Dagens bloggtips och lite TdF

Det finns som bekant många former av cykling. Förutom alla tävlingsvarianter och varierande motionsformer kan man även uppleva diverse äventyr på långfärdscykling. 

Just ägnar sig en bekant till mig Mikael "Svizze" Svensson från Moheda åt det. Egentligen kan man säga att han nästan kör ett något långsammare Sverigetempo då han förflyttar sig från Haparanda till Ystad. En nätt sträcka på cirka 2500 kilometer.  Det är också ett sätt att tillbringa sin semester. Ett härligt sätt om du frågar mig. Jag har själv varit inne på samma linje men med mindre packning. "Kreditkortscykelsemester" med minimal packning och mycket cykling. 

Första landskapet avklarat på resan söderut. Foto: Mikael Svensson

Resan dokumtenteras i bloggform och hans öden och äventyr på två hjul under de här veckorna kan följas på: mikaelsvenssons.blogg.se

Annars cyklas det även på min front. Lite mindre än vad som tänkts men ändå enligt någon form av plan eftersom M6 väntar runt kalenderhörnet. Jag skall förvisso bara köra halvsexan men ändå.

Igår körde jag någon form av intervall. Långa sådana, egentligen någon form av tröskelträning med tanke på puls och varaktighet. Hur som haver är benen trötta så här efteråt varpå dagens cykling får bli ett återhämtningspass. Kände mig lite seg redan från början mycket beroende på vilodag i onsdags efter ett tungt styrkepass i tisdags. Så träningen rullar på. 

Sen ser jag förstå på TdF och inte utan glädje. Gårdagens sändning var ett riktig maratonsändning där vi fick vara med från start på den kanske jobbigaste etappen i årets Tour. I väder som innebar temperaturer på uppåt trettiofem grader vid start till hagel och ösregn vid mål kämpade cyklisterna över toppar som Col de la Core och Port de Lers på vägen mot HC-klättringen upp till målet i Plateau de Beille. Enligt Greg Lemmond var det inga attacker mot den gula tröjan som sitter på Frooms undernärda axlar. 

Jag undrar om vi såg samma lopp. Det attackerades visst. Valverde, Contador och Quintana attackerade så gott de förmådde. Det vara bara det att de inte orkade fullfölja och att australiensaren Richie Port var så jäkla stark att han hämtade in alla försök som gjordes. Till och med Froome själv gjorde ett ryck men även han saknade kraft och kunde inte dra ifrån ytterligare. Vann gjorde "Purito" och fick därmed aningen revanch på tidigare prestationer. Det känns som lite "Barca"-varning på Sky som lag bara tycker jag. Flera av hjälpryttarna är så starka att de lätt platsat som kaptener i andra lag. Hade varit mer spännande att se dem blanda sig i striden än att avgöra den. Så går det när mycket pengar samlas på samma ställe. 

Frågan är om Touren redan är avgjord vad gäller totalasegern. Det återstår förstås att se särskilt när Alperna återstår. TeeJay Van Garderen har i princip lovat att det är där han tänker försöka attackera. Så än lever loppet och kanske hoppet fast jag tror att Froome defilerar om han inte kraschar. 

Idag blir det en kuperad mellanetapp på väg norrut igen. Frågan är om jag skall ta detsamma?

/ J - inte bara soffcyklist

Helguppladdning

Idag är det helguppladdning. Vete tusan vad det innebär. Sommaren laddar med att vara försvunnen igen. Cirka tio grader och hård vind gör att man kan hålla sig för skratt. Som det verkar fick vi en veckas värme. Det blir i alla fall facit om man summerar hela våren och försommaren. Barnen undrar när vi skall åka och bada igen. Det undrar jag också

För att värma mig lyssnar jag till "barfotadivan" Cesária Évora's Sodade, i det här fallet live från Paris. Den kvinnan hade värme i sin röst. 

Annars tränar jag vidare. Till skillnad från många andra har jag förmånen att inte vara sjuk för tillfället. Förkylningar, magont och annat skräp lyser med sin frånvaro och har så gjort under en längre tid. Igår blev det ett tungt benpass på gymmet med regnet smattrande mot de stora panoramafönstren på Idrottskliniken. Två "pers" i vadpress och tangerade "rekord" i ett flertal övningar. Jag tar i för att se om det ger resultat i det längre loppet. Planen är att vara i form till nästa säsong. Det tar tid att bygga upp en ruin. 

Och apropå lopp - TdF pågår ju för fullt och jag följer varje etapp som sig bör. Inledningen har varit mer dramatisk än på länge om man bortser från motvindsetappen i förrgår då. Tyvärr har en del av spänningen kommit sig av vurpor. För det är då tusan vad de välter i tid och otid den här upplagan. Det är högfartsvurpor, folk som krokar i varandra, kör av vägen, kör på stolpar och refuger, halkar omkull och allt annat. Har nog aldrig sett så många skador och Vacchi skrev en blogg med rubriken "Gula skräcktröjan" efter att först Cancellara och nu även Martin vurpat bort sig i ledning. Tonys nyckelben rök tydligen så hårt att det stack ut genom huden. AJ!

Annars plitar jag på en text om träningslägret i Pershyttan som kommer senare. 

/ J - letar...efter värmen

Third strike out

- Möt min finske kusin John Mekalainen

Just nu är den jäkligt mycket cykling på den här cykelbloggen. Men det är nog i sin ordning misstänker jag med tanke på titeln på sidan. Sen händer det förstås en del annat i livet också. Får väl återkomma till det samt konstatera att jag får författa någon text om knivar igen. Har fått flera önskemål om det.

Men tillbaks till ordningen, vilan är slut. Ja inte min då utan den i Tour de France. Den andra vilodagen är över efter den fruktade Mont Ventouxetappen. Den var hård men blev kanske inte så spännande som den kunde ha blivit. Quintana bjöd på det motstånd han kunde och kollapsade med näsblod efteråt men Froome visade varför han bär och kommer att bära gult i Paris. Desto mer spännande har de etapper som föregick den varit där vi tittare bjudits på skolexempel på kantvindsåkning när den är som bäst, attackcykelåkning in absurdum, taktiska snilledrag och en rejäl kamp om de andra tröjorna. Vi får se vad dagens etapp har att erbjuda. För den cykelintresserade har det varit hjulafton nästan varje dag. 

Jag har vilat desto mindre med distanskörning på landsväg i lördags, mtb i söndags och dubbla pass igår. Söndagens runda i skogen blev dock en fars. Jag visste att drivlina och växlar inte var i toppskick men hade viss förhoppning om att de skulle fungera någorlunda trots allt. Så blev inte fallet. Vädret var sommarstrålande och jag kände mig pigg och CV-träning hägrade. Så efter en kvart uppvärmning med teknisk stig i Fylleryd satte jag full fart mot de vasaloppsgrova skogsbilvägarna runt Risinge och Åryd som jag tänkt köra några mil på.

Rundan blev dock inte längre än till Vikensvedstrakten. I backarna kring Lövsjön så började det igen. Först rappade storklingan så hårt att jag höll på att bli kastratsångare för resten av livet men jag trodde det var otur. Heldämpade hojar kan göra det undantagsvis när man belastar dem tungt samtidigt som fjädringen är fullt aktiv. Sen började växlarna vandra och cykeln spökväxla. Bara att stanna för att kika på eländet. Förstod tyvärr att experimentet med den nya kedjan inte fallit väl ut. Ni som cyklar mountainbike vet vad hajfenor är. Nya klingor fram var av nöden tvunget. Är erfaren nog att veta att förhoppningen att spara pengar på att inte byta allt är en illusion.

Primitivt skogsmek. 

Förklaringen till växelproblemen var dock enkel. Bakhjulslagren hade glappat upp och släppt. Hela hjulet satt löst. Drog fast det så gott det går med fingrarna och trampade hemåt i lugnare tempo. Tog där av hjulet och eftersom jag införskaffat såväl kunskap som verktyg under alla år som cyklist så fick jag ordning på den biten ganska fort. Hoppade sen upp på cykeln för andra gången. Nu med siktet inställt på den närbelägna Fyllerydsskogen och kanske några varv på "El Plomo" för att sen köra riktig stig. Hann bara komma in i skogsbrynet då det sade "klonk" och växelförare och kedja börja slå konstigt. Stannade, tittade ned och upptäckte att något hänt med bakväxeln. Eftersom jag bara var någon kilometer hemifrån var det inte mycket att tveka på. Hem igen och meka. Det visade sig att bakväxelns fäste hade hoppat förbi låsklacken på örat varpå växeln flyttade sig framåt och uppåt och gick i kassetten. Något jag aldrig varit med om tidigare. Så loss med växeln och fixa till det. Skumt bara att det kunde hända utan att jag vält eller slagit i något. 

Tredje gången gillt tänkte jag när jag ånyo gränslade min springare. Den här gången luttrad med det mer modesta målet att köra några varv på gula slingan i Fagrabäckskogen som ligger tvåhundra meter från mitt hem. Kortare och kortare blev utflykterna. Men inte heller detta stillsamma mål kunde uppfyllas. Växlarna fungerade nu knappt alls. Sega och ville vare sig upp eller ned. Vid det här laget ville inte jag det heller. Jag valde att ge upp för dagen. Sånt här händer alltid på helger då man inte kan nå någon cykelhandlare ändå. Reservdelar hemma är en bra idé. 25 kilometer blev det totalt.

Eftersom det här äventyret dragit ut på tiden blev det heller inget mekat på Crescenten heller. Lika bra det för det hade ändå inte gått visade det sig senare.

Måndag förmiddag bjöd därför på parodiskt många turer förbi cykelhandlare. Thomas på Cykelservice hinner knappt jobba mellan mina besök, får komma ihåg att ta med mig fika dit någon gång. Jag försökte fixa till växlarna först men insåg att det inte gick. Åkte därför förbi och köpte en ny växelvajer samt bad om tips. Sen hem för att sätta den nya vajern på plats. Misstänkte att det kunde bli spännande då min nya ram har intern vajerdragning något jag aldrig skruvat med förut. När jag donade med det upptäckte jag en liten men betydelsefull detalj. Den översta biten av höljet från växelhandtaget till ramen hade fått sig en törn. Där var orsaken till de krånglande växlarna! Som tur var hade jag en bit extra vajerhölje hemma. Efter byte och justering fungerade växlarna korrekt och snabbare än en oljad iller.

När jag nu ändå var i mektagen tänkte jag fixa bodyn på mitt Crescentbakhjul också. Det visade sig inte alls gå. Shimano har bytt standard sen jag gjorde det sist och där stod jag med min nyinförskaffade insexnyckel i storlek 10 mm och lång näsa. Hade via bud med C köpt en enkom för detta då min gamla var omöjlig att hitta. Ned för backen till Thomas igen som hjälpte mig att lossa det hela efter att ha fått gräva lite djupare i sitt eget verktygsförråd. Tyvärr passade inte den beställda bodyn så den får bytas. XT var rätt, 8/9-delat var rätt sen var det tydlingen fel årsmodell. Så på med den gamla igen i väntan på beställningen. Sen justera lagren även på det cykeleländet. 

Mer mekande. Jäklar vad glad jag är över att 

jag skaffat ett mekställ!

Men eftersom växlarna på Mtbn nu fungerade och hoppet är det sista som överger människan stack jag ut på en träningsrunda ändå med en liten baktanke om att framklingorna skulle visa sig fungera nu när resten gjorde det. Den förhoppningen dog på väg mot Vikensved igen. När jag ställde mig upp och tog i rappade det värre än en gatufest i New York. Teknikträning på lätta växlar fick det bli och blev så i 36 kilometer. Sen dagens tredje runda ned till Växjö Cykelservice. Den här gången för att beställa nya klingor. Blev av märket BBB. Har inte testat dem innan men hört bra saker om dem.* Under tiden hann min nyservade telefon lägga av, skärmen reagerade inte på tryck. Men det är nu en annan historia. 

Mitt i sommaren. Strax därefter gick det inte att ta fler 

bilder då telefonen behagade lägga av

Kände mig en aning stressad då jag kikade på uret när jag passerade Risinge och insåg att jag hade 55 minuter på mig att ta mig till in till Växjö, ned till Cykelaffären, hem igen och duscha för att sedan vara på vårdcentralen för läkarkonsultation vid klockan två. Det gick och jag hann. Läkaren gav efter samtal upp för stunden, sade att vi får vänta på röntgen för att ge diagnos och nu försöka bota symptom. Mer och tyngre värktabletter blev resultatet. Jag och mina droger. Blä.

/ J - med siktet inställt på TdF, från soffan då...

* Tänkte återkomma med lite produktrecensioner av bl a däck, klingor, hjälmar, skor och kläder.

TdF 100 och lite mtbsnack

- Nu jäklar börjar det

Fasiken vad jag ser fram emot det här varje år. Le Tour de France. Rundornas runda och loppens lopp Med årets sträckning samt upplägg på tempo- och bergsetapper och den övergripande variationen ser det på förhand ut att kunna bli en mycket spännande upplaga värdig ett 100-årsjubileum. 

Jubileumstour

Sitter nu klistrad vid tvn och väntar på direktsändning där jag tänker njuta av Vacchis och Adamssons käbblande. Under tiden noterar jag att allt fler läsare hittar hit till mitt hörn av världen och  att det troligen under dagen kommer att klicka till och passera 20000 läsare. Mycket roligt måste jag säga, det gör mig glad!

Och nu till något helt annat...

Igår körde jag någon slags generalrepetition inför morgondagens Ränneslättstur. Det blev en tre och en halv timmes lång irrfärd upp och och ned för Romeleåsen. Om det äventyret tänkte jag författa en text senare. 

Uppladdningen inför söndagens årspremiär i långloppssammanhang, Ränneslättsturen, kunde väl annars sett bättre ut. Totalt har det blivit så få som sex mtb-rundor i år av olika orsaker. Däribland inräknat den andra deltävlingen i Bros-Mtbcup. Sista dagarna har jag dock varit tämligen metodisk enligt följande:

Måndag: Sedvanlig måndagstur på landsväg med frifartsgruppen som dock höll igen något men passet fick ändå karaktär av fartträning för mig. 

Tisdag: Ännu mer fart. Klubbmästerskap i linjecykling. Total urladdning och inget mer att säga om det. 

Onsdag: Vila från cykling enligt plan. Lade in en rejäl promenad för att sträcka på stela muskler.Tyvärr sträckt mig i ryggen och ådragit mig smärtor i nacken. Mår inte helt bra.

Torsdag: Förmiddag - Styrketräning med tämligen tunga vikter för benen. Tog det lugnt med armarna då mina skadade armbågar och nacken inte håller riktig för allt. Sen ett kort löppass med 2x2km i högre tempo.

Eftermiddag - Teknikpass 1,5 timmar på mtb för att få i alla fall lite tid i sadeln och känna på stigflyt även om det inte var i tävlingstempo. 

Fredag: Distanspass på Mtb. Tre och en halv timma upp och ned för Romeleåsen i Skåne. Mest teknik och tid, inte så mycket fart. Men skönt och roligt. Tanken var att få ihop ungefär samma distans och tid som på söndag. Tyvärr vansinnigt ont i nacke och axlar i efterhand. Tacksamt nog inte under själva cyklingen. 

Lördag: Vila som inkluderar att rulla några kilometer för att kolla cykeln ikväll.  

Den här veckan känns träningsmässigt strukturerad. Igår passade jag även på att känna på ett nytt bakdäck. Har beställt ett via Växjöcykelservice för att ersätta de två i förväg helt utslitna RK-däcken jag haft. Men tyvärr kom det inte som tänkt var i torsdags utan anlände först igår och då var jag inte hemma och kunde hämta det. Istället fick jag slänga på ett experiment jag hade hemma. Ser lite märkligt ut med den kombinationen då jag kör Racing Ralph 2,25" fram och det som sitter bak nu är ett yttepyttelitet Conti Twister SuperSonic 1,9". Det väger ungefär som ett landsvägsdäck och känns  ungefär lika tjockt som två lager eltejp. Det lär inte hålla  länge det inser jag men gummit är jäkligt greppigt och är det bara torrt imorgon så kör jag på det. Rullar som ett spjut och bättre fäste än vad jag vågat hoppas på. Även om mönstret är lågt och glest så är gummiblandningen suberb. Påminner om den tiden när jag körde på semislicks som Michelin wildgripper sprint, de mambakondomsgröna däcken från nittiotalet, ni som minns.

Morgondagens chansning, Twister SuperSonic, som bakdäck 

För att kompensera för den lilla luftkammaren körde jag på nästan tre kilos tryck. Kommer imorgon gå ned till 2,8 men inte lägre. Vill inte ha genomslag. För att komplettera det  relativa hårda däcket sänkte jag trycket i bakdämparen. Först för mycket då det nya länkaget kräver mer luft än det gamla och jag fortfarande inte har lärt mig riktigt hur mycket. Testade allt från 140 psi ned till 110 psi igår. Det sista när jag av misstag släppte ut för mycket luft och fick återvända till bilen för att fylla mer. Kom fram till att runt 130-135 psi blir lagom imorgon med den sortens bana som är aktuell. Vill inte ha för mycket gung på grusväg och  uppför.  

Däcket kändes lite studsigt inledningsvis. Det är rätt stor skillnad i volym på ett 2,2 och ett 1,9 tums däck. Men med det mindre trycket i bakdämparen kombinerat med min vikt limmar det rätt hårt mot underlaget och då funkar greppet. Uppenbart är det rätt uselt på lerigt och blött underlag så för säkerhets skull tar jag med mig ett gammalt "Nobby Nic 2,25" att slänga på i sista minut om det ser blött ut innan start. Annars är nog valet klart. 

Väderleksrapporterna skall även fortsättningsvis följas med stort intresse. Nu blir det mer TdF...

/ J - laddar framför tvn