Det lackar

Klicka här så hittar du den aktuella texten!

Cykligare har flyttat till Svenska Cycling Plus Bloggsektion!

Välkommen!

Varför träna?

Klicka här så hittar du den aktuella texten!

Cykligare har flyttat till Svenska Cycling Plus Bloggsektion!

Välkommen!

Träningssummering september

Klicka här så hittar du den aktuella texten!

Cykligare har flyttat till Svenska Cycling Plus Bloggsektion!

Välkommen!

Dagens bloggtips och lite TdF

Det finns som bekant många former av cykling. Förutom alla tävlingsvarianter och varierande motionsformer kan man även uppleva diverse äventyr på långfärdscykling. 

Just ägnar sig en bekant till mig Mikael "Svizze" Svensson från Moheda åt det. Egentligen kan man säga att han nästan kör ett något långsammare Sverigetempo då han förflyttar sig från Haparanda till Ystad. En nätt sträcka på cirka 2500 kilometer.  Det är också ett sätt att tillbringa sin semester. Ett härligt sätt om du frågar mig. Jag har själv varit inne på samma linje men med mindre packning. "Kreditkortscykelsemester" med minimal packning och mycket cykling. 

Första landskapet avklarat på resan söderut. Foto: Mikael Svensson

Resan dokumtenteras i bloggform och hans öden och äventyr på två hjul under de här veckorna kan följas på: mikaelsvenssons.blogg.se

Annars cyklas det även på min front. Lite mindre än vad som tänkts men ändå enligt någon form av plan eftersom M6 väntar runt kalenderhörnet. Jag skall förvisso bara köra halvsexan men ändå.

Igår körde jag någon form av intervall. Långa sådana, egentligen någon form av tröskelträning med tanke på puls och varaktighet. Hur som haver är benen trötta så här efteråt varpå dagens cykling får bli ett återhämtningspass. Kände mig lite seg redan från början mycket beroende på vilodag i onsdags efter ett tungt styrkepass i tisdags. Så träningen rullar på. 

Sen ser jag förstå på TdF och inte utan glädje. Gårdagens sändning var ett riktig maratonsändning där vi fick vara med från start på den kanske jobbigaste etappen i årets Tour. I väder som innebar temperaturer på uppåt trettiofem grader vid start till hagel och ösregn vid mål kämpade cyklisterna över toppar som Col de la Core och Port de Lers på vägen mot HC-klättringen upp till målet i Plateau de Beille. Enligt Greg Lemmond var det inga attacker mot den gula tröjan som sitter på Frooms undernärda axlar. 

Jag undrar om vi såg samma lopp. Det attackerades visst. Valverde, Contador och Quintana attackerade så gott de förmådde. Det vara bara det att de inte orkade fullfölja och att australiensaren Richie Port var så jäkla stark att han hämtade in alla försök som gjordes. Till och med Froome själv gjorde ett ryck men även han saknade kraft och kunde inte dra ifrån ytterligare. Vann gjorde "Purito" och fick därmed aningen revanch på tidigare prestationer. Det känns som lite "Barca"-varning på Sky som lag bara tycker jag. Flera av hjälpryttarna är så starka att de lätt platsat som kaptener i andra lag. Hade varit mer spännande att se dem blanda sig i striden än att avgöra den. Så går det när mycket pengar samlas på samma ställe. 

Frågan är om Touren redan är avgjord vad gäller totalasegern. Det återstår förstås att se särskilt när Alperna återstår. TeeJay Van Garderen har i princip lovat att det är där han tänker försöka attackera. Så än lever loppet och kanske hoppet fast jag tror att Froome defilerar om han inte kraschar. 

Idag blir det en kuperad mellanetapp på väg norrut igen. Frågan är om jag skall ta detsamma?

/ J - inte bara soffcyklist

Projekt päron

- Nu kör vi så det ryker!

Nytt personligt "rekord" har det blivit igen på min inofficiella eller kanske härmed högst officiella förbränningstimme på löpbandet. Nu lyder det på 1122 kalorier. Kan bli intressant det här. Sen kan kanske påpekas att det bara är uppvärmning det handlar om. Det följs alltid av en eller par timmar skrotlyftande. 

Jag har även gjort markanta ökningar i de vikter jag hanterar i de sammanhangen. Det är inget egensyfte i sig men blir ändå någon form av kvitto på att det går åt rätt håll. Det hela är terra inkognita för mig annars. Jag och gym är inte alltid helt kompatibla. Nämn inte ens orden gruppträning eller framförallt "cirkelträning" för då går jag igång och blir smått aggressiv. Andra måhända blir eggade när det står någon idiot och skriker åt en i sann "drillsergeantanda" när man tränar. Jag blir mest arg och funderar på att kröka en skivstång över huvudet på vederbörande. Sade jag att jag hatade lumpen?

Päron är också en form

Annars är min plan att träna mer extremt i år. Inte enbart i ordalydelsen "hårdare" utan faktiskt även lugnare. Tyngre pass än någonsin varvat med lugnare turer är grundplanen. För stunden ligger fokus på att bygga upp volym. Mer träning helt enkelt. Kvalitet är bra men en dos kvantitet är inte heller att förakta. 

I den andan har jag nu börjat med återhämtningsträning och stretch istället för att vila helt passivt. Vilodagarna helt utan träning skall bli färre. Projektet att få ordning på den här fysiska ruinen kommer att ta mycket tid i anspråk har jag noterat. Det tar tid att vända på ett päron. Då går det inte att slösa bort tiden. 

För stunden befinner jag mig i en uppbyggnadsfas. Eftersom jag började från i princip noll träning i vintras och den högsta vikten någonsin så ägnades januari åt att komma igång igen. Det gick bra. Februari gick sen ut på att härda kroppen så jag kunde börja med styrketräning på riktigt och samtidigt föra in lite konditionsträning i mindre doser på varje gympass. 

Nu har jag även introducerat cykel på schemat och planen är att nu under mars komma igång så mycket med trampandet att jag kan börja köra mer under april för att sedan öka volymen särskilt under maj. Jag tänkte även se om knän och benhinnor håller för lite löpning utomhus förutom mina övningar på löpband. 

Det var de närmaste generella riktlinjerna. Sen brukar jag göra en liten översikt vecka för vecka hur träningen skall organiseras. Den influeras förstås rätt kraftigt av det övriga livet och får samköras med vardagslogistik och allt vad som därtill hör. 

Hur gör alla ni andra för att komma igång, i form eller bara ut ur träsket?

Det är hög tid att försöka vända päronen rätt!


/ J - bloggpäron

Solskensträningscyklisten slumrar

Året, det som var nytt för ett tag sen det är liksom igång nu. Tycker ni inte det? 

Fast på något sätt krävs nog att även mars läggs till handlingarna  för att 2015 skall sätta sig ordentligt i medvetandet. Jag är lite trögstartad på det viset. 

Även träningsåret har startat. Det talar min träningsdagbok om för mig och tur är väl det annars vet jag inte om jag trott på det. Jag tänker på den här perioden som någon form av återkomst, uppbyggnad eller möjligen försäsong eller vad man nu vill kalla det när man är cyklist. I alla fall om man huvudsakligen är solskenscyklist som jag. Fordom förhöll det sig så att jag endast cyklade maj-augusti om solen sken. Annars inte. Men det var för länge sedan. 

Annat är det nuförtiden, hela min image som solskenscyklist raserades för ett par tre år sedan  då jag allt som oftast sågs cykla i snart sagt vilket väder som helst. Men i år är jag tillbaks vid ursprunget på det viset att det knappt trampats en meter. Träningsmeter skall väl tilläggas då eftersom jag huvudsakligen förflyttar mig per velociped vilket lägger ett antal mil till handlingarna varje vecka. Men de räknas inte. 

Det nuvarande vädret inbjuder inte direkt till umgänge. Vi har ingen bra relation kan man säga. Kallt och avvisande och skrivande stund är det halv blötsnöstorm utanför fönstret. Den inre cyklisten i mig vrider sig i vånda. I en sådant ögonblick är det extra lätt att säga att man följer en plan. Men det gör jag ju. Träningen är nämligen igång som det var tänkt. Fast på ett litet ovanligt vis för min del då den största delen för tillfället bedrivs inomhus. En del handlar om att utgångspunkten och förutsättningarna skiljer sig från det "normala". Men det är nu en annan historia och den hänger ihop med de 120 000 grammen. 

Men mer intressant är att det nya året innebar att jag hann med strax under 38 loggade träningstimmar under februari. Samt en löp/joggingtur. Lite obalans där. Jo, man får skryta lite. Det är trots allt en kort månad.  

Jag är nöjd med det och utan sätta något särskilt mål brukar jag gilla om träningstiden överstiger en timma om dagen i snitt. Det är åtminstone ett riktmärke för välmående. Lägger man på några distanspass på cykel så brukar den biten dock lösa sig rätt fort. Det är jobbigare att få ihop timmarna i löpspåret eller på gymet. 

Nu är dock resan mot framtiden, våren och cykelsäsongen inledd och det bekräftas av de små kåta fågeldjävlarna som sitter i var och varannan buske och vrålar om att de minsann är störst, bäst och vackrast. Eller förlåt, kvittrar menar jag ju. Så snart skall väl även jag börja cykla. 

/ J -  Hey Ho, Let's Go

2015 - Ett snyggare år

Då var det gamla slut och det nya har tagit sin början. Som vanligt slutade det och började med en smäll. Raketerna for mot himlen och jag fick en nyårssmällkaramell deluxe.  Eller snarare en rejäl käftsmäll i det här fallet. Understundom bjuder livet på sådana. Fördelen är att om man inte blir permanent utslagen så blir man rejält omskakad, hämtar sig på åtta och blir mer erfaren och vis.  

Skakad men inte rörd, fan tro't. 

Annars börjar det nya året outsägligt grått. För att illustrera det hela avbröt jag plitandet med den digitala pennan och riktade mobilen mot himlen och knäppte följande bild för tio minuter sen. Ibland säger en bild mer än...eh, många ord. 

Nej, det är inte en vägg i ett väntrum. Det är januarihimmeln

Funderade på att som så många skriva en sammanfattning av året men beslöt mig av olika skäl för att låta bli. Undertiteln på den här bloggen antyder att den handlar om liv och träning och om det kan sägas att 2014 bjöd på ett jävla liv och väldigt lite träning. 

