Cykel, cykelsår, en återfunnen amulett, knivpaket och lite till

Vissa dagar händer det mer saker än andra. Somligt av godo och somligt mer själsförstörande.

Mångårigt buren lyckoamulett

 Ni vet hur saker försvinner ibland. Det är alltid trist särskilt när man faktiskt inte slänger saker omkring sig utan vinnlägger sig om att ha en viss ordning och struktur. Ibland brister det ändå. Och så var det borta - mitt halsband som jag bara tar av mig när jag tränar eller befinner mig i vatten. Annars har det suttit runt halsen i mer än tjugo år. Det har gått så långt att det börjat bli rejält slitet efter friktion. Det är jag och David Hasselhoff som odlar ryamatta på bröstet.

Affektionsvärdet överstiger vida det ekonomiska. Halsbandet har alltid varit någon form av amulett för mig och letandet blev intensivt utan framgång. Alla vanliga ställen kollades av och därefter de ovanliga. Inget hjälpte och tiden började gå sin gilla gång, tills igår då jag upptäckte att det gömt sig i hörnet av fickan på morgonrocken. Lycka. 

Det märkliga är att det kom precis när det behövdes. Nu.

I posten när jag kom hem låg ett paket som jag får anledning att återkomma till här på bloggen.

Torsdagspaket

Annars har det cyklats ett par rundor sen sist. Inte långt men kort. Inte snabbt men långsamt. Det har ändå gått relativt bra även om gårdagens runda var kall och jag frös om fötterna. Typisk vår, varmt i solen och kallt i skuggan och i fartvinden.

Och apropå cykling. På kommunens cykelbanor rör man sig på egen risk. Överväger att börja ta min heldämpade Mtb genom stan. Transportcykling på snabb hybrid verkar farligt. Överraskande vass stenkant ledde till blodvite efter klassisk "studsapåpedalochslåsöndersmalbenolycka". Det gjorde som vanligt en smula ont.

Fler skavanker att lägga till redan ärrade skenben

Sen kom den stora smällen. Den jag inte väntat mig. Den som golvade mig för stunden. Knockad, uträknad och groggy. Först dåliga nyheter sen sämre. En olycka kommer som bekant sällan ensam och det gjorde den inte den här dagen heller. Så mycket mer kan jag inte säga om det men någon nattsömn att tala om blev det inte. Återstår att se hur den här dagen blir efter det.

/ J - sargad

Motorcyklande morbror

- Barndomshågkomster och cykling

Man skall inte glömma att livet är en resa och en icke föraktlig del av den kan genomföras på två hjul. Vårkänslor.

Några föredrar att sätta motorer på sina konstruktioner har jag noterat så här i vårtider. Det är säkert roligt det också. Men det är en annan form av njutning. Farten och friheten förstås. Får fråga min morbror som mer eller mindre är en motoriserad kentaur. Hela min barndom surrade namn som Benelli, Moto guzzi, Laverda, Yamaha och Kawasaki i luften när jag var på besök nere i Småland. När han inte fiskar åker han mc. Jag kom att tänka på honom och somrar på Trädgårdstorpet av någon anledning. Tror att det är solen. 

Också en cykel

Farten finns där även på velocipeder nota bene. Och eftersom marginalerna är mindre krävs inte samma hastighet för att uppnå fartkänsla. 50-60 knyck på en cykel känns mycket och när man passerar 70-75 så börjar det gå undan rejält.  

På cykel är man ett med sig själv. Man får förmånen att uppleva sig själv som mobil. Rörlig för sakens egen skull.

Inga kolvar bara vader, inga förgasare bara lungor men hjärtat brinner för allt som intresserar.

Nu ska jag ut och befinna mig mitt i allt om en stund. Just nu är dock cyklingen en kamp. Tekniken är usel. Jag krälar uppför backarna som en sköldpadda på rygg och sen ramlar jag utför, tumlar nedför även om jag gör det upprätt på pumpade däck.

Envis, kör igen och en gång till. Vi syns på vägarna så småningom.

/ J - hågkomstsamlare

Designersamarbeten VIII, Skellern

Klicka här för att komma till texten du söker!

Den återfinns numera på bloggen:

Knivigt värre

Välkommen!

Den skrattande ponnyn

- Kafka, släng dig i väggen

Det finns olika sätt att vakna på. Tänk er själv att ni befinner er mitt emellan vakenhet och sömn med en fot i drömmars rike och du hör en röst som först fnissar och sen säger "jag är hungrig" och när du sömndrucket tittar upp mellan sömnklibbiga ögonlock tycker du dig se en rosa häst i motljus dominera synfältet! 

I min förvirrade hjärna fick jag inte ihop det hela. Mest för att jag senare på dagen faktiskt skulle hälsa på en liten häst. En liten dvärgshettis vid namn Astrid. Men hon är väl inte rosa? Och vad gör hon i min säng?

Morgonfasa

Detta hände mig i morse, en ytterst surrealistisk upplevelse. Det visade sig senare att det fanns en mer prosaisk förklaring än de hopkok min hjärna fick ihop. Min älskade sambo hade kommit på den briljanta idén att placera en till dottern nyinförskaffad leksakshäst på mitt bröst som väckarklocka. Den kunde tydligen tala också om man kliade den under hoven. Det tyckte hon var höjden av humor. 

Jo, det var ganska kul...i alla fall efteråt. 

En något mindre skräckinjagande

uppenbarelse. Häst med manke på under metern

Anledningen till hästpåhälsningen senare under dagen var egentligen ett födelsedagskalas. På köpet hanns med att se nästan nyfödda lamm, klia en godmodig bagge bakom örat och klappa en hund. Men framförallt var det en underbart solig dag att träffa sin familj på. En mycket bra söndag således. 

Det bjöds för övrigt på italiensk smörgåstårta och därefter tiramisu - allt mycket välsmakande. Till kaffet kom oväntat besök vilket förgyllde dagen ytterligare. 

När det inte stiftas bekantskap med menagerier och hälsas på familj blir det lite cykel också mellan varven. Tre dagar i rad har det bedrivits sådan verksamhet på olika sätt med mtb, hybrid och racer. Tog en riktigt skön racertur igår på några få men varma och behagliga mil. Allt enligt steg 1 i min enkla men effektiva träningsplan "för att börja träna behövs muskler, skaffa dem". För att uppnå det försöker jag få igång en vana och ett mönster igen mer än att köra hårt och länge. Och tur är väl det för just nu har jag inget att ta i med. 

Av det skälet blir det idag trots fantastiskt väder inget större fysisk aktivitet. 

Ett av senare dagars underlag - Växjöpavé

Tänk på vilodagen så att du helgar den. Idag blir det ingen cykling mer än Eurosports repris av sista etappen av Katalonien runt. Dagen började med ett ponnyfniss, hoppas jag får avsluta den med ett hästgarv. 

/ J - stålhästjockey

Skånsk resa 2.0 - 2014

- Illustrerade delar av gårdagens eskapader

Kontraster igen. Idag sol - igår något annat konstaterade jag där jag satt och letade efter dagen i mitt kaffe imorse. Igår cyklade jag. Började om - igen. Jag börjar bli bra på omstarter.

Got the Java blues, espressofrukost 

Befann mig i skåne. Bara sådär, det tillhör inte vardagen. Men det slog mig som den geografiska realitet det var.

Stod där i skuggan av det grå och monterade min cykel. Duggregn i luften och på mig. Kände mig ändå väl tillmods. Råruggigt kallt i luften, vårvärmen gömde sig för dagen runt knuten.

Vid ihopsättandet noterades dystert att växelhöljen

behöver bytas - något krångligare då det är invändig dragning

ett PK "Selfie"-kort innan avfärd

Väl klädd och klar stod jag där i svart och väntade på rätt stund att begynna färden. En korpulent kråka kom vinglande i luften. Vi tittade på varandra och nickade i samförstånd sen flög vi åt var sitt håll. Han åt skogen och jag uppför en backe men kom nedför ett berg.

Tyngdlagen trotsades inte idag den var tvärtom närvarande och ytterst påtaglig. Långsamt upp, fort ned. Det gick som väntat tungt. Nonchalerade det och körde stilla men bestämt. Jag tänker inte ge mig. Fysik är till för att trotsas i vilket fall.

Underlag - brunt. Färgskala grå

Slumrande träd med urskogskraft som väntar på att vakna

Första slingan lerig. Hade bestämt mig för att köra kortare varv med utgångspunkt från bilen för att inte ta slut helt. Förra årets kraft är ett minne. Lärde mig varför skånsk mylla är bördig. Den blandar sig väl med vatten.

Sandjorden och vätan i samklang gav upphov till det som barnen i min närhet brukar benämna geggamoja. Geggamoja bjuder på mycket rullmotstånd om man är cyklist.

Bäckahästen i ny skepnad

På vägen passerade jag bråttomvatten i form av en liten bäck. För att få en bild försökte jag balansera på en sten och halkade. Skickade sms med texten "är i bäcken", det var bokstavligt menat.

Det här var inte meningen. Inte mtbvänligt alls

Den andra slingan blev annorlunda. Längre även om det inte var ursprungsmeningen. Våtmarker går inte att köra igenom utan måste rundas. Utbildningsdag, lärdom två.

Resultatet blev en stunds mindre mountainbikevänlig terräng. Asfalt, platt - evighetslånga rakor mot Sjöbo. Kallt, vinden fick fart på annat sätt än i skogen och jag stannade och tog på mig medhavd vindjacka. Bra tänkt.

Sövde amfiteater

Gjorde detta i Sövde. I amfiteaterns mitt. Bara jag på scen, huvudattraktion i dagens föreställning. Tittade på mig själv och blev inte så imponerad men tänkte ändå - han är i alla fall envis.

Slog in på mindre vägar och fann stigar och mig själv igen. Följde en led ett tag. Orange mot framtiden. Hamnade i en krigszon. Människa mot naturen. Modernt skogs(miss)bruk.

Minns ni 90-talets diskussion om att mtb förstör naturen??

Tiden rann iväg och jag började bli nedkyld trots min vindjacka. Återfärd. Tänkte lite på torra kläder och min termos med varmt kaffe som väntade.

Träden speglade sig i kaffet

Trött men tämligen nöjd kom jag tillbaks till bilen efter några timmars utflykt. Sen hemma. Det var också skönt.

/ J - försöker sätta ord på det fina i kråksången