Med cykel igen

Klicka här så hittar du den aktuella texten!

Cykligare har flyttat till Svenska Cycling Plus Bloggsektion!

Välkommen!

Kapitel 8

Klicka här så hittar du den aktuella texten!

Cykligare har flyttat till Svenska Cycling Plus Bloggsektion!

Välkommen!

Cuben som ville bli cykel, kapitel 6

Klicka här så hittar du den aktuella texten!

Cykligare har flyttat till Svenska Cycling Plus Bloggsektion!

Välkommen!

Att det skall vara så svårt

- Tips till Cube

Jag vill i all välmening ge ALLA företag ett gott råd. Ha en dialog med kunden i reklamationsärenden oavsett vilken karaktär de har eller vilken vara det rör sig om. 

Till Cube och deras representanter skulle jag vilja säga att det inte behöver vara så svårt eller ens särskilt komplicerat. Jag skickade in bilder på en trasig ramdel, en som dessutom går att byta ut.

Tydligen svårbegripligt ärende

Som svar på det kan man skicka ett mail tillbaks där man i all enkelhet säger något i stil med: "Vi har tagit del av dina bilder och undersöker saken. Vi ber att få återkomma i ärendet". Svårare än så behöver det inte vara! Det kan i det här fallet vara på valfritt språk. Ett så enkelt besked kan jag även klara på danska eller tyska. 

Resultatet av undersökningen kan sen resultera i varianter på det här temat:

• Kära kund, dessvärre täcks inte den här skadan av vår garanti då vi anser att garantitiden gått ut men du kan emellertid köpa en reservdel för XXX kronor.

• Skadan täcks inte längre av vår garanti men du kan få köpa en ny baktriangel till rabatterat pris då vi inte anser att den skall gå sönder på det viset. 

• Garantin gäller inte för utbytta ramar men du får en reservdel ändå. 

Således kan man tänka sig att företaget ifråga skänker mig en reservdel och tar kostnaden på Goodwill-kontot, att de rabatterar priset för att de strulat och tagit onödigt lång tid på sig eller att de helt sonika pekar på de juridiska aspekterna och inte vill ersätta mig men vänligt talar om för mig hur problemet kan lösas.  

Alla tre alternativen är förstås godkända men ett svar vill jag i vilket fall som helst ha. Och det omgående!!

Om jag nu måste köpa en ny baktriangel vill jag veta hur snart jag kan få den, vad den kostar och hur monteringen skall lösas. Allt för att kunna cykla MTB igen. Det råkar vara det jag vill göra. Inte skriva mail. 

/ J - nu mycket irriterad

Cube - kundservice?

- The Never ending Story eller Cuben som ville bli cykel kapitel 5

På Cubefronten intet nytt! Va, händer det inget där? Nä inget alls faktiskt vad det verkar. Inte ett ljud. Inte ett livstecken. Nu börjar tålamodet att tryta det måste medges.

Först upptäcks att cykeln är trasig. Det är förstås alltid förargligt för att uttrycka det milt. Extra förargligt är det om det sker mitt i säsongen. Och särskilt förargligt är det i det här fallet eftersom den aktuella ramen redan är utbytt på grund av defekter på originalet. Det felet täcktes av Cubes ramgaranti eftersom den helt sonika gick av vid en svetsskarv. Om det kan ni läsa här!

Tilläggas bör att den nya ramen inte rullat särskilt många timmar. Tre säsonger för att vara exakt och då har jag enbart cyklat 14 pass på den i år och väldigt få föregående säsong. Det har heller inte vintercyklats på den överhuvudtaget eftersom vinterträning bedrivits på pendlarhärken istället.

Det är den här cykeln det gäller

Jag kontaktar förstås säljaren, i det här fallet Häggs i Myresjö och pratar med Sivert där. Som vanligt utmärkt bemötande från hans sida särskilt som han svarade på mitt första försök trots att han egentligen var på semester.

Då han ändå skulle titta förbi jobbet i ett annat ärende någon dag senare lovade han att vidarebefordra bilder till den danska generalagenten om jag mailade dem över dem. Så skedde också. Det var den 15 juli.

Sen dess har jag inte hört ett knyst. Inget svar från något håll.

Efter någon vecka börjar jag nyfiket undra hur ärendet fortlöper. Jag är trots allt mycket cykelsugen. Därför skickade jag ett tämligen försynt påminnelsemail den 29 juli för att höra mig för om sakernas tillstånd. Jag påpekade då att jag gärna ville veta vad som händer eftersom jag planerat att cykla MTB på Gotland bland annat. Något som är ytterst svårt utan cykel.

Inget respons på det.

Den 3 augusti skickade jag ytterligare ett mail. Den här gången något kortare i tonen och mer rättframt måste jag tillstå. Jag konstaterar att det gått tre veckor sedan jag skickade in bilderna för bedömning av skadan och att jag snart ämnar låta alla veta hur Cube behandlar sina kunder. I mailet framgår också att jag missar massor av skogscykling, den här veckan en Cuptävling i Bros-cupen. 

Inget respons på det heller.

Trots att mail uppenbarligen är en totalt ineffektiv kommunikationsform skickade jag med en dåres envishet ytterligare ett meddelande en och en halv vecka senare som kort och gott löd:

"Hej, 
Nu undrar jag verkligen hur det går i mitt ärende. Har inte hört något än. Har Danskarna/Cube svarat än?"

/ J

Det skickades den 13 augusti.

Nada svar. 

Den 20 augusti gjordes ett nytt försöka till kontakt, den här gången via telefon. Inte en enda gång har något försök gjorts från Cube eller deras representanters sida att kontakta mig i ärendet kan väl tilläggas. Det är hela tiden jag som fått ligga på. Vare sig min mailadress eller telefon är på något sätt hemliga. Ett kort sms hade räckt. 

Jag anser inte att det skäligt att inte ens meddela  kunden att man tagit emot och behandlar ett ärende efter att mer än en månad har förflutit sen den inledande kontakten.

Då har vi inte ens närmat oss en lösning på själva grundproblemet - den trasiga baktriangeln. Jag har själv arbetat med kundrelaterad verksamhet och reklamationer och kan bara konstatera att det hade inte varit ok inom den bransch där jag jobbade.