Kort kan sägas att det kördes ett enda motionslopp under hela 2014 och det väggade jag på. Totalt tillryggalades så få som 4603 träningskilometer på olika cyklar. Visserligen var rätt många av dem på Mtb men ändå. Träningstimmarna understeg tvåhundra jämfört med trehundraåttio under tjugohundratretton och hela 505 under 2012. Det är skillnad det. 

Jag beslutade dessutom att frångå en vana. Liksom många andra har jag resolut vägrat nyårslöften under flera års tid. Den eran tog nu sitt slut. Jag har fullkomligt gödslat med löften både till mig själv och andra. Saker skall göras med besked eller inte alls. Det inkluderar bland annat att träna betydligt mer och hårdare än föregående år. Vilket då inte är så svårt som sagt. 

Som motivator kan man ha drömmar om våren. Hittade den här bilden som jag tidigare lagt ut på bloggen från en vårcykling på Hallandsås. 

Vitsippor på åsen. Nästan lika pittoreskt som det ser ut. 

Sen kan man tänka på sommarhav. Det är också vederkvickande. 

Att cykla längs havet är något att drömma om

Men hur som haver har det nya börjat nu. Nu tar vi nya tag. Cykeln börjar om igen. Allt är runt, hjulen och livet. 

/ J - ett med januari

Motsträva

- Min kropp tycks vara en avighet

Ont gör den här och var och det tycks vara svårt att lokalisera eländet. Misstänkt karpaltunnelsyndrom i högerhanden, eller bara hopklämd nerv i armbågen eller samverkar det med den sneda axeln och diskbråcken i nacken? Ingen som vet och jag har fått en remiss för att bli uppkopplad på det lokala elnätet i Karlskronatrakten. Under tiden sjukgymnastik, läkarbesök och försök till träning. 

Myrpiggsvin? Nej, bara min underarm med akupunkturnålar i

Försökte börja om med styrketräning idag. Gick åt skogen. Vägen dit kändes bra och jag lade lite tryck på pedalerna för att bli uppvärmd samtidigt som jag gnolade ikapp med musiken och försökte njuta av mörket som jag avskyr. 

Sen några kilometer jogging på löpband vilket kändes bättre än väntat med tresiffrigt antal kilon att släpa på. Ökade lutningen lite till och konstaterade att konditionen inte är bra. 

Därefter maskiner i raskt tempo för att om möjligt bidra med flås. Inga överdrivna vikter, det var ändå omstart som gällde. 

Det hjälpte inte, efter ett tag började jag må illa och efter en timma fick jag avbryta då jag höll på att svimma över en dragmaskin. Vacklade ut på toaletten och spydde som en kalv. Yr i huvudet och virrig hade jag svårt att ens ta mig hem. Nu kallsvettig och darrig i kroppen. Vet inte om det är sömnbrist och överkonsumtion av kaffe, allmän stress, OD tabletter eller allt på en gång. 

Mitt fysiska jag är en motsträva. 

/ J - för en ojämn kamp mot mig själv

TdF 100 och lite mtbsnack

- Nu jäklar börjar det

Fasiken vad jag ser fram emot det här varje år. Le Tour de France. Rundornas runda och loppens lopp Med årets sträckning samt upplägg på tempo- och bergsetapper och den övergripande variationen ser det på förhand ut att kunna bli en mycket spännande upplaga värdig ett 100-årsjubileum. 

Jubileumstour

Sitter nu klistrad vid tvn och väntar på direktsändning där jag tänker njuta av Vacchis och Adamssons käbblande. Under tiden noterar jag att allt fler läsare hittar hit till mitt hörn av världen och  att det troligen under dagen kommer att klicka till och passera 20000 läsare. Mycket roligt måste jag säga, det gör mig glad!

Och nu till något helt annat...

Igår körde jag någon slags generalrepetition inför morgondagens Ränneslättstur. Det blev en tre och en halv timmes lång irrfärd upp och och ned för Romeleåsen. Om det äventyret tänkte jag författa en text senare. 

Uppladdningen inför söndagens årspremiär i långloppssammanhang, Ränneslättsturen, kunde väl annars sett bättre ut. Totalt har det blivit så få som sex mtb-rundor i år av olika orsaker. Däribland inräknat den andra deltävlingen i Bros-Mtbcup. Sista dagarna har jag dock varit tämligen metodisk enligt följande:

Måndag: Sedvanlig måndagstur på landsväg med frifartsgruppen som dock höll igen något men passet fick ändå karaktär av fartträning för mig. 

Tisdag: Ännu mer fart. Klubbmästerskap i linjecykling. Total urladdning och inget mer att säga om det. 

Onsdag: Vila från cykling enligt plan. Lade in en rejäl promenad för att sträcka på stela muskler.Tyvärr sträckt mig i ryggen och ådragit mig smärtor i nacken. Mår inte helt bra.

Torsdag: Förmiddag - Styrketräning med tämligen tunga vikter för benen. Tog det lugnt med armarna då mina skadade armbågar och nacken inte håller riktig för allt. Sen ett kort löppass med 2x2km i högre tempo.

Eftermiddag - Teknikpass 1,5 timmar på mtb för att få i alla fall lite tid i sadeln och känna på stigflyt även om det inte var i tävlingstempo. 

