En motionärs samlade vedermödor 2015

Klicka här så hittar du den aktuella texten!

Cykligare har flyttat till Svenska Cycling Plus Bloggsektion!

Välkommen!

Äntligen, äntligen, äntligen!

Klicka här så hittar du den aktuella texten!

Cykligare har flyttat till Svenska Cycling Plus Bloggsektion!

Välkommen!

Ibland välplanerad

Klicka här så hittar du den aktuella texten!

Cykligare har flyttat till Svenska Cycling Plus Bloggsektion!

Välkommen!

På gång

- Vad händer här under april?

Det är inte utan att man vill tro att våren är på gång. Men den tvekar uppenbarligen. Inte vet jag om det är för att det gör ont när knoppar brister men något är det som gör att den dröjer. Temperaturen håller sig några grader över nollan och regnskurarna har avlöst varandra i de här trakterna av världen de senaste dagarna. De har också varit uppblandade med tendenser till snö och vinden har varit byig och vresig. Inte direkt inbjudande är väl det dominerande intrycket. 

Men skam den som ger sig. Jag och många andra tränar på. Inte så mycket på cykel som jag önskat men andra aktiviteter har det blivit. Cykelform är trevlig att komma i men allmänkondition och styrka har aldrig skadat och särskilt inte för mig som har ett antal krämpor och en galopperande vikt att ta hänsyn till. Dislocerade axlar och diskbråck i nacken sätter sina spår och kräver hänsyn. Nu mer än någonsin.

Och som min kära omgivning inte drar sig för att påpeka

 så jag inte tjugofem längre. Fan tro't. 

Vad gäller bloggen kommer den nästkommande månaden bjuda på inslag med olika inriktning. Det kommer att skrivas lite om knivar, såväl i serien "DPF - Den perfekta fickkniven" som "Traditionella knivar" och ytterligare någon presentation utöver det. Så ni som tittar in här av det skälet kommer få er något till livs.

När det gäller träning så närmar det sig utvärdering av de tre första månaderna med styrketräning. Hur har det gått på den fronten egentligen? Är det någon poäng med att lyfta skrot? Frågorna hopar sig då jag närmade mig ämnet med viss skepticism. Min viktresa fortsätter vare sig jag vill det eller ej och om det kommer jag att plita några rader. 

Det kommer förstås också att cyklas den kommande månaden. Först ut är landsvägscykling på och omkring Hallandsåsen - min egen lilla alp under påskhelgen och om det kommer någon form av rapport. Vardagscyklingen representeras av en utvärdering av pendlingsdäck som jag ägnar mig åt i samarbete med Bike Brothers och intrycken av dem kommer jag förstås att skriva om. 

Sen har jag en ny Mtb-sadel som fortfarande inte är provad. Det skall rådas bot på!

Helgen den 17-19e april kommer dessutom LC ha kickstartsläger på hemmaplan där jag skall försöka delta i möjligaste mån. Det blir årspremiär för gruppcykling för min del. Strax därefter drar också de traditionsenliga måndagsturerna igång med start från stortorget. 

Det cyklas ute i den stora världen också. Dels haglar vårklassikerna så här års och dels är det en del rekordförsök på gång när det gäller ultracykling. Rörande det ämnade jag också sätta något på pränt. 

Samanfattningsvis kan väl sägas att det rör på sig och om det skall det skrivas!

/ J - stretchar tangentbordsfingrarna

Projekt päron

- Nu kör vi så det ryker!

Nytt personligt "rekord" har det blivit igen på min inofficiella eller kanske härmed högst officiella förbränningstimme på löpbandet. Nu lyder det på 1122 kalorier. Kan bli intressant det här. Sen kan kanske påpekas att det bara är uppvärmning det handlar om. Det följs alltid av en eller par timmar skrotlyftande. 

Jag har även gjort markanta ökningar i de vikter jag hanterar i de sammanhangen. Det är inget egensyfte i sig men blir ändå någon form av kvitto på att det går åt rätt håll. Det hela är terra inkognita för mig annars. Jag och gym är inte alltid helt kompatibla. Nämn inte ens orden gruppträning eller framförallt "cirkelträning" för då går jag igång och blir smått aggressiv. Andra måhända blir eggade när det står någon idiot och skriker åt en i sann "drillsergeantanda" när man tränar. Jag blir mest arg och funderar på att kröka en skivstång över huvudet på vederbörande. Sade jag att jag hatade lumpen?

