I förrgår upptäckte jag att mina bromsklossar på allväderscykeln var totalt slut. Eller snarare kom jag att tänka på det igen. När jag var tvungen att bromsa. Hade tänkt att byta dem samma dag men det blev inte av. Vad jag däremot upptäckte under morgonpendlingen igår var att jag hade släppt bromsarna när jag undersökte dem och på nybörjarvis glömt att återställa dem. Bromslöst nedför backen vid Per Lagerkvists väg. Spännande.
Hade tänkt fixa det nu i morse samtidigt som en morsdagspresent åt grannfrun skulle ordnas. Bicycle repairman hade lovat att montera en cykeldator. Den gick snabbt och smidigt trots att den var från Biltema. Och eftersom jag kan aldrig låta saker vara ifred passade jag på att smygjustera den för en cyklist något avskräckande sittställningen en aning. Sadeln något högre och framförallt i våg. Sen kan en kedja så smutsig att den fått skägg inte få passera så även det åtgärdades.
Jag glömde bort att meka klart i värmen eftersom jag blev cykelsugen den här delvis lediga, delvis Vabbiga dagen. Efter att ha rengjort cykeln från resterna av den sista drabbningen upptäcktes att magneten till min cykeldator saknades. Förtretligt då den måste försvunnit nyligen eftersom jag hade tid och snitt från måndagsturen. Faslig tur att man inte slänger allt och därför efter en stunds smula kreativ arkeologi kunde rota fram en gammal magnet från en Sigmadator som blivit över.
En av två milstolpar - lugn cykling. Den andra att köra T o R.
Fantastisk dag för en tur och en av de första man behövt fundera på att klä sig så svalt som möjligt. En sällskaplig bris underhöll lövkronorna och fick mig att fundera ett tag på färdriktning men lade snabbt ned de tankarna och bestämde mig för att köra åt Rottnehållet.
Tiden som stod till buds var något begränsad så jag beslöt mig för att göra något jag i princip aldrig gör annars. Att köra en "T o R"-sträckning istället för en runda. Utfärden blev helt enkelt så lång som jag hann på Stojby/Rottne/Brittatorp/Braås-vägen på 55 minuter. Sen körde jag hem.
Det blev en första milstolpe i mitt landvägscyklande då jag aldrig gjort så förut. Det har hänt med mtb när jag tränade inför cykelvasan förra året måste medges. Det var ingen uppbygglig erfarenhet.
Den andra milstolpen handlade om att absolut inte öka farten mer än att det kändes riktigt bekvämt att cykla. En riktigt lugn tur alltså. Det gick det med. Turen blev varm, skön och avslappnad.
Sommarlik vändpunkt i Eke
Antal cyklistmöten med medföljande utbyte av hälsningar: två
Antal glada tut från bilar som uppenbarligen kände igen mig: likaledes två
Antal espingar vid vägkanten: en, först förväxlad med en latmask
Vid fototillfället ovan råkade jag snegla ned mot bakhjulet bara för att upptäcka att mer mekande är av nöden tvungen. Korden börjar lysa igenom slitytan på bakdäcket och det är aldrig ett bra tecken. Det däck jag tänkt pensionera redan efter lördagens runda satt tydligen kvar. Det blir nog ett lite större projekt än bara däcksbyte då jag passar på att byta hjul också för att köra på min andra kassett/kedjekombination.
Metallglans hör inte hemma på en bromsklossyta
Javisst ja...bromsarna på allväderspendlarhärken är fortfarande inte fixade. Hoppas jag inte glömmer bort det till imorgon igen.
/ J - stolpfinnare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar