Trafikinfarkt

- En stad med cirkulationsproblem

Förvisso är jag inte läkare men min diagnos lutar åt att Växjö lider av för tjockt blod och att stadens puls slår dubbelslag och snart behöver en omstart. 

Växjö är en stad som växer och det avspeglar sig i trafiksituationen. Minnesgoda medborgare erinrar sig att för inte länge sedan var det heta debattämnet korsningen Linnégatan-Storgatan. Den var tillsammans med knuten vid Söderleden i princip de enda  stoppklossarna i trafiken vid rusning med mindre köer som följd.

Den tiden är sedan länge förbi och nu är det ofta tvärstopp längs hela Mörners väg. Detsamma gäller för cirkulationsplatserna vid Norremark och Fagrabäck och på flera andra ställen. Eftersom klokt folk i möjligaste mån försöker undvika rusningstid så har det kollektiva tänkandet dessvärre fått effekten att den tiden förlängts både på morgon och eftermiddag.

Fler kommuninvånare betyder i förlängningen förstås fler bilar och likaledes har den tunga trafiken ökat här som annorstädes. En del av det problemet vill man bygga bort med Växjös egen variant på "förbifart Stockholm" i och med "södra länken" som skall förbinda rv23 och rv25 är det tänkt. Den planen ligger dock på is för tillfället i väntan på finansiering om man får tro Sveriges Radio. En trafikens Waran och en lösning som jag inte tror kommer att lösa allt i vilket fall som helst. 

En annan del av problemet misstänker jag personligen har med hur staden växer att göra. "Villastaden" gör i det här fallet skäl för namnet då nya bostadsområden ploppar upp som svampar ur marken. Många som bor där gillar uppenbarligen bilar och vill gärna ha både en och två suvar stående på uppfarten kan konstateras när man passerar. 

Sen ligger i sakens natur eller snarare i naturen runt staden att det finns ett inbyggt utrymmesproblem i de här trakterna. Väg och sjö är två delar av stadens namn och det finns fog för det. Det gör att det blir trångt mellan alla vattenspeglar. 

Stadens slogan "Europas grönaste stad" förpliktigar. Att ständigt bygga nya bilvägar kan därför inte vara den enda lösningen på hur fler skall transporteras på ett effektivare vis. Kollektivtrafik är förstås en viktig del och sen var det betydelsen av det där fordonet jag brinner för: CYKLAR!

Men visst satsar Växjö på cykling. Nästan dubbelt så mycket som tidigare bedyrade kommunalrådet Bo Frank i en radioutfrågning innan valet. Vad han glömde att nämna är att i jämförelse med grannlänen Kalmar och Jönköping så ligger vi riktigt pyrt till då de satsar i runda slängar dubbelt så mycket. Allt är som sagt beroende av vad det jämförs med. 

Hur grönt var nu Växjö?

Goda initiativ finns emellertid det skall inte förnekas. Det har till exempel inrättats en cykelreferens-grupp för att fånga upp åsikter och synpunkter på cykelinfrastrukturen. 

Hela lösningen på trafikproblemen står förstås inte att finna i cykelpendling, det vore naivt att tro. Men cykeln kan bidra i betydligt högre grad än den gör idag. 

Jag menar verkligen inte att alla människor behöver förvandlas till "hardcore"-cykelpendlare som i ur och skur framför sitt fordon oavsett väglag och yttre omständigheter. Men om bara några fler övervägde att vid vacker väder - en klar höstdag, en ljummen vårdag i maj eller en strålande sommardag i juli ta cykeln till jobbet bara någon dag i veckan så skulle det bidra mycket. 

Det förbättrar inte bara trafiksituationen utan även miljön och är bra för den egna plånboken. På köpet uppnås bättre hälsa och välmående. Som sagt det handlar inte om att spänna för slädhundarna i januari eller lasta tvåhjulingen full med ungar som hämtats på dagis i ösregn och sen veckohandla på det. Då är bilen utmärkt. Men bilisters vanor och tankemönster är djupt rotade. 

Jag har nämligen själv prövat att föreslå just detta förfarande på en före detta arbetsplats. Blickarna och sedermera kommentarerna jag fick antydde att jag var från en annan planet alternativt från vettet. Vad var det för stolligheter? Cykla efter att man fyllt arton? Det är inte ett alternativ - det gör man inte på landet där episoden utspelade sig. Det är ytterst märkligt att jag lyckats överleva utan körkort tills för något år sedan. Det kan påpekas att det inte var några avstånd det handlade om utan en sträcka på under två kilometer. 

