Kapitel 8

Klicka här så hittar du den aktuella texten!

Cykligare har flyttat till Svenska Cycling Plus Bloggsektion!

Välkommen!

3XCykel

- Inledningen på en cykelintensiv period

Rubriken kunde ha varit "Cuben som ville bli cykel, rambrott del 4 - slutkapitlet" men som ni hör är det en för lång titel om än tämligen beskrivande. 

Plötsligt i Myresjö

I torsdags var det äntligen dags att efter sju sorger och åtta bedrövelser åka och kvittera ut min nygamla mountainbike hos Häggs. Symboliskt nog var det strålande vårväder den här torsdagen den 2a maj i nådens år 2013 när kosan styrdes norrut mot Myresjö. Bil hade rekvirerats från god vän och annan vän placerats i passagerarsätet, i det här fallet någon som gjorde det lagligt för mig att köra då jag trots allt inte har körkort.

Min gamla Cube med det krångliga namnet "AMS CC XT ltd ed" hade nu blivit en "AMS 110" och stod där i butiken i gott sällskap av andra mer eller mindre avlägsna släktingar redo för nya äventyr.

Cykel i gott sällskap vid dagens andra cykelbutiksbesök

Något som slog mig var att den blev rätt snygg. Trodde tidigare att dämparen, som är en speciallackad Reba som egentligen inte fanns i den färgen det året, skulle kännas fel men vit dämpare med svart text fungerar väl tillsammans med svart ram med vit logga. Detaljerna på bakdämparen i blått och rött gick dessutom igen i små detaljer på ramen som de rödanodiserade länkageskruvarna och växelörat. Allt som allt blev slutresultatet estetiskt tilltalande. 

Sällsynt bra färgmatchning

Några saker som däremot inte bidrar till skönhetspris är ett par detaljlösningar på cykeln ifråga. En är fästet till den bakre bromsslangen som gör att den går i en ful båge från på sin färd akterut. En annan är den för XC helt överdimensionerade bakbromsskivan. Men inget av det är något som påverkar funktionen så det får helt enkelt vara. Vad jag nu har är dock en helt unik cykel vad beträffar kombination av ram och utrustning. En AMS 110 helt XT-kittad med Reba-gaffel. Det som skulle bli utbyte av enbart ram visade sig till slut även innebära nytt: styrlager, vevlager, växelöra, bromsslangar och ny skiva bak. Det har gått några år och riktigt alla delar var inte kompatibla längre.

Mindre elegant slanglösning

Efter att papper var skrivna och en kort genomgång över vad som gjorts var klar så bar det av hemåt. Nu har jag snart alla hästar på plats i stallet igen. Men å andra sidan vore det inte så dumt med lite utökning, ett föl eller två kunde vara på sin plats. En ny racer vore inte dumt, en tempohoj skulle inte göra ont, vore kul med en odämpad mtb eller kanske cross. Funderar apropå det att renovera upp min gamla mtb till någon form av kortpendelhoj kanske i singelspeedutförande. Återstår att se hur det blir med det. Under tiden får jag nöja mig med att montera nya bromsklossar på pendlaren. Noterade i förbifarten häromdagen att bromsarna slutat fungera även efter det att jag vridit på snabbspänne, smort fäste, gjort en okulär besiktning samt svurit lite. Vid närmare granskning visade det sig att jag fått tag i någon variant av V-bromskloss med kort monteringspinne vilket gör att efter lite slitage så bottnar bromsarna på så vis att själva vajerfästet och höljet möter bromsarmen och hindrar all funktion. Intressant fenomen som jag aldrig varit med om tidigare. 

Utflykten till Myresjö var den tredje cykelrelaterade händelsen denna cykelintensiva torsdag. Tidigare på eftermiddagen hade jag fått äran att göra min vän H sällskap när han hämtade sin nyinköpta pendlarhoj hos sin namne Håkan på Bike Bros. För att inte komplicera transporten ned till stan i onödan fick jag mig en provkörning på några kilometer. Tror efter det att det blir en utmärkt pendlare. Möjligen lite för upprätt sittställning för min smak men tror det passar H utmärkt. De hydrauliska skivbromsarna tar mjukt och fint och är definitivt ett plus inför kommande vinterpendling och med servicebehov i åtanke. Jämför man sen springaren med det gamla ök den ersätter så blir kontrasten slående. Don efter person!

Dagens första cykelbutiksbesök

Snart leveransklar

Dagens första cykelrelaterade händelsen var ett lunchmöte där kommande riktlinjer inför ett pressutspel i samarbete mellan kommun, polis, Länsförsäkringar, team Rynkeby och naturligtvis Lammhultcyklisterna drogs upp. Jag var där i egenskap av medlem i LCs landvägskommité motion och C som styrelseledamot. Lunchen var förutom rätt god också mycket givande. Ber att få återkomma i frågan när det finns mer att förtälja.  

/ J - nästan bara C i huvudet

10 minuter tog det...

...innan jag vurpade!

Tänkte förtälja något om hur den skadade armbågen som jag berättade om igår uppkom. Min nygamla mountainbike var äntligen återbördad till husse och det var dags att pröva skogsstigar för första gången på länge. Jag hade först tänkt att ta en runda på torsdagskvällen för att testa lite inställningar och dylikt men det hann bli rätt sent innan jag var hemma och dagen hade varit lång och intensiv och tagit sin tribut. Jag var för trött helt enkelt. 

Men nu var det dags. Strålande vårväder och torra stigar. Runt hörnet finns en liten skogsdunge som ibland går under det grandiosa namnet "Fagrabäcksskogen". Där finns en rolig och rätt enkel mtb-slinga som är utmärkt för testkörningar. Tanken var att känna lite på däcks- och dämpartryck samt avvägning mellan fram- och bakdämpare. Den här ramen har längre slaglängd bak än den förra så jag förväntade mig något annorlunda uppträdande. 

Cube AMS 110, döpt till "Black Beauty II"

Det första jag noterade var att växlar och bromsar fungerade närmast klanderfritt. Inte alltid det gör det när man donat med hojen. Den nya 180 mm skivan bak som ersatt den gamla 160 mm är dock grotesk! Den ser ut som en MC- eller downhillbroms och väger troligtvis därefter. Nu är vikten inget större problem då cykeln ändå är ett bojsänke. Det som retade mig var dock att den vibrerar och tjöt rätt rejält när man bromsar "mellanhårt". Ska pröva att gå över den med lite bromsrengöringsvätska. Förhoppningsvis hjälper det om det bara kommit lite fett eller olja på skivan. Annars vete fan.

Bromsskiva från en MC månne?

Efter något varv på asfalt runt kvarteret så var det tekniska färdigkollat och jag satsade på skogsdungen. In bland träd över stock och sten for jag. Körde ett halvt varv på slingan och vände sedan för att köra "rätt" håll, det vill säga medsols. Satsade inte direkt utan tog det lugnt. Tanken var att köra stilla i ett par timmar och öva teknik. Det var trots allt årets första mountainbiketur. Den varade exakt tio minuter innan olyckan var framme.

Jag kom till stigens enda hinder, ett miniatyrdrop kanske 30 eller möjligen 40 cm högt. Vanligtvis kan man köra över det tämligen odramatiskt. Idag tog jag det lugnt, för lugnt skulle det visa sig. Dämparen var rätt mjuk fram och neg ordentligt. Det i kombination med min ringrostighet på mtb och den nya bakdelen på cykeln som gav mig en rejäl åsnekick skickade mig över styret. Det gick inte särskilt fort men i backen for jag och det hårt. Lyckades placera min armbåge på en spetsig sten och cykeln hamnade på fel sida, växelsidan, när den landade.

Gjorde som alla normalt funtade cyklister for upp på benen och kontrollerade cykeln. Inga synliga jätterepor på nya ramen och hjulen verkade raka, puh, skönt! Hoppade upp på sadeln och hann inte många meter innan jag hörde ett karakterisitiskt skrapande. Av från cykeln och började undersöka, lät lite som en vajer gick emot ekrarna. Såg då tyvärr att växelföraren försökte vara social med ekrarna i bakhjulet och förstod att växelörat fått sig en rejäl smäll. Svor en ramsa som inte lämpar sig för skrift och tog ett stadigt tag med händerna och försökte bända tillbaks den igen. Något som verkade ha lyckats för vad jag kunde avgöra senare så verkar växlarna fungera tämligen distinkt. Skall nog ta den till cykeldoktor för snabbkonsultation i vilket fall som helst.