Päron är också en form

Annars är min plan att träna mer extremt i år. Inte enbart i ordalydelsen "hårdare" utan faktiskt även lugnare. Tyngre pass än någonsin varvat med lugnare turer är grundplanen. För stunden ligger fokus på att bygga upp volym. Mer träning helt enkelt. Kvalitet är bra men en dos kvantitet är inte heller att förakta. 

I den andan har jag nu börjat med återhämtningsträning och stretch istället för att vila helt passivt. Vilodagarna helt utan träning skall bli färre. Projektet att få ordning på den här fysiska ruinen kommer att ta mycket tid i anspråk har jag noterat. Det tar tid att vända på ett päron. Då går det inte att slösa bort tiden. 

För stunden befinner jag mig i en uppbyggnadsfas. Eftersom jag började från i princip noll träning i vintras och den högsta vikten någonsin så ägnades januari åt att komma igång igen. Det gick bra. Februari gick sen ut på att härda kroppen så jag kunde börja med styrketräning på riktigt och samtidigt föra in lite konditionsträning i mindre doser på varje gympass. 

Nu har jag även introducerat cykel på schemat och planen är att nu under mars komma igång så mycket med trampandet att jag kan börja köra mer under april för att sedan öka volymen särskilt under maj. Jag tänkte även se om knän och benhinnor håller för lite löpning utomhus förutom mina övningar på löpband. 

Det var de närmaste generella riktlinjerna. Sen brukar jag göra en liten översikt vecka för vecka hur träningen skall organiseras. Den influeras förstås rätt kraftigt av det övriga livet och får samköras med vardagslogistik och allt vad som därtill hör. 

Hur gör alla ni andra för att komma igång, i form eller bara ut ur träsket?

Det är hög tid att försöka vända päronen rätt!


/ J - bloggpäron

December

- Med siktet inställt på cykel

Månad läggs till månad, tid till tid och ännu ett år börjar lida mot sitt slut. Dagen artar sig. En solig dag med en mörk baksida, slagskugga över tillvaron.

Kan man vara i fritt fall uppåt? Min viktkurva tycks i alla fall vara det. Intressant fysiskt fenomen eller snarare lite lätt skräckinjagande att iaktta på nära håll. Jag får nog utarbeta någon form av långsiktig plan för att hantera det. Planen inkluderar att börja träna och cykla igen. Jag har liksom kommit av mig. Livet satt på vänt. Cykligheten och den välbekanta sockerdrickan i benen försvann tillfälligt och lade sig att vila.

Början på det nygamla fick bestå i ett pass styrketräning. Gick väl sådär men bättre än förra gången då det hela slutade olyckligt. Körde lite längre uppvärmning än vanligt och i lugnare tempo. Försökte sen avverka maskinerna i raskt tempo med korta pauser mellan seten för att få in en aning flås i det hela. Gudarna skall veta att det kan behövas. Någonstans på mitten av passet sattes någon vansinnigt irriterande musik på...först någon j-a smörig R'n'B-sörja och sen hip-hop. Någon brölande "omeeee", "I'm a beee" eller "Hammarby"...eller något, sanslöst dåligt. Arg blev jag i alla fall så tredje setet i benpressmaskinen gick undan. 

Ett pass avklarat mot en lång väg tillbaks till form och cykling igen. 

På väg hem började det skymma eller om det nu aldrig ljusnat, svårt att  säga i december. Tack och lov lyser snön med sin frånvaro. Kung Bore skickade en spejare häromdagen och spåren syntes som lite vitt här och var. Men frostigt är det och kyligt. Både inne och ute. 

/ J - ur led är tiden och ur form är jag

Motsträva

- Min kropp tycks vara en avighet

Ont gör den här och var och det tycks vara svårt att lokalisera eländet. Misstänkt karpaltunnelsyndrom i högerhanden, eller bara hopklämd nerv i armbågen eller samverkar det med den sneda axeln och diskbråcken i nacken? Ingen som vet och jag har fått en remiss för att bli uppkopplad på det lokala elnätet i Karlskronatrakten. Under tiden sjukgymnastik, läkarbesök och försök till träning. 

Myrpiggsvin? Nej, bara min underarm med akupunkturnålar i

Försökte börja om med styrketräning idag. Gick åt skogen. Vägen dit kändes bra och jag lade lite tryck på pedalerna för att bli uppvärmd samtidigt som jag gnolade ikapp med musiken och försökte njuta av mörket som jag avskyr. 

Sen några kilometer jogging på löpband vilket kändes bättre än väntat med tresiffrigt antal kilon att släpa på. Ökade lutningen lite till och konstaterade att konditionen inte är bra. 

Därefter maskiner i raskt tempo för att om möjligt bidra med flås. Inga överdrivna vikter, det var ändå omstart som gällde. 

Det hjälpte inte, efter ett tag började jag må illa och efter en timma fick jag avbryta då jag höll på att svimma över en dragmaskin. Vacklade ut på toaletten och spydde som en kalv. Yr i huvudet och virrig hade jag svårt att ens ta mig hem. Nu kallsvettig och darrig i kroppen. Vet inte om det är sömnbrist och överkonsumtion av kaffe, allmän stress, OD tabletter eller allt på en gång. 

Mitt fysiska jag är en motsträva. 

/ J - för en ojämn kamp mot mig själv

Efter stormen

Häromdagen var det en smula blåsigt i sydsverige som ni kanske noterade. Ute vill säga, på det personliga planet blåser det nu  mindre efter några orkanveckor vilket är trivsamt. Det vore väl att ta i att säja att det råder stiltje på det området men en frisk bris är alltid att föredra. Själen har en smula vind i seglen. 

Cykling har det inte blivit mycket av på sistone. Hade tänkt att ägna mig åt det igår men kom av mig och cyklade inte längre än till gymet vilket jag i och för sig var nöjd med. 

Cykelalternativ

Väl där konstaterade jag väl mest att jag inte känner mig helt kurant än. Körde därför lite längre uppvärmning än vanligt. Någon kilometer rask promenad med rejält motlut för att få upp värmen följt av ett par kilometer löpning. Sen en och en halv timma med skrotlyft. Gick väl sådär. Några övningar kunde jag faktiskt lasta på ordentligt i och några andra blev det sämre bevänt med. Starkare verkar jag dock faktiskt bli. Skall ge det hela ett halvår sen får jag utvärdera projektet. 

Träning blev det i alla fall och på vägen hem bjöd moder natur på en stabil motvind som avvärmning. Något av en hinderbana blev det också men ett och annat träd i vägen. 

Nyinstallerad hinderbana i Växjö

Mer rejält hopphinder

Men vindarna var inte i paritet med stormkvällen. Då körde jag hem från goda vänner och fick en rejäl körare i ryggen när passerade Dalborondellen flög uppför backen mot nästa rondell i 45 km/h vilket var en intressant känsla eftersom jag inte tog i något. 

Annars har veckan börjat bra efter en fantastiskt vederkvickande helg i Båstad. Eftersom solen nu behagar tittar fram så lockar det allt med en cykeltur för att kompensera bristen på mil i benen. Så får det bli, adios. 

/ J - ut ur stormens öga

Efter stormen

Häromdagen var det en smula blåsigt i sydsverige som ni kanske noterade. Ute vill säga, på det personliga planet blåser det nu  mindre efter några orkanveckor vilket är trivsamt. Det vore väl att ta i att säja att det råder stiltje på det området men en frisk bris är alltid att föredra. Själen har en smula vind i seglen. 

Cykling har det inte blivit mycket av på sistone. Hade tänkt att ägna mig åt det igår men kom av mig och cyklade inte längre än till gymet vilket jag i och för sig var nöjd med. 

Cykelalternativ

Väl där konstaterade jag väl mest att jag inte känner mig helt kurant än. Körde därför lite längre uppvärmning än vanligt. Någon kilometer rask promenad med rejält motlut för att få upp värmen följt av ett par kilometer löpning. Sen en och en halv timma med skrotlyft. Gick väl sådär. Några övningar kunde jag faktiskt lasta på ordentligt i och några andra blev det sämre bevänt med. Starkare verkar jag dock faktiskt bli. Skall ge det hela ett halvår sen får jag utvärdera projektet. 

Träning blev det i alla fall och på vägen hem bjöd moder natur på en stabil motvind som avvärmning. Något av en hinderbana blev det också men ett och annat träd i vägen. 

Nyinstallerad hinderbana i Växjö

Mer rejält hopphinder

Men vindarna var inte i paritet med stormkvällen. Då körde jag hem från goda vänner och fick en rejäl körare i ryggen när passerade Dalborondellen flög uppför backen mot nästa rondell i 45 km/h vilket var en intressant känsla eftersom jag inte tog i något. 

Annars har veckan börjat bra efter en fantastiskt vederkvickande helg i Båstad. Eftersom solen nu behagar tittar fram så lockar det allt med en cykeltur för att kompensera bristen på mil i benen. Så får det bli, adios. 

/ J - ut ur stormens öga

Träning

- Nya vägar och gamla spår

Hade någon sagt till mig bara för någon månad sen att jag skulle börja styrketräna så hade jag trott att vederbörande hade varit mer än lovligt galen. Men nu är det faktum, ett par gånger i veckan verkar det bli och någon gång har det blivit mer än så. Känner mig aningen tvingad nu när jag fått ett anhörigmedlemsskap på ett halvår på Idrottskliniken.

Det går faktiskt bättre än jag trott och passar väl ihop med min sjukgymnastik som nu äntligen påbörjats. Muskelstyrkan är dock rätt obalanserad för att uttrycka det milt. När det gäller "fria vikter" är det nog lagom med en tändsticka instucken i ett par äpplen men när det gäller benstyrka så talar vi om helt andra belastningar. Men någon gång skall det väl bli någon fysisk fason på mig också. För att underlätta den förvandlingen har jag även börjat springa igen. Får väl se hur länge knän och hälsenor vill vara med den här gången. 

Dagens runda blev den "vanliga" kommaigångrundan vilket innebär ett varv på gula slingan på det närliggande elljusspåret som är 4811 m runt och med sträckan dit och hem blir totaldistansen 6,25 km. Det känns lagom långt så här inledningsvis. Idag gick det väl någorlunda då jag skumpade runt på 33 min lite drygt. Försökte tänka lite på löpsteget och inte anstränga mig för mycket. Fokuserar mer på att komma igång än att springa fort. Några meter hinns även med på löpband då jag brukar värma upp med ett par kilometer inför varje gym-pass. 

Det var inte en sådan där gång då man kände för att brista ut i språng men alltför illa var det inte och solen behagade glimta till vid något tillfälle. Annat var det förra löpturen då kände jag mig som en SUV - tung, klumpig och långsam.

Mellan dessa små eskapader har jag hunnit lyfta skrot några gånger som sagt och även avverkat en måndagstur i början av veckan som namnet antyder. Det är "winter edition" varianten och den utgörs i huvudsak av Växjöruntrundan. Den här gången hade snabbgruppen tyvärr bestämt sig för att ändra sträckning och förlänga den lite, något som jag inte visste på förhand och därmed hade fel cykel för att klara på ett bra sätt. Mycket kan man säga om mitt pendlarök men bra på stig är den inte även om stigen är relativt snäll. Sen ströddes salt i såren när jag blev avhängd av tätgruppen. Körde en stund ihop med en doktor som också tappat rulle och därefter körde jag själv. Tyvärr behagade min lampa lägga av när jag befann mig i trakterna av Pene och resten av turen blev i princip svart. Som tur var hade jag med mig nödbelysning då jag misstänkte att detta kunde inträffa. Lampskräpet tar rätt lång tid att ladda. För att inte köra på något valde jag att köra asfalt ut till Sandsbro och tog en sväng över Fylleryd och Högstorp hem. Runt fem mil blev det till slut. 

Går att konstatera att den här typen av måndagstur är helt värdelös på flera sätt. Det blir ingen bra träning och roligt är det inte heller. Skall det köras i ensamhet och i mörker finns betydligt roligare alternativ och sträckningar.

Nästa tur lär bli på en skogscykel och på gamla stigar. De nya vägarna får alternativträningen stå för.


/ J - hurtbulle

Det är så här det skall kännas

- Mountainbike när det är som bäst

Ibland behöver man bara andas utan krav och prestation, inga tider som ska slås, rekord sättas eller placeringar jagas. Cykling som ett uttryck för frihet. Bara låta tankarna pedalisera iväg. Idag var en sådan dag. 

Grinden liksom sinnet är 

öppet för resten av turen

Idag - höstväder när det är som bäst och jag hade en ledig dag. Och inte nog med det, jag kände för att trampa. Först hade jag tänkt bege mig norrut med slutdestination Aneboda men den tänkta liften hem var tyvärr upptagen. Istället fick det bli en cirkel eller snarare ett dussin kringlor i närområdet. På vägen hann jag med några stadsnära stigar på Hovshaga, pumptracken i Sandsbro, en sväng i Fylleryd, vägar i Hollstorp och det hittades några nya stigar mot slutet. Inte varje dag jag gör det. Det var söder om Telestad jag fann dem. En av stigarna ledde upp till toppen av deponiplatsen för schaktmassor vilken bildar ett litet konstgjort berg med vacker utsikt.

Det var tur jag fann den stigen för tidigare hade jag blivit en aning uppgiven eftersom den nya utbyggnaden av Sandviksverket förstört några gamla favoritsträckningar.

Solig utsikt från före detta soptipp eller förlåt - deponiplats

Jag kände redan tidigt att det inte var läge att ta i och köra fort då mina luftrör sved i sviterna efter förkylningen trots den höga och klara luften. Men det kändes ändå inte som jag ville köra särskilt fort idag. Istället trampade jag på i godan ro. I det lägre tempot kändes det som jag skulle kunna hålla på i en evighet vilket är en befriande känsla. Nu blev det inte en evighet men åtminstone tre timmar.

Det bara känns som

sumpängar varar för evigt

Träning blev det trots allt när jag kom ut på ett parti sank ängsmark. Som tur var är det torrt i största allmänhet men det blev ändå till att slänga ned kedjan på minsta klingan och kämpa på. Det är alltid ett dåligt tecken när man kör på ängar där det växer kaveldun här och var. 

Jag var bara tvungen att cykla

igenom havet av vissnade solrosor

Och apropå växter så passerade jag som vanligt på hem själakoret och fältet med solrosor och den här gången kunde jag inte motstå att kasta mig in i det. En cykel och fyrahundrafemtiotusen solrosor. Det kan tilläggas att det nästan gör ont när solrosor daskar mot kroppen, de är jäkligt tunga!

I ett anfall av optimism begav jag mig dessutom på kvällen till gymmet för att köra ett rejält pass under tiden C instruerade någon form av jobbig bollexercis. En timma och en kvart senare var jag trött efter att i princip ha sprungit mellan maskinerna och kört så hårt jag förmådde. 

Det blev en solig träningsdag av den här onsdagen den andra oktober. Inte så dumt. 

/ J - nu trött

Överlevnadsträning

- Blev någon form av rekord

Jaha, trött på snön, trött på kyla och trött i kroppen. Lunkade den korta vägen från Iris Hadar ned till Hälsostudion för friskvårdstimma utan större förhoppningar om någonting faktiskt. Folk på stan hade något lätt jagat i blicken och fågelsången lyste med sin frånvaro. Inte ens de mest entusiastiska småfåglar stod ut. Några av dem samtalade och övervägde att flyga söderut lät de meddela. 

Styrketräning var det dags för. Hade under helgen hört i omklädningsrummet efter cyklingen att man bör kunna ta minst dubbla sin kroppsvikt i benpress. Det lät tungt, var tvungen att pröva. Hörde sen från instruktör att det i hög grad beror på vilken maskin man använder med avseende på vinklar, lutning på säten o dyl. Men det visste ju inte jag efter tre styrketräningspass i livet så jag tittade lite förundrat på viktmagasinet som på maskinen jag kör på inte går längre än 200kg. Prövade det några gånger men minskade sen till 180kg där jag körde mina 12x3. Sen var jag trött. 

Avsikten var att avsluta med lite löpning. Började med att gå raskt de första 200m sen började jag jogga och till slut springa. Spurtade km 3 och 5 när jag höjde farten till 16km/h. Visade sig fungera bra. Trött blev jag men också den snabbaste mil jag någonsin sprungit . Nu räknar jag det inte som gällande personligt rekord då det var inomhus på en rullande studsmatta. Men nöjd med under 45min! Det är trots allt tidigt på säsongen, jag är tung och jag hade ett styrkepass i benen. 

Tid: 44.20 på 10km

/ J - nu springande humla, det ser fånigt ut

Men va fan...

 - Hur förvirrad och klumpig får man vara?

Växjö torsdag  den  7 mars

Kära träningsdagbok!

Första passet
Idag var det dags för styrketräning igen. Uppvärmning 2 km jogging på löpband. Gick utmärkt fram till dess att jag fick för mig att jag skulle vara spänstig och hoppade av bandet - med huvudet före rakt in i en ventilationstrumma av plåt. Det dånade i halva lokalen och jag åkte i backen. Se där ja, så brukar jag göra. Hål i huvudet!

Usel trampolin! Ger...

...hål i huvudet, det mesta gömt i hårbotten som tur är

Efter att yrseln lagt sig något blev det styrkepass i maskiner ca 1 timma. Gick fort idag. Blev trött i benen, kör 140kg i benpress, men läste på fel rad i träningsprogrammet och började med 55kg lårcurl vilket jag inte orkar. Den vikten ska vara för benspark. Det kändes när jag sen skulle springa. 

