Cykelvasan 2013, del 1

- Sveriges största Mountainbiketillställning

"I fädrens spår för framtids segrar", tja jag vet inte jag. Eller så kanske det blir "framtids segrar" så småningom eftersom årets cykelvasa för min del blev lite av en blandad kompott och därför inte enbart kändes som en seger även om det var ofantligt skönt att gå i mål. Vid det tillfället var jag dock mest trött och lerig. Loppet blev delvis inte som tänkt var nämligen. Det fanns flera slagna hjältar i mål kunde dock noteras, inte bara jag var halvt utmattad - det fanns några till som tyckte det blev en smula jobbigt under färds gång. 

Det är många intryck att sortera bland så här efteråt. Men en oförglömlig resa och många bra minnen blev det. Somligt har med cykling att göra annat inte.

Träningsförberedelserna inför själva loppet kunde väl varit mer strukturerade. Men med diverse tekniskt strul veckorna innan i åtanke och taget i beaktande att jag inte visste om att jag skulle köra förrän tämligen sent då det hela var en present så var jag i någorlunda dagsform. Upplägget under veckan innan fungerade bra och inkluderade ett "upptramp" dagen innan själva Vasan. I det här fallet innebar det att jag och C inledningsvis cyklade från Sältorget ned till Sälens by för att där ta reda på hur man bäst tar sig till startområdet i Berga by. Det är nämligen inte alls helt självklart om man inte vet vart det ligger och inte trampat dit förut. Vi följde banvallen. Väl där körde jag uppför den inledande backen på ca 5 kilometer och sen körde vi tillbaks till bilen igen. Blev rätt kuperat med tanke på att den inledande backen är på runt 150 höjdmeter och färden upp till bilen bjöd på ytterligare ca 250 höjdmeter. Men benen kändes som de skulle och cykeln fungerade bra. Minus det jävla klonkandet från cykelröven när dämparen är låst som numera är lokaliserat till fästet mellan länkage och bakdämpare. Hoppas någon mekaniker kan ägna sig åt helbrägdagörelse.

När jag körde upp mötte jag få cyklister, en handfull, men desto fler bilar med tomma cykelställ på taken som uppenbarligen var här för att reka. Jag låg stadigt och lugnt på 17-18 km/h uppför för att inte dra på mig någon syra alls och tänkte att några kilometer i timmen fortare kommer det att gå imorgon. Gäller dock att inte förhasta sig då det är långt kvar efter den inledande stigningen. De två första kilometrarna är brantast sen blir det slakmota ytterligare några kilometer och i princip går det uppför de första sju kilometrarna. Gillar inledningen på så vis att man blir ordentligt varm. Men det gäller som sagt att vara aktsam och kasta ett getöga på pulsklockan ibland. Några gram mjölksyra kan vara märkligt tungt att släpa omkring på. Passade på att njuta av utsikten och notera att det fanns en damm ungefär där jag planerade att öka min fart oavsett vad andra gjorde i inledningen av loppet. Fick osökt minnesvibbar från 90-talets sträckning av Finnmarksturen och inledningen där upp till Slamdamm. 

Det är några mil att köra till Sälen för oss sydlänningar som bor här nere i palmers land. Runt de 60 eller strax därunder beroende på vägval. Som vanligt frihandsnavigerades det en aning med lite mer generell riktning i rätt vädersträck som guide än karta. Då kan man hamna på avvägar en stund. Sådana känns igen på att man hamnar i ett nedlagt bruk och vägen liksom slutar. Annars är inlandsvägen, RV26 ett mer säkert tips. Efter utflykt i spenaten återgick vi till den. 

Resultat av spontannavigering

Annars gick resan upp ytterst bra. Det är intressant att se hur antalet bilar med cyklar på tak och därbak ökar ju mer norrut man kommer. Och det här var redan på torsdagen bör påpekas. Det var bara att följa strömmen. Runt 12000 cyklister och några "hangarounds" skapar en viss trafik. 

Fler cyklister än vi som tyckte att det var lunchdags vid Nässundets station

Avfärdsdags från Växjö, allt packat?

Vägen upp bjöd även på strålande väder både för bilåkning och cykling. Vid det här laget såg det ut som om de något olycksbådande väderleksrapporterna skulle spå fel. Men det var ju några dagar kvar. Och regn har en tendens att höra ihop med cykellopp. Så på något vis hade jag en mental förberedelse för det även om jag avskyr lera.

En anomali i fjällen, sol

Cykeln var i alla fall pigg efter resan, det var inte vi. 

Närmare sju timmar i bil sätter sina spår. 

Nummerlapp och dylikt hämtades på fredag förmiddag eftersom vi var uppe rätt sent på torsdagen och det är skönt att inkvartera sig och ta det lugnt vid ankomst. Vid tävlingscentrum träffades även några muntra gamänger från Lammhultcyklisterna och Växjö med omnejd. På eftermiddagen efter ovan nämnda upptrampstur så insöps inspiration genom att se på när några ur eliten körde Cykelvasastafetten. Efter det kändes motivationen på topp faktiskt och det bar av hem till stugan för att förbereda inför morgondagen. 

För cyklister som inte mekar själv fanns "sistaminutenservicepaket"

att köpa. 

Alla prylar skulle gås igenom och läggas fram och så förstås sedvanlig cykelkoll. Den inkluderar att se till att bromsar och växlar fungerar, se till att alla skruvar sitter där de skall och fast, att hjulen inte kollapsat och att dämpartryck och däckstryck är enligt plan. Det sistnämnda kollas även på morgonen förstås. Den enda sistaminutenjusteringen som gjordes var att spänna styrlagret en smula. Inte så det glappade direkt men det kändes rätt. 

Däcksval och lufttryck hade jag bestämt sen tidigare men med facit i hand kanske annat bakdäck hade varit att föredra. Återkommer till det. 

Allt framlagt och förberett. Det man inte har i

huvudet får man ha i planeringen...

Nummerlapp till Cykelvasan 

på plats. Nu är allt klart.

Efter en tämligen lång och intensiv dag blev det sen efter mat en avkopplande bastu med tillhörande pilsner. Just den där bastun var kanske inte någon riktigt bra idé skulle det visa sig. Förvisso blev jag avslappnad och somnade gott men det där med vätskebrist...

Återkommer snarast med en "RaceReport" angående själva loppet. 

/ J - framgångsrik säljägare

CV 8806

- Livsloppet

CV är viktigt nuförtiden. De som inte har ett kör ett. En levnadsbeskrivning genom körda cykellopp börjar skriva sig även för mig. Under tiden formar livet sig själv.

Jag som aldrig tänkte köra Vätternrundan har nu gjort det tre år i rad vilket känns märkligt när jag tänker på det. Nu ska jag tydligen köra Cykelvasan också. De två största motionsloppen i respektive kategori samma år. 

Det fanns väl någon lös fundering kring det när biljetterna släpptes i september. Även om det inte då stod högst på önskelistan vore det riktigt roligt att ha kört det åtminstone någon gång. När jag väl funderat klart var startplatserna fulltecknade och då var jag inte alltför långsam, de tog slut fort. Närmare bestämt tog det under 27 minuter. Detta trots att antalet platser ökats från 9000 till 12000 stycken till årets säsong. Det kan konstateras att det är populärt att motionera i Sverige och särskilt på tvåhjulingar.  

Mitt långloppsåkande började i mitten av nittiotalet uppe i Ludvika då Finnmarksturen var det stora loppet alla skulle ha kört. Inte lika känt som VR men ändå med den statusen att man som motionär bedömdes efter hur lång tid man behövde för att besegra 115 kuperade kilometer i dalaterräng. Nu har den tappade manteln sen några år axlats av Vasaloppets väloljade maskineri med sin cykelsatsning. 

Egentligen vet jag inte om det i grund och botten lockar mig så extremt mycket att köra sträckan Sälen - Mora på cykel så fort jag kan. Mest på grund av logistiska och ekonomiska skäl. Slår man ihop startavgift, engångslicens, frakt från målgång, boende, mat och resa blir det en rätt dyr utflykt som dessutom kräver mycket tid i anspråk. Men jag hyser inte den starka aversion mot grusvägar och skogsbilvägar som ibland luftas på t ex "Happymtb" och andra forum. Jag anser inte att den enda acceptabla formen av mountainbike bäst bedrivs i ett stenröse som man ibland kan få intrycket av när vissa kretsar luftar sina åsikter. Jag gillar nämligen all form av cykling från ren skogs- och fjällcykling i nästan stiglöst land till landsvägskörning så den formen av invändningar reser jag inte. Jag avskyr därför det nedsättande begreppet "grusvägsrally". Intressant fenomen när några få personer, som vanligtvis knappt var födda när jag började cykla mountainbike tar sig friheten att definiera vad som är "riktig" mountainbikecykling. (Blev lite upprörd där för ett ögonblick men jag tycker inte om när vissa grupper cyklister är föraktfulla mot andra.) 

Men nu är det så att jag fått en startplats i present!! Även boende och ledighet är ordnat. Har man en underbar flickvän så har man. Och det betyder att alla invändningar är raserade. För nu återstår bara de roliga bitarna. Att träna inför begivenheten, själva loppet och snacket efter. Är det något som är speciellt kring stora evenemang av det här slaget så är det stämningen på plats och  planerandet innan. Den biten är helt fantastiskt rolig! Det gäller inte bara cykling för övrigt. Det kan vara Sweden Rock eller Dreamhack, hästshower, hund- och kattutställningar, bil- och mc-träffar, friluftsmässor eller vad som helst man nu är intresserad av. Överallt där man samlar många människor med samma passion uppstår en speciell stämning som nästan går att ta på och som måste upplevas. 

Och nu är det alltså dags. "Let the träning start". Igen. Hoppas att bakhjulet och viljan håller.

Fast gårdagens cykling blev tämligen slät till sin karaktär. Inte mycket berg där inte och på landsväg. Först körde jag "rehabrunda no 3" med C som fick för sig att öka farten så mycket foten nu tillät. Heja. 

Då var frågan, vilket fordon skall väljas inför rundan?

Sen drog jag vidare och tog en sväng på egen hand. Fartlek eller något ditåt blev det. Det innebar i praktiken att jag lade på några spurter här och var samt tryckte på extra mycket uppför ett par backar i Billa och Vikensved men för övrigt körde rätt lugnt. Det blev ytterligare en vacker tur i högsommarväder om än något svalare än tidigare. 

Jag har fotograferat ett UFO i motljus i Vikensved

Det märkliga inträffade att strax efter backen i Hollstorp precis innan jag skulle svänga höger så träffade jag Per A, mannen som bidragit till min CV-start genom att sälja sin startplats. Vi språkade en stund och jag förundrades över slumpen och dess förgreningar. Sannolikheten att vi skulle mötas här just idag vid den här tidpunkten är inte särskilt stor. Jag hade inte ens tänkt att köra åt det hållet från början. Ibland verkar det finnas en mening med hur saker och ting artar sig. 

Fick just mailsvar från en Josefine på Vasloppskansliet som låter meddela att min tid från Ränneslättsturen som är ett av de seedningsgrundande loppen, räcker till startled tre i tävlingsklass. Har däremot inte den ringaste aning om det är bra eller inte. Vet nämligen inte hur många startled som finns. Men tre låter lågt och bra så det blir det.

/ J - I någon form av spår för framtids segrar