Ett misslyckat försök att skaffa vassare armbågar?

Det var då jag upptäckte att allt inte stod riktigt rätt till. När jag tittade ned såg jag en stor droppe blod på min svarta sko. Och en till på marken. Det smärtade lite i armbågen och det droppade blod. Skit också. Det var inte vad jag tänkt mig. Begav mig till det närbelägna hemmet för att få tillgång till verktyg och mitt extra växelöra om det skulle behöva bytas. Tänkte passa på att tvätta såret också men tittade mest på det i badrumsspegeln, tog en bild med mobilen och tänkte att det ser lite "köttigt" ut men det får klara sig till senare.

Det blödde en del men inte så farligt och det stelnade rätt fort i fartvinden. Trampade till närbelägna Fyllerydsskogen och körde drygt en timma där. Återbesökte några favoritstigar och tog ett varv på Växjö stigcyklisters projekt "El Plomo", en kortare runda på någon kilometer med lite hopp, doserade kurvor och dylika muntrationer. Det bultade i armen och molvärkte i bakgrunden men inte värre än att det gick trampa på. Kände i låren att styrketräningen från i torsdagsmorse satt i så någon kraft att tala om fanns inte att tillgå. Men vad gjorde det när solen sken och det luktade barrmatta och cykeln verkade fungera.

I Fyllerydsskogen blodvite till trots

Efter en och en halv timma tyckte jag det fick vara nog med teknikträning för dagen särskilt då det vankades långdistans på lördagsträningen och den var tänkt att gå i Vätternfart om planerna höll. Jag hade även tänkt att för första gången i år deltaga i söndagens mtb-träning. Så jag begav mig den korta vägen hem. Det är bra med skog runt knuten när man bor i stan.

Tycker mycket om doften i torr skog

Väl hemma klämde jag in både mig och cykeln i badrummet då jag inte orkade gå igenom den omfattande fastlåsningproceduren i källaren. Det var då det hände. Jag lyfte armen av någon anledning och det sa "splatch" och halva väggen bredvid toaletten var nedsprejad med blod och annat kul. Såg ut som någon obehaglig scen från CSI. Svor lite åt det också liksom åt växeln tidigare och försökte få tag i något att torka av väggen med. När jag sträckte mig efter rengöringsmedel droppade det stadigt äckelsaker  över hela golvet. Till slut såg badrummet och halva min lägenhet ut som ett mindre slakthus efter min jakt på mer trasor och hushållspapper. 

Fick till slut bort allt kladd och förpassade mig in i duschen. Efteråt tejpade jag över såret med vad jag hade, micropore. Tog dock inte lång tid innan det blödde igenom. Det tog flera timmar innan det slutade! Hann på den tiden att  fläcka ned ett par byxor, en tröja, en filt och någon kudde. Blev till slut förbannad och satte en fyrdubbel bit hushållspapper över såret och tejpade fast eländet med eltejp. Funkade väl sådär. 

Jag lyckades sent omsider somna men det bar sig inte bättre än att såret sprack även under natten med otrevligt resultat. Hann inte göra så mycket åt det på morgonkvisten då träningen med Lammhultcyklisterna hägrade och hur det gick har jag redan berättat.

/ J - försöker armbåga sig fram i livet

Cuben som ville bli cykel

- Rambrott, del 3

Dags för ytterligare ett kapitel i följetongen om Cuben som ville bli cykel. Det har dröjt lite sen sist och det är enbart mitt fel. I vintertider och flyttstök känns soliga barrdoftande skogsstigar avlägsna och utövar inte sin sedvanliga lockelse. Jag vet att man kan cykla i alla väder men de närmare tjugo grader som moder natur drämde till med häromdagen förtog raskt alla sådana lustar. Därför har cykelfixande kommit lite i skymundan och den stackars immigranten har fått sitta i karantän i en låda några månader. Men nu var det dags, tredje gången gillt - i försöken att förflytta mig och mitt halvdöda kadaver till cykel till Myresjö och Häggs.

