Omkörd

- Men inte överkörd

Så här i efterhand kan jag avslöja vad det var för typ av möte jag skulle till i torsdags när jag fick morgonjogga i snögloppet. Det var det famösa teoriprovet jag skulle skriva eller "kunskapsprov" som den korrekta termen lyder enligt trafikverket. Därav brådskan och den smått gryende paniken när punkteringen var ett faktum. Kommer man försent får man inte göra provet vid det tillfället utan får snällt vänta. Tyvärr blev väl sensmoralen att det är bra att vara ute i god tid eftersom jag tydligen hann i alla fall. Tråkmånsen i mig vann därmed på bekostnad av den mer äventyrligt lagda tidsoptimisten.

Men vilken symbolik: punktering på cykeln på väg mot körkort! Sen kan det tolkas lite som man vill.

Resultatet från nämnda aktivitet föll emellertid väl ut.

Det var en märklig känsla att sitta där bland folk ungefär hälften så gamla som en själv. Som tur var återfanns en annan gammal farbror i lokalen och vi nickade mot varandra i samförstånd. Sen vidtog själva provet. Sjutton minuter senare var jag klar och kikade mig omkring. Alla såg koncentrerade ut och jag funderade på om jag skulle gå tillbaks och kika på några frågor eftersom jag hade inalles femtio minuter på mig. Men nej, kände mig säker  med något undantag så jag lät muspekaren hovra över den lockande knappen "avsluta och rätta".  Finns dock ingen återvändo efter det trycket. Men jag kände mig märkvärdigt lugn och inte särskilt nervös och klickade.

Grönt. Godkänt. Skönt.

Sen igår var det dags för resten - "förarprov". Även det gick galant. Rådet jag fått på förhand att inte tala för mycket med inspektören rök ganska omgående då det visade sig vara en mycket trevlig herre som pratade konstant. Vi hann avhandla en hel del innan vårt lilla samkväm var över. Jag tystnade bara i korta stunder när jag ville markera att jag koncentrera mig mest för sakens skull. De flesta moment hanns väl med och det finns inte mycket att säga om dem. De som känner mig vet ju att jag kört bil i några år, fullt lagligt med var är det nu...fyra körkortstillstånd tror jag. Frågan är om det finns så många som kört fler mil lagligt utan att faktiskt ha körkort? Så själva handhavandet är det inte några problem med. Dessutom är Växjö inte som Stockholmsrusning eller Göteborg med sina jäkla enkelriktningar och spårvägar även om trafiken tätnat betydligt på senare år.

I väntans tider, snålblåst på mig och över Östers arena

Men vadet om jag skulle ta kortet innan en dotter till goda vänner förlorades med god marginal. Jag lärde känna henne när hon var fem. Sen växte hon upp, fyllde arton och tog sitt kort. I god tid före mig.

Och just barn var ett av skälen till att äntligen komma till skott. Det är lättare att hämta och läman på dagis och skolor vilket kan behövas emellanåt.

På vägen hem blev jag påmind om livets förgänglighet och

funderade på om jag skall undvika att bli påkörd flera gånger

Sen finns det ju ett bra skäl till - cykling!

Jag samåker gärna även fortsättningsvis till olika lopp och tävlingar för att det helt enkelt är mycket trevligare och mer socialt än att köra själv. Men nu kan jag ta mig dit på egen om det krävs och då behöver inte jakten på samåkare bli lika desperat som den understundom varit.

/ J - sa omelett och tog ett kort

Pun(g)ktering

- Förtretliga skrevsparkar från högre makter

Tänk dig att det är en torsdagmorgon i februari. Det är grått, mörkt och fuktigt råkallt, snön hänger i luften. Du är lagom sömnig men i alla fall uppstigen i tid och är på väg till din destination i det här fallet ett viktigt möte. Trafiken är som den under morgonrusning och jag tänker en smula belåten att jag på ett prudentligt vis har både lampor och reflexer på mig när världen runtomkring är suddig.

I den här situationen är det inte alls rätt läge att få punktering. Men det var precis vad som hände. Med några kilometer kvar att cykla kände jag den där obehagliga krängningen i bakänden  som ni cyklande medmänniskor så väl känner igen. Ville först tro att jag inbillade mig vilket jag tyvärr inte alls gjorde.

Splittergrus - punkteringsfria continentaldäck: 2 - 0

Vad jag inte planerade igårmorse var en kall och isig språngmarsch. Tack och lov var jag ute i relativt god tid och hade lämpliga skodon på fötterna. Så med ena handen på sadeln och den andra rytmiskt pumpande på ett hurtigt vis fortsatte färden mot fonden av ett alltmer tilltagande snöglopp som trängde in överallt under kläderna och humöret. 

Fram kom jag och till och med i tid och av någon förunderlig anledning kände jag mig inte stressad trots incidenten. Mitt möte föll väl ut och jag tänkte rapportera om det lite senare.

Den formen skall bakdäck inte ha!

Efter förrättat värv funderade jag på hur jag bäst skulle ta mig hem. Fick en snilleblixt och tog mig till Bike Brothers på Smedjegatan. Tack och lov för hjälpsamma och geografiskt välplacerade cykelhandlare.

Köpte mig en slang och fick låna verktyg så jag kunde fixa punkan. Tack för det Håkan! Särskilt med tanke på skitvädret och det faktum att däcket var förbaskat surt att få av och på och gjorde så jag lyckades knäcka två av butikens däcksjärn. När det första rök kom ett leende och ett konstaterande om att gamla järn är spröda. Efter det andra fick vår ärade cykelhandlare en rynka mellan ögonbrynen. Men det gick till slut även om det slangbytet inte platsat på Ränneslätt.

Hemvägen blev blöt och slirig. Inget drömunderlag precis. Undet tiden funderade jag på symbolik. Ett ämne det finns anledning att återkomma till.

Inte mitt favoritunderlag,

snö med konsistens

Egentligen skulle jag senare varit på planeringsdag ute på Kronobergs Folkhögskola under förmiddagen men det missade jag med den här förseningen.

Idag bjuder naturen återigen på något jag avskyr, regn med konsistens. Kallt och besvärligt. Sen vet jag inte om det blir bättre av att jag nu i skrivande stund mottog några bilder från sydligare nejder som visar sol och en himmel med en suspekt färg jag inte känner igen - blå!

Förresten lär det vara alla hjärtans dag idag. Så ni som har hjärtan, var rädd om dem!

/ J - skickar en hjärtlig hälsning till alla

Vårtecken

- Fåglar, cykel och tja...OS

Ute tycker några av de små gråvarelserna att det börjar närma sig vår i alla fall. De sitter i buskarna och vrålar rakt ut att "nu är det f-n vår". Hoppas de har rätt.

 

Det är i alla något cykelljusare när man förflyttar sig om morgnarna och det är tacknämligt. Barmarksbonusen värmer även den. Det börjar bestämt närma sig cykeltider även om man inte är hängiven vintercyklist. Nåja, om man inte har för ont då förstås. Återstår att se hur det går.

 

Ytterligare ett vårtecken har bevistats och det var årsmötet med sveriges gladaste cykelklubb - Lammhultcyklisterna. Stora och små frågor avhandlades och ett flertal frågetecken rätades ut och några kvarstod. Vi var inte rasande många med tanke på antalet medlemmar i klubben som nu med råge passerat trehundra. Alla tänker uppenbarligen inte på cykel i mitten av februari men nu börjar ändå säsongen snart.

 

På cykelfronten har annars det trevliga inträffat att Tobias Ludvigsson har tagit sin första proffseger i karriären. Har var snabbare än alla andra i Bességes på den avslutande tempoetappen samt totalt.

 

Det är roligt att röra på sig oavsett nivå vilket på ett fantastiskt sätt illustrerades av följande episod i förrgår.

 

Två barn i spänd väntan på lördagsgodis varpå lillasyster frågar hur länge det dröjer. Tio minuter blev svaret varpå hon blir tyst en kort stund och undrar om man skall räkna till sextio tio gånger då. Det kan du göra eller bara vänta en stund. Då böjer sig storebror fram och viskar i sin systers öra "Ska jag berätta en hemlighet? Tiden går fortare om man har roligt, kom så springer vi runt runt!"

 

Och bara för den sakens skull skall jag göra ett nytt försök att cykla senare den här veckan. Under tiden får jag nöta lite till på joggingskorna och på tv-soffan. De två inledande silvermedaljerna i OS har gett mersmak och det bådar gott inför inte minst stundande skidstafett.

J - letar efter mitten på februari

Dubai Tour

- TV-säsongen inledd

Nu har en annan del av cykelsäsongen inletts, den med Vacchi på tv. Eurosport verkar vilja göra ett försök att toppa förra säsongen då de i princip sände alla större cykeltävlingar som gick att skicka bilder ifrån. Jag minns en forntid när tre stora sändes och knappt det. Nu är de en riktig cykelkanal. Trevlig utveckling!

Sen var sändningen ytterst intressant på så vis att det knappt visades någon cykling. Producenterna gjorde vad de kunde för att förvandla allt till en lång reklamsändning för turistnäringen i För(or)enade odemokratiska sandemiratet. Tror att man fick se alla skyskrapor och fontäner de har samt skrytbygget Burj Khalifa förstås - om och om igen. Hur fascinerande det än är med världens högsta byggnad så kan jag se dokumentärer om det på Discovery.

Den korta tempoetappen finns väl inte så mycket att säga om annars. Eller jo förresten, det ovanliga var väl att sträckan kördes på linjecyklar och utan tempoutrustning. Vann gjorde Phinney för sitt BMC och jag tittade väl mest på trenden bland cykelramar och färger och vilka kläder som gäller i cirkusen i år.

Vill man se tänder glödande av smärta innan man ska in?

Min egen säsong är det dessvärre inte så mycket bevänt med än. Jag knatar på med mina långsamma, korta joggingturer tills vidare. På cykelfronten dominerar transport-cykling. Dagens hårdaste pedaläventyr blev den både symboliska och faktiska uppförsbacken till tandläkaren nu på morgonen. Min egen Via dolorosa. Morgonfåglarna verkar dock ha fått för sig att det snart är vår vilket känns upplyftande.  Det är förresten en skum känsla när man har bedövning i halva ansiktet.

Jag lider väl inte av tandläkarskräck men delar av min person, den som äger en plånbok tycker väl inte att det är en helt uppmuntrande upplevelse och har drabbats av viss posttraumaisk stress.

/ J - under the influence

Nä men va f-n!!

- En moccastrof

Ibland vill man bara ta det lite lugnt, dricka en kopp kaffe i stilla ro och kanske spela lite wordfeud med kända och okända. Det var ungefär så jag tänkte för någon timma sedan. 

Från den tanken till att man ligger pladask på magen med kaffe droppande ur håret och halva ansiktet är steget inte så långt som man kan tro. Ungefär ett trappsteg faktiskt. 

Det som hände var att jag trasslade in fötterna i byxorna, mig själv och omständigheterna på väg en trappa upp i riktning mot sovrummet varpå armen snärtade till på ett elegant vis och kaffet blev luftburet för att sedan hamna på mig, trappan och väggen. 

Ja, bilden är fejkad. 

Just då var jag inte på fotohumör

Nu är i alla fall trappan nyskurad och jag doftar kaffe vilket är bättre än många andra alternativ jag kan komma på.  

Annars kändes det som vår på dagens korta joggingtur som följde fadäsen. Jag kanske inte rusar mot en ljusare framtid men jag lufsar åtminstone mot den!

/ J - kaffemarodören

OSx3

OS - kan betyda Oerhört Slirigt underlag. Sjutusan vad halt det var att cykla imorse! Gårdagens töande hade ersatts av någon frostgrad inatt följt av en halvt underkyld dimma som hängde mellan träden. En sann utmaning att cykla på vägarna efter det kan jag förtälja.

måndagshalt i februari

Jag valde att bromsa vid sidan om vägen i snön under nedfärd i backen på bilden. Den slutar i ett staket så det är lämpligt att inte satsa för fullt. Trots det fick jag en schysst tvåhjulssladd när jag kom ut på nästa cykelväg, spann runt men blev stående på rätt köl. Ett tunt lager blankis var boven. Klarade mig med ett dubbelslag i bröstkorgen och en suck. Förra vurpan var dyr och gjorde ont.

OS - Osedvanligt Sympatisk bilist som förstod min och andra cyklisters predikament och visade bra omdöme och ett soligt leende och släppte fram mig så jag slapp stå på näsan vid Kungsmadskolan. Alla bilister är inte onda, några är cyklister i själ och hjärta eller så är de bara goda medmänniskor. Motmänniskorna lös med sin frånvaro.

Och sen var det visst Putin-spelen som börjar snart. Men ibland skall väl inte idrott vara politisk eller hur det nu var. Trots allt är det Olympiska lekar snart och Ryssland är på pappret en demokrati. Vi får se om skidan slinter för de våra.

/ J - funderar på om långfärdsskridskor är ett pendlingsalternativ

Superbowl XLVIII

- Det där gick ju inte så bra...

...om man hejade på Broncos vill säga. 8 - 43 är en av de värsta utskåpningarna i Superbowls historia. 

Efter tolv sekunder gick det åt skogen och sen blev det värre. Några tröstpoäng blev det i slutet av tredje kvarten och de var för all del snygga. Men det är ingen mening att kommentera den matchen mer. Allt, precis allt gick flygfänas väg, grattis Seattle. 

Några sekunder innan slutet inleds, märkligt nog

Frågan är om det är någon mening att gå och lägga sig innan man ska gå upp. Något säger mig att jag kommer att vara trött den här måndagen. 

/ J - kaffesugen

Från förfalskning till inspiration

Klicka här för att komma till texten du söker!

Den återfinns numera på bloggen:

Knivigt värre

Välkommen!