Häromdagen var det en smula blåsigt i sydsverige som ni kanske noterade. Ute vill säga, på det personliga planet blåser det nu mindre efter några orkanveckor vilket är trivsamt. Det vore väl att ta i att säja att det råder stiltje på det området men en frisk bris är alltid att föredra. Själen har en smula vind i seglen.
Cykling har det inte blivit mycket av på sistone. Hade tänkt att ägna mig åt det igår men kom av mig och cyklade inte längre än till gymet vilket jag i och för sig var nöjd med.
Cykelalternativ
Väl där konstaterade jag väl mest att jag inte känner mig helt kurant än. Körde därför lite längre uppvärmning än vanligt. Någon kilometer rask promenad med rejält motlut för att få upp värmen följt av ett par kilometer löpning. Sen en och en halv timma med skrotlyft. Gick väl sådär. Några övningar kunde jag faktiskt lasta på ordentligt i och några andra blev det sämre bevänt med. Starkare verkar jag dock faktiskt bli. Skall ge det hela ett halvår sen får jag utvärdera projektet.
Träning blev det i alla fall och på vägen hem bjöd moder natur på en stabil motvind som avvärmning. Något av en hinderbana blev det också men ett och annat träd i vägen.
Nyinstallerad hinderbana i Växjö
Mer rejält hopphinder
Men vindarna var inte i paritet med stormkvällen. Då körde jag hem från goda vänner och fick en rejäl körare i ryggen när passerade Dalborondellen flög uppför backen mot nästa rondell i 45 km/h vilket var en intressant känsla eftersom jag inte tog i något.
Annars har veckan börjat bra efter en fantastiskt vederkvickande helg i Båstad. Eftersom solen nu behagar tittar fram så lockar det allt med en cykeltur för att kompensera bristen på mil i benen. Så får det bli, adios.
/ J - ut ur stormens öga
