Plötsligt så händer det

 - Nypremiärtur

Vid den här tiden på säsongen är det mycket som görs för första gången för året. Så även idag, den här turen var den första sen jag flyttade till Växjö igen. Diverse omständigheter som skador och flytt har fördröjt cykelpremiären. Sen skall väl erkännas att vädret och allmänt mående inte riktigt gjort att det känts så lockande. Men när man tittade ut genom fönstret i morse var minsann monsieur soleil på celebert besök och kvicksilvret i termometern (ja, den är så gammal) hade inte gömt sig allt för långt ned. Omständigheterna var således så bra de nu kan bli för cykling en dag i början av februari.

Den gamle trotjänaren fick sig en omgång kärlek, olja och lite luft sen var det dags att bege sig.

Redo med hornen sänkta i väntan på avfärd 

Det var lite kyligt i luften men solen värmde bra och benen kändes ovanligt pigga trots total frånvaro av träning på flera veckor. Bestämde mig på stående, eller kanske cyklande fot, att köra Växjöruntrundan då den med sina lite drygt 40km är lagom lång för nypremiärrundor.

Kort fotopaus vid Trummen 

Klassisk Växjösiluett, Teleborgs slott

Idag var det slalomkörning som gällde. Det strålande vädret hade inte bara lockat ut mig visade det sig. Även ett stort antal hundar, de flesta med ägare i andra änden av ett koppel, hade vågat sticka ut nosen. Några hästar, en hög med stavgångare och en t-ford ville också lufta sig förutom de sedvanliga flanörerna. Missade tyvärr att fota bilen som jag mötte vid Evedal.

Nästa obligatoriska fotoställe, Sundet 

 Tanken var att köra rätt lugnt idag. Och märkligt nog höll den planen. Annars är jag inte så bra på sånt. Underlaget var för det mesta riktigt bra, någon liten isfläck låg kvar, dagsmeja särskilt på slamdammarna vid Södra bergundasjön men annars fruset och fint. Lösgrus och slitna däck är dock ingen lyckad kombination så att lägga ned cykeln i kurvorna var inte att tänka på. Och jag nästan väntade på punktering när jag såg solen glittra i de vassa stenskärvorna på marken.  

Inte ens de mest extrema

 hardcore-golfarna är ute

En inte sällan fotograferad vy. Men den är vacker i solen,

Kronobergs slottsruin.

Rundan klaradas av på 1h 32min vilken inte är en tid som skrämmer någon, möjligen mig själv med tanke på att Vätternexpressen är i antågande. Men det kändes trots allt bra och benen var där. Någonstans skall man ju börja.

/ J - med antydan till vårkänslor