- Cykligare i samarbete med Cycling Plus har testat en filmstjärna
Även om Team Movistar inte är i filmbranschen utan är ett av Spanska Telefonicas varumärken så är deras teamcykel från Canyon med det långa namnet en riktig stjärna. Det intrycket förstärks nu i Girotider när laget visar framfötterna och i skrivande stund innehar "La Maglia Rosa" placerad på Nairo Quintanas späda axlar.
När chansen uppenbarade sig var jag därför tvungen att ta den. Att fråga mig om jag vill provcykla det här charmerande monstret är som att fråga en bilentusiast om han vill provköra Ferraris senaste skapelse.
Canyon Ultimate CF SLX 9.0 TEAM MOV
Efter att ha hämtat cykeln på Svenska Cycling Plus redaktion runt hörnet var det dags för provkörning. Det blåste rejält denna soliga dag i maj och jag kände viss oro inför hur högprofilhjulen skulle kännas vid kraftiga kantvindar eftersom det var första gången jag körde på dylika. Chefredaktör Daniel varnade även för att de kunde vara aningen vindkänsliga.
Det var för övrigt premiär för mer än det. Det var första gången jag körde en cykel av den här kalibern och första gången på tubdäck faktiskt. Jag har heller aldrig kört någon längre stund med Campagnolo eller med elvadelad kassett och aldrig cyklat med elektriska växlar.
Movistarblått och grönt är skönt. Här på fi´zi:ks Antares K3
Efter att ha justerat sadelhöjden var det dags att bege sig. Det gick nästan smärtfritt förutom att det visade sig att Garmins "Vector Power Meter"-pedaler inte var helt kompatibla med Shimanoklossar vilket jag trott. En lärdom rikare och ett pedalbyte senare var jag på väg. Det gjorde tyvärr att jag inte kunde pröva funktionerna kopplade till effektmätaren.
Campagnolo Super Record EPS - en orgie i kolfiber. Här med Garmins Vector Power Meter.
Det första intrycket av cykeln var märkligt nog att det kändes som att sätta sig i en soffa - om än en väldigt snabb soffa. Allt kändes bekvämt och förvånansvärt bekant. Vinklar och storlek påminner rätt mycket om min egen cykel vilket gjorde att anpassningen gick snabbt. Jag har inte testat Fiziks sadlar tidigare och kan konstatera att Antares var en trevlig bekantskap och jag förstår varför märket är populärt i klungorna. Sadlar är som bekant en komplicerat och personligt kapitel men jag föredrar sadlar som den här med plattare ovansida framför dem med rundare profil.
För att få en känsla för växlar och bromsar tog jag det väldigt lugnt och stilla i säkert fem minuter även om Daniel tidigare upplyst om att cykeln var försäkrad. Sen valde jag att trycka på lite och köra stadskörning på öde villagator ett tag för att kunna dyka in i tvära svängar i syfte att känna på däck, hjul och inte minst ramens och gaffelns respons. Här känns det att det är en ytterst välbyggd cykel det handlar om. Hela framvagnen är riktigt styv trots att jag provocerade den hårt och har en del vikt att lägga bakom. Inget flex i framhjul eller gaffel och cykeln kändes därför riktningsstabil även om den har tämligen kvicka vinklar. Kontakten mot marken stod Continental Competition för och de bjöd på bra fäste och mjuk gång.
EPS bakväxel är nästan helt skulpterad i kolfiber
Campagnolos elektriska växlar kändes intuitiva och var därför lätta att använda trots att jag inte kört med vare sig Dura-Ace eller Ultegravarianten av Shimanos Di2 tidigare och därmed inte har något att jämföra med. Men jag tror att en bidragande orsak till den naturliga känslan ligger i det faktum att Campa valt att behålla växelhandtagen så lika de mekaniska som möjligt.
Växlarna fungerade perfekt under rundan. Åtminstone så snart jag vant mig vid att jag inte fick ha det minsta tryck på pedalerna vid växling till tyngre växel. Åt andra hållet uppstod inte det problemet. Campa har valt att konstruera systemet så att man kan växla flera steg i taget såväl upp som ned genom att hålla handtagen intryckta. Det möjliggör snabb växling över hela kassettens spännvidd vilket kan vara en fördel om man säg råkar hamna på ett GP-lopp med en brant backe i.
Hade det inte varit för prislappen hade jag inte tvekat en sekund. Känslan att med ett "musklick" växla var ytterst bekväm och en vana jag lätt kunde lägga mig till med. Men i ärlighetens namn anser jag inte att skillnaden i prestanda är i närheten av skillnaden i pris jämfört med ett mekaniskt system.
Cykellivet leker - en härlig dag och en bra cykel
Sen riktade jag framhjulet söderut och bort från staden. Ett fullblod behöver en bra landsväg med fin asfalt att sträcka ut på. Det visade sig bli en jobbig tur dels för att den blev tämligen intervallbetonad på grund av de många igångdragen och dels för att jag log så mycket så jag fick träningsvärk i käkarna. Jag var tvungen att grundligt testa växelfunktionen och inte minst responsen från hjul och ram när jag satte tryck på pedalerna vilket ledde till många inbromsningar och fartökningar.
Det som blev tydligt är att cykeln är oerhört lätt, faktiskt så lätt att den i det här oviktade skicket inte är UCI-godkänd alls då den endast väger 6,15 kg. Den är trots det extremt styv i framför allt framdel och vevparti vilket ger ett riktigt explosivt igångdrag. Det är en skön känsla att den lilla kraft man faktiskt besitter hamnar där den skall - i marken. En bidragande orsak till det tror jag även är de fantastiska vevarmarna. De är utan tvekan bland de bättre jag prövat.
Även hjulen gav mersmak. Jag hade nästan förväntat mig att de skulle flexa en smula eftersom de är mycket lätta. Men de är riktigt stabila och tog inte i bromsarna trots att jag vräkte över ett tiondels ton på pedalerna och stod upp och bröt. Sen rullar de mycket lätt på lager i keramik.
Jag blev efter hand helt cykellyrisk där jag susade fram i ett allt mer somrigt småländskt landskap. Solen sken och fartvinden torkade svetten ur pannan. Vad gäller cykeln konstaterades att det helt enkelt inte blir bättre än så här. Visst kan det bli annorlunda och kännas på ett annat vis med andra modeller och märken men så mycket "bättre" blir det inte. Den tanken kändes nästan sorglig på något märkligt vis. Som att komma till vägs ände.
Fotopaus vid Åsnens strand i trakterna av Torne
Mina funderingar avbröts av det faktum att tiden höll på att rinna ut och jag var tvungen att bege mig hemåt. Min tidsoptimistiska plan höll inte och jag blev därför tvungen att vända. Det var då jag upptäckte att det inte bara var en apstyv ram och lättrullade hjul som stod för den höga farten. Jag hade delvis haft medvind!
Nu fick hjulen bekänna färg i den bitvis kraftiga sidvinden. Och det som slog mig var att de var förvånansvärt stabila. Inget vingel alls. Det går att konstatera att det nog beror på vem som sitter på cykeln hur vindkänslig den blir. För att bevisa min tes körde jag en bit på RV 23 som både är starkt trafikerad och saknar vägren. Att hålla kursen i sidvind med högprofilhjul med en långtradare som får möte jämsides är ett utmärkt test.
På vägen hem gnolade jag på känd Harpo-sång som jag av någon anledning inte kunde få ur huvudet
Nu var jag glad för att cykeln inte lät någon kraft gå till spillo. Det kan behövas när man strävar i motvind de sista milen hem. Komforten i ramen blev efterhand påtaglig. Den lätt fjädrande sadelstolpen parat med de eminent konstruerade bakgaffelstagen dämpar effektivt vibrationer och gör att man orkar en bit till.
Det ord som hela tiden återkommer när jag försöker sammanfatta känslan av att sitta på den här cykeln är "Naturlig". Det är så här det skall kännas. Canyon Ultimate känns inte extrem den känns bara rätt.
CF SLX står för Carbon Fiber Super Light
Utseendemässigt är den här versionen tämligen sober med sina mörkblå och gröna teamfärger och ramen ser inte så extrem ut med nutida mått mätt då man vant sig vid rejält kraftiga och formade rör. Däremot kan man ha synpunkter på det här med att gödsla med loggor över hela cykeln. Canyon kanske inte är den värsta syndaren på området men följer den rådande trenden. Sen kan väl nämnas att det är svårt att missa vem som står bakom hjulen.
Det minus jag kan ge på designområdet är faktiskt att Campas superexklusiva Super Recordgrupp har en ganska grov finish som inte motsvarar prislappen och den italienska traditionen. Kolfibern ser bitvis aningen hemsnickrad ut och bromsarna är inte lika elegant utformade som t ex motsvarande hos Dura Ace enligt mig. Och med den här prislappen vill jag nog helst se perfektion inte bara sett till funktion.
Canyons toppmodell är annars utan tvekan en god kandidat för nästa cykelinköp om man råkar få sisådär en 75 - 80 000 kronor över eller vinner på tipset.*
Sen kan cykeln faktiskt fås till väsentligt lägre pris om man istället för den här versionen väljer exempelvis TEAM KAT (Katusha)-versionen med Cosmichjul och Shimanokomponenter istället.
Ram: Canyon Ultimate CF SLX
Hjul: Campagnolo Bora Ultra Two Tubular
Komponenter: Campagnolo Super Record EPS
Sadel: Fizik Antares K3
Däck: Continental Competition
Uppgiven vikt: 6,15 kg
Ca pris: 75 894 kr på "rea"
Mer information hittar du på Canyons hemsida här!
/ J - testpilot
* Testexemplaret klev över 90 000 kr vallen då den är utrustad med Garmins "Vector"-system.
Bra skrivet, fakta blandat med personligt omdöme är vad man vill ha, tack!
SvaraRaderaTack för de värmande orden! :-)
Radera