Fredag: Distanspass på Mtb. Tre och en halv timma upp och ned för Romeleåsen i Skåne. Mest teknik och tid, inte så mycket fart. Men skönt och roligt. Tanken var att få ihop ungefär samma distans och tid som på söndag. Tyvärr vansinnigt ont i nacke och axlar i efterhand. Tacksamt nog inte under själva cyklingen. 

Lördag: Vila som inkluderar att rulla några kilometer för att kolla cykeln ikväll.  

Den här veckan känns träningsmässigt strukturerad. Igår passade jag även på att känna på ett nytt bakdäck. Har beställt ett via Växjöcykelservice för att ersätta de två i förväg helt utslitna RK-däcken jag haft. Men tyvärr kom det inte som tänkt var i torsdags utan anlände först igår och då var jag inte hemma och kunde hämta det. Istället fick jag slänga på ett experiment jag hade hemma. Ser lite märkligt ut med den kombinationen då jag kör Racing Ralph 2,25" fram och det som sitter bak nu är ett yttepyttelitet Conti Twister SuperSonic 1,9". Det väger ungefär som ett landsvägsdäck och känns  ungefär lika tjockt som två lager eltejp. Det lär inte hålla  länge det inser jag men gummit är jäkligt greppigt och är det bara torrt imorgon så kör jag på det. Rullar som ett spjut och bättre fäste än vad jag vågat hoppas på. Även om mönstret är lågt och glest så är gummiblandningen suberb. Påminner om den tiden när jag körde på semislicks som Michelin wildgripper sprint, de mambakondomsgröna däcken från nittiotalet, ni som minns.

Morgondagens chansning, Twister SuperSonic, som bakdäck 

För att kompensera för den lilla luftkammaren körde jag på nästan tre kilos tryck. Kommer imorgon gå ned till 2,8 men inte lägre. Vill inte ha genomslag. För att komplettera det  relativa hårda däcket sänkte jag trycket i bakdämparen. Först för mycket då det nya länkaget kräver mer luft än det gamla och jag fortfarande inte har lärt mig riktigt hur mycket. Testade allt från 140 psi ned till 110 psi igår. Det sista när jag av misstag släppte ut för mycket luft och fick återvända till bilen för att fylla mer. Kom fram till att runt 130-135 psi blir lagom imorgon med den sortens bana som är aktuell. Vill inte ha för mycket gung på grusväg och  uppför.  

Däcket kändes lite studsigt inledningsvis. Det är rätt stor skillnad i volym på ett 2,2 och ett 1,9 tums däck. Men med det mindre trycket i bakdämparen kombinerat med min vikt limmar det rätt hårt mot underlaget och då funkar greppet. Uppenbart är det rätt uselt på lerigt och blött underlag så för säkerhets skull tar jag med mig ett gammalt "Nobby Nic 2,25" att slänga på i sista minut om det ser blött ut innan start. Annars är nog valet klart. 

Väderleksrapporterna skall även fortsättningsvis följas med stort intresse. Nu blir det mer TdF...

/ J - laddar framför tvn  

Kommentar till KM

- En snabbreplik

Det känns som den finns anledning att återvända till det komplexa ämnet "tävling, träning och motion" och dessa begrepps inbördes relation. Ska lägga ut texten kring det när jag har tid och ork. För stunden nöjer jag mig med en kort replik.

Jag har förstått att några uppfattat mitt förra text om KM som någon form av kritik mot arrangemanget och idén som sådan. Det var verkligen inte meningen. Vad jag däremot funderar över en del är mitt eget deltagande i dylika aktiviteter i framtiden. Grundfrågan rör varför man deltar i tävlingar överhuvudtaget.

Visst kan även jag bli starkare och bättre. Det har jag redan blivit jämfört med föregående säsong för övrigt.  Om jag bara tränar mer, hårdare och smartare samt tappar en ansenlig mängd kilon kommer säkert mer fart och acceleration. Men frågan är om jag vill det. Har jag lust att lägga ned den tid och energi det kräver? Varför cyklar jag? Vad är målet med mitt intresse - är det att hela tiden bli bättre? Och vad tusan menas med "bättre" om man är motionär? Avses att orka längre distanser? Bli generellt snabbare och öka snitthastigheter solo eller på Vätternrundor eller är det resultat i tävlingar som räknas? Svaret är som ni kanske märker inte alldeles givet.

Det är också en fråga som många fler än jag tycks ställa sig då antalet deltagare i motionslopp av olika typer ökat rejält de sista åren samtidigt som kurvan för antalet tävlande inte följer den utvecklingen. 

Jag tävlar nämligen inte i syfte att bli bäst. Därtill har jag verkligen inte förutsättningarna av massor av orsaker. Jag gör det ibland för att det är roligt. Därmed inte sagt att jag inte försöker att göra mitt bästa när jag väl är på plats på startlinjen och visst har även jag ett visst mått av tävlingsinstinkt, det kan de som känner mig intyga. Det vore även att förringa de som är bättre än mig att säga att "jag tog ändå inte i". Det gör jag visst, så in i helvete kan jag väl tillägga.

Men jag cyklar för att det är en av mina passioner. Det är något jag brinner för och det är en ständig källa till glädje. Ibland även till bedrövelse men väcker ofta starka känslor. Men i grund och botten är det förbaskat roligt och jag vill att det så skall förbli. Då gäller det ibland att stanna upp och fundera på hur man bäst uppnår det målet. 