Men tack och lov ser inte alla det så. Jag hörde nyligen att beräkningar säger att runt var femte transport i den här staden trots allt är en cykeltransport. 

Jo cyklar är ett seriöst fordon och ett transportalternativ och inte bara en leksak för barn vilket länge har varit den förhärskande synen hos alltför många.  

Jag har en kompis som också pendlar året om och han brukar skratta sig förbi köerna genom centrum på  morgnarna. Han konstaterade när vi talades vid sist att det högst handlar om en handfull dagar på året då det är riktigt besvärligt att pendla på grund av snö och halka men att det annars går utmärkt. 

Själv hävdar jag väl att det är för att han liksom jag själv är härdad. Snöröjningen för cyklister lämnar en del övrigt att önska när det är aktuellt och det kan ibland vara rejält slirigt. Men ett oöverkomligt hinder är sällan väderleken vid de här breddgraderna. 

Men en är det inte snö även om den hänger i luften så greppa styret och sikta mot framtiden. 

/ J - åretruntpendlare

Det lackar

Då har vi alla tagit sats och kastat oss in i vecka 48. Det lackar ur/mot jul/vad ni vill. 

Självporträtt

Ett konstigt och sällsamt väderfenomen uppenbarade sig här där jag bor nu på morgonen. Det är ljust och smärtar i ögonen. För första gången på en månad fick vi se en soluppgång. I alla fall de som var uppe vid den tiden. Jag sov. Det gör jag nämligen inte på nätterna så man får passa på när man kan. Har man ont så har man.

På cykelfronten intet nytt.

Eller jo, jag vill hylla Växjö Cykelservice! Fan vad jag gillar den butiken. Vilken service när man är i nöd - läs har knäckta ekrar. Lämnade in hjulet sent igår eftermiddag och arbetet är redan klart. Eftersom det är min pendlar/vinterträningscykel det handlar om så är jag mycket tacksam. Annars kan faktiskt sägas att den här lilla staden är begåvad med ett par goda cykelhandlare. Tacknämligt att det finns sådana i dessa internet-tider. 

Nu skall jag njuta av en god kopp kaffe och det faktum att jag knappt ser skärmen på grund av solen. Önskar det hände oftare. Ha en bra dag alla goda medmänniskor!

/ J - njuter solkaffe

Motivation

Söndag förmiddag bjöd på en arbetsdag med Lammhultcyklisterna inför 2015. Efter det mötet kan konstateras att klubben lever i högsta välmåga och att det inte saknas idéer och uppslag inför kommande säsong heller. Återstår att se hur många av dem som går att förverkliga. Men bra blir det! 

Med tanke på att det alltid är sociala och trevliga tillställningar lyckades vi faktiskt få en hel del ventilerat och en del av det hamnade till och med på pränt. 

De flesta frågeställningar på dylika möten är tämligen konkreta och rör saker som hur vi skall organisera oss och hur det görs bäst för att vi skall kunna göra mesta möjliga av det engagemang som finns. Men intressant är att bakom pragmatismen lurar alltid några stora frågor när det rör alla former av organisationer. Vad syftar verksamheten till och för vem finns den till? Det satt jag och tänkte på av och till. 

Temat som återkommer i nästan alla möten vi har med Lammhultcyklisterna är att det skall vara roligt och tillfredsställande på olika plan. Det är liksom därför vi cyklar och därav devisen "sveriges gladaste cykelklubb". Det lyckas vi i allmänhet rätt bra med får nog tillstås.  

För min del har det dock inte varit roligt på sista tiden. Inte alls faktiskt. Problemen har varit flera men framförallt ryggsmärtor har ställt till det. Det kan döda vilken lust som helst.   

Men allt cykelsnack väckte suget. Det tre veckor långa ofrivilliga uppehållet fick ta slut nu bestämde jag hastigt och lustigt i bilen på väg hem. 

Garderob inför kommande säsongs måndagsturer

Jag insåg med viss klarhet att det finns en säsong 2015 också fast den här inte är slut än. Eller jo det är den väl egentligen. I alla fall om man är ren solskenscyklist som jag. För skall man vara krass är det väl inte mer än någon månad till jul. Men jag lutar numera mer åt att vara en skenhelig solskenscyklist som tjuvtränar även i andra väderlekar. Förresten är de där lekarna inte så kul just nu. Mest en massa grått. Verkar som moder natur fått fel på paletten. 

Som de som känner mig kan intyga är jag understundom en smula intensiv och när jag väl fått för mig något så brinner det i knutarna. Så väl hemma formligen flög en passande mängd cykelkläder på. Som en passus kan tilläggas att jag inte är förtjust i förhållandet 1:1 när det kommer till tid för påklädning/cykelvård kontra faktisk träning som det plägar göra så här års. 

Stod i begrepp att lika raskt hoppa upp på cykeln för att bege mig åstad. Växjöruntrundan hade kommit på tal vid lunchen tidigare idag så den kändes högaktuell med sina fyra mil på blandat underlag. Därför siktade jag på hybriden. Men den hade ingen lust att leka alls. Helvete också!

Det ekringsmönstret känner jag inte igen - 

inbakad fläta istället för trekors

Vid smörjning av kedjan passade jag på att göra min sedvanliga snabbesiktning varpå ett ekerbrott upptäcktes på bakhjulet. Det är alltid trist men ännu tråkigare den här gången eftersom hjulet är relativt nybyggt och sannerligen inte särskilt hårdkört även om det gått några träningsrundor. 

Blickarna for mot Mountainbiken som stod i hörnet och surade med mörk uppsyn. Eller är det kanske för att den är svart som den ser ut så, inte vet jag. Upptäckte då att batteriet till lampan laddat ur medan den stått ett tag i den kalla cykelboden. Turen var inte på min sida idag. Nu var jag svartare i synen än cykeln. Som tur var kom jag på att jag hade ett laddat reservbatteri inne. For in och hämtade det och ut igen bara för att upptäcka att det verkligen verkligen inte fanns den minsta gnutta luft i bakdäcket. Jag stirrade klentroget på det osedvanligt platta däcket. Det var helt sist jag körde på det. Det var det inte nu.

Nämen va fan

Av med hjulet och en snabb genomgång av däcket som dock inte avslöjade något utan såg lika nytt och fräscht ut som det är. En snabb okulär besiktning av slangen gav inte heller det något besked. 

Dags att ta till gamla beprövade knep. Pumpade luft i slangen, rusade in i huset igen och skickade ned gummiringen i handfatet varpå en vild jakt på bubblor startade. Inga behagade visa sig. Ut i boden igen och i med mer luft. Stod nu bredvid toaletten och såg ut som jag hade en frälsarkrans runt halsen redo att hoppa i vilket inte var allt för långt från sanningen. Pressade ned slangen under vattnet som om jag försökte dränka den. Den var irriterande hel.  

Förundrad över detta faktum fick slangen förenas med sitt däck igen varpå jag vräkte hjulet på cykeln. Sen äntligen iväg. Men först efter att jag gjort en ny vända in igen efter den glömda cykeldatorn. Därefter nya turer efter handskarna, samt hjälmen. Först därefter iväg. Hundra meter senare vände jag för att hämta cykelflaskan som stod kvar i hallen. 

Så här mycket dagsljus är det en eftermiddag i november

Tanken på att köra Växjöruntrundan dog i samma veva som humöret. Istället sökte jag mig till mina cykelrötter. Bokstavligen. I rymden kan ingen höra dig skrika och i skogen kan ingen höra dig flämta. Så dit tog vi vår tillflykt jag och min dåliga form. Men det är inte lätt att hitta en form som bestämt sig att gömma sig bak fur och gran. 

Och skumt var det. Den korta glimt av ljus som tittade fram under förmiddagen hade nu gått och gömt sig och dött under en sten. Det svaga ljuset hade matchat vilken dålig skräckfilm med skogskuliss som helst. Men jag knatade på och lyssnade på musik under tiden. Ben Harper sammanfattade vad jag känner:

"The say that time will kill the pain

I say pain is gonna kill my time"

Till slut skramlade jag ihop en timma och fyrtiofem minuter och hann på den tiden tillryggalägga runt trettiotre kilometer. Och mysteriet med det extremt platta däcket kvarstår. Det höll luften alldeles utmärkt till skillnad från min rygg.   

/ J - famlar vidare i novembermörkret

Traditionella fällknivar - Buck Creek Doctor's Knife

Klicka här för att komma till texten du söker!

Den återfinns numera på bloggen:

Knivigt värre

Välkommen!

Man upphör inte att förvånas

- En kommentar till pågående trafikdiskussion

Ja ja, så lång tid tog det. Jag undrade just när jag såg lagförslaget om att införa cykelöverfarter* hur lång tid det skulle ta innan de första motargumenten från en av Sveriges mest märkliga gubbföreningar skulle dyka upp. Svaret är att det tog ingen tid alls!

