3 dagar 3 cyklar

 - Premiärlejon?

Jag får nog betraktas som rena primadonnan nu när jag bevistat två premiärer på lika många dagar även om jag själv stod som arrangör för begivenheterna. Den osynliga publiken tutar i ljudlösa vuvuzuelor.

I förrgår var det dags att lufta min Mtb för första gången detta nådens år 2014 och igår blev det racerpremiär. Detta efter att ha dragit igång träningen tidigare i veckan på hybriden. Tre cyklar och tre olika typer av cykling. Länge leve våren - en pjäs i flera akter iscensatt av moder natur.  

Hörde under Eurosports Paris-Nice sändning att även Vacchi tagit ut sin cykel för första gången i år nu i veckan så jag är i alla fall i gott sällskap.

Gårdagens eskapader blev dock en dyster historia där jag fick avbryta innan jag riktigt kom igång. Kroppen ville inte och jag höll på att kollapsa efter några få kilometer. Hjärtat rusade, vinrankor av obehag runt bröstkorgen som hotade att kväva mig och sockerdrickskänsla av kallsvett över vaderna som kändes som den rann uppför benen. Mycket obehagligt. Jag avbröt träningen och resan blev tre mil kort.

Helt bakom styret och fick avbryta

Förutsättningarna var annars strålande och jag hann ta en runda förbi Kronoberg och stannade där för att hinna ikapp mig själv och ta en av troligen många bilder från Hissöbron. Jag blev badsugen men insåg att det nog var lite kallt. Ett par minusgrader har det varit på nätterna de sista dagarna.

Årets första men inte sista tur förbi känt fotobjekt

Mountainbikerundan på runt fyra mil var desto bättre. Underbart väder och rätt vallat så bakhalt var det inte. Höll ned farten så att upplevelsen blev angenäm trots usel kondition. Framhjulet förde mig till trakterna av Risinge och Hemmesjö där jag cirklade omkring ett tag.

Perspektiv

En bit vanlig jäkla skog men ack så vacker när solen

strilar mellan stammarna

Jag är tacksam och förbluffad över att vädret beslutat sig att vara samarbetsvilligt nu när jag bestämt mig. Jag har nämligen påbörjat en rejäl resa utför - hoppas jag.

Tänkte nämligen köra lite downhill nedför viktberget. Startade vid toppen av en höjd på 114 kg över havet i lördags när jag vägde mig. Det näst tyngsta jag någonsin vägt. Första målet är att ta mig under ett tiondels ton. Tresiffrigt är inte kul som en vän till mig brukade säga.

Det är många kilon att släpa omkring på en cykel har jag noterat och eftersom jag är rädd om mina hjul tänkte jag strategiskt förlägga lite barlast i skogen här och var framöver.

Och eftersom jag skrev det här blev det plötsligt tämligen officiellt vilket förpliktigar.

/ J - den ofrivillige tungviktaren

Cykeltankar

- Värme, träningsupplägg

Understundom kan cykelrundor bli närmast filosofiska. Men oftast inte. Tankarna går liksom inte fram utan mer runt. Stannar av. Blir korthuggna. Dör ut.

Försökte tänka idag vilket inte alls fungerade. Noterade min omgivning. Vårvärmeskönt. Kunde till och med köra utan handskar. Funderingarna räckte bara fram till styret sen tog de slut och krökte sig ned mot framhjulet och trasslade in sig där. 

Ändock rätt nöjd med det. Var här och nu där och då. Equilibrium. 

Cyklade fortare än en mullvad konstaterade jag när en hög växte till sig på en äng bredvid min färdväg. 

Quiz för Växjöcyklister - vart är den här på cykelturer 

frekvent förekommande platsen belägen?

Kom ändå på en träningsplan där jag trampade, briljant i sin enkelhet. Tre delar:

I För att börja träna behövs muskler, skaffa dem.

II Börja träna

III Fortsätt


Sen måste jag upphöra att vara tung. Det får komma på köpet. Det lär bli en resa.


Inspelat Paris-Nice väntar nu. Inspiration och espresso till det.

/ J - återigen solskenscyklist

För vilken gång i ordningen?

Våren krälar över landet och sätter klorna i landskapet där den kommer åt, biter och rivs. Sol överallt. Naturen tänkte "värme" och jag tänker cykel.

Vårtecknen hopar sig och igår inleddes Paris-Nice. Man kan säga saker om andra tävlingar också men den håller i taktpinnen och räknar in så våren inte kommer i otakt. Det finns inget värre än när naturen är osynkroniserad.

Själv har jag förlagt takten. Ingen rytm alls, vet inte för vilken gång i ordningen jag försöker starta träningståget utan att det ens kommer ur verkstan och upp på rälsen. Försökt att både smyga igång och gasa hårdare till ingen nytta. Konstaterar att årets säsong inte handlar om tider och att köra fort. Mer om överlevnad och att skicka in stödtrupper i den fysiska katastrofområdet. I Paris-Nice vurpades det och även jag har kraschat in in en mental vägg.

Men i förrgår kom jag i alla fall upp i sadeln. Det var ett uppvaknande jag inte behövde. Jag visste redan. Vågen har skvallrat och den går inte att rida på. Obevekligt smög sig medvetenheten om oförmågan på även om jag förberett mig.

En bild som visar ingenting alls utom blått

Jag sniglade fram under en nästan blå himmel med en pacande solstrimma framför hjulet. Årets andra träningstur bjöd på bra omständigheter och tung andhämtning. Körde tre korta varv på en bana jag har. Tid medioker.

Inte så farligt ont under turen i alla fall. Glädjande. Äntligen inlett första av två undersökningar för att utröna orsaker och därmed kunna planera eventuella åtgärder. Intressant att se sin egen arm uppträda som en robot. Det är en annan historia som ska berättas.

Formen har fallit offer för mig själv och omständigheter. Förra året vid den här tiden hade jag cyklat över 1600km. Över hundra mil bara i mars. I år inget. Kontraster.

Men året bjuder på värme och förra året på minusgrader vid samma tidpunkt. Fler kontraster.

Försöker väl igen

och igen

/ J - päronkonturer är i alla fall strömlinjeformade

Om tåg och andra ting

Tur och retur

Ni som följer den här bloggen kanske har noterat att jag inte skrivit något på ett tag. Det har sin enkla förklaring i att jag varit bortrest och det till en plats utan uppkoppling och i princip ingen mobiltäckning. Sådana platser börjar bli alltmer sällsynta i vår hektiska värld.  Den aspekten var ytterst vilsam även om andra delar av vistelsen inte var det. Lärorik tid hursomhelst.

Så här i efterhand funderar jag på om man eller i alla fall jag skall undvika att gagna vissa transportmedel när man känner sig förvirrad, särskilt tycks det gälla tåg.

Egentligen var det rätt enkelt. Jag skulle bara byta tåg vid ett tillfälle samt kliva av några minuter senare vid rätt station där jag skulle bli upplockad för vidare färd. En uppgift som kan visa sig vara svår nog om man är trött. Morgonen var tidig och grå och jag var sömnig. Rätt stolt över att faktiskt ha kommit på rätt tåg slappnade jag av och somnade tämligen omgående efter att ha fipplat med telefonen en stund. Jag vaknade med ett ryck och samma känsla som när man försovit sig. Kikade ut på det förbiilande landskapet och insåg att det var för platt. Jag kan Skånes geografi såpass väl att jag vet att där jag skulle av ser det inte ut sådär. Försynt knackade jag den välklädda mannen bredvid mig på axeln och frågade om vi passerat Hässleholm än. Han skrattade och bekräftade mina farhågor genom att informera om att vi snart var i Lund vilket även en vägskylt utanför fönstret upplyste om. Lundaslätten hade känts vagt bekant. Aj f-n, och jag som hade en tid att passa på annan ort.