/ J - på väg ut i skogen

Om gårdagen och dagen

Det kan sägas mycket om den dag som igår var. Till exempel att den var rätt bra! Och det är inte alla dagar som man kan säga det om, särskilt inte om man befinner sig i mina lätt slitna skor. 

Bidragande till detta var några möten som gick över förväntan bra, fick hjälp med saker jag aldrig skulle ha klarat själv för stunden och hade ett långt, ska vi säga, ytterst inspirerat samtal med någon. Ni vet vilka ni är!

Och sen fick jag cykla. Mitt bland alla små brasaker damp det ned ett sms från Växjö Cykelservice som lät meddela att min racer var färdig för upphämtning. Det är något med vevlager och våren, det är en typisk bra att ha sak. Inte det häftigaste i tillbehörsväg men gör sig mycket bra på vilken cykel som helst, som hjärtan i varelser av kött och blod. Och nu har jag fått ett nytt. Slut på den där jäkla "skorrande" känslan man får när man råkar tima kadens med slitaget i lagren. 

Nygammal känsla att susa iväg i sol på landsvägshojen. Snabbare, rappare och lättare än hybridöket. Men också mer nervös. Något mer av en fullblodshäst även om just mitt exemplar trots allt är en "fultysk" och kanske mer att jämföra med en ardenner eller en shire. Märkte tämligen omgående att jag lyckats få sittställningen relativt lika mellan cyklarna men att det är några detaljer som skiljer dem åt. Det uppenbara är förstås bockstyret och därmed ett djupare drop på landsvägshojen men i gengäld så är faktiskt hybriden något längre och därmed sittställningen mer utsträckt. Sen är ramen på hybriden eller är det kanske vevpartiet/vevarmarna mycket klenare och även styret flexar mer. Ger mer komfort men betydligt sämre kraft. Sadelhöjd och vinklar är i övrigt tillfredsställande lika. Men eftersom cyklarna är utrustade med mtb- respektive landsvägspedaler med tillhörande skor så skiljer det lite i placering av pedalklossar vilket ger olika ergonomi. Trycket på lårmuskeln hamnar annorlunda och även vadmusklerna jobbar inte i exakt samma vinkel vilket märks. Kraften kommer ut lite olika. Lite svårt att förklara men den som cyklar vet vad jag menar.

Försökte trycka på lite dagen till ära. Men lösgrus i mängd och en och annan isfläck drog ned toppfarten samt snittet. Det går inte att lägga ned cykeln i kurvorna alls och man får planera linjerna så man inte kör på något halt. Mötte dessutom en raritet innan Bramstorp, en "vi som inte bromsar för något" a k a mjölkbil. Känslan var ändå bra och jag körde min korta Hemmesjörunda som är tre mil med tre backar (Högstorp, Billa, Skir). Snittet hamnade strax över 34 vilket får anses vara ok givet förutsättningarna. Särskilt när slutet på rundan går igenom delar av campus och stan med tillhörande trafik.

I Växjö är det tydligen påsk

Den här dagen har så långt bland annat inneburit frisvårdstimma. I mitt fall två träningspass där det första bestod av 2 km uppvärmning på löpband följt av 1 timmes styrketräning. Idag 160 kg i benpress, och ja...det är en maskin som även använder en del av kroppsvikten så i realiteten blir det mer. Ökade även ryggövningen till över 80 kg då jag börjar bli starkare. Är fortfarande lika förtvivlat klen i armarna. Borde köra med fria vikter - två golfbollar med en tandpetare emellan torde bli lagom!

Passet efter det bjöd på 10 km löpband. Gick ut lugnt - bokstavligen då jag gick de första 200 metrarna, ökade sen till joggingfart (runt 12km/h) för att sen göra några rusher på 500 m och till sist stabilisera farten runt 13,4 km/h för att öka sista kilometern. Gav en sluttid på: 44:27

Mycket nöjd med detta eftersom jag inte var helt slut efteråt. Nu återstår att upprepa tiderna under 45 min utomhus och gärna på ett Växjölopp. Det var i alla fall tanken. Sen vore det bra om jag slutade upp med att envist fortsätta väga en bra bit över nittio kilo.

/ J - i stunden 

Vår vår?

- Orerande över tingens tillstånd

Nu ska vi inte kallprata om vädret. Eller det är nästan det vi ska. Vi ska prata på riktigt och om kyla! Det är fan ett viktigt samtalsämne, i alla fall om man är cyklist. Kan inte påstå att jag uppskattar det rådande vädret alls. Det må vara hur soligt och blåhimligt som helst men det går inte att komma ifrån att temperaturer från -15 till -5 i mitten på mars är trist och därtill så blåser det varannan dag. Jag vet att det inte är helt ovanligt men jag är ändå oresonligt sur på väderleken. Just nu så bluffar moder natur. Genom ett fönster kan nämligen dagen te sig varm men där ute i härligheten är det svinkallt. Vädersidor som klart.se och smhi ger tyvärr ingen uppmuntran. Tydligen ska eländet fortsätta åtminstone veckan ut. Det bet i kinden när jag cyklade ned till stan i morse. Solen tittar fram men kvicksilvret gömde sig runt -5 strecket. 