Andra passet
Efter styrka tänkte jag köra lite löpning. Bra gick det inte. Sprang fyrkantigt, hela jag var en kub och som alla vet springer de inte bra. Första tre km på 12.40. Gick helt enkelt inte fortare idag. Ruskigt trött blev jag. Sen ställde jag om maskinen till lite motlut (minns inte hur mycket bara en aning slakmota) och körde nästa tre km på 15min. 

Ingen smickrande bild, utmattad

Tredje passet
Blir nog lite lugn cykel i det tämligen estetiskt tilltalande vädret. Världen är lite snyggare i sol!

Fortsättning följer...

Jaha, nu borde jag nog äta eftersom det är lunch. Känner dock inte för det och har möte vid ett. Mat är lite bekymmersamt just nu eftersom jag endera inte äter något alls eller på tok för mycket. Blev bjuden på middag i söndags, fantastiskt trevligt och gott. Fick med mig en doggybag och åt rester av det till måndagslunch. Sen dess har jag nog glömt att äta är jag rädd. 

Efter mötet är planen att införskaffa diverse saker. Bland annat  husets vin vilket råkar vara "Il Conte, BiB" för tillfället, några kalla öl varav jag tänker klämma en efter cykelturen samt en våg. Undrar lite vad jag kan tänkas väga. Misstänker att det tyvärr ligger runt 0,1 ton. Även batterier till min racercykeldator ska köpas så jag vet hur långsamt jag kör.

Uppföljning klockan 17.20. Det blev en tur ned på stan och våg införskaffades jämte vin och några öl. Det blev en träningsrunda till. Mätte om den "Korta Hemmesjörundan" med start vid Fagrabäck. Blev inte 33km utan 30 enligt cykeldator med nya batterier. Bikeroutetoaster lade till lite. Förklarar snittet från förra turen där, som jag skrev tyckte jag det var lite väl snabbt. Nu blev det 55 min på 30km vilket ger lite över 32km/h i snitt. Kunde inte växla tempo idag, diesellok. Körde med konstant kraft. Malde på. 

Vid Hollstorp stod huttrande hästar i hagar och sträckte mularna mot solen. Varma rådjur vid Hemmesjö, 4 stycken, det ångande om dem. Annars frid över turen.

På återseende...

/ J - nu med hål i huvudet

Terra incognita

- På okänd mark, jag på ett gym??

Jaha, då har jag begått styrketräning. Eller vad det kan tänkas heta när man tafatt fumlar sig fram bland moderna inkarnationer av medeltida tortyrinstrument. Saker som sträcker, bänder och töjer och gör motstånd i största allmänhet. Som tur var fick jag professionell guidad hjälp av Lasse som förestår etablissemanget. En lugn och stabil herre med järnkoll på styrketräning. Ett litet program har jag också fått.

Terra incognita, vart skall detta sluta?

De som känner mig förstår att uppskatta det unika i detta. Eftersom  jorden inte gått under än och inte jag heller kan jag väl dra i lite snören och sparka förstrött på någon vikt. Kan i alla fall bli ett snyggare lik.

Fria vikter är inget för mig,

det får lämnas därhän

Dagens träning bestod mest i att efter uppvärmning tio minuter på löpband gå igenom maskiner, vikter, sittställningar och bra detaljer att tänka på i respektive övning. Allt nödvändigt för en novis på området som jag. Nästa tillfälle kan därför köras lite mer målmedvetet.

De här territoriet utforskades lite närmare

Lite drygt en timma blev det och efteråt blev jag sugen på att testa löpbandet på riktigt. Måste nämligen komma med ett erkännande - jag har aldrig sprungit på en bit rörlig väg tidigare. Det enda försök som gjorts i den vägen bestod i att ramla av en sådan tingest inne på Intersport när jag köpte nya löparskor sist. Äventyret slutade med att jag joggade mellan ställningar med superunderställ, jackor och t-shirts inne i butiken istället. Folk log lite när jag sprang runt butiken för att pröva skorna.

Nåja, skor blev det den gången och det var de som fick bekänna färg nu med. Eller så vidare värst hårt blev det inte, körde 4 km på 18.30 vilket väl ger runt 4.40 tempo. Kändes dock mjukt och bra för knäna med den svikt som bandet bjöd på. Ovant men en helt ok upplevelse. Intressant var dock att kliva av bandet. Höll på att ramla in i väggen av yrsel. Var som jag klivit ur en åkattraktion på något nöjesfält.

Ute skiner solen. Är det ett järtecken?


/ J - försöker hitta den rätta knycken