Ni som är beresta känner säkert igen Lunds stationsområde, där skulle jag inte vara.

Som tur var är det här civiliserade trakter där det faktiskt finns kollektiva transportmedel och jag hade varit förutseende nog att ladda ned Skånetrafikens app dagen innan. Så en kort språngmarsch, en telefonbiljett och tre minuter senare befann jag mig på ett pågataåg på väg norrut igen. Försent kom jag inte men var tvungen att ordna hämtning för andra gången. De som skulle hämtat mig första gången hade funderat på vart jag tagit vägen.

Tisdag morgon: hackspett i fonden och kretsande glador. Fyra stycken som en fyrklöver av näbbar och klor redo att sänkas i silkeslen mullvadspäls. Tecken på vår och för veckan som följde. Dagarna förflöt och det är inte exakt samma person som återvände som for. Resor kan göra så med en ibland. Såväl geografiska som inre. Vädret beslöt att manifestera detta. Dimman på måndag morgon lättade för att ersättas med strålande sol och vårkänslor till torsdag eftermiddag. På fredag morgon när det var dags för hemfärd regnade det envetet från en jämngrå himmel.

Tiden tillbringades till stor del i ett charmigt före detta orangeri. Huset såg naivistiskt felritat ut med sina sneda gavlar. Som det var ritat endera av ett barn eller av någon som behärskade perspektivlära men beslöt att strunta i det.

"Borgen" med sitt eget formspråk - för att uppnå det är hörnrummen

ytterst spetsiga

Malören på vägen ner var mest en rolig historia och hade nog varit ännu lustigare för egen del om jag inte klantat till det på vägen hem också.

Glad i hågen över att vara på väg hem och lagom förvirrad av alla intryck jag fått så slog jag följe med några andra till tågstationen. Vi pratade och hade det trevligt och klev på tåget som var i tid.

Med god fart, 152 km/h upplyste informationstavlan om, susade vi åstad mot respektive hemdestinationer. Snart var det dags att kliva av för byte tänkte jag och började vänta på "nästa stationsmeddelandet". Det kom inget istället kom en konduktör varpå jag frågade när vi var framme i Höör. "Höör? - Det har vi passerat, det här tåget går till Malmö blev det rappa svaret" F-n, inte igen.

Jag åkte i fel vädersträck. Sällskap är bra och trevligt men de andra bodde i Malmö och Helsingborg och när jag tänker efter så ligger inte Växjö i de trakterna. Därför blev ånyo en språngmarsch uppför och nedför trappor till andra perronger och en kort väntetid på bättre tider och nya tåg.

Den här gången i Eslöv, där skulle jag inte heller vara

Mina meddelanden hem om när jag skulle anlända var inte så mycket mer klargörande de heller. "Är i Växjö 14.58" kan ju framstå som tämligen upplysande om det inte en minut senare följs av "15.58" och trettio sekunder senare "15.48 menar jag". Att läsa tabeller går väl bra men att förmedla den informationen tycks svårare.

Återstår att se om jag lyckas cykla hem utan att köra i fel riktning.


/ J - omkringresenären

Om tåg och andra ting

Tur och retur

Ni som följer den här bloggen kanske har noterat att jag inte skrivit något på ett tag. Det har sin enkla förklaring i att jag varit bortrest och det till en plats utan uppkoppling och i princip ingen mobiltäckning. Sådana platser börjar bli alltmer sällsynta i vår hektiska värld.  Den aspekten var ytterst vilsam även om andra delar av vistelsen inte var det. Lärorik tid hursomhelst.

Så här i efterhand funderar jag på om man eller i alla fall jag skall undvika att gagna vissa transportmedel när man känner sig förvirrad, särskilt tycks det gälla tåg.

Egentligen var det rätt enkelt. Jag skulle bara byta tåg vid ett tillfälle samt kliva av några minuter senare vid rätt station där jag skulle bli upplockad för vidare färd. En uppgift som kan visa sig vara svår nog om man är trött. Morgonen var tidig och grå och jag var sömnig. Rätt stolt över att faktiskt ha kommit på rätt tåg slappnade jag av och somnade tämligen omgående efter att ha fipplat med telefonen en stund. Jag vaknade med ett ryck och samma känsla som när man försovit sig. Kikade ut på det förbiilande landskapet och insåg att det var för platt. Jag kan Skånes geografi såpass väl att jag vet att där jag skulle av ser det inte ut sådär. Försynt knackade jag den välklädda mannen bredvid mig på axeln och frågade om vi passerat Hässleholm än. Han skrattade och bekräftade mina farhågor genom att informera om att vi snart var i Lund vilket även en vägskylt utanför fönstret upplyste om. Lundaslätten hade känts vagt bekant. Aj f-n, och jag som hade en tid att passa på annan ort.

Ni som är beresta känner säkert igen Lunds stationsområde, där skulle jag inte vara.

Som tur var är det här civiliserade trakter där det faktiskt finns kollektiva transportmedel och jag hade varit förutseende nog att ladda ned Skånetrafikens app dagen innan. Så en kort språngmarsch, en telefonbiljett och tre minuter senare befann jag mig på ett pågataåg på väg norrut igen. Försent kom jag inte men var tvungen att ordna hämtning för andra gången. De som skulle hämtat mig första gången hade funderat på vart jag tagit vägen.

Tisdag morgon: hackspett i fonden och kretsande glador. Fyra stycken som en fyrklöver av näbbar och klor redo att sänkas i silkeslen mullvadspäls. Tecken på vår och för veckan som följde. Dagarna förflöt och det är inte exakt samma person som återvände som for. Resor kan göra så med en ibland. Såväl geografiska som inre. Vädret beslöt att manifestera detta. Dimman på måndag morgon lättade för att ersättas med strålande sol och vårkänslor till torsdag eftermiddag. På fredag morgon när det var dags för hemfärd regnade det envetet från en jämngrå himmel.

Tiden tillbringades till stor del i ett charmigt före detta orangeri. Huset såg naivistiskt felritat ut med sina sneda gavlar. Som det var ritat endera av ett barn eller av någon som behärskade perspektivlära men beslöt att strunta i det.

"Borgen" med sitt eget formspråk - för att uppnå det är hörnrummen

ytterst spetsiga

Malören på vägen ner var mest en rolig historia och hade nog varit ännu lustigare för egen del om jag inte klantat till det på vägen hem också.

Glad i hågen över att vara på väg hem och lagom förvirrad av alla intryck jag fått så slog jag följe med några andra till tågstationen. Vi pratade och hade det trevligt och klev på tåget som var i tid.

Med god fart, 152 km/h upplyste informationstavlan om, susade vi åstad mot respektive hemdestinationer. Snart var det dags att kliva av för byte tänkte jag och började vänta på "nästa stationsmeddelandet". Det kom inget istället kom en konduktör varpå jag frågade när vi var framme i Höör. "Höör? - Det har vi passerat, det här tåget går till Malmö blev det rappa svaret" F-n, inte igen.

Jag åkte i fel vädersträck. Sällskap är bra och trevligt men de andra bodde i Malmö och Helsingborg och när jag tänker efter så ligger inte Växjö i de trakterna. Därför blev ånyo en språngmarsch uppför och nedför trappor till andra perronger och en kort väntetid på bättre tider och nya tåg.

Den här gången i Eslöv, där skulle jag inte heller vara

Mina meddelanden hem om när jag skulle anlända var inte så mycket mer klargörande de heller. "Är i Växjö 14.58" kan ju framstå som tämligen upplysande om det inte en minut senare följs av "15.58" och trettio sekunder senare "15.48 menar jag". Att läsa tabeller går väl bra men att förmedla den informationen tycks svårare.

Återstår att se om jag lyckas cykla hem utan att köra i fel riktning.


/ J - omkringresenären