Min skepsis mot det ursprungliga förslaget grundade sig i uppdelningen mellan "cykelpassager" där samma regler som gäller idag även fortsättningsvis är aktuella och "cykelöverfarter" vilka kommer att få ökad status och förtydligas genom bland annat målade markeringar. I de senare skulle faktiskt cyklister få företräde gentemot övrig trafik men för att det skall gälla krävs att området hastighetsäkras till trettio kilometer i timmen, något oklart om det räcker med skyltar eller om även andra hastighetsbegränsande åtgärder krävs. 

På pappret lät det bra men cynisk och konspiratorisk som jag är misstänkte jag att de flesta av korsningarna som är aktuella som på ett magiskt vis kommer att förvandlas till just "passager". Att bygga om kostar pengar och dessvärre är det inte ett statlig aktivitet utan en lokal sådan som kräver beslut i trafiknämnd eller fullmäktige. Sen kommer vi till punkt nummer två. Det skulle i vissa fall innebära att den heliga biltrafiken skulle behöva visa hänsyn. Och där tog det förstås tvärstopp!

För att illustrera vad det kan handla om för er som inte vet:

Bilden är från Gävle där cykelöverfarter blivit ett debatterad ämne.

Notera den nya vägskylten som markerar överfarten

Jag tänker inte fördjupa mig alltför mycket i hela debatten utan nöja med att konstatera att vissa argument som framförts bara är rent ut sagt löjeväckande.

Jo förstår ni enligt MHF representerade genom O Sandert i Gefle Dagblad så blir det inte bara farligare för cyklister vilket är ett jävla skitargument som inte håller det heller men framförallt säger han 

"Dessutom finns miljöaspekten. Utsläppen ökar om bilar 

måste stanna och släppa fram cyklister"

Fullkomligt skrattretande!! Det lät säkert bra i hans eget huvud. Det borde ha stannat där.

Var det här det bästa ni kunde komma med "Motormännen". Älskar förresten det namnet, inget jävla politiskt korrekt "Hen" här inte. Har man motor är man man, så det så.  

Det infantila argumentet måste dock bemötas. Och det kräver ingen större ansträngning heller. Man undrar om dessa representanter för den kollektiva fårskocken hört talas om begreppet huvudled? Det har jag. Det händer nämligen att jag befinner mig på andra sidan, att jag är bilburen jag med även om jag försöker minimera det. Den sortens vägar brukar kännas igen på att de är markerade men en tvärställd fyrkant med lysande gul mitt kan jag annars informera om. 

Huvudleder innebär bland annat att den trafik oavsett slag som skall upp på den har väjningsplikt. Det är väldigt smidigt eftersom de som då befinner sig på sagda väg i godan ro kan färdas i farter kring 70, 80 eller till och med 90 km/h utan att riskera att krocka. Detta fenomen verkar vara tillräckligt etablerat för att inte alla som skall korsa dem eller köra upp på dem omedelbart kör ihop och dör. 

Jag har inte hört någon säga att det borde diskuteras huruvida detta är rimligt. Kan vi verkligen ha det på det viset - att folk kör SÅ fort utan att se sig för? Syns de verkligen när de kommer så fort? Det är nämligen några av de invändningar som kommit mot tankarna på att ha huvudleder för cyklar. 

Men framförallt har jag inte hört någon ange miljöargument i det här fallet. Ingen nämner det faktum att det är oerhört många bilar i varje givet ögonblick som är tvungna att stanna och invänta fri sikt innan de kan anträda färden på vägen alternativt korsa den. 

Men det är klart det måste vara en OERHÖRD SKILLNAD att behöva lämna företräde för ett annat fordon än en motordrivet dito. 

Det andra argumentet om säkerhet som framförs tänker jag inte ens bemöta för stunden. Det är faktiskt nästan ännu dummare. 

Som vi alla vet är vi cyklister ena riktiga besvärliga miljöbovar. Att tvinga bilister att visa hänsyn varpå miljön totalt fallerar. Sickna busar vi är. 

När jag ser mig omkring i morgontrafiken på väg till jobbet så är det framförallt det som slår mig. Bilköerna måste vara orsakade av hänsynstagande bilister. 

/ J - ibland bilist, ofta cyklist

* Här en länk till det ursprungliga förslaget från Transportstyrelsen