Morgonmek och milstolpar

I förrgår upptäckte jag att mina bromsklossar på allväderscykeln var totalt slut. Eller snarare kom jag att tänka på det igen. När jag var tvungen att bromsa. Hade tänkt att byta dem samma dag men det blev inte av. Vad jag däremot upptäckte under morgonpendlingen igår var att jag hade släppt bromsarna när jag undersökte dem och på nybörjarvis glömt att återställa dem. Bromslöst nedför backen vid Per Lagerkvists väg. Spännande. 

Hade tänkt fixa det nu i morse samtidigt som en morsdagspresent åt grannfrun skulle ordnas. Bicycle repairman hade lovat att montera en cykeldator. Den gick snabbt och smidigt trots att den var från Biltema. Och eftersom jag kan aldrig låta saker vara ifred passade jag på att smygjustera den för en cyklist något avskräckande sittställningen en aning. Sadeln något högre och framförallt i våg. Sen kan en kedja så smutsig att den fått skägg inte få passera så även det åtgärdades. 

Jag glömde bort att meka klart i värmen eftersom jag blev cykelsugen den här delvis lediga, delvis Vabbiga dagen. Efter att ha rengjort cykeln från resterna av den sista drabbningen upptäcktes att magneten till min cykeldator saknades. Förtretligt då den måste försvunnit nyligen eftersom jag hade tid och snitt från måndagsturen. Faslig tur att man inte slänger allt och därför efter en stunds smula kreativ arkeologi kunde rota fram en gammal magnet från en Sigmadator som blivit över. 

En av två milstolpar - lugn cykling. Den andra att köra T o R. 

Fantastisk dag för en tur och en av de första man behövt fundera på att klä sig så svalt som möjligt. En sällskaplig bris underhöll lövkronorna och fick mig att fundera ett tag på färdriktning men lade snabbt ned de tankarna och bestämde mig för att köra åt Rottnehållet. 

Tiden som stod till buds var något begränsad så jag beslöt mig för att göra något jag i princip aldrig gör annars. Att köra en "T o R"-sträckning istället för en runda. Utfärden blev helt enkelt så lång som jag hann på Stojby/Rottne/Brittatorp/Braås-vägen på 55 minuter. Sen körde jag hem. 

Det blev en första milstolpe i mitt landvägscyklande då jag aldrig gjort så förut. Det har hänt med mtb när jag tränade inför cykelvasan förra året måste medges. Det var ingen uppbygglig erfarenhet.  

Den andra milstolpen handlade om att absolut inte öka farten mer än att det kändes riktigt bekvämt att cykla. En riktigt lugn tur alltså. Det gick det med. Turen blev varm, skön och avslappnad.

Sommarlik vändpunkt i Eke

Antal cyklistmöten med medföljande utbyte av hälsningar: två

Antal glada tut från bilar som uppenbarligen kände igen mig: likaledes två

Antal espingar vid vägkanten: en, först förväxlad med en latmask

Vid fototillfället ovan råkade jag snegla ned mot bakhjulet bara för att upptäcka att mer mekande är av nöden tvungen. Korden börjar lysa igenom slitytan på bakdäcket och det är aldrig ett bra tecken. Det däck jag tänkt pensionera redan efter lördagens runda satt tydligen kvar. Det blir nog ett lite större projekt än bara däcksbyte då jag passar på att byta hjul också för att köra på min andra kassett/kedjekombination.

Metallglans hör inte hemma på en bromsklossyta

Javisst ja...bromsarna på allväderspendlarhärken är fortfarande inte fixade. Hoppas jag inte glömmer bort det till imorgon igen.

/ J - stolpfinnare

Om tåg och andra ting

Tur och retur

Ni som följer den här bloggen kanske har noterat att jag inte skrivit något på ett tag. Det har sin enkla förklaring i att jag varit bortrest och det till en plats utan uppkoppling och i princip ingen mobiltäckning. Sådana platser börjar bli alltmer sällsynta i vår hektiska värld.  Den aspekten var ytterst vilsam även om andra delar av vistelsen inte var det. Lärorik tid hursomhelst.

Så här i efterhand funderar jag på om man eller i alla fall jag skall undvika att gagna vissa transportmedel när man känner sig förvirrad, särskilt tycks det gälla tåg.

Egentligen var det rätt enkelt. Jag skulle bara byta tåg vid ett tillfälle samt kliva av några minuter senare vid rätt station där jag skulle bli upplockad för vidare färd. En uppgift som kan visa sig vara svår nog om man är trött. Morgonen var tidig och grå och jag var sömnig. Rätt stolt över att faktiskt ha kommit på rätt tåg slappnade jag av och somnade tämligen omgående efter att ha fipplat med telefonen en stund. Jag vaknade med ett ryck och samma känsla som när man försovit sig. Kikade ut på det förbiilande landskapet och insåg att det var för platt. Jag kan Skånes geografi såpass väl att jag vet att där jag skulle av ser det inte ut sådär. Försynt knackade jag den välklädda mannen bredvid mig på axeln och frågade om vi passerat Hässleholm än. Han skrattade och bekräftade mina farhågor genom att informera om att vi snart var i Lund vilket även en vägskylt utanför fönstret upplyste om. Lundaslätten hade känts vagt bekant. Aj f-n, och jag som hade en tid att passa på annan ort.

Ni som är beresta känner säkert igen Lunds stationsområde, där skulle jag inte vara.

Som tur var är det här civiliserade trakter där det faktiskt finns kollektiva transportmedel och jag hade varit förutseende nog att ladda ned Skånetrafikens app dagen innan. Så en kort språngmarsch, en telefonbiljett och tre minuter senare befann jag mig på ett pågataåg på väg norrut igen. Försent kom jag inte men var tvungen att ordna hämtning för andra gången. De som skulle hämtat mig första gången hade funderat på vart jag tagit vägen.

Tisdag morgon: hackspett i fonden och kretsande glador. Fyra stycken som en fyrklöver av näbbar och klor redo att sänkas i silkeslen mullvadspäls. Tecken på vår och för veckan som följde. Dagarna förflöt och det är inte exakt samma person som återvände som for. Resor kan göra så med en ibland. Såväl geografiska som inre. Vädret beslöt att manifestera detta. Dimman på måndag morgon lättade för att ersättas med strålande sol och vårkänslor till torsdag eftermiddag. På fredag morgon när det var dags för hemfärd regnade det envetet från en jämngrå himmel.

Tiden tillbringades till stor del i ett charmigt före detta orangeri. Huset såg naivistiskt felritat ut med sina sneda gavlar. Som det var ritat endera av ett barn eller av någon som behärskade perspektivlära men beslöt att strunta i det.

"Borgen" med sitt eget formspråk - för att uppnå det är hörnrummen

ytterst spetsiga

Malören på vägen ner var mest en rolig historia och hade nog varit ännu lustigare för egen del om jag inte klantat till det på vägen hem också.

Glad i hågen över att vara på väg hem och lagom förvirrad av alla intryck jag fått så slog jag följe med några andra till tågstationen. Vi pratade och hade det trevligt och klev på tåget som var i tid.

Med god fart, 152 km/h upplyste informationstavlan om, susade vi åstad mot respektive hemdestinationer. Snart var det dags att kliva av för byte tänkte jag och började vänta på "nästa stationsmeddelandet". Det kom inget istället kom en konduktör varpå jag frågade när vi var framme i Höör. "Höör? - Det har vi passerat, det här tåget går till Malmö blev det rappa svaret" F-n, inte igen.

Jag åkte i fel vädersträck. Sällskap är bra och trevligt men de andra bodde i Malmö och Helsingborg och när jag tänker efter så ligger inte Växjö i de trakterna. Därför blev ånyo en språngmarsch uppför och nedför trappor till andra perronger och en kort väntetid på bättre tider och nya tåg.

Den här gången i Eslöv, där skulle jag inte heller vara

Mina meddelanden hem om när jag skulle anlända var inte så mycket mer klargörande de heller. "Är i Växjö 14.58" kan ju framstå som tämligen upplysande om det inte en minut senare följs av "15.58" och trettio sekunder senare "15.48 menar jag". Att läsa tabeller går väl bra men att förmedla den informationen tycks svårare.

Återstår att se om jag lyckas cykla hem utan att köra i fel riktning.


/ J - omkringresenären

Om tåg och andra ting

Tur och retur

Ni som följer den här bloggen kanske har noterat att jag inte skrivit något på ett tag. Det har sin enkla förklaring i att jag varit bortrest och det till en plats utan uppkoppling och i princip ingen mobiltäckning. Sådana platser börjar bli alltmer sällsynta i vår hektiska värld.  Den aspekten var ytterst vilsam även om andra delar av vistelsen inte var det. Lärorik tid hursomhelst.

Så här i efterhand funderar jag på om man eller i alla fall jag skall undvika att gagna vissa transportmedel när man känner sig förvirrad, särskilt tycks det gälla tåg.

Egentligen var det rätt enkelt. Jag skulle bara byta tåg vid ett tillfälle samt kliva av några minuter senare vid rätt station där jag skulle bli upplockad för vidare färd. En uppgift som kan visa sig vara svår nog om man är trött. Morgonen var tidig och grå och jag var sömnig. Rätt stolt över att faktiskt ha kommit på rätt tåg slappnade jag av och somnade tämligen omgående efter att ha fipplat med telefonen en stund. Jag vaknade med ett ryck och samma känsla som när man försovit sig. Kikade ut på det förbiilande landskapet och insåg att det var för platt. Jag kan Skånes geografi såpass väl att jag vet att där jag skulle av ser det inte ut sådär. Försynt knackade jag den välklädda mannen bredvid mig på axeln och frågade om vi passerat Hässleholm än. Han skrattade och bekräftade mina farhågor genom att informera om att vi snart var i Lund vilket även en vägskylt utanför fönstret upplyste om. Lundaslätten hade känts vagt bekant. Aj f-n, och jag som hade en tid att passa på annan ort.

Ni som är beresta känner säkert igen Lunds stationsområde, där skulle jag inte vara.

Som tur var är det här civiliserade trakter där det faktiskt finns kollektiva transportmedel och jag hade varit förutseende nog att ladda ned Skånetrafikens app dagen innan. Så en kort språngmarsch, en telefonbiljett och tre minuter senare befann jag mig på ett pågataåg på väg norrut igen. Försent kom jag inte men var tvungen att ordna hämtning för andra gången. De som skulle hämtat mig första gången hade funderat på vart jag tagit vägen.

Tisdag morgon: hackspett i fonden och kretsande glador. Fyra stycken som en fyrklöver av näbbar och klor redo att sänkas i silkeslen mullvadspäls. Tecken på vår och för veckan som följde. Dagarna förflöt och det är inte exakt samma person som återvände som for. Resor kan göra så med en ibland. Såväl geografiska som inre. Vädret beslöt att manifestera detta. Dimman på måndag morgon lättade för att ersättas med strålande sol och vårkänslor till torsdag eftermiddag. På fredag morgon när det var dags för hemfärd regnade det envetet från en jämngrå himmel.

Tiden tillbringades till stor del i ett charmigt före detta orangeri. Huset såg naivistiskt felritat ut med sina sneda gavlar. Som det var ritat endera av ett barn eller av någon som behärskade perspektivlära men beslöt att strunta i det.

"Borgen" med sitt eget formspråk - för att uppnå det är hörnrummen

ytterst spetsiga

Malören på vägen ner var mest en rolig historia och hade nog varit ännu lustigare för egen del om jag inte klantat till det på vägen hem också.

Glad i hågen över att vara på väg hem och lagom förvirrad av alla intryck jag fått så slog jag följe med några andra till tågstationen. Vi pratade och hade det trevligt och klev på tåget som var i tid.

Med god fart, 152 km/h upplyste informationstavlan om, susade vi åstad mot respektive hemdestinationer. Snart var det dags att kliva av för byte tänkte jag och började vänta på "nästa stationsmeddelandet". Det kom inget istället kom en konduktör varpå jag frågade när vi var framme i Höör. "Höör? - Det har vi passerat, det här tåget går till Malmö blev det rappa svaret" F-n, inte igen.

Jag åkte i fel vädersträck. Sällskap är bra och trevligt men de andra bodde i Malmö och Helsingborg och när jag tänker efter så ligger inte Växjö i de trakterna. Därför blev ånyo en språngmarsch uppför och nedför trappor till andra perronger och en kort väntetid på bättre tider och nya tåg.

Den här gången i Eslöv, där skulle jag inte heller vara

Mina meddelanden hem om när jag skulle anlända var inte så mycket mer klargörande de heller. "Är i Växjö 14.58" kan ju framstå som tämligen upplysande om det inte en minut senare följs av "15.58" och trettio sekunder senare "15.48 menar jag". Att läsa tabeller går väl bra men att förmedla den informationen tycks svårare.

Återstår att se om jag lyckas cykla hem utan att köra i fel riktning.


/ J - omkringresenären