Nu känner jag mig snart föranledd att ta till storsläggan. Det innebär att jag ärligt och utan förskönande omskrivningar tänker tala om exakt vad jag tycker och tänker om Cube som märke och deras brist på kundvård. Det kommer att ske såväl på sociala medier som diverse cykelforum och här på bloggen. Genomslaget lär därmed bli tämligen bra. I den lilla kampanjen kommer även att ingå ett öppet brev till Cube som företag. Det brevet lär i så fall kunna tas del av här.

Men först får de en chans till. Återkommer i ärendet. 

/ J - besviken Cubeägare

Träningstorka

- Ibland skall det bara jävlas

Jag fick i alla fall förklaringen till varför benen kändes tjuriga och till slut tvärdog på vägen hem under lördagsturen i helgen. Det var inte så att jag inte kunde hänga med men det berodde enbart på att det var ett distanspass i lugnt tempo. Benen var slut. Jag var magsjuk. 

Nu börjar jag hämta mig men så mycket tränat lär det inte bli på ett tag. Det skall packas för en härlig semesterresa vilket är prioriterat. Men under själva vistelsen var det tänkt att cyklas lite MTB. Av det blir det inget. Varför inte då? - JO, för att skitrepresentanterna för Cube inte ens behagat höra av sig än. Det var tre veckor sedan jag skickade in bilder för granskning angående det kedjestag som gick av. Inte ett svar eller livstecken sen dess. Det innebär, precis som förra gången det begav sig, att jag missar massor med rolig cykling för att de är så j-a senfärdiga. Komplett usel kundservice. 

Vissa saker fungerar bara inte - som Cube-cyklar

Det är tråkigt att behöva ta till brösttoner men är det den sortens publicitet de vill ha så skall jag se till att de får det. Med råge.  

Så av mountainbikesäsongen blev det inget - i år heller! Skall försöka hinna med en liten kvällstur på landsväg för sinnesfridens skull. 

Återkommer i Cube-ärendet. Antingen skärper de sig eller så lovar jag att se till att så många som möjligt får höra om hur de hanterar sina kunder. 

/ J - för stunden antikubist

Cuben som ville bli cykel del 4

- Sagan som inte slutar

Nu är det bevisat - man skall inte bygga cyklar av klossar. Något jag borde lärt mig redan i förskolan! Kuber blir uppenbarligen inte särskilt hållbara velocipeder. Tyvärr blir det därmed ytterligare ett kapitel i sagan om cuben som ville bli cykel. En bok som jag hoppades var färdigskriven. Snipp snapp snut och så var sagan slut, my ass. 

Trött blir man av allt jäkla krångel det för med sig. Jag som bara skulle byta drivlina efter det att jag trampat av kedjan. Nya prylar hade precis anlänt från Wiggle och jag såg verkligen fram emot att få pröva dem i Fyllerydsskogen. Som vanligt passar man på att rengöra cykeln och vad skådar mitt öga.

Det kom ett paket...

Svingen är av! Kedjestaget har fått sig ett streck där det inte skall var ett. Liknar metallutmattning i mina ögon eftersom snittet är så rent och snyggt.

Men för h-e! Så skall det inte se ut

Det är illa nog på en cykel oavsett omständigheter men i det här fallet gör det mig faktiskt förbannad. Förra året var ett katastrofcykelår för mig och skogsmaskinen rullade knappt alls. I år har fokus varit riktat mot landsväg och jag har totalt inklusive veckan i Pershyttan kört 14 turer på cykeln den här säsongen. Som ni förstår blir det inte många kilometer och timmar totalt. Lägg därtill att jag enbart kör XC och vare sig dånar nedför AM-leder eller Downhill-banor. Sen bör nämnas att ramjäkeln är enbart tre år gammal eftersom den är en "garantiram" eftersom originalet också sprack. Då i en svetsfog vid sadeln. Om det kan man läsa här!

Nu återstår att se hur det här ärendet hanteras. Som vanligt är Sivert på Häggs fantastisk att ha och göra med. Svarade i telefon fast han befann sig på semester. Ett kort samtal senare är bilder på väg och de skall vidarebefordras till den nordiska agenturen i Danmark. Något som gör mig en smula nervös då de drog ut på tiden rejält förra gången. Cube var snabba med att godkänna reklamationen den gången men utbytesramen fastnade i vårt södra grannland ett rejält tag. Jag vill verkligen inte se en upprepning av den historien. Det sägs att avståndet mellan Lund och Malmö är avståndet runt jorden minus en mil. Undrar hur långt det är över sundet?

Ironiskt nog kom närmsta grannen över och pratade cykel när jag stod och mekade. Han önskade köpråd inför stundande MTB-köp då han har stuga i Härjedalen och där finns mycket fin fjällcykling. Mitt första råd blev - Köp vad du vill men inte en Cube. 

Stay tuned for more news. The Cubechannel  is back. 

/ J - inte kubist

Mitt stall del 2

- Skogsmaskin a k a Mtb

Mountainbiken är liksom racern av märket Cube. Den är komponerad av en salig mix av prylar efter rambyte förra säsongen. Ramen är numera en Cube AMS 110. De flesta delar togs från originalcykeln med det långa krångliga namnet Cube AMS CC XT Ltd Edition, en av märkets återkommande halvårs- och mässmodeller som i komponentval avviker från cyklarna i de ordinarie serierna. I det här fallet innebar det genomgående XT-prylar och speciallackad gaffel. 

För att markera att det inte är någon All mountain- eller 

Endurohoj det rör sig om

Donatorn - en Cube AMS CC XT Ltd Ed

Det som inte kunde följa med över till den nya ramen var bland annat styr- och vevlager samt bromsskiva bak. På köpet fick jag en  ram med 10 mm längre slaglängd bak, 110 mm istället för 100 mm.

Cube AMS 110 med från originalet avvikande komponentval

Till hopkoket har precis adderats ett nytt bakhjul baserat på: XT/DT 2,0/1,8/DT Swiss XM401D. Ett relativt lätt hjul som ändå borde bli urstarkt. I teorin i alla fall eftersom fälgen är en snäpp under DTs endurofälg. Återstår att se hur väl det håller. De första veckorna bådar gott även om det knäpper lite om det. Sen blir det spännande att se hur länge aluminiumnipplarna håller utan att korrodera sönder. Salt och vatten har en tendens att nöta på på aluminium har jag märkt. Men det gick inte att välja klassiska mässingsnipplar till den här fälgen.

DT Swissfälgar med XT-nav bak. Fram original vilket innebär

Alexfälgarna ZX 24 på XT-nav

Cykeln är utrustad med i princip genomgående Shimano XT-komponenter sånär som på bakre bromsskivan som är av för mig okänt ursprung och kassetten som råkar vara från Deoregruppen istället. Jag har genom åren experimenterat friskt med diverse komponenter när det gäller drivlinor och numera försöker jag få ihop de mest hållbara och enkla kombinationerna på rena slitdelar. Min cykel är knappast något lättviktsprojekt från början och med min kroppshydda och benstyrka är det mer aktuellt att prioritera hållbarhet framför vikt. Främst jagar jag prisvärda komponenter. Det vill säga hållbarhet och funktion ställt i relation till pris.

Vevpartiet är Shimanos XT 770 Hollowtech II med 44/32/22 och 175 mm vevar. 

Synd att klingorna till dem är svindyra.  Troligen på grund av att mellanklingan är gjord av

kompositmaterial med tänder i aluminium och storklingan har rätt avancerade detaljer

Bakväxeln är Shimanos XT Shadow och även bromsar och bromshandtag är från samma grupp.

Originalskivan var en 160mm bak men på den här ramen sitter 180mm skiva både bak och fram

Men med vikt i åtanke tänker jag på sikt trots allt byta ut styre och stam som är Eastons EA30 och riktiga bojsänken. Där finns hekton att kapa utan att det kostar skjortan.

Vilka handtag jag använder varierar och ibland har det körts med 90-talsretro kondomtunna gummihandtag för känslans skull och ibland kör jag med tjockare handtag för att det ger mer avslappnade underarmar vid längre turer. Det senare gäller för stunden och är nog här för att stanna.

Sadeln är liksom på mina andra cyklar en Selle Italia SLR XP. De väger in på lätta 180g trots att de är relativt komfortinriktade och fungerar utmärkt i skogen. Möjligen kan invändas att de är lite ömtåliga särskilt vid spetsen. Fuktigt tunt läder är inte extremt hållbart.

Dämparen fram är original - en Rockshox Reba SL med 100 mm slag och Poplock som på klassiskt manér är trasig. De var inte kända för att fungera någon längre tid. Först kärvade vajern ihop av vatten och lera och så småningom gick spaken helt sonika av. Det enda unika med dämparen är lacken. Den årgången var annars svart men den här är vit för att matcha Cubes mässcykel. Bak står Manitou Radium RL för komforten. Det var Manitous enklaste plattformsdämpare som är avstängningsbar när det begav sig. Den har även justerbar returdämpning.

Dämparen är en RockShox Reba SL i speciallack med 

100 mm fjäderväg samt motioncontrol och poplock

Manitou RL står för dämpningen bak. Jag gillar dämparplaceringen

eftersom det gör att avstängningsvreder är lättåtkomligt samtidigt som den 

sitter väl skyddad från smuts

Däck är något som ständigt varierar men nu testar jag efter tips Maxxis Crossmark 2,0 som jag än så länge är mycket nöjd med som allrounddäck. De rullar som ett spjut och ger bra fäste t o m i lera. Däremot har de ingen enorm luftkammare så skall det köras lite hårdare i tuff terräng får grövre doningar monteras.

Annars har jag tills nyligen kört på den kända kombinationen Schwalbe Racing Ralph EVO, 2,25 bak och Schwalbe Nobby Nic 2,25 fram. Genom åren har de flesta klassiska märken, däcksmodeller och kombinationer prövats. Man hinner med några däck på nästan 25 års skogscykling.  

På Vasan förra året när det skulle gå fort och lätt åkte min tävlingssula från Conti på. Deras Twister 1,9 SuperSonic är snabba som f-n och ger bättre fäste än man kan tro med tanke på de minimala dobbarna och den lilla luftkammaren. De väger in på futtiga 380g och är mitt lättviktsalternativ när det är grusvägsrace på gång.

Det superlätta grusvägsracealternativet - Continental Twister SuperSonic 1,9"

I andra sammanhang tycker jag att de flesta däck från Continental är för klena i sidorna för min smak.

Totalvikten för cykeln ligger annars på strax över tolv kilo för närvarande vilket diskvalificerar den från den expolosiva kategorin. Men det gäller för övrigt motorn också.


/ J - skogstroll

Mitt stall del 1

- CX3!

Mitt nuvarande cykelstall består av två mer eller mindre ystra fålar, en gammal trotjänare och en halvdöd åsna. Tydligen får man bara vara med i flocken om man har ett förnamn som börjar på C. Cannondale, Crescent och Cube är de märken jag sällskapar med för stunden. Här följer en presentation av något slag och jag tänkte börja med min racer.

Asfaltsnötare

Racern är en Cube "Streamer" av årsmodell gammal, närmare bestämt en 2006 inköpt 2007 om jag inte missminner mig. De flesta originalkomponenterna är utbytta sedan länge. Såväl normalt som synnerligen onormalt slitage och ett antal krascher av olika dignitet ligger bakom det myckna bytandet. Kvar är förutom ram/gaffel endast bromsar och växelförare. Cykeln har den för tiden och prisklassen vanliga kombinationen av aluminiumram med kolfibergaffel. Ramen är en tämligen anonym histiora i vanlig 7005-aluminium men är relativt styv både vid igångdrag och i framdelen. Gaffeln är den utmärkta Deda Black Force 4 som känns ovanligt påkostad i sammanhanget. 

Cube Streamer 2006

Dedagaffel i elegant förklädnad. Kolfibern tittar fram och utgör loggan

Alla slitdelar är förstås bytta ett flertal gånger inklusive drivlina med drev, kassett, kedja samt växel och bromsvajrar, höljen, bromsklossar, styrlinda etc. Efter en storkrasch för två säsonger sedan byttes även sadel. Likaså var styre, styrstam och växelhandtag samt pedaler tvungna att nyanskaffas i samma veva. Inför årets säsong fick cykeln även nya vevlager samt nytt vevparti, något jag skrivit om tidigare. Så i princip är det mesta på cykeln nytt. 

Vevpartiet som fick ersätta det gamla blev även det 

Shimano Ultegra men av modernare snitt

Komponenterna är genomgående Ultegra med undantag för kedjorna som för närvarande kommer från Dura-Ace-gruppen. Shimano Ultegra-delarna är stabila, fungerar utmärkt och är någorlunda snygga och kostar inte en förmögenhet. Men det är klart om inte pengar vore en del av ekvationen så finns förstås alternativ som skulle övervägas.

Styret är en uppgradering då jag aldrig trivdes med originalet som var för smalt och en så kallad "ergobock" vilket jag avskydde eftersom mina labbar inte passade någonstans. Tack och lov gick det sönder i storkraschen vilket gjorde det nödvändigt att köpa nytt. Nu kör jag med ett utmärkt aerostyre från FSA "WingPro Compact" som jag trivs förträffligt med. Styrstammen är från Cannondale.

FSA Wingpro Compact

Sadeln är en Selle Italia SLR XP vilket numera sitter på alla mina cyklar i ett försök att harmoniera sittställningarna dem emellan. Frågan är egentligen om det är den bästa sadeln för mig. Jag är egentligen inte helt säker på den punkten men det är en vanesak och ett arv från nittiotalet och mina tidiga Flite Titaniumsadlar. På den tiden fanns inte riktigt lika mycket att välja på som idag. Ursprungssadeln var någon åt Cube tillverkad sadel som döpts till "Scapa Active" och som min ändalykt inte alls trivdes med. Den var för mjuk, hade tapirnos och rundad form mot aktern vilket inte fungerar för mig utan närmast kändes som ett tortyrredskap efter någon timme.

Trots "gubbvinkeln" på styrstammen är  det ett "drop" på 

cykeln på 12 cm till ovandelen av styret och ca 25 cm till bocken

Cykeln körs på ett par olika uppsättningar hjul: ett par Mavic Ksyrium Equipe och ett par traditionellt ekrade hjul byggda av tyska Action Sports: Mavics Open Pro fälgar på Ultegranav med DT Comp-ekrar med mässingsnipplar. Allt för hållbara och framförallt Happykorrekta hjul. Behöver jag tillägga att de är lättservade? Det var för övrigt den främsta orsaken till att de hjulen lades till arsenalen efter de extremt stökiga hjulproblem jag hade för några år sedan. Originalhjulet var de komplett usla Shimano WH -R 550 vilket är deras instegshjul. De är förvisso rätt snygga men tunga som bly och flexar ändå och är inte hållbara. Inte många rätt där således förutom att de är snorbilliga men frågan är ändå om de kan räknas som prisvärda? Jag har kört sönder två par.

Hjul byggda kring Ultegranav och Mavics beprövade

Open Pro-fälg med DT ekrar för slitstarka och lättservade hjul

Däcken är kanttråd och återkommande modeller de senare åren har varit de klassiska storsäljarna Continental GP4000S och Michelin PRO2 och PRO3 samt nu Lithion 2. Jag föredrar nog PRO däcken framför Conti egentligen men jag upplever att de inte håller lika länge dessvärre. Lithion kör jag som träningsdäck för att jag hade turen att fynda ett par. Helt ok däck för priset.

Pedalerna är inget avancerat utan ett par dugliga Shimano 105. Efter kraschen funderade jag på att uppgradera. Men med tanke på totalvikten på min cykel för övrigt känns det inte aktuellt att lägga nästan dubbla pengarna för att få ett par Ultegra med aningen finare lager och vinna 40g.

Det enda extra "lyx" som är dolt på cykeln är ett par riktigt bra kullagrade trissor i växelföraren samt ett par exklusiva flaskställ. Jag gillar inte att tappa flaskor så det tänker jag fortsätta att undvika.

Cykeln är ingen lättviktare som sagt och ligger med de här hjulen och däcken på cirka 8,7 kg. Men den vikten får tas med en nypa salt då inte litar på vågen som gav mig resultatet.

Äldre bild på Cuben "tempofierad" med Ksyriumhjulen, tempobåge och sadel 

med mer extrem sittställning monterad. Fattigmans tempohoj helt enkelt

Eftersom jag inte äger någon tempocykel men ändå kör temposträckor ibland så trimmar jag Streamern för att passa så bra som möjligt vid dessa tillfällen. "Tempofieringen" innebär byte av sadelstolpe och sadel eftersom jag inte vill mixtra med ordinarie sittställning. Det gör positionen mer aggressiv - högre, mer framåtlutad och längre fram över vevpartiet. Sen kompletteras det hela med ett par tempopinnar, numera båge då de första gick av och sen är det bara att köra skiten ur sig. Det fungerar tämligen väl även om det naturligtvis knappast förvandlar cykeln till en tempohoj.

/ J - väglus

Klonk

Ytterligare ett kapitel om Kuben som ville bli cykel håller på att skriva sig själv. Det har snart gått ett år sen garantiärendet och saker krånglar fortfarande.

Det nuvarande problemet kan väl enklast sammanfattas med följande illustration:

Klonk!

När man cyklar: klonk, klonk, klonk, klonk, klonk, klonk, klonk

Och jag vill ju bara ha:

inget klonk!

Ska det vara så omöjligt?

...återkommer i ärendet. 

/ J - undrande

3XCykel

- Inledningen på en cykelintensiv period

Rubriken kunde ha varit "Cuben som ville bli cykel, rambrott del 4 - slutkapitlet" men som ni hör är det en för lång titel om än tämligen beskrivande. 

Plötsligt i Myresjö

I torsdags var det äntligen dags att efter sju sorger och åtta bedrövelser åka och kvittera ut min nygamla mountainbike hos Häggs. Symboliskt nog var det strålande vårväder den här torsdagen den 2a maj i nådens år 2013 när kosan styrdes norrut mot Myresjö. Bil hade rekvirerats från god vän och annan vän placerats i passagerarsätet, i det här fallet någon som gjorde det lagligt för mig att köra då jag trots allt inte har körkort.

Min gamla Cube med det krångliga namnet "AMS CC XT ltd ed" hade nu blivit en "AMS 110" och stod där i butiken i gott sällskap av andra mer eller mindre avlägsna släktingar redo för nya äventyr.

Cykel i gott sällskap vid dagens andra cykelbutiksbesök

Något som slog mig var att den blev rätt snygg. Trodde tidigare att dämparen, som är en speciallackad Reba som egentligen inte fanns i den färgen det året, skulle kännas fel men vit dämpare med svart text fungerar väl tillsammans med svart ram med vit logga. Detaljerna på bakdämparen i blått och rött gick dessutom igen i små detaljer på ramen som de rödanodiserade länkageskruvarna och växelörat. Allt som allt blev slutresultatet estetiskt tilltalande. 

Sällsynt bra färgmatchning

Några saker som däremot inte bidrar till skönhetspris är ett par detaljlösningar på cykeln ifråga. En är fästet till den bakre bromsslangen som gör att den går i en ful båge från på sin färd akterut. En annan är den för XC helt överdimensionerade bakbromsskivan. Men inget av det är något som påverkar funktionen så det får helt enkelt vara. Vad jag nu har är dock en helt unik cykel vad beträffar kombination av ram och utrustning. En AMS 110 helt XT-kittad med Reba-gaffel. Det som skulle bli utbyte av enbart ram visade sig till slut även innebära nytt: styrlager, vevlager, växelöra, bromsslangar och ny skiva bak. Det har gått några år och riktigt alla delar var inte kompatibla längre.

Mindre elegant slanglösning

Efter att papper var skrivna och en kort genomgång över vad som gjorts var klar så bar det av hemåt. Nu har jag snart alla hästar på plats i stallet igen. Men å andra sidan vore det inte så dumt med lite utökning, ett föl eller två kunde vara på sin plats. En ny racer vore inte dumt, en tempohoj skulle inte göra ont, vore kul med en odämpad mtb eller kanske cross. Funderar apropå det att renovera upp min gamla mtb till någon form av kortpendelhoj kanske i singelspeedutförande. Återstår att se hur det blir med det. Under tiden får jag nöja mig med att montera nya bromsklossar på pendlaren. Noterade i förbifarten häromdagen att bromsarna slutat fungera även efter det att jag vridit på snabbspänne, smort fäste, gjort en okulär besiktning samt svurit lite. Vid närmare granskning visade det sig att jag fått tag i någon variant av V-bromskloss med kort monteringspinne vilket gör att efter lite slitage så bottnar bromsarna på så vis att själva vajerfästet och höljet möter bromsarmen och hindrar all funktion. Intressant fenomen som jag aldrig varit med om tidigare. 

Utflykten till Myresjö var den tredje cykelrelaterade händelsen denna cykelintensiva torsdag. Tidigare på eftermiddagen hade jag fått äran att göra min vän H sällskap när han hämtade sin nyinköpta pendlarhoj hos sin namne Håkan på Bike Bros. För att inte komplicera transporten ned till stan i onödan fick jag mig en provkörning på några kilometer. Tror efter det att det blir en utmärkt pendlare. Möjligen lite för upprätt sittställning för min smak men tror det passar H utmärkt. De hydrauliska skivbromsarna tar mjukt och fint och är definitivt ett plus inför kommande vinterpendling och med servicebehov i åtanke. Jämför man sen springaren med det gamla ök den ersätter så blir kontrasten slående. Don efter person!

Dagens första cykelbutiksbesök

Snart leveransklar

Dagens första cykelrelaterade händelsen var ett lunchmöte där kommande riktlinjer inför ett pressutspel i samarbete mellan kommun, polis, Länsförsäkringar, team Rynkeby och naturligtvis Lammhultcyklisterna drogs upp. Jag var där i egenskap av medlem i LCs landvägskommité motion och C som styrelseledamot. Lunchen var förutom rätt god också mycket givande. Ber att få återkomma i frågan när det finns mer att förtälja.  

/ J - nästan bara C i huvudet

10 minuter tog det...

...innan jag vurpade!

Tänkte förtälja något om hur den skadade armbågen som jag berättade om igår uppkom. Min nygamla mountainbike var äntligen återbördad till husse och det var dags att pröva skogsstigar för första gången på länge. Jag hade först tänkt att ta en runda på torsdagskvällen för att testa lite inställningar och dylikt men det hann bli rätt sent innan jag var hemma och dagen hade varit lång och intensiv och tagit sin tribut. Jag var för trött helt enkelt. 

Men nu var det dags. Strålande vårväder och torra stigar. Runt hörnet finns en liten skogsdunge som ibland går under det grandiosa namnet "Fagrabäcksskogen". Där finns en rolig och rätt enkel mtb-slinga som är utmärkt för testkörningar. Tanken var att känna lite på däcks- och dämpartryck samt avvägning mellan fram- och bakdämpare. Den här ramen har längre slaglängd bak än den förra så jag förväntade mig något annorlunda uppträdande. 

Cube AMS 110, döpt till "Black Beauty II"

Det första jag noterade var att växlar och bromsar fungerade närmast klanderfritt. Inte alltid det gör det när man donat med hojen. Den nya 180 mm skivan bak som ersatt den gamla 160 mm är dock grotesk! Den ser ut som en MC- eller downhillbroms och väger troligtvis därefter. Nu är vikten inget större problem då cykeln ändå är ett bojsänke. Det som retade mig var dock att den vibrerar och tjöt rätt rejält när man bromsar "mellanhårt". Ska pröva att gå över den med lite bromsrengöringsvätska. Förhoppningsvis hjälper det om det bara kommit lite fett eller olja på skivan. Annars vete fan.

Bromsskiva från en MC månne?

Efter något varv på asfalt runt kvarteret så var det tekniska färdigkollat och jag satsade på skogsdungen. In bland träd över stock och sten for jag. Körde ett halvt varv på slingan och vände sedan för att köra "rätt" håll, det vill säga medsols. Satsade inte direkt utan tog det lugnt. Tanken var att köra stilla i ett par timmar och öva teknik. Det var trots allt årets första mountainbiketur. Den varade exakt tio minuter innan olyckan var framme.

Jag kom till stigens enda hinder, ett miniatyrdrop kanske 30 eller möjligen 40 cm högt. Vanligtvis kan man köra över det tämligen odramatiskt. Idag tog jag det lugnt, för lugnt skulle det visa sig. Dämparen var rätt mjuk fram och neg ordentligt. Det i kombination med min ringrostighet på mtb och den nya bakdelen på cykeln som gav mig en rejäl åsnekick skickade mig över styret. Det gick inte särskilt fort men i backen for jag och det hårt. Lyckades placera min armbåge på en spetsig sten och cykeln hamnade på fel sida, växelsidan, när den landade.

Gjorde som alla normalt funtade cyklister for upp på benen och kontrollerade cykeln. Inga synliga jätterepor på nya ramen och hjulen verkade raka, puh, skönt! Hoppade upp på sadeln och hann inte många meter innan jag hörde ett karakterisitiskt skrapande. Av från cykeln och började undersöka, lät lite som en vajer gick emot ekrarna. Såg då tyvärr att växelföraren försökte vara social med ekrarna i bakhjulet och förstod att växelörat fått sig en rejäl smäll. Svor en ramsa som inte lämpar sig för skrift och tog ett stadigt tag med händerna och försökte bända tillbaks den igen. Något som verkade ha lyckats för vad jag kunde avgöra senare så verkar växlarna fungera tämligen distinkt. Skall nog ta den till cykeldoktor för snabbkonsultation i vilket fall som helst.

Ett misslyckat försök att skaffa vassare armbågar?

Det var då jag upptäckte att allt inte stod riktigt rätt till. När jag tittade ned såg jag en stor droppe blod på min svarta sko. Och en till på marken. Det smärtade lite i armbågen och det droppade blod. Skit också. Det var inte vad jag tänkt mig. Begav mig till det närbelägna hemmet för att få tillgång till verktyg och mitt extra växelöra om det skulle behöva bytas. Tänkte passa på att tvätta såret också men tittade mest på det i badrumsspegeln, tog en bild med mobilen och tänkte att det ser lite "köttigt" ut men det får klara sig till senare.

Det blödde en del men inte så farligt och det stelnade rätt fort i fartvinden. Trampade till närbelägna Fyllerydsskogen och körde drygt en timma där. Återbesökte några favoritstigar och tog ett varv på Växjö stigcyklisters projekt "El Plomo", en kortare runda på någon kilometer med lite hopp, doserade kurvor och dylika muntrationer. Det bultade i armen och molvärkte i bakgrunden men inte värre än att det gick trampa på. Kände i låren att styrketräningen från i torsdagsmorse satt i så någon kraft att tala om fanns inte att tillgå. Men vad gjorde det när solen sken och det luktade barrmatta och cykeln verkade fungera.

I Fyllerydsskogen blodvite till trots

Efter en och en halv timma tyckte jag det fick vara nog med teknikträning för dagen särskilt då det vankades långdistans på lördagsträningen och den var tänkt att gå i Vätternfart om planerna höll. Jag hade även tänkt att för första gången i år deltaga i söndagens mtb-träning. Så jag begav mig den korta vägen hem. Det är bra med skog runt knuten när man bor i stan.

Tycker mycket om doften i torr skog

Väl hemma klämde jag in både mig och cykeln i badrummet då jag inte orkade gå igenom den omfattande fastlåsningproceduren i källaren. Det var då det hände. Jag lyfte armen av någon anledning och det sa "splatch" och halva väggen bredvid toaletten var nedsprejad med blod och annat kul. Såg ut som någon obehaglig scen från CSI. Svor lite åt det också liksom åt växeln tidigare och försökte få tag i något att torka av väggen med. När jag sträckte mig efter rengöringsmedel droppade det stadigt äckelsaker  över hela golvet. Till slut såg badrummet och halva min lägenhet ut som ett mindre slakthus efter min jakt på mer trasor och hushållspapper. 

Fick till slut bort allt kladd och förpassade mig in i duschen. Efteråt tejpade jag över såret med vad jag hade, micropore. Tog dock inte lång tid innan det blödde igenom. Det tog flera timmar innan det slutade! Hann på den tiden att  fläcka ned ett par byxor, en tröja, en filt och någon kudde. Blev till slut förbannad och satte en fyrdubbel bit hushållspapper över såret och tejpade fast eländet med eltejp. Funkade väl sådär. 

Jag lyckades sent omsider somna men det bar sig inte bättre än att såret sprack även under natten med otrevligt resultat. Hann inte göra så mycket åt det på morgonkvisten då träningen med Lammhultcyklisterna hägrade och hur det gick har jag redan berättat.

/ J - försöker armbåga sig fram i livet

Mitt i veckan mitt i livet

- Vad gör man med en onsdag?

Gårdagen blev som den blev. Förmiddagen bjöd på sedvanlig insats på "I H" och sen det ärofyllda uppdraget som jag nämnt tidigare att få vara med vid cykelköp. Det är så jäkla roligt! Jo, det blev en cykel den här gången också. En "Bros Endorphin". Tror bestämt att det är en cykel som inte bara är en bra "instegsmodell" utan håller att växa med ett bra tag. Genomgående Shimanomix med XT/SLX/Deore i bakväxel, vevparti och nav och en duglig aluminumram på det. Inte extremt lätt men absolut inget bojsänke. Balansen kändes bra och framförallt tyckte blivande ägarinnan att den kändes helt rätt. Märkligt förresten att de flesta av mina cykelköpande vänner är så bestämda och raska till beslut. Önskar jag hade varit hälften så målinriktad. Eller vänta, vid cykelköp har jag nog varit det. 

Min nuvarande racer, en "Cube Streamer" såg jag en gång i tiden på rea hos "Häggs". Blev förtjust i både cykeln och inte minst prislappen. Provkörde och därefter köpte jag den på stående fot efter att ha kollat hur mycket pengar som skulle komma tillbaks på skatten. Egentligen var vi där för att köpa en cykel åt min dåvarande fru. Och jo, det blev en till henne också! Mountainbiken gick nästan lika fort att bestämma sig för.  Där var väl lite mer beslutsångest om huruvida det skulle bli heldämpat med mer långdistanskomfort eller en snabbare hardtail men efter någon timma var det beslutet fattat. Även mina andra cyklar har införskaffats efter tämligen korta handläggningstider. Så är nog inte så velig när det kommer till den sortens beslut ändå. Däremot behöver jag alltid "bollplank" någon som hjälper mig att säga "jovisst är det rätt beslut" när jag egentligen redan bestämt mig. 

Fönstervy. Utsikt över en onsdag

Just den här onsdagen i Växjö ser ut som många andra dagar på sistone. Tittar man ut genom de måttligt rena rutorna ser jag en bakgård med fin tegelvägg och ovan där en blå himmel. Och sen var det där med kylan som är ständigt närvarande. Har någon slags förhoppning om att solen ska tära lite på den och att jag kan trampa en runda i eftermiddag. Eller rättare sagt så tänker jag göra det, frågan är väl mer hur sval den kommer att bli. Gårdagen skulle inneburit löpträning för min del men det gick åt skogen. Hade som vanligt virrat ihop saker och glömt att jag skulle ta min hyposensspruta. En "geting" på eftermiddagen sen blir det inget tränat den dagen. Den tog hårt igår och jag var alldeles groggy och fick sova några timmar istället. Så den här "träningsveckan" har inletts utan träning. Eller omformulerat - två "vilodagar". Trist att bara en av dem var planerad. Så idag eller snarare om några timmar blir det cykel. Imorgon det numera traditionsenliga dubbelpasset med styrka och löpning. Sen får jag se hur resten av veckan artar sig. Men cykel fredag, lördag och söndag vore inte dumt. 

Apropå cykeln börjar jag nu bli smått upprörd. Har fortfarande ingen mountainbike av samma orsak som tidigare. Det tycks vara förbannat svårt att skicka ett par bussningar från Danmark till Myresjö. Märkligt då det är ett par metallhylsor det handlar om. Under samma tid som förflutit i det ärendet har jag hunnit beställa och få knivar från både Kina och USA. Man kan undra vart någonstans på jorden Manitou tillverkar sina produkter? Lär få anledning att återkomma i det ärendet. Men frustrationen börjar öka i takt med att premiären på årets Mtb-cup närmar sig. Två veckor dit och jag har inte ens hunnit sitta på en mountainbiken än. 

Eftersom jag är hungrig har jag redan börjat fundera på lunch. Tankarna går åt det onyttiga hållet. Vi får se...

Men svaret på vad man gör med en onsdag tycks bli äta onyttigt och sen cykla. På återseende!

/ J - tvekar inför ambivalensen

10 000 klubben

- Medlemskort kommer?

Medan jag i stilla ro har avverkat ytterligare en dag i min levnads bana så rör sig världen och internet tickar på. När jag startade datorn nu på förmiddagen och öppnade detta lilla hörn av cyberrymden så visade räknaren att 10060 personer varit här och sett sig omkring. Trots att det långt ifrån är huvudsyftet med det här plitandet måste erkännas att det är roligt att några läser. Ni börjar dessutom bli fler som återkommer! Det är faktiskt ännu roligare. Det betyder att det inte var på grund av klumpiga fingrar som fastnade mellan tangenterna och skrev fel adress som besöket gjordes. Annars är det en av de vanligaste förklaringarna när folk hamnar på olämpliga sidor.  

Sen har jag förstått att det går att få  ungefär lika många läsare om dagen om man skriver om mode, accessoarer, nattliv och barhäng i storstan. Och det skadar tydligen inte om man är ung, blond och tjej. Inser med all önskvärd tydlighet att jag har alla odds mot mig när det gäller de aspekterna. Lättklätt eller nakenbilder brukar också dra publik har jag noterat. Tror att det vore en ännu sämre idé. Möjligen kan det även fortsättningsvis dyka upp bilder på människor i tämligen åtsittande lycra emellanåt poserandes med en snygg tvåhjuling på den här sidan. Och om man gillar "porr" så rekommenderas däremot varmt den här sidan! Där finns så mycket vackra bilder och cyklar så man blir alldeles till sig. Om man nu råkar gilla dylika ting vill säga!

Och när jag nu ändå tänker på cyklar så kan berättas att senare under dagen ska jag agera bollplank igen åt ytterligare blivande cykelentusiast. I det här fallet lätt skadad långdistanslöpare som behöver komplementträning. Om man gillar hästar, skog och distansträning och har tillgång till stigar, grus- och skogsbilvägar runt knuten så känns valet av cykeltyp inte så svårt. En mountainbike förstås! Och en sådär lite lagom hoj att växa på, att ha roligt med. Ni vet...sådär som det börjar. Sen är det nästan alltid klippt. Känner ytterst få som först börjat cykla och sen slutat. 

Nu har jag alltid cyklat i olika former. Men mina första mountainbikes började användas någon gång i början av nittiotalet. Några märken har hunnit passera som Diamond Back, Crescent, Cannondale och nu Cube. Åren går, tänk att man cyklat mtb i över tjugo år. Kanske värt ett litet jubileum det också. Ska nog skåla för det - i Kiviks färskpressade äppelmust, årets skörd, det är banne mig bland det godaste man kan dricka. Som att ta en klunk av den sommar och vår som aldrig verkar vilja komma. 

När nu dryck är på tal så ska jag även ta mig en "geting" idag. Tyvärr inte den som värmer gott utan en jäkla spruta. Det betyder att jag troligen inte kan delta i den löpträning jag hade tänkt ikväll. Har vid något tillfälle ansträngt mig efter en sådan spruta och det höll på att sluta illa. Då bar jag in ett och ett halvt ton pellets i kyla. Hjärtan fick för sig dumheter då. Finns kanske en anledning till att hårda fysiska aktiviteter avrådes efteråt. Sprutan motsvarar ungefär tjugofem getingstick i giftmängd. Får nog tänka om vad gäller träning idag.

/ J - "J" som i Jubilar

Varför är det så ont om Q(ube)?

- Snart alla hästar hos veterinären

Ännu en Cube på service. Besynnerligt vad livet kan bli komplicerat när man inte längre minns något. Det gäller såväl livet som träningslivet. Men det ger mer spänning åt tillvaron. Hade racern inlämnat förra hösten för koll av mitt vevparti som börjat skorra sådär som de gör när det är lite glapp på grund av slitage. Har för all del aldrig bytt och förra året blev det rätt många mil. Salt, svett och grusigt vatten har nog bidragit det med. Det märkliga i historien är att när jag tittade in på Växjö cykelservice igår så var Marcus helt säker på att jag bytte vevlager sist cykeln var på service. Och jag är rätt säker, men dock inte helt, på att det inte gick då det satt för hårt och att det behövdes muskler från två mekaniker för att lösa det hela men att en var på semester. 

Växjö Cykelservice - så bra att flera andra handlare

hänvisar till dem när problem uppstår

Jag bad dem i vilket fall kolla om hur det förhåller sig. Kan för mitt liv inte minnas. Man borde åtminstone komma ihåg om man betalt för det hela kan man tycka. Som sagt det förenklar inte livet att vara förvirrad. 

Streamern på väg in på översyn, trots allt 

Nu kan det konstateras att hästkrafterna börjar tryta. Snart inga ystra fålar alls i stallet utan det gapar tomt. Man saknar visst kreaturen innan båset är tomt. Så det så. 

Det var väl inte riktigt rätt tillfälle på året att komma på att jag glömt serva eländet. Det visade sig att fler har samma idé, något med våren. Trots att temperaturen behagar vara sådär 25 grader mindre än vid samma tid förra året. Årets säsong börjar bistert. En munter skylt på dörren upplyser om att kötiden för service är ca en och en halv vecka. 

Överfullt väntrum, fler har samma idé som jag

Senaste rapporten i den nu tämligen långa följetongen om "Cuben som ville bli cykel" är en mailkonversation som går ut på att den saknade bulten från "Biketoyz" har anlänt till Myresjö men att det tyvärr inte hjälper så mycket när Manitou inte behagat få iväg de bussningar i rätt dimension som saknas för att kunna hamra ihop en hel cykel. Så i det fallet kan våren gärna få dröja lite. Det kanske går att få ihop det bakre dämparlänkaget med eltejp?

Stiliserad bild av donatorn

Så nu saknas både Mtb och racer. Återstår trotjänaren Crescent Ehwaz som för övrigt närmar sig 19000km på mätaren vilket får anses mycket då hon inte används för t ex distansträning utan bara transport och lite vinterträning. 

Epilog: Nyckeldramat har fått sin upplösning. Igår väntade en fin liten räkning på mig när jag kom. Den låg där på hallmattan innanför dörren och såg gulligt charmig ut. 688 riksdaler slutade kalaset på, lika välkommet som en varböld i röven på en cykelsemester. Bra timlön för de inblandade utom mig. Tror det tog ett par tre minuter för vaktmästare att säg "Hej", "Hejdå" samt sticka nyckeln i låset. För all del var han tvungen att ta sig till Norr, men så stort är inte Växjö. Dyr cykeltur som någon konstaterade på Facebook.

/ J - herde utan hjord

Cuben som ville bli cykel

- Rambrott, del 3

Dags för ytterligare ett kapitel i följetongen om Cuben som ville bli cykel. Det har dröjt lite sen sist och det är enbart mitt fel. I vintertider och flyttstök känns soliga barrdoftande skogsstigar avlägsna och utövar inte sin sedvanliga lockelse. Jag vet att man kan cykla i alla väder men de närmare tjugo grader som moder natur drämde till med häromdagen förtog raskt alla sådana lustar. Därför har cykelfixande kommit lite i skymundan och den stackars immigranten har fått sitta i karantän i en låda några månader. Men nu var det dags, tredje gången gillt - i försöken att förflytta mig och mitt halvdöda kadaver till cykel till Myresjö och Häggs.

Cube AMS CC XT ltd

Backar vi bandet lite så började allt som vanligt med ett logistikpussel med femhundra bitar. Har man inte körkort och bil så får man förlita sig på goda vänner och familj. Efter att ha lyckats få loss några alternativa tider från såväl mig själv som firma "Nilssons budservice", där man för all del får framföra fordonet själv, så ringdes det till Häggs. En som vanligt mycket glad och trevlig Sivert svarade varpå vi diskuterade standarder för vev- och styrlager och lite annat som kan tänkas ha ändrats på några år.  Den spännande frågan var nämligen hur mycket av mina ordinarie delar som passar på den nya ramen och hur mycket som måste beställas. Det mesta verkade vara klart och möte planerades. På fredag skulle en grandios make-over äga rum. Den vita svanen skulle bli svart.

Förberedd för den sista färden

Nu ringde det lite varningsklockor i bakhuvudet och jag var en aning beredd på att allt inte skulle gå riktigt så smidigt som det först verkade. Ser allt för enkelt ut brukar det lura lite komplikationer bakom hörnet. Det visade sig senare vara ett helt korrekt antagande.

Utan att vara alltför insatt i detaljer så vet jag att det är en jäkla soppa med standarder idag på gängor och lager. Så jag var mentalt förberedd på att vevlagret skulle vara för brett eller inte passa vevarna, att bromsarna inte skulle gå att montera eller något åt det hållet. 

Resan längs gråslasktrista riksvägar som dolde halktendenser mot höglandets böljande skogar gick smidigt och bra. Lite trafik och ingen cykel tappad bakom en vagn. 

Barndomsland för en liten kub

Det är ändå med visst vemod man lämnar sin vita springare som stått i stallet halva vintern och längtat ut. Och nej, jag personifierar inte alls döda ting.

Cirkeln är snart sluten, tillbaks igen...

Väl framme förspilldes ingen tid utan Sivert skred raskt till verket, upp med patienten på operationsbordet och fram med skalpellen eller i det här fallet kanske insexnyckeln. 

Patient på operationsbordet

Under tiden kunde jag inte hålla min nyfikenhet i schack. Där i sin lilla kokongkartong väntade min nya ram. Och jäklar vad snygg den var! Har sett bilder på nätet men visste inte riktigt om det var exakt densamma jag fått. Och den kändes väldigt lätt. Har ingen koll på exakta vikter och det var innan den förses med en rejäl klump metall i form av en dämpare. 

Cube AMS 110 - Jodå, snygg i verkligheten också!

Och typsnittet tror jag att jag gillar...

Tyvärr dröjde det inte länge innan vår ärade cykelmekaniker stötte på patrull. De lagerfunderaringar vi haft han aldrig bli aktuella. Istället gjordes det stopp vid station bakdämpare. Det visade sig att bredden på länkaget vid infästningen till dämparen inte var desamma mellan de två rammodellerna. Kan ha att göra med att min äldre AMS CC hade 100mm slag och den här varianten har 110mm eller med att de ändrat svingen på något annat vis. Den ser lite annorlunda ut idag noterade jag i förbifarten.

Ajdå...

Det är då det är guld värt att ha att göra med en bra, skicklig och framför allt klurig yrkesman. Efter en stunds funderande på kammaren och lite samspråk så kom vi fram till att det troligen behövdes beställas nya bussningar. När jag var på väg att lämna butiken kom dock Sivert fram till en snilledrag. Han rusade ut i butiken, fick tag i ett offer och kom snart tillbaks med en skalp. En styck dämpare med vidhängande bussningar av aktuell årsmodell. 

Det såg ut att lösa sig ändå! Men ack så man kan bedra sig. Så lätt ska det ju inte vara. Den variant av mtb jag hade är en liten specialare då Cube hade (kanske har?) för vana att göra mässmodeller som är någon slags mellanårsmodeller med specialspecifikation. I det här fallet innebär det att modellen med det grandiosa namnet Cube AMS CC ltd XT, är komplett XT-kittad, har en vit rebadämpare samt manitoudämpare bak.

Och det var kruxet, nu använder Cube Fox-dämpare i akterkastellet och de har naturligtvis inte exakt samma mått på infästningen som Manitou. Tillbaks till ruta noll.

The Cube Saga will continue...

Får vänta några veckor till men det kan det vara värt. Ser med spänning fram emot slutresultatet.


/ J - konstaterar att hur man än vänder sig har man dämparen bak!