Mitt stall del 3

- Pendlarhärken

Det har blivit dags att presentera trotjänaren i sällskapet. Pendlarök/cykelsemestercykel och allmän reservtränings/grusvägsracer är en Crescent Ehwaz där inte mycket är original efter alla dessa år. Det tycks vara ett återkommande tema för mina cyklar märker jag. Att kalla cykeln för ök är inte helt långsökt då namnet "Ehwaz" är en omskrivning av en fornnordisk runa som betyder "häst". 

Cykeln blev tidigt en testrigg för att göra den mer personlig och framförallt snabbare och mer lättcyklad. Utbudet av snabba hybrider/pendlare var inte alls lika stort då cykeln köptes och skivbromsar var inte ens påtänkt för vanliga cyklar i rimliga prisklasser. Ehwaz var Crescents näst finaste modell i hybridsortimentet.

Crescent Ehwaz, årsmodellen innan nedgradering och enligt uppgift den sista ramen tillverkad i Varberg

Styrstammen var från början en synnerligen trist ställbar historia och byttes omgående ut mot en längre och för övrigt snyggare Azonic som lånades från en gammal GT Avalanche. Den styvade upp den klena framdelen något och eftersom den är längre än originalet blev sittställningen racigare. För att förstärka den känslan är den vänd upp och ned och därmed lägre än den varit annars. Även sadelstolpen byttes efter ett tag. Originalet var en fjädrad variant som jag i och för sig ersatte redan vid inköpstillfället med en fast dito. Men för att få snyggare linjer och bättre sittställning fick en Cannondale M900 låna ut en Ritchey Competition-stolpe istället. Såväl stolpe som styrstam är polerade vilket för övrigt matchar gaffeln på cykeln bättre än de svarta originalen.

Utseendet kan i och för sig kvitta då all klarlack på ramen ändå krackelerat nuförtiden vilket gör att cykeln ser ut att lida av fläcktyfus. Enligt min lokala cykelhandlare är det ett vanligt Crescentproblem.

Lååång Azonic styrstam lånad från en gammal Mountainbike

För att öka antalet greppmöjligheter såväl vid cykelsemestrande som vid tränande monterades tidsenligt ett par barends. De sitter fortfarande kvar och är troligen de längsta som gjorts. Ett par Cannondale XYZ, den långa versionen från -94. De lindas med racerstyrlinda för att få ett mjukare skönare grepp och för att inte bli lika kalla på vintern. Naken metall är inte skönt att greppa i minusgrader. De är långa nog för att sittställningen skall bli närmast tempolik när de greppas i änden. För att komplettera greppet sitter ett par tämligen feta Grip-ons från "PRO" som handtag.

Bar-ends från Cannondale Coda, XYZ

Sadeln är från Selle Italia och är en SLR XP som införskaffades efter det att den förra sadeln från PRO helt sonika gått av på mitten.

Favoritsadel Selle Italia SLR XP

Hjulen är ett kapitel för sig då jag har ett par tre uppsättningar framhjul men endast ett bakhjul efter ett par haverier. Fram sitter ett tämligen enkelt racerhjul från Shimano i form av ett 16 ekrat W RS-10. Bak där påfrestningarna är större sitter nu ett handbyggt hjul från  tyska Actionsports med XT Mtb-nav, 32 DT-ekrar och Mavics A719 fälg som är en av de kraftigaste landsvägsfälgar som finns. Det går inte att sätta på vilka landsvägshjul som helst på den här cykeln då bakgaffeln håller Mtb-standard med 135 mm innermått och hamnar därmed inom kategorin "Touring"-hjul. Originalet var faktiskt 36 ekrat hjul byggt kring ett Deorenav med Mavic CXP22-fälg vilket borde varit oförstörbart men inte var det visade det sig. Inte ens när jag lät bygga ett nytt med CXP33 höll det.

Bakhjul byggt för att vara nästintill bombsäkert. Ett recept som tidigare dessvärre inte hjälpt ändå

Bromsarna var en av de saker som snålats in på för att få ned priset på Ehwazen. De är nu bytta och eftersom cykeln införskaffades innan skivbromsarnas riktiga intåg så sitter ett par Deore V-bromsar fram och XT-bak. Crescent blickade dock framåt vilket märks på att ramen är försedd med skivbromsfästen bak. Sen kan tilläggas att gaffeln ologiskt saknar sådana fästen.

Den är även försedd med några av de sämsta vajerdragningarna jag sett på en ram. Som exempel kan växelvajern bak tjäna. Som synes på bilden nedan går emot bromsfästet vilket nöter på den! Cykeln är även försedd med fästen för både "Top-Pull" och "Down-Pull" för främre växelförare vilket gör att ramen kryllar av lödda fästen.

Vad det inte snålades in på var styrlagret som faktiskt är från Cane Creek. Sen kanske som kuriosa kan påpekas att den här modellen nog var den sista som byggdes i Sverige. Året efter var "Ehwaz" mycket enklare specad men behöll namnet*. Ett inte helt ovanligt förfarande bland cykeltillverkare.

Shimano XT V-bromsar . De tillhör generationen efter de fruktade 

parallellogrambromsarna som kunde väcka döda till liv med sina tjut

Cykeln är även omdrevad och fram sitter den udda kombinationen av en storkaka med endast 48 tänder och en liten 44:a. Den ovanliga lösningen kom sig av att jag önskade tätare steg i hastigheter mellan 25 och 34 km/h vilket är intervallet där den här cykeln oftast befinner sig. Det teorin är dock omkullkastad nu när det sitter en Mtb-kassett bak istället för som tidigare en landsvägsdito så mina omsorgsfulla uträkningar via Sheldon Browns växelkalkylator är körda och numera obsoleta. Troligen överlappar för många växlar i den här konfigurationen men det fungerar trots allt.

Tiagra vevparti med 175mm vevar. Omdrevad med drev från T/A 

Växelkombinationen bevisar för övrigt även att Tiagra landsvägsväxel visst klarar upp till 32 tänder bak utan att haverera. Något som jag ibland hört diskuteras på olika forum. Men det underlättas nog av den mindre storklingan fram. Ursprungligen satt det en 50 eller möjligen 52:a monterad där. Mitt minne sviker mig på den punkten.

Mtb-kassett i kombination medTiagra växelförare fungerar visst

Pedalerna är ett par kombi-pedaler för att passa cykelns breda användningsområde.

Däcken är för närvarande standardbetonade 32 mm Continental Contact med skyddsväv i kevlar. Allt för hållbarhet på stadens gator och torg. Glassplitter är inte pendlarens bästa vän. Cykeln har annars körts på allt från racerdäck till crossdäck.

/ J - aluminiumhästägare

* Nedgraderingen lär ha varit ett resultat av av Cycle Europes sammanslagning av modellprogrammen mellan Bianchi och Crescent. Inga modeller som kostade över 10 000 fick heta "Crescent" ett tag. 

Mitt stall del 1

- CX3!

Mitt nuvarande cykelstall består av två mer eller mindre ystra fålar, en gammal trotjänare och en halvdöd åsna. Tydligen får man bara vara med i flocken om man har ett förnamn som börjar på C. Cannondale, Crescent och Cube är de märken jag sällskapar med för stunden. Här följer en presentation av något slag och jag tänkte börja med min racer.

Asfaltsnötare

Racern är en Cube "Streamer" av årsmodell gammal, närmare bestämt en 2006 inköpt 2007 om jag inte missminner mig. De flesta originalkomponenterna är utbytta sedan länge. Såväl normalt som synnerligen onormalt slitage och ett antal krascher av olika dignitet ligger bakom det myckna bytandet. Kvar är förutom ram/gaffel endast bromsar och växelförare. Cykeln har den för tiden och prisklassen vanliga kombinationen av aluminiumram med kolfibergaffel. Ramen är en tämligen anonym histiora i vanlig 7005-aluminium men är relativt styv både vid igångdrag och i framdelen. Gaffeln är den utmärkta Deda Black Force 4 som känns ovanligt påkostad i sammanhanget. 

Cube Streamer 2006

Dedagaffel i elegant förklädnad. Kolfibern tittar fram och utgör loggan

Alla slitdelar är förstås bytta ett flertal gånger inklusive drivlina med drev, kassett, kedja samt växel och bromsvajrar, höljen, bromsklossar, styrlinda etc. Efter en storkrasch för två säsonger sedan byttes även sadel. Likaså var styre, styrstam och växelhandtag samt pedaler tvungna att nyanskaffas i samma veva. Inför årets säsong fick cykeln även nya vevlager samt nytt vevparti, något jag skrivit om tidigare. Så i princip är det mesta på cykeln nytt. 

Vevpartiet som fick ersätta det gamla blev även det 

Shimano Ultegra men av modernare snitt

Komponenterna är genomgående Ultegra med undantag för kedjorna som för närvarande kommer från Dura-Ace-gruppen. Shimano Ultegra-delarna är stabila, fungerar utmärkt och är någorlunda snygga och kostar inte en förmögenhet. Men det är klart om inte pengar vore en del av ekvationen så finns förstås alternativ som skulle övervägas.

Styret är en uppgradering då jag aldrig trivdes med originalet som var för smalt och en så kallad "ergobock" vilket jag avskydde eftersom mina labbar inte passade någonstans. Tack och lov gick det sönder i storkraschen vilket gjorde det nödvändigt att köpa nytt. Nu kör jag med ett utmärkt aerostyre från FSA "WingPro Compact" som jag trivs förträffligt med. Styrstammen är från Cannondale.

FSA Wingpro Compact

Sadeln är en Selle Italia SLR XP vilket numera sitter på alla mina cyklar i ett försök att harmoniera sittställningarna dem emellan. Frågan är egentligen om det är den bästa sadeln för mig. Jag är egentligen inte helt säker på den punkten men det är en vanesak och ett arv från nittiotalet och mina tidiga Flite Titaniumsadlar. På den tiden fanns inte riktigt lika mycket att välja på som idag. Ursprungssadeln var någon åt Cube tillverkad sadel som döpts till "Scapa Active" och som min ändalykt inte alls trivdes med. Den var för mjuk, hade tapirnos och rundad form mot aktern vilket inte fungerar för mig utan närmast kändes som ett tortyrredskap efter någon timme.

Trots "gubbvinkeln" på styrstammen är  det ett "drop" på 

cykeln på 12 cm till ovandelen av styret och ca 25 cm till bocken

Cykeln körs på ett par olika uppsättningar hjul: ett par Mavic Ksyrium Equipe och ett par traditionellt ekrade hjul byggda av tyska Action Sports: Mavics Open Pro fälgar på Ultegranav med DT Comp-ekrar med mässingsnipplar. Allt för hållbara och framförallt Happykorrekta hjul. Behöver jag tillägga att de är lättservade? Det var för övrigt den främsta orsaken till att de hjulen lades till arsenalen efter de extremt stökiga hjulproblem jag hade för några år sedan. Originalhjulet var de komplett usla Shimano WH -R 550 vilket är deras instegshjul. De är förvisso rätt snygga men tunga som bly och flexar ändå och är inte hållbara. Inte många rätt där således förutom att de är snorbilliga men frågan är ändå om de kan räknas som prisvärda? Jag har kört sönder två par.

Hjul byggda kring Ultegranav och Mavics beprövade

Open Pro-fälg med DT ekrar för slitstarka och lättservade hjul

Däcken är kanttråd och återkommande modeller de senare åren har varit de klassiska storsäljarna Continental GP4000S och Michelin PRO2 och PRO3 samt nu Lithion 2. Jag föredrar nog PRO däcken framför Conti egentligen men jag upplever att de inte håller lika länge dessvärre. Lithion kör jag som träningsdäck för att jag hade turen att fynda ett par. Helt ok däck för priset.

Pedalerna är inget avancerat utan ett par dugliga Shimano 105. Efter kraschen funderade jag på att uppgradera. Men med tanke på totalvikten på min cykel för övrigt känns det inte aktuellt att lägga nästan dubbla pengarna för att få ett par Ultegra med aningen finare lager och vinna 40g.

Det enda extra "lyx" som är dolt på cykeln är ett par riktigt bra kullagrade trissor i växelföraren samt ett par exklusiva flaskställ. Jag gillar inte att tappa flaskor så det tänker jag fortsätta att undvika.

Cykeln är ingen lättviktare som sagt och ligger med de här hjulen och däcken på cirka 8,7 kg. Men den vikten får tas med en nypa salt då inte litar på vågen som gav mig resultatet.

Äldre bild på Cuben "tempofierad" med Ksyriumhjulen, tempobåge och sadel 

med mer extrem sittställning monterad. Fattigmans tempohoj helt enkelt

Eftersom jag inte äger någon tempocykel men ändå kör temposträckor ibland så trimmar jag Streamern för att passa så bra som möjligt vid dessa tillfällen. "Tempofieringen" innebär byte av sadelstolpe och sadel eftersom jag inte vill mixtra med ordinarie sittställning. Det gör positionen mer aggressiv - högre, mer framåtlutad och längre fram över vevpartiet. Sen kompletteras det hela med ett par tempopinnar, numera båge då de första gick av och sen är det bara att köra skiten ur sig. Det fungerar tämligen väl även om det naturligtvis knappast förvandlar cykeln till en tempohoj.

/ J - väglus

Tillökning

- Nykomling i hjulparken

Ibland är det skönt när saker går undan. Nu kanske jag kan få ordning på min cykel igen efter någon veckas stillestånd. Det kom nämligen ett paket från Tyskland med avsändare Actionsports "ditt cykelproffs i Sauerland" enligt kartongen. 

Och det visade sig ha innehåll också...

Det vore tusan om inte det här skall hålla

Lite av ett "specialbygge" då det är ett touringhjul, något som inte alltid är helt lätt att få tag i Sverige. Crescenten har nämligen 135 mm bakaxelmått fast det är en hybrid. När jag tänker efter borde det vara lättare att få tag i det måttet nuförtiden när 29" har etablerats sig som mountainbikemått eller 622 som det egentligen heter. Tjugonio tum är tämligen förvillande då det inte har något med verkligheten att göra. 

Hjulet är byggt för att vara starkt så utgångspunkten är ett XT-nav som sedan är ekrat med 32 stycken DT Comp  2.0/1.8 med svarta mässingsnipplar och  en Mavic A719 fälg. 

Har även beställt en rejäl lampa utöver den jag redan har. Mörkret tycks ju vara här för att stanna. Det blev ytterligare en sådan här. Funderar på att använda den som pannlampa och dubblera ibland alternativt montera den på mtb när lusten faller på. 

Funderar på att bege mig ut i cykelboden för att meka, jag är sugen på en cykeltur trots att jag sprang en runda efter morgonens viktiga möte.

J / småhjulande

Plan B

- Jag behöver alternativ

Vissa dagar går saker och ting bara åt skogen. Just idag var en sådan dag, på fler plan än jag skulle önska. Cyklarna får väl i det fallet symbolisera något mer än sig själva eftersom det knappast var det värsta som hände.

Ibland behövs en reservplan

Hade tänkt att köra ett dubbelpass med cykling på förmiddagen idag och styrketräning på kvällen. Av de grandiosa planerna blev det fiasko. Igår gick det då jag körde ett pass spinning efter en timme styrketräning. 

Idag trasig cykel. Fick aldrig någon fason på den ständigt uppglappande bakaxeln på min Crescent. Hur jag än justerade lagerspänning så sket det sig efter ett tag. Och söndags blev det riktigt jävligt då både axeln och body lossnade när jag försökte köra Växjöruntrundan. Kom hem demonterade allt, drog åt och fettade om det jag kunde och fem minuter senare var det likadant igen. Återstod att låta någon expert ta en titt på det hela. Han ringde inom kort och konstaterande att han aldrig sett något liknande. Gängorna till bulten som håller fast bodyn i navet var slut.

Bra hjul, frid över dess minne. Har redan beställt ett nytt. Den cykeln är liksom mitt huvudsakliga transportmedel likväl min vinterträningscykel. Den måste fungera helt enkelt. Det nya hjulet blir snarlikt det gamla men med något bättre fälg. XT, A719, DT Comp 2.0/1-8 för den som förstår vad det betyder. Allt från den här sidan! Hoppas jag får det fort!

På vägen ned till stan för att hämta medicin samt det gamla skrotade hjulet som jag får använda som reservdelshjul då body, lager och axel verkar om så upptäckte jag att bakhjulet på mtb:n var rejält skevt. Vid en okulär besiktning kunde konstateras att en eker på det fanskapet var av också. Så jag hämtade ut ett hjul och lämnade ett annat på hos Växjö cykelservice. 

Efter det var träningslusten död. 

Därifrån gick dagen utför och i posten väntade några brev jag inte ville ha eller läsa. Sen blev det värre. En riktig skitdag faktiskt. Hoppas ni slipper sådana. 

Måtte den ta slut fort även om jag misstänker att natten blir lång. 

/ J - inser att det nya dygnet börjat...lika illa som det gamla slutade