Chickenrace III

- Den sista färden

Ja - slutcyklat vid havet för den här gången kanske skall förtydligas. Annars blir det  en onödigt ödesdiger och dystopisk undertitel.

Det var med saknad jag lämnade ett mycket bra påskfirande. Vädret har bjudit på sol ute såväl som i sinne. Och humöret på både vuxna och barn strålade ikapp med vårsolen. Påsk avhandlades, födelsdagsfirande inleddes, god mat inmundigades och livet var allmänt bra. Dessutom slapp jag vara sjuk. Bara en sån sak. Jag har varit det de sista tripperna i västerled annars. 

Men även på den tredje dagen - cyklades det!

Gamla E6 strax norr om Margaretetorp i väntan på vitsipporna

Den sista rundan hade väl något av backturs-karaktär även om det inte var ett uttalat mål. Förutsättningarna var att rundan fick inte ta längre än två timmar. Sen var vindarna betydligt mer påtagliga än tidigare dagar och benen något mer slitna. Därför valde jag att inte harva mig närmaste vägen uppför åsen. Vilket för övrigt är endera Tarravägen med sina fruktade kurvor med 14% lutning som ligger runt knuten eller tidigare omskrivna Karstorpsbacken uppför samma del av åsryggen. 

Uppvärmningen bestod därför istället av att jag i god fart susade ut ur Båstad i medvind via Östra Karup och vidare mot Hasslöv och den i cyklistkretsar kända backen som väntar där. Brantekällavägen även kallad "Hasslövsbacken" bjuder på en två kilometer lång stigning med tio procents lutning. Mumma för slitna ben. 

Vill man bo i Tjuvhult?

Vägen slingrar i ett par svepande kurvor uppför genom gammal vacker bokskog och det är tacksamt eftersom man slipper se hela motlutet i ett svep. Den är annars förunderligt jämn och lutar konstant mellan nio och tio procent. På toppen väntar ett vägskäl och tar man som jag åt höger finns ytterligare en liten knäppa att sega sig uppför. Strax i närheten ligger Högalteknall vilket är åsens högsta punkt med sina 228 m ö h. Vägen går på runt tvåhundraelva meter. Som kuriosa kan nämnas att trots höjden är det inte Skånes högsta punkt eftersom den här knallen ligger på fel sida gränsen och man här faktiskt befinner sig i Halland. Skånes topp återfinns istället på Söderåsen och är 212 m ö h. 

Efter att ha irrat lite kort upp på åsen styrdes kosan åter västerut och mot havet. Till en början uppe på åsen. 

Vi och dom

När jag passerade motorvägen stannade jag och betraktade världen, mig själv och galenskapen en stund. Egentligen är det tokigt att vi skall susa omkring i tunga plåtskrällen i farter vi inte förstår vare sig de är markburna eller befinner sig i luften. Människan är alltings mått även om vi gör allt för att glömma det. 

Motljus på gamla E6 på väg söderut och ned mot Margretetorp med bråttomvatten på vänster sida

Sen vek jag av åt Margretetorpshållet för andra gången den här helgen. En lång svag utförslöpa där jag gnagde på mina höjdmeter. Ett infall på vägen fick mig att svänga höger innan byn och in på en nästan lika känd stigning som "Hasslöv" nämligen "Postridarens väg". Upp bar det igen för sista gången den här helgen. 

Sen hemåt via den smala vägen med det lika fantasieggande som tungvrickande namnet "Hulrugeredsvägen". Säg det fort tio gånger i rad den som kan. 

Sammanfattningsvis på bjöd helgen på lite drygt nittonhundra höjdmeter. Alltid något även om jag vet att glada alpbockar med krumhorn till cykelstyren klipper det innan frukost. 

/ J - plitar vidare på den tunna pamfletten "Skånes berg"

Mitt i sommaren - Skåne revisited

- Utforskande av Snogeholmsområdet

Omväxling lär förnöja enligt ordspråket och med det i åtanke kändes det rätt bra att sätta framhjulet i annan terräng än den steniga småländska granskogen. Kröp därför tidigt om morgonen in i bilen av barnen döpt till "Lille skutt" och begav mig söderut. Vädergudarna verkade ha vaknat på rätt sida och beslutat att jag skulle få i princip vindstilla och strålande sol med strax över de tjugo i temperatur. Förutsättningarna kunde vara värre. 

Den här gången övergav jag Romeleåsen  och siktade istället på Snogeholmsområdet en bit bort i skuggan av höjden. Jag har passerat där vid ett antal tillfällen med bil och tyckt att det ser ut som det finns misstänkt många stigar i området som måste undersökas. 

Världen får inte vara ocyklad!

Mitt i spenaten på en höjd bland vit flugsvamp och

nedförsbackar. Fort gick det

Parkerade först mitt i området och klev lite stelbent ur bilen efter ett par timmars färd. Det första jag hör var en gök som tog i för full hals bara en bit ifrån mig vilket kändes som ett tecken till att stanna. Men en överväldigande mängd myror fick mig att ändra mig. Att äta frukost och montera cykel i det sällskapet avstod jag ifrån. Kosan styrdes istället mot den närliggande sjön. Frukost blir bättre med kaffe och sjöusikt.

Jag satt där och sippade på min kopp med varm dryck och iakttog en stor gulröd bondkatt som latade sig i skuggan av en björk och for upp när matte, en gammal skånsk skrynkelgumma böjd som en ostkrok gick för att hämta ved. Mycket idylliskt.

En bra tur tarvar bra energi och för det krävs yoghurt, banan, 

kaffe, en god bulle och en vacker utsikt

Efter att i sedvanlig ordning ha monterat hjulen, oljat kedjan och kollat lufttryck i dämpare och däck rullade jag i väg. Det artade sig till att bli en varm och något kvav dag. Ingen vind på förmiddagen även om det blåste rätt friskt senare på eftermiddagen. Benen signalerade tidigt att det ävenledes skulle bli en svettig dag i sadeln av andra skäl. De tänkte trots de vidunderliga omgivningarna inte vara medgörliga alls. De var tunga.

Mycket grön singeltrack

Men det glömdes snart när jag hittade ett par sköna "flowiga" stigar som bar in i skogen. Först grus, sen en förvånansvärt slät barrstig i brunt. Sen färgkontrast - bitvis var sommaren mycket grön. 

Hela området genomkorsas av ett flertal kortare markerade vandringsslingor och binds ihop av en längre led som sträcker sig runt utkanterna på området. Därutöver finns många ridstigar, mindre skogsbilvägar och några grusvägar. Dessutom passerar delar av Skåneleden här. Så det det finns många stigar att välja på. Det som gör det ännu roligare att cykla är att de bjuder på olika karaktär och underlag. Underlaget varierar från grus och sand till gräs, barrmatta, något äldre kalhygge och bitvis lite offroad.

En bit bjöd till och med på klippt gräsmatta! Den dök upp efter det att jag stormat fram ur djungelgrönskan från en lerig lite stig. Rundade kejsardammen och skrämde en fiskare som höll på att ramla i när min bakskiva skrek till. Jag sade "Goddag". 

På vägen passerades "Kejsardammen" och tillhörande förvånade fiskare

Men landskapet skiftar och andra färgnyanser erbjuds - 

här brunt och en mindre väg

Naturen var påtagligt närvarande och delar av den bet mig. Någon broms och hästfluga tyckte att jag var lovligt byte och attackerad blev jag även av vildrosor och brännässlor som siktade in sig på benen. 

Sen lyckade jag under färds gång även få syn på mindre aggressiva invånare som en ekorre och bara en liten bit framför mig på en väg passerade en stressad grävling. En häger flög upp skrämd av mig när jag passerade en äng och på andra slingan ute på en tallmo jagade jag ett par korpar. De satt ovanför mig och småpratade och jag lade mig i konversationen. De blev då sura och flög till nästa träd varpå jag följde efter. Detta upprepades ett par gånger sen skällde de ut mig med hesa stämmor och svarta uppsyner. 

Jag valde runda så att jag körde i ett par loopar där jag återvände till bilen för lunch på medhavd sallad efter ett par timmar. Sålunda stärkt fortsatte upptäcktsfärden. Inledningsvis cyklade jag längs med Snogeholmssjöns strand.

Näckrosor som snart slår ut

Klassiska små skånska bäckraviner dök upp här och var

I lugnet hördes bilar. Ut ur skogen for jag och befann mig oförhappandes på RV13. Fasansfullt, asfalt mitt i min Mtb-runda! Jag kastade mig in på första bästa stig som bar åt rätt håll som hette "Kyrkvägen". Den vindlade fram genom skogen och efter en tid passerade jag en mindre asfaltsväg och plötsligt var jag i en park jag tyckte mig känna igen. Aha, Sövdeborg! Välbevakat visade det sig. Skyltarna ljög inte, hundarna var inte att leka med. Bakom staketet väntade Cujos arga kusin. 

Infarten till Kyrkvägen som snart blev mindre

En del världsmedborgare är argare än andra, skylten ljög inte

Jag styrde bort från slott och hundar och in i grönskan igen. Gammal kulturmark med igenvuxna ekhagar och rester av staket som minner om svunna tider. Här var växtligheten enorm. Jag har aldrig sett högre ormbunkar i Sverige. De var bokstavligen manshöga och sträckte sig över huvudet på mig. 

Fascinerande med ormbunkar högre än mig. Trodde inte

det fanns i Sverige!

Så fort jag befann mig i skog och därmed i lä så var det riktigt varmt. Svetten lackade och jag började bli helt slut får väl medges. Ett bad hägrade. Sjön var varm och välkomnande.

Badglänta för trött cyklist

Facit blev något över fyra mil stigcykling. Det får betraktas som ett gott dagsverke med tanke på de slöa extremiteterna.

Själen kände sig piggare i efterhand än vad benen gjorde.

/ J - nycyklad

Skånsk resa 2.0 - 2014

- Illustrerade delar av gårdagens eskapader

Kontraster igen. Idag sol - igår något annat konstaterade jag där jag satt och letade efter dagen i mitt kaffe imorse. Igår cyklade jag. Började om - igen. Jag börjar bli bra på omstarter.

Got the Java blues, espressofrukost 

Befann mig i skåne. Bara sådär, det tillhör inte vardagen. Men det slog mig som den geografiska realitet det var.

Stod där i skuggan av det grå och monterade min cykel. Duggregn i luften och på mig. Kände mig ändå väl tillmods. Råruggigt kallt i luften, vårvärmen gömde sig för dagen runt knuten.

Vid ihopsättandet noterades dystert att växelhöljen

behöver bytas - något krångligare då det är invändig dragning

ett PK "Selfie"-kort innan avfärd

Väl klädd och klar stod jag där i svart och väntade på rätt stund att begynna färden. En korpulent kråka kom vinglande i luften. Vi tittade på varandra och nickade i samförstånd sen flög vi åt var sitt håll. Han åt skogen och jag uppför en backe men kom nedför ett berg.

Tyngdlagen trotsades inte idag den var tvärtom närvarande och ytterst påtaglig. Långsamt upp, fort ned. Det gick som väntat tungt. Nonchalerade det och körde stilla men bestämt. Jag tänker inte ge mig. Fysik är till för att trotsas i vilket fall.

Underlag - brunt. Färgskala grå

Slumrande träd med urskogskraft som väntar på att vakna

Första slingan lerig. Hade bestämt mig för att köra kortare varv med utgångspunkt från bilen för att inte ta slut helt. Förra årets kraft är ett minne. Lärde mig varför skånsk mylla är bördig. Den blandar sig väl med vatten.

Sandjorden och vätan i samklang gav upphov till det som barnen i min närhet brukar benämna geggamoja. Geggamoja bjuder på mycket rullmotstånd om man är cyklist.

Bäckahästen i ny skepnad

På vägen passerade jag bråttomvatten i form av en liten bäck. För att få en bild försökte jag balansera på en sten och halkade. Skickade sms med texten "är i bäcken", det var bokstavligt menat.

Det här var inte meningen. Inte mtbvänligt alls

Den andra slingan blev annorlunda. Längre även om det inte var ursprungsmeningen. Våtmarker går inte att köra igenom utan måste rundas. Utbildningsdag, lärdom två.

Resultatet blev en stunds mindre mountainbikevänlig terräng. Asfalt, platt - evighetslånga rakor mot Sjöbo. Kallt, vinden fick fart på annat sätt än i skogen och jag stannade och tog på mig medhavd vindjacka. Bra tänkt.

Sövde amfiteater

Gjorde detta i Sövde. I amfiteaterns mitt. Bara jag på scen, huvudattraktion i dagens föreställning. Tittade på mig själv och blev inte så imponerad men tänkte ändå - han är i alla fall envis.

Slog in på mindre vägar och fann stigar och mig själv igen. Följde en led ett tag. Orange mot framtiden. Hamnade i en krigszon. Människa mot naturen. Modernt skogs(miss)bruk.

Minns ni 90-talets diskussion om att mtb förstör naturen??

Tiden rann iväg och jag började bli nedkyld trots min vindjacka. Återfärd. Tänkte lite på torra kläder och min termos med varmt kaffe som väntade.

Träden speglade sig i kaffet

Trött men tämligen nöjd kom jag tillbaks till bilen efter några timmars utflykt. Sen hemma. Det var också skönt.

/ J - försöker sätta ord på det fina i kråksången