- Vevpartifilosofi
Min nuvarande morgonpendling är betydligt kortare än den fordom var. Så jag hinner inte tänka lika mycket under tiden vilket på ett sätt är synd.
Den "normala" pendelsträckan har i många år handlat om fem kilometer enkel resa. Så var det när jag en gång för länge sedan studerade och cyklade till universitetet från Vintervägen, därefter när jag jobbade på Öster med samma bostadsadress och på samma vis förhöll det sig när jag senare bodde i en by utanför staden och tog mig till jobbet. Likaledes då jag för några år sen bodde i utkanterna av Växjö och pendlade till centrum. Alltid halvmilsstandard.
Att det inte är synd på alla vis utan bara på ett beror på att jag ändå inte hinner formulera så mycket idéer när jag vildsint kryssar mellan rörliga och fasta hinder i jakt på bästa pendlingstid. Det hackar sönder tankeverksamheten i vilket fall som helst.
Nu har sträckan krympt till halva distansen. Det är knappt pendling men man hinner bli blöt om det regnar och man hinner påbörja en tanke. Dock inte avsluta densamma. Det ger många lösa trådar som hänger och slänger i fartvinden som väntar på att bli sammanknutna.
Idag påbörjades flera tankar. En av dem går ut på att jag skall cykla i eftermiddag. Den blir av. Sen avbröts den tanken av en annan som går ut på att jag måste byta vevparti på pendlaren eftersom det verkar helt utslitet och knakar rytmiskt. Dags för besök hos en cykeldoktor eftersom det är cykelns hjärta det handlar om och kirurgi är av nöden tvunget. Det får troligen bli på vägen hem faktiskt.
Sen blev jag en smula arg å en cykelväns, alla cyklister och mina egna vägnar. Det handlar om ett brev som presenterades på Facebook igår.
I samband med Uppvidingetrampet som jag behandlat i tidigare inlägg fick en cykelvän P ett ytterst märkligt brev sig tillskickat som löd:
Brev skrivit av jubelidiot som bör hängas ut till allmän beskådan
Texten lyder:
"Hur sitter man på cykeln för att slippa motvind???
Skicka bild till SMP så vi andra får lära oss IDIOT!!!
Ha, ha, Glöm inte att raka dina dvärgben!
Lars & Co
Mycket intressant. Någon som åtminstone tror sig veta något om cyklar då vederbörande kommenterar sittställning tar sig tid att formulera, författa och posta ett handskrivet brev efter ett motionslopp! Denne någon gör det på ett spydigt, elakt och helt onödigt vis som inte tillför mänskligheten något. Det enda det gör är att kasta ett löjets skimmer över skribenten.
Det kan tilläggas att handstilen klart indikerar att det inte rör sig om någon ungdomssynd heller.
Egentligen är det inte värt att kommentera samtidigt som det är det. Jag skulle bra gärna vilja ta ett snack med denne "Lars" om den fege fan skulle våga ge sig tillkänna. Får se om den kaxige lille skiten vågar säga samma sak till mig ansikte mot ansikte?
Ursäkta språket men jag blev en smula upprörd där ett tag. Men jag förstår faktiskt inte hur sådana människor är funtade. Kanske på samma vis som de förfriskade ungdomar som i en skraltig Volvo gled upp brevid mig vid en trafiksignal för några år sedan, lutade sig ut genom rutan och skrek: "Öh, snygga bralllor hörru" med ett hånskratt och tyckte att de var ofantligt roliga. Jag bar då normala cykelbyxor. Är det konstigt med träningskläder när man tränar? Är brottartrikå snyggare? Är ett par knähöga vikta fotbollstrumpor snyggt? Är kondomlika skidkläder att föredra? Är löparshorts med hög slits i sidan sexiga? Passar friidrottskläder av olika slag på ICA? Hur eleganta är förvuxna basketshorts?
Idrottskläder är för det mesta funktionella och ytterst få med undantag av Häst- och segelsport samt rugby har lämnat några avtryck i den gängse modeindustrin.
Så det finns inte mycket grund till att håna folk i cykelkläder som sitter på en cykel. Men att en av de "egna", någon som cyklar, börjar håna andra för hur de ser ut när de kör. Det är bara bisarrt.
/ J - upprörd filbunke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar