fredag 4 april 2014

Cykel, cykelsår, en återfunnen amulett, knivpaket och lite till

Vissa dagar händer det mer saker än andra. Somligt av godo och somligt mer själsförstörande.

Mångårigt buren lyckoamulett

 Ni vet hur saker försvinner ibland. Det är alltid trist särskilt när man faktiskt inte slänger saker omkring sig utan vinnlägger sig om att ha en viss ordning och struktur. Ibland brister det ändå. Och så var det borta - mitt halsband som jag bara tar av mig när jag tränar eller befinner mig i vatten. Annars har det suttit runt halsen i mer än tjugo år. Det har gått så långt att det börjat bli rejält slitet efter friktion. Det är jag och David Hasselhoff som odlar ryamatta på bröstet.
Affektionsvärdet överstiger vida det ekonomiska. Halsbandet har alltid varit någon form av amulett för mig och letandet blev intensivt utan framgång. Alla vanliga ställen kollades av och därefter de ovanliga. Inget hjälpte och tiden började gå sin gilla gång, tills igår då jag upptäckte att det gömt sig i hörnet av fickan på morgonrocken. Lycka. 
Det märkliga är att det kom precis när det behövdes. Nu.

I posten när jag kom hem låg ett paket som jag får anledning att återkomma till här på bloggen.

Torsdagspaket


Annars har det cyklats ett par rundor sen sist. Inte långt men kort. Inte snabbt men långsamt. Det har ändå gått relativt bra även om gårdagens runda var kall och jag frös om fötterna. Typisk vår, varmt i solen och kallt i skuggan och i fartvinden.

Och apropå cykling. På kommunens cykelbanor rör man sig på egen risk. Överväger att börja ta min heldämpade Mtb genom stan. Transportcykling på snabb hybrid verkar farligt. Överraskande vass stenkant ledde till blodvite efter klassisk "studsapåpedalochslåsöndersmalbenolycka". Det gjorde som vanligt en smula ont.

Fler skavanker att lägga till redan ärrade skenben


Sen kom den stora smällen. Den jag inte väntat mig. Den som golvade mig för stunden. Knockad, uträknad och groggy. Först dåliga nyheter sen sämre. En olycka kommer som bekant sällan ensam och det gjorde den inte den här dagen heller. Så mycket mer kan jag inte säga om det men någon nattsömn att tala om blev det inte. Återstår att se hur den här dagen blir efter det.



/ J - sargad

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar