Vårtrimmad cykel

Det är förunderligt vad lite service av en cykel kan förhöja cykelglädjen. Pendlarcykeln var i stort behov av omsorg vilket resulterade i ny drivlina. Skinande ren kassett, fräsch storklinga och ny kedja. Nu växlar hon fint igen och spinner som en katt. Inte den där grusigt slitna känslan för varje tramptag. På slutet var det så illa att det kändes som glapp i vevpartiet på grund av en illa sliten kedja.

Ny drivlina - nu gäller det bara att trimma motorn också

På köpet blev det gamla skrället snabbare. Den tidigare 48-klingan fick ge plats åt en 50-taggare och bak sitter det åter en landsvägskassett. Eftersom jag hade en enklare Mtb-kassett liggande när jag behövde byta sist så prövade jag den kombinationen ett tag. Dessutom var jag tvungen att testa obstinat som jag är eftersom det påstods att Tiagrabakväxeln inte kunde svälja det aktuella antalet kuggar vilket jag inte trodde på efter en okulärbesiktning. Jag hade rätt.  

Synd att lacken totalt krackelerat och att cykeln därmed ser konstant skitig ut hur man än fejar, putsar och gnor. Det får väl bli en ny cykel vad det lider men jag har ändå hunnit fästa mig vid Crescenten efter alla mil tillsammans.

Det här skrev jag några timmar innan praktvurpan på racern var ett faktum. Den lacken börjar nu dessvärre se lika jävlig ut efter alla smällar. 

/ J - i servicetagen

Mitt stall del 3

- Pendlarhärken

Det har blivit dags att presentera trotjänaren i sällskapet. Pendlarök/cykelsemestercykel och allmän reservtränings/grusvägsracer är en Crescent Ehwaz där inte mycket är original efter alla dessa år. Det tycks vara ett återkommande tema för mina cyklar märker jag. Att kalla cykeln för ök är inte helt långsökt då namnet "Ehwaz" är en omskrivning av en fornnordisk runa som betyder "häst". 

Cykeln blev tidigt en testrigg för att göra den mer personlig och framförallt snabbare och mer lättcyklad. Utbudet av snabba hybrider/pendlare var inte alls lika stort då cykeln köptes och skivbromsar var inte ens påtänkt för vanliga cyklar i rimliga prisklasser. Ehwaz var Crescents näst finaste modell i hybridsortimentet.

Crescent Ehwaz, årsmodellen innan nedgradering och enligt uppgift den sista ramen tillverkad i Varberg

Styrstammen var från början en synnerligen trist ställbar historia och byttes omgående ut mot en längre och för övrigt snyggare Azonic som lånades från en gammal GT Avalanche. Den styvade upp den klena framdelen något och eftersom den är längre än originalet blev sittställningen racigare. För att förstärka den känslan är den vänd upp och ned och därmed lägre än den varit annars. Även sadelstolpen byttes efter ett tag. Originalet var en fjädrad variant som jag i och för sig ersatte redan vid inköpstillfället med en fast dito. Men för att få snyggare linjer och bättre sittställning fick en Cannondale M900 låna ut en Ritchey Competition-stolpe istället. Såväl stolpe som styrstam är polerade vilket för övrigt matchar gaffeln på cykeln bättre än de svarta originalen.

Utseendet kan i och för sig kvitta då all klarlack på ramen ändå krackelerat nuförtiden vilket gör att cykeln ser ut att lida av fläcktyfus. Enligt min lokala cykelhandlare är det ett vanligt Crescentproblem.

Lååång Azonic styrstam lånad från en gammal Mountainbike

För att öka antalet greppmöjligheter såväl vid cykelsemestrande som vid tränande monterades tidsenligt ett par barends. De sitter fortfarande kvar och är troligen de längsta som gjorts. Ett par Cannondale XYZ, den långa versionen från -94. De lindas med racerstyrlinda för att få ett mjukare skönare grepp och för att inte bli lika kalla på vintern. Naken metall är inte skönt att greppa i minusgrader. De är långa nog för att sittställningen skall bli närmast tempolik när de greppas i änden. För att komplettera greppet sitter ett par tämligen feta Grip-ons från "PRO" som handtag.

Bar-ends från Cannondale Coda, XYZ

Sadeln är från Selle Italia och är en SLR XP som införskaffades efter det att den förra sadeln från PRO helt sonika gått av på mitten.

Favoritsadel Selle Italia SLR XP

Hjulen är ett kapitel för sig då jag har ett par tre uppsättningar framhjul men endast ett bakhjul efter ett par haverier. Fram sitter ett tämligen enkelt racerhjul från Shimano i form av ett 16 ekrat W RS-10. Bak där påfrestningarna är större sitter nu ett handbyggt hjul från  tyska Actionsports med XT Mtb-nav, 32 DT-ekrar och Mavics A719 fälg som är en av de kraftigaste landsvägsfälgar som finns. Det går inte att sätta på vilka landsvägshjul som helst på den här cykeln då bakgaffeln håller Mtb-standard med 135 mm innermått och hamnar därmed inom kategorin "Touring"-hjul. Originalet var faktiskt 36 ekrat hjul byggt kring ett Deorenav med Mavic CXP22-fälg vilket borde varit oförstörbart men inte var det visade det sig. Inte ens när jag lät bygga ett nytt med CXP33 höll det.

Bakhjul byggt för att vara nästintill bombsäkert. Ett recept som tidigare dessvärre inte hjälpt ändå

Bromsarna var en av de saker som snålats in på för att få ned priset på Ehwazen. De är nu bytta och eftersom cykeln införskaffades innan skivbromsarnas riktiga intåg så sitter ett par Deore V-bromsar fram och XT-bak. Crescent blickade dock framåt vilket märks på att ramen är försedd med skivbromsfästen bak. Sen kan tilläggas att gaffeln ologiskt saknar sådana fästen.

Den är även försedd med några av de sämsta vajerdragningarna jag sett på en ram. Som exempel kan växelvajern bak tjäna. Som synes på bilden nedan går emot bromsfästet vilket nöter på den! Cykeln är även försedd med fästen för både "Top-Pull" och "Down-Pull" för främre växelförare vilket gör att ramen kryllar av lödda fästen.

Vad det inte snålades in på var styrlagret som faktiskt är från Cane Creek. Sen kanske som kuriosa kan påpekas att den här modellen nog var den sista som byggdes i Sverige. Året efter var "Ehwaz" mycket enklare specad men behöll namnet*. Ett inte helt ovanligt förfarande bland cykeltillverkare.

Shimano XT V-bromsar . De tillhör generationen efter de fruktade 

parallellogrambromsarna som kunde väcka döda till liv med sina tjut

Cykeln är även omdrevad och fram sitter den udda kombinationen av en storkaka med endast 48 tänder och en liten 44:a. Den ovanliga lösningen kom sig av att jag önskade tätare steg i hastigheter mellan 25 och 34 km/h vilket är intervallet där den här cykeln oftast befinner sig. Det teorin är dock omkullkastad nu när det sitter en Mtb-kassett bak istället för som tidigare en landsvägsdito så mina omsorgsfulla uträkningar via Sheldon Browns växelkalkylator är körda och numera obsoleta. Troligen överlappar för många växlar i den här konfigurationen men det fungerar trots allt.

Tiagra vevparti med 175mm vevar. Omdrevad med drev från T/A 

Växelkombinationen bevisar för övrigt även att Tiagra landsvägsväxel visst klarar upp till 32 tänder bak utan att haverera. Något som jag ibland hört diskuteras på olika forum. Men det underlättas nog av den mindre storklingan fram. Ursprungligen satt det en 50 eller möjligen 52:a monterad där. Mitt minne sviker mig på den punkten.

Mtb-kassett i kombination medTiagra växelförare fungerar visst

Pedalerna är ett par kombi-pedaler för att passa cykelns breda användningsområde.

Däcken är för närvarande standardbetonade 32 mm Continental Contact med skyddsväv i kevlar. Allt för hållbarhet på stadens gator och torg. Glassplitter är inte pendlarens bästa vän. Cykeln har annars körts på allt från racerdäck till crossdäck.

/ J - aluminiumhästägare

* Nedgraderingen lär ha varit ett resultat av av Cycle Europes sammanslagning av modellprogrammen mellan Bianchi och Crescent. Inga modeller som kostade över 10 000 fick heta "Crescent" ett tag. 

När man vilar fejar man

- Även om alla hästar inte är i stallet så är de i alla fall blanka

Tänk på vilodagen så att du helgar den. Min vilodag var fredag. Den tänkte jag mycket på. En oerhört bra dag på många vis och den avslutades i Aneboda med en fantastiskt god vinbärskaka.

Innan dess hade det hunnits med mångahanda ting. Bland annat så passade jag på att besiktiga stallet när det ändå inte skulle trampas något. Allmän rengöring, lite olja och fett här och var sen cyklar i toppform. 

Rengöring är nödvändigt och bra men nervöst. Det är under dammet det kan lura fasor. Som repor, sprickor, lösa ekrar och trasigheter. Det gjorde det inte den här gången. Allt helt och fungerande. Möjligen är bakhjulet på racern aldrig så lite skevt. Men det är ägaren också så det kanske kan jämna ut sig. 

Ren men inte renrasig racer

Lack lika blank som en persika i en lovikavante

Funderar på en sak - på Cykelvasan är inte tempobågar

tillåtna. Men ingen sade något om hur långa barends får vara...

Hann även rykta en ponny i stallet. 

Eftersom det regnade på lördagens pass är en cykel redan skitig. Under söndagen blir det en till. Sen rengöring. Sålunda snurrar hjulen. 

/ J - purifikator

Varför är det så ont om Q(ube)?

- Snart alla hästar hos veterinären

Ännu en Cube på service. Besynnerligt vad livet kan bli komplicerat när man inte längre minns något. Det gäller såväl livet som träningslivet. Men det ger mer spänning åt tillvaron. Hade racern inlämnat förra hösten för koll av mitt vevparti som börjat skorra sådär som de gör när det är lite glapp på grund av slitage. Har för all del aldrig bytt och förra året blev det rätt många mil. Salt, svett och grusigt vatten har nog bidragit det med. Det märkliga i historien är att när jag tittade in på Växjö cykelservice igår så var Marcus helt säker på att jag bytte vevlager sist cykeln var på service. Och jag är rätt säker, men dock inte helt, på att det inte gick då det satt för hårt och att det behövdes muskler från två mekaniker för att lösa det hela men att en var på semester. 

Växjö Cykelservice - så bra att flera andra handlare

hänvisar till dem när problem uppstår

Jag bad dem i vilket fall kolla om hur det förhåller sig. Kan för mitt liv inte minnas. Man borde åtminstone komma ihåg om man betalt för det hela kan man tycka. Som sagt det förenklar inte livet att vara förvirrad. 

Streamern på väg in på översyn, trots allt 

Nu kan det konstateras att hästkrafterna börjar tryta. Snart inga ystra fålar alls i stallet utan det gapar tomt. Man saknar visst kreaturen innan båset är tomt. Så det så. 

Det var väl inte riktigt rätt tillfälle på året att komma på att jag glömt serva eländet. Det visade sig att fler har samma idé, något med våren. Trots att temperaturen behagar vara sådär 25 grader mindre än vid samma tid förra året. Årets säsong börjar bistert. En munter skylt på dörren upplyser om att kötiden för service är ca en och en halv vecka. 

Överfullt väntrum, fler har samma idé som jag

Senaste rapporten i den nu tämligen långa följetongen om "Cuben som ville bli cykel" är en mailkonversation som går ut på att den saknade bulten från "Biketoyz" har anlänt till Myresjö men att det tyvärr inte hjälper så mycket när Manitou inte behagat få iväg de bussningar i rätt dimension som saknas för att kunna hamra ihop en hel cykel. Så i det fallet kan våren gärna få dröja lite. Det kanske går att få ihop det bakre dämparlänkaget med eltejp?

Stiliserad bild av donatorn

Så nu saknas både Mtb och racer. Återstår trotjänaren Crescent Ehwaz som för övrigt närmar sig 19000km på mätaren vilket får anses mycket då hon inte används för t ex distansträning utan bara transport och lite vinterträning. 

Epilog: Nyckeldramat har fått sin upplösning. Igår väntade en fin liten räkning på mig när jag kom. Den låg där på hallmattan innanför dörren och såg gulligt charmig ut. 688 riksdaler slutade kalaset på, lika välkommet som en varböld i röven på en cykelsemester. Bra timlön för de inblandade utom mig. Tror det tog ett par tre minuter för vaktmästare att säg "Hej", "Hejdå" samt sticka nyckeln i låset. För all del var han tvungen att ta sig till Norr, men så stort är inte Växjö. Dyr cykeltur som någon konstaterade på Facebook.

/ J - herde utan hjord