Chickenrace III

- Den sista färden

Ja - slutcyklat vid havet för den här gången kanske skall förtydligas. Annars blir det  en onödigt ödesdiger och dystopisk undertitel.

Det var med saknad jag lämnade ett mycket bra påskfirande. Vädret har bjudit på sol ute såväl som i sinne. Och humöret på både vuxna och barn strålade ikapp med vårsolen. Påsk avhandlades, födelsdagsfirande inleddes, god mat inmundigades och livet var allmänt bra. Dessutom slapp jag vara sjuk. Bara en sån sak. Jag har varit det de sista tripperna i västerled annars. 

Men även på den tredje dagen - cyklades det!

Gamla E6 strax norr om Margaretetorp i väntan på vitsipporna

Den sista rundan hade väl något av backturs-karaktär även om det inte var ett uttalat mål. Förutsättningarna var att rundan fick inte ta längre än två timmar. Sen var vindarna betydligt mer påtagliga än tidigare dagar och benen något mer slitna. Därför valde jag att inte harva mig närmaste vägen uppför åsen. Vilket för övrigt är endera Tarravägen med sina fruktade kurvor med 14% lutning som ligger runt knuten eller tidigare omskrivna Karstorpsbacken uppför samma del av åsryggen. 

Uppvärmningen bestod därför istället av att jag i god fart susade ut ur Båstad i medvind via Östra Karup och vidare mot Hasslöv och den i cyklistkretsar kända backen som väntar där. Brantekällavägen även kallad "Hasslövsbacken" bjuder på en två kilometer lång stigning med tio procents lutning. Mumma för slitna ben. 

Vill man bo i Tjuvhult?

Vägen slingrar i ett par svepande kurvor uppför genom gammal vacker bokskog och det är tacksamt eftersom man slipper se hela motlutet i ett svep. Den är annars förunderligt jämn och lutar konstant mellan nio och tio procent. På toppen väntar ett vägskäl och tar man som jag åt höger finns ytterligare en liten knäppa att sega sig uppför. Strax i närheten ligger Högalteknall vilket är åsens högsta punkt med sina 228 m ö h. Vägen går på runt tvåhundraelva meter. Som kuriosa kan nämnas att trots höjden är det inte Skånes högsta punkt eftersom den här knallen ligger på fel sida gränsen och man här faktiskt befinner sig i Halland. Skånes topp återfinns istället på Söderåsen och är 212 m ö h. 

Efter att ha irrat lite kort upp på åsen styrdes kosan åter västerut och mot havet. Till en början uppe på åsen. 

Vi och dom

När jag passerade motorvägen stannade jag och betraktade världen, mig själv och galenskapen en stund. Egentligen är det tokigt att vi skall susa omkring i tunga plåtskrällen i farter vi inte förstår vare sig de är markburna eller befinner sig i luften. Människan är alltings mått även om vi gör allt för att glömma det. 

Motljus på gamla E6 på väg söderut och ned mot Margretetorp med bråttomvatten på vänster sida

Sen vek jag av åt Margretetorpshållet för andra gången den här helgen. En lång svag utförslöpa där jag gnagde på mina höjdmeter. Ett infall på vägen fick mig att svänga höger innan byn och in på en nästan lika känd stigning som "Hasslöv" nämligen "Postridarens väg". Upp bar det igen för sista gången den här helgen. 

Sen hemåt via den smala vägen med det lika fantasieggande som tungvrickande namnet "Hulrugeredsvägen". Säg det fort tio gånger i rad den som kan. 

Sammanfattningsvis på bjöd helgen på lite drygt nittonhundra höjdmeter. Alltid något även om jag vet att glada alpbockar med krumhorn till cykelstyren klipper det innan frukost. 

/ J - plitar vidare på den tunna pamfletten "Skånes berg"

Tyst rekord

- Får jag be om största möjliga tysssstnad?

Det har varit tyst här på bloggen ett tag. Inte bara här för övrigt utan även i största allmänhet. Jag är nämligen i princip döv för tillfället och har så varit ett tag. Jag är inte helt kurant. 

Det började med en trevlig utflykt till Karlskrona på midsommarafton och ett dyk från ett hopptorn där. Det var väl med facit i hand inte helt briljant. Jag blev omedelbart yr och fick ont i vänster öra efter en smäll mot vattenytan efter andra dyket. På kvällen smärta. Såpass att jag fick uppsöka jourläkarcentral. Läkaren konstaterade att vänster trumhinna inte ens gick att se eftersom örat var helt igensvullet och att den högra inte rörde på sig när han blåste luft på den vilket förklarade min usla hörsel. Möjligen var även vänster trumhinna skadad. Eftersom jag tidigare haft hörselgångsinflammation så fick jag medicin mot det i salvform. Det hjälpte inte alls. 

Tre dagar och alltmer ökad smärta senare uppsöktes en annan  läkare. Denne dammsög örat inledningsvis vilket även det gjorde ont för att sedan konstatera att trumhinnorna inte bara var kraftigt inflammerade utan även hade mycket vätska bakom sig. Penicillin den här gången, mot den dubbla och vid det här laget långt utvecklade öroninflammationen. Nu vet jag varför öronbarn skriker. 

Mer tystnad. Mer smärtstillande. Världen långt borta.

Lite har det cyklats under den här tiden. Med betoning på lite. En fikatur till Aneboda blev det häromdagen. Jag och C cyklade 45 kilometer för att dricka kaffe och prata en smula och cyklade sedan hem igen. Det var en skön tur. 

Under den konstaterades att enda fördelen med att vara rejält lomhörd var att jag inte hörde det jäkla knakandet från cykeln som tydligen var enerverande enligt C. Min jäkla sadelstolpe igen. Nu infettad och tyst, vad jag vet - jag hör ju ändå inget. 

Mot havet och vinden. Inledningsvis motvind

Jag befinner mig för tillfället i Båstad hos svärföräldrarna och det har badats i hav och precis cyklats. Eftersom det skall springas maraton här imorgon tog vi av ren nyfikenhet och följde löparbanan Bjäre runt. Sen blev det några kilometer till. Det måste vara ett sjujäkla tufft lopp att springa. De första sju kilometrarna bjuder på ett par rejäla backar med 7-8% lutning via Sinarpsdalen upp till golfbanan.  Det totala antalet höjdmeter som skall avklaras på 42-kilometerssträckan är för övrigt närmare 400. 

När vi passerade Grevie beskådades de läktare som byggts där inför morgondagens fotbollsmatch mellan lokala förmågor och landslaget från -94. De flyttade matchen från Örebäcksvallen i Båstad pga publiktrycket men lyckades ändå sälja slut på biljetterna. Vem säger att man inte kan leva på gamla meriter?

Tydligen skall 6000 biljetter ha sålts och 

mer kunde ha krämats ur evenemanget

Det blåste rätt friskt den här dagen och ett massivt svart moln på andra sidan bukten över Kullen bidrog ytterligare till det. Men över Hallands väderö var det sol. Fronten drev dock upp vindar som blåste oss hemåt. Från Torekov tillbaks till Båstad var det i princip rak medvind och regnet slapp vi nästan helt. 

Delar av förklaringen till hastighetsrekordet

Vinden bidrog även till att jag satte nytt hastighetsrekord fast jag inte satsade, försökte eller ens ville det idag. Men i den branta nedförsbacken mot Kattvik med vinden i ryggen så susade jag åstad och hastighetsmätaren passerade de 80 och lite till. 81,5 km/h för att vara exakt. Det gjorde det problematiskt att bromsa. Mina klossar är lite slitna och asfalten dålig på slutet innan vägkorsningen och efterföljande skarpa vänsterkurva. Lutningen där är närmare 15% en kort bit så det blev lite vanskligt innan jag fick stopp på ekipaget. Framfälgen var då så varm att det gick att bränna sig på den.  

Resten av hemfärden blev lugnare och på vägen passerades morgondagens cirkusplats där hundar med clownnäsor skall beskådas. 

/ J - tyst och snabb