Vi befinner oss för tusan i södra Sverige! Jag vill ha vår på riktigt!

Gårdagens träning blev starkt färgad av vädret. För att värma upp lite stela ben gicks en rask promenad innan läkarbesök. Hade tänkt att hålla mig runt Trummen men benen styrde kosan även över campus och delar av Teleborg så en runda på 6km blev det. Vackert men kallt. För lite kläder då våroptimisten i mig tyckte att en relativt tunn tröja och vårjacka av något slag var lämplig klädsel. Fördelen är att det bidrog till att jag kunde ånga på i hyfsat tempo utan att bli alltför svettig. Benen kändes bra, de liksom fanns där och sällskapade lite gemytligt med resten av mig. 

Promenadvy, Teleborgs slott

Cykelträningen blev fantasilöst nog en repris av dagen innan. "Omloppsbanan" kördes för andra gången. Till en början kändes benen något lättare än sist. Löpturen i förrgår kväll hade fått igång dem lite trodde jag. Ut ur stan och i slakmotorna upp mot golfbanan flöt det på rätt bra. Hade anpassat klädseln för kyla och körde med örondoping i musikform. Sen blev det bara kallt. 

Kylan är en tjuv som stjäl all den kraft mina ben såväl behöver. Meningslöst att ens försöka ta i till slut, det går ju inte fortare. Gjorde några små ryck för att se om det gick att accelerera. Det sa "fjutt" och inte mycket hände. Sorglig ursäkt till fartändring. Gav upp de planerna och gnetade på. Nu bidrar för all del hybridcykel, vinterkläder och en stor regn/vindjacka till att hålla farten nere. Inte ett under av aerodynamik precis. Sen är min Crescent Ehwaz en traktor och inte en dragster. Den kan knappt accelerera, ens med fungerande motor.

Tänkte "fettförbränning" istället. Letade därför efter passande pulsläge. Något som än så länge går mest på känn. Försökte koncentrera mig en stund på musiklyssning. Inte tänka på att jag blev våt inifrån och att fötterna var skitarga och skrev okvädningsord nerifrån vevpartiregionen. Fäste blicken i fjärran utan att se något. Vet inte om jag hittade rätt pulsintervall, det gick stadigt men långsamt, snittet slutade strax över 28km/h över de 55 kilometrarna. 

Jag är en solskenscyklist som letar efter sol och värme. Än så länge utan framgång.

Till slut sänkte sig skymningen och dolde barmhärtigt plågan i skyddande mörker. Lampor och vilja av stål på. Inte roligt någonstans. Det bästa med turen var när den tog slut.

Väl hemma tittade jag bistert på vågen när kosan styrdes mot den efterlängtade varma duschen. Vi står väl inte på helt god fot med varandra jag och den där tingesten. Men kanske är det en gryende vänskap som bara behöver lite näring och tid? Eller så blir det skilsmässa. Återstår att se. Jag borde äta nyttigare. Men eftersom ordet "borde" numera har utgått ur mitt vokabulär så skiter jag i det. Fast gårdagen blev rätt nyttig ur matsynpunkt, tror jag. För jag minns som vanligt inte. Minns faktiskt knappt gårdagen alls. Tyvärr blir det så när jag blir stressad vilket jag blivit av de möten jag haft i början av veckan även om de fallit väl ut.

Undrar om jag minns den morgondag som kommer?


/ J - kall

Omloppsbana

- Växjö runt en måndag

I skrivande stund har jag just avklarat en 5,5 km lång promenad i raskt tempo. Rask åtminstone om man väger in att halva rundan skedde med matkassar i händerna. Allt föranlett av att den nyinförskaffade vågen visade sig löpa amok. Inte tam alls. 

Men dagen började inte där utan som brukligt är med en morgon. Idag måndag och tillika en svinkall sådan, måndagsmorgonblues. På förmiddagen möten. Avskyr sådana. Sedan träningsdag. Som tur var hade jag från början bestämt mig för ett lugnt pass idag efter gårdagens vilodag. Bra beslut visade det sig då kroppen ändå inte ville köra fort och termometern visade blått. Inga vårvindar friska här inte, bara friska. 

Cykelvalet skötte sig själv, mtb:n är inte tillgänglig och skoöverdragen till mina mtb-skor som även passar hybriden är varmare än dito för landsvägsskorna. Redan i lördags gnölade fötterna om att det var på gränsen till för kallt och då var det bara någon enstaka minusgrad.

Dagens häst försöker köra ifrån sin egen skugga 

Häxbrygd inmundigades dessvärre innan det bar iväg. Mer kläder än vanligt med varmare jacka och tumvantar. 

Kände mig cirkulär idag. Beslutade mig därför att hålla radie och lägga mig i omloppsbana runt Växjö. Kör ut från Norr via Fylleryd och passerar dagens första golfbana. Genom Sandsbro ut mot Evedal vidare mot Kronoberg och Hovshaga och därefter golfbana nummer två i Araby. Ut genom industriområdet och Bergsnäs, rundar Öjaby och flygplatsen för att sen styra kosan mot Bergunda, Torpa och hem via Teleborg, Skirsnäs och Öster. Inalles 55km

Utsikter för måndag morgon - kallt. Inte ens entusiastiska

golfare har hittat ut

Musik i öronen. Inga bilar, ingen fågelsång. Träningsmusik. När jag passerar golfbana no 1 har jag kommit till Ministrys tolkning av "sharp dressed man".

"they come runnin' just as fast as they can

'coz every girl crazy 'bout a sharp dressed man"

Skrattar högt för mig själv då jag verkligen är inte "sharp dressed". Snarare en "Mamilmissil" i svart och gult, en jättehumla som mumlar sig fram i tillvaron. Snorig och med lätt rondör. En sann uppenbarelse.

Trots strålande väder - inga badgäster

vid Öjaby badplats

Avskyr verkligen kyla. Den äter mig. Går inte att ta i när kraften saknas. Jag är inte särskilt trött men det går verkligen inte att öka farten. Prövar att växla ned för att få upp kadensen. Hjälper inte, det enda som händer är att farten sjunker. Prövar att gå på lite tyngre växlar ett tag. Då får jag genast känningar i höften på vänster sida och jag kan riktigt känna hur knäna protesterar. Så jag slutar med det. Lunkar istället på i lufstempo. 

Signifikativt för dagen, mental slakmota

Mot slutet av turen vägrade mina fötter kommunicera med mig. De sade inget alls.

Tid: 1.59


/ J - hyllar Rimsky-Korsakov

En dag i cyklingens tecken

- Kick Off 2013 med Lammhultcyklisterna

Lördagen skulle bli en dag med cykel i fokus. Dags för lite umgänge med Sveriges gladaste cykelklubb. 

Schemat inkluderade cykling mellan 10-12 följt av upptinande bastu och lunch och sen lite träningsrelaterad föreläsning av vår nye och ärade ordförande Andreas som varit på utbildning.

På morgonen klädde jag om hemma och packade väska med ombyteskläder inför dagens begivenheter. Sen valet - racer eller hybrid? Tänkte racer då vägarna förvisso är mycket grusiga men torra. Gick ut en runda för att känna på vädret - det var svinkallt. Tittade ned på avsaknaden av vinterskor och bra skoöverdrag och tänkte att det får gå ändå. Det handlar bara om några timmar även om jag tycker om mina tår och gärna vill ha kvar dem. 

Kom iväg till slut och faktiskt nästan i tid, fem i tio. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att det i sedvanlig ordning inkluderade mer än ett besök i källaren och jag fick vända efter några hundra meter då jag glömt ta på mig vindvästen först.

Väl på plats vid Norrastugan mötte jag upp med resten av deltagarna. Vi var väl inte någon mangrann skara utan snarare något drygt tiotal, jag räknade inte så noga. Men vi var desto mer entusiastiska. Dock kan man undra var resten av klubben höll hus. Några vet jag var de var och andra blev säkert skrämda av det något mindre lockande vädret. Någon eller några minusgrader, tämligen frisk vind och lite lätt snö som yrde i luften vid något tillfälle. 

Några småfrusna deltagare innan start

Ordförande Andreas presenterar dagens upplägg

Vi gav oss iväg i snålblåsten på en tur som blev runt 52km på cirka 1.50. En bra trevlig prattur med snittpuls 133. Jag tror jag var den enda på racer. Annars några crosscyklar och någon mtb. Vi splittrades i ett par grupper i backarna upp mot Vikensved då vi körde lite olika fort. Vi blev fyra som höll ihop i blåsten. Vid Hemmesjö g:a Kyrka kunde man nästan luta sig mot vinden ett tag när den friskade i över de öppna fälten där. 

Sen bastu. Skönt att få tillbaks känseln i tårna. Jag räknade dem. Det var tio stycken. 

Därefter smörgåstårta, kaffe och inte minst dammsugare. 

Herr A höll sen ett föredrag om diverse träningsrelaterade ämnen och med fokus på olika träningsmetoder och särskilt intervaller. Nyttigt samtal sen där olika erfarenheter av diverse träningssätt luftades. Vi ventilerade också lite synpunkter på det här med hur man bäst organiserar gemensamma träningar både på måndagsturer, lördagsrundor och onsdagarnas fartträningar. 

Ett intervallpass i talarstolen

Vilket påminner mig om att jag måste skriva färdigt mitt lilla inlägg kring "Träning i relation till motion". All träning är någon form av motion men all motion behöver inte vara träning. Men kan vara det. Inte helt enkelt det där.

Funderar själv på att fokusera på något lite mer pulsbaserat då jag äger en, förvisso inte alltför avancerad*, men ändå pulsklocka. Kruxet är väl att jag måste ta reda på min maxpuls vilket jag vet gör lite ont...eller mycket ont i såväl löpning som cykel. Kanske får bli kommande veckas projekt?

/ J- igångsparkad

* En Garmin FR70M för att vara exakt

Man kan bli nervös för mindre

- Om träningshets, positivt och negativt

När man pratar med tillvarons medcyklister och läser hurtiga bloggar kan man bli en aning förtvivlad över sin egen träningsinsats i år. Det talas om watt, trainers, maratonpass i spinningsalen, "fyror", distanspass fast snön ligger ankeldjup och till och med om lunchintervaller. Det är en jäkla massa tränande helt enkelt. Och det är i grund och botten bra och för det mesta inspirerande förstås men det är också en aning stressande. Särskilt jobbigt är det att själv inte ha kommit igång på det viset. Några skumpande löpsteg har väl tagits och något cykelpass i snön har det blivit men inte så mycket som önskat. En sargad träningsdagbok har inte bara luckor som innebär vilodagar utan även revor och sår i form av veckor som gapar tomma. 

Den våg som inte finns i hemmet hade dessutom blängt surt efter användande. Vikten är väl inte direkt den önskade för att uttrycka det milt. 

Det är helt enkelt svårt att få till bra och framför allt regelbunden träning när livet i övrigt är turbulent på olika plan. När man dessutom har haft fysiska krämpor blir det än besvärligare. Nu ska väl sägas att jag alltid avskytt vintrar och sen jag lade av med kampsporten för många år sedan alltid har haft svårt med vinterträning eftersom den mest bestått av löpning och stärkande promenader. Har inga direkta inomhusalternativ för stunden som jag finner lockande nog för att lägga mina likvida medel på. Saknas bara att man skall bli sjuk också. Hatar vinter, jag vet att det är oresonligt och att vi bor i ett land med årstider. Jag gör det ändå!

Vänder man på det hela och försöker skjuta av dystergökar och se det positiva som faktiskt finns så har jag åtminstone försökt cykla och springa lite. Sen att det är surt och tungt att behöva börja om igen och igen är en annan sak. Den här gången ska jag komma igång ordentligt. Tiden har en tendens att löpa, kanske cykla, på och våren närmar sig förhoppningsvis med stormsteg. Det innebär mer värme, ljusare dagar och kvällar och mer cykling. Men det innebär också att tiden fram till t ex Vätternrundan krymper i snabb takt. Det är läge att få ett "träningsskov" och i den kampen kan den tränande omvärlden tjäna som inspiration. 

Ett problem jag har därvidlag är att jag älskar att cykla. Men det innebär också att jag inte vill besudla de känslorna med att sitta och glo in i en vägg på en trainer i jakt på ett bra watt-tal. Jag tror inte jag kan förmå mig. Är rädd att det skulle förstöra det där lyckoruset som riktig cykling ger mig även om jag vet att det ruskigt bra träning på alla sätt och vis. I nuvarande situation är det dock inte ett alternativ hur som haver då jag helt enkelt inte har plats och möjlighet. Nästan så jag är tacksam för det! 

Det skall bli roligt att få ordning på mtb'n igen vilket kommer att öppna nya möjligheter. Det är märkligt vad tomt det kan bli när man inte har alla hästar i stallet! :-)

Varför jag cyklar...

Ikväll blir det cykling igen, så det så!

/ J - jagandes dystergökar

Plötsligt så händer det

 - Nypremiärtur

Vid den här tiden på säsongen är det mycket som görs för första gången för året. Så även idag, den här turen var den första sen jag flyttade till Växjö igen. Diverse omständigheter som skador och flytt har fördröjt cykelpremiären. Sen skall väl erkännas att vädret och allmänt mående inte riktigt gjort att det känts så lockande. Men när man tittade ut genom fönstret i morse var minsann monsieur soleil på celebert besök och kvicksilvret i termometern (ja, den är så gammal) hade inte gömt sig allt för långt ned. Omständigheterna var således så bra de nu kan bli för cykling en dag i början av februari.

Den gamle trotjänaren fick sig en omgång kärlek, olja och lite luft sen var det dags att bege sig.

Redo med hornen sänkta i väntan på avfärd 

Det var lite kyligt i luften men solen värmde bra och benen kändes ovanligt pigga trots total frånvaro av träning på flera veckor. Bestämde mig på stående, eller kanske cyklande fot, att köra Växjöruntrundan då den med sina lite drygt 40km är lagom lång för nypremiärrundor.

Kort fotopaus vid Trummen 

Klassisk Växjösiluett, Teleborgs slott

Idag var det slalomkörning som gällde. Det strålande vädret hade inte bara lockat ut mig visade det sig. Även ett stort antal hundar, de flesta med ägare i andra änden av ett koppel, hade vågat sticka ut nosen. Några hästar, en hög med stavgångare och en t-ford ville också lufta sig förutom de sedvanliga flanörerna. Missade tyvärr att fota bilen som jag mötte vid Evedal.

Nästa obligatoriska fotoställe, Sundet 

 Tanken var att köra rätt lugnt idag. Och märkligt nog höll den planen. Annars är jag inte så bra på sånt. Underlaget var för det mesta riktigt bra, någon liten isfläck låg kvar, dagsmeja särskilt på slamdammarna vid Södra bergundasjön men annars fruset och fint. Lösgrus och slitna däck är dock ingen lyckad kombination så att lägga ned cykeln i kurvorna var inte att tänka på. Och jag nästan väntade på punktering när jag såg solen glittra i de vassa stenskärvorna på marken.  

Inte ens de mest extrema

 hardcore-golfarna är ute

En inte sällan fotograferad vy. Men den är vacker i solen,

Kronobergs slottsruin.

Rundan klaradas av på 1h 32min vilken inte är en tid som skrämmer någon, möjligen mig själv med tanke på att Vätternexpressen är i antågande. Men det kändes trots allt bra och benen var där. Någonstans skall man ju börja.

/ J - med antydan till vårkänslor