Man skall vara rättvis

Min mamma har sagt att man skall vara rättvis. Så det tänkte jag vara nu och därför dela med mig av dagens positiva upplevelser i trafiken. Lika arg som jag varit i några dagar på diverse vårdslösa galningar som utsatt mig och andra för fara lika glad är jag idag över det motsatta förhållandet.  

Är det månne veckodagen som påverkat trafikanterna i positiv riktning?

Efter att ha kört en testrunda på min nya cykel kan jag bara konstatera att det finns gott om medmänniskor även i trafiken vilket kan vara värt att uppmärksamma. Riktigt varför det var så idag kan jag inte svara på. Jag spekulerade i att det kan bero på att det är torsdag. En teori så god som någon. 

Under dagens cykeltur hann jag med inte mindre än fyra olika interaktioner med bilister samt en med en häst med tillhörande matte. Alla möten lika positiva. 

Det första mötet som lades på minnet skedde utanför Tegnaby där en stor häst befann sig på vägen. Jag utbytte artigheter med såväl häst som ägare och passerade lugnt efter att i vederbörlig ordning först ha minskat farten och tjoat lite vänligt på djuret. 

Bilmötena handlade dels om två varianter av högerregelstillämpningar där jag i det ena fallet lämnade företräde och i det andra fallet erbjöds detsamma. Senare var det en sympatisk kvinna som lät bli att svänga vänster innan hon släppt förbi mig. Lite tidigare hade ett äldre par i en bil visat hänsyn och avvaktat när de skulle köra ut från en mindre väg för att jag skulle hinna passera. Allt detta föranledde mig att vinka glatt och le brett åt världen trots regnet. Goda gärningar sprider sig som ringar på vattnet. 

Därutöver blev jag nog passerad av ett tiotal bilar på väg från Tävelsås in mot Växjö. Alla som passerade gjorde det lugnt och säkert och höll ut en god bit. Tack för det! Så kan det också gå till. 

Dubbel regnbåge eller i det här fallet trippel efter som det är pridevecka i Växjö

Rundan bjöd för övrigt på mycket väder av olika slag, dessutom samtidigt! Avslutningen blev mycket dramatisk med en praktfull dubbel regnbåge över staden. 

Och den nya cykeln? Den är fantastisk!

/ J - positiv

Tempocup 1

Årets Mtb-cup startade uselt för min del med en "DNF" efter en dubbelpunka på första varvet. Då kan man lätt invaggas i falsk trygghet och tro att första starten i årets Tempo-cup inte kan gå så mycket sämre. Men det visade sig vara fel, det kan den visst. Exempelvis kunde man, i det här fallet jag, inte starta alls. Jag var där men ändå inte. 

Surt sa räven om mjölksyran - igen! Tyvärr har jag rätt rejält ont i framförallt axeln efter förra veckans praktvurpa och även knä och armbåge ömmar. Den senare skiftar i en lätt bakfyllesjuk gröngul ton och känns en smula "svampig". Utan att vara medicinskt kunnig antar jag att det inte är korrekt. Dessutom hade jag ingen cykel. Eller det är inte riktigt sant då jag köpte en ny ett par timmar tidigare men det tänkte jag berätta  om sen. 

Den första drabbningen var förlagd till en av banorna som användes även förra året. Start och mål vid Teleborg ungefär i höjd med vägskälet till Skirsnäs och sedan full fart söderut till Tävelsås och vändpunkt vid busshållplats "Hovmansgården". Det innebär en sträcka på strax över 18 kilometer. Kollektivt beslutades efter kontroll av diverse GPS-er att distansen blev 18,3 kilometer.

Jag provcyklade banan häromdagen och har förstås cyklat sträckan ett flertal gånger i andra sammanhang och kan berätta att den är bedräglig då den ser tämligen platt ut rent höjdprofilmässigt. Det lömska är att den inte är det utan att det endera lutar uppåt eller nedåt i princip hela tiden. Starten som den var lagd den här gången innebär en tämligen lång utförslöpa som sänker sig i tre etapper. Vad det innebär på en vändbana går nästan att lista ut. Det medför en tämligen besvärlig avslutning i slakmota.

Bansträckningen med höjdprofil

Avslutningen är en lång slakmota A K A "Teleborgsbacken"

Moder natur ville också vara med och tävla och den tämligen ystra vinden låg därför på från sydväst vilket innebar motvind där skogen öppnar upp för åkrarna vid Rinkaby kort efter start. Det förtog en del av vinsten med nedförslut och gjorde loppet svidande tungt. Fast sida/medvind hem kanske är att föredra trots allt. I alla fall hävdade någon av deltagarna att vägen hem var en lättnad trots allt. 

Vändpunkt Hovmansgården. Bild: Lise-Lotte Kans

Till start kom ett tjugotal cyklister. Som vanligt var det en tämligen god spridning mellan cyklisterna kapacitetsmässigt. Men som jag hävdade på plats igår - tempocykling är "demokratiskt" såtillvida att alla blir lika jäkla trötta oavsett nivå. Något mindre rättvist är att det resulterar i att en del kör nästan dubbelt så fort som andra. 

Sen skall jag kanske förtydliga att de här "cuperna" inte är tävlingar utan tävlingslika träningar gemensamt över klubbgränser och dylikt. Alla är välkomna som har en cykel och en hjälm. Sen lottas det en startordning och därefter trampas det igång. I år är det Wexio Velo som organiserar det hela och på plats fanns förutom representanter från dem även cyklister från till exempel Lammhultcyklisterna, Småland 338 och Argon 18.

Tidtagning medelst köksklockor, det är inte tävling det handlar om

Jag anlände sent, efter det att alla hade startat eftersom jag egentligen inte skulle varit på plats alls. Men så blev det en lucka i planeringen och den sprillans nya hojen var tvungen att köras några mil för att testa sadelhöjd och annat. Så med verktyg nedstoppade i fickorna och ett glatt humör trampade jag civilklädd från hemmet och söderut. 

Av anletsdragen att döma hade de flesta gjort vad de kunnat för att jaga sekunder under loppet. Vi i cyklistmasochistklubben är mycket nöjda med det. Tiderna låg från runt de trettio minuterna till låga tjugofyra och som vanligt vad det tämligen hårt i täten. Om jag inte missminner mig var Klaes snabbast tätt följd av Isac den här gången. Att just de två herrarna cyklar fort på dylika evenemang är inte helt ovanligt kan väl tilläggas så det var ingen slump.

Tempocyklister i motljus. De första har kommit i mål

Det noterades även att ett flertal personer hade investerat i