gamla smalspåret och vidare mot Braås. En vacker, blåsig och gemytlig runda. Men det jag redan visste om bygderna besannades en smula. Det är ont om stigar i de här delarna. Det är lite för mycket stora sjöar i vägen vilket begränsar utsträckningen av stigar. Därför blev det mer ett distanspass på grusväg än ett renodlat Mtb-pass. Men tanken var också att alla skulle kunna hänga med oavsett tidigare bakgrund så det var gott så. 

Fotopaus vid Braåsverken. Vid det här laget hade några cyklister tagit en annan sträckning

Strax innan Braås passerar man den gamla varningsskylten för strutsfarm vilket jag tycker är lika roligt varje gång eftersom den numera återfinns halvvägs in i en granplantering. Min typ av humor.

Det banan saknade i tekniksvårighet kompenserades till viss del med höjdmeter. Världen börjar luta när man kommer norr om Rottne upp mot Drev/Hornaryd och Braås. Därför blev det runt femhundra höjdmeter eller så om jag minns rätt. Min kroppskonstitution är inte riktigt omstöpt för den sortens verksamhet än så det tog sin tribut trots allt. Träning finns där man söker den. 

Afterbike med Rasmus - mack-katten

Efter avslutad tur blev det en stunds Afterbike i Rottne motorverkstads fikarum i sällskap med mack-katten Rasmus som höll uppsikt över oss. Det var länge sen en kopp kaffe smakade så gott. 

Stilla tempo men de totalt sju och en halv milen för min del kändes ändå till slut. Särskilt som det var motvind hem. Jag och H som slog följe försökte öka tempot på tillbaka mot Växjö. Men det gick väl inte så attans fort i motvinden även om vi nog ökade något. Som tur var skyddade träden en aning mot de värsta överfallen. 

När vi kom till Sandsbro var det bara att skratta åt eländet. Det friskade i rejält nere vid Helgasjöns strand där det öppnar upp och vinden låg rakt emot oss. Gässen red vågorna aggressivt ute på sjön och vi kom knappt framåt för en stund. Den jobbigaste biten på hela turen var de sista tre kilometrarna hem!

/ J - inte motvalls men motvinds

Cykel som livbåt

- T o R motorverkstad med cykel

Äntligen befinner jag mig vid ett skrivbord med en varm kopp kaffe och en stund över att plita ned några rader om en annorlunda cykeltur. Allt vore frid och fröjd om inte byxorna varit så blöta. Morgonen bjöd på en ytterst avvikande pendlingsresa som dessutom kryddades med frisk motvind, 

kyla och nederbörd. 

Man kan ju inte annat än att älska den här årstiden. Nämnde jag att det var bläcksvart med?

Uppehåll hade det varit hela natten och fram till dess att jag satte mig på cykelsadeln. Då började det så smått duggregna för att sedan tillta allt mer ju närmare staden jag kom. 

Anledningen till att jag befann mig där jag gjorde var att vår lilla bil behövde uppsöka en vårdcentral. Det innebar en del logistikpyssel så här en måndag morgon. Först var vi tvungna att lasta i hela familjen i bilen för att bege oss norrut för att lämna av barnen vid skolan. Tack och lov färdades vi mot den tilltagande morgontrafiken. Därefter styrdes kosan i rakt motsatt riktning så att jag passerade hemmet efter en stund och raskt fortsatte i begynnande rusningstrafik mot universitetet för att lossa tio kilo Jansons frestelese och en sambo. På returresan hade trafiken koagulerat och hade nu sirapskonsistens. 

Väl tillbaks vid hemmet efter ett par mils körning var det dags att fälla sätena och fylla bilen med vinterdäck, navkapslar och bultar. Cykelstället monterades och min trogna Ehwaz hängde som en livbåt därbak. 

Körde därefter mot norr och en ljusnande framtid. Åtminstone såg det så ut. 

Ehwazlivbåt

Jag skall försöka låta bli att dra några dåliga "Roy & Roger" macken-skämt även om jag råkade se ett avsnitt ur "Cyklar" igår med Galenskaparna tillsammans med barnen. Men det kan påpekas att min kompis som äger Rottne motorverkstad råkar heta Roger sen kan ni fylla i resten själva. Annars beror valet av serviceställe på en trivsam kombination av bra service och kunnande. Jag kan därför varmt rekommendera detta etablissemang. En smula nervositet infann sig dock när jag insåg att jackan jag bar råkade vara brun. 

Bilen, av barnen döpt till "Lille skutt", behövde lite allmän omvårdnad och pyssel. Jag kan ju inget om bilar men förstod att några transfusioner var av nöden tvungen och att något ligament behövde bytas men att inga större operationer var planerade. Hon behövde inte sövas den här gången. Lite nervös är jag alltid inför sådant här men Dr Olsson hade en plan och brummade förtroendeingivande så det kändes tryggt. 

Vårdcentral för bilar, Rottne motorverkstad

Moder natur hade strategiskt valt att spara kraft med uppehåll till dess att jag satte mig på cykeln. Då började det duggregna så smått för att senare tillta allt mer. För att addera till misären blåste det tämligen friskt och temperaturen låg stadigt på runt tre grader. 

Hurra, mitt favoritväder. 

Jag tände all belysning jag kom åt och tog på mig så många reflexer att jag kunde matcha vilken julgran som helst och sen bar det av. 

Flaggor ljuger inte, när de står rakt ut och uppkäftigt pekar rakt emot en så vet man att det är motvind. Herr O hade tipsat om att banvallen bjöd på mindre vind så jag valde den efter att nästan ha gett upp på den inledande asfaltsrakan ut ur Rottne. In i skogen bar det istället. Önskan att gömma sig bak en gran var stor. 

Inte min vanliga pendlingsväg

Kontrasten mot min vanliga färd till jobbet kunde inte vara större. Annars stad, trafik, korsningar och många svängar. Nu tystnad och spikrak grusväg delvis i skog. Jag kände mig som de gamla gulorange rälsbussarna som trafikerade den här linjen en gång i tiden. De var också långsamma och aningen gungiga. 

Mitt alter ego

Fort gick det inte. Det var inte vindstilla här heller och på sina ställen kom vinden åt rejält. Ville heller inte ta i för mycket eftersom det trots att allt var en tilljobbetresa i civila kläder. Man vill ju inte anlända blötare än en disktrasa. Tänkte att jag var lite väl synlig för den här färden med tanke på att jag inte stötte på någon alls. Inte ens en ekorre. Men väl inne bland gator och torg skulle jag synas desto bättre vilket var en trösterik tanke. Ingen anledning att klä upp sig annars.  

Efter lite drygt två mil var jag framme. Blöt. 

/ J - T o R