Cube AMS CC XT ltd

Backar vi bandet lite så började allt som vanligt med ett logistikpussel med femhundra bitar. Har man inte körkort och bil så får man förlita sig på goda vänner och familj. Efter att ha lyckats få loss några alternativa tider från såväl mig själv som firma "Nilssons budservice", där man för all del får framföra fordonet själv, så ringdes det till Häggs. En som vanligt mycket glad och trevlig Sivert svarade varpå vi diskuterade standarder för vev- och styrlager och lite annat som kan tänkas ha ändrats på några år.  Den spännande frågan var nämligen hur mycket av mina ordinarie delar som passar på den nya ramen och hur mycket som måste beställas. Det mesta verkade vara klart och möte planerades. På fredag skulle en grandios make-over äga rum. Den vita svanen skulle bli svart.

Förberedd för den sista färden

Nu ringde det lite varningsklockor i bakhuvudet och jag var en aning beredd på att allt inte skulle gå riktigt så smidigt som det först verkade. Ser allt för enkelt ut brukar det lura lite komplikationer bakom hörnet. Det visade sig senare vara ett helt korrekt antagande.

Utan att vara alltför insatt i detaljer så vet jag att det är en jäkla soppa med standarder idag på gängor och lager. Så jag var mentalt förberedd på att vevlagret skulle vara för brett eller inte passa vevarna, att bromsarna inte skulle gå att montera eller något åt det hållet. 

Resan längs gråslasktrista riksvägar som dolde halktendenser mot höglandets böljande skogar gick smidigt och bra. Lite trafik och ingen cykel tappad bakom en vagn. 

Barndomsland för en liten kub

Det är ändå med visst vemod man lämnar sin vita springare som stått i stallet halva vintern och längtat ut. Och nej, jag personifierar inte alls döda ting.

Cirkeln är snart sluten, tillbaks igen...

Väl framme förspilldes ingen tid utan Sivert skred raskt till verket, upp med patienten på operationsbordet och fram med skalpellen eller i det här fallet kanske insexnyckeln. 

Patient på operationsbordet

Under tiden kunde jag inte hålla min nyfikenhet i schack. Där i sin lilla kokongkartong väntade min nya ram. Och jäklar vad snygg den var! Har sett bilder på nätet men visste inte riktigt om det var exakt densamma jag fått. Och den kändes väldigt lätt. Har ingen koll på exakta vikter och det var innan den förses med en rejäl klump metall i form av en dämpare. 

Cube AMS 110 - Jodå, snygg i verkligheten också!

Och typsnittet tror jag att jag gillar...

Tyvärr dröjde det inte länge innan vår ärade cykelmekaniker stötte på patrull. De lagerfunderaringar vi haft han aldrig bli aktuella. Istället gjordes det stopp vid station bakdämpare. Det visade sig att bredden på länkaget vid infästningen till dämparen inte var desamma mellan de två rammodellerna. Kan ha att göra med att min äldre AMS CC hade 100mm slag och den här varianten har 110mm eller med att de ändrat svingen på något annat vis. Den ser lite annorlunda ut idag noterade jag i förbifarten.

Ajdå...

Det är då det är guld värt att ha att göra med en bra, skicklig och framför allt klurig yrkesman. Efter en stunds funderande på kammaren och lite samspråk så kom vi fram till att det troligen behövdes beställas nya bussningar. När jag var på väg att lämna butiken kom dock Sivert fram till en snilledrag. Han rusade ut i butiken, fick tag i ett offer och kom snart tillbaks med en skalp. En styck dämpare med vidhängande bussningar av aktuell årsmodell. 

Det såg ut att lösa sig ändå! Men ack så man kan bedra sig. Så lätt ska det ju inte vara. Den variant av mtb jag hade är en liten specialare då Cube hade (kanske har?) för vana att göra mässmodeller som är någon slags mellanårsmodeller med specialspecifikation. I det här fallet innebär det att modellen med det grandiosa namnet Cube AMS CC ltd XT, är komplett XT-kittad, har en vit rebadämpare samt manitoudämpare bak.

Och det var kruxet, nu använder Cube Fox-dämpare i akterkastellet och de har naturligtvis inte exakt samma mått på infästningen som Manitou. Tillbaks till ruta noll.

The Cube Saga will continue...

Får vänta några veckor till men det kan det vara värt. Ser med spänning fram emot slutresultatet.


/ J - konstaterar att hur man än vänder sig har man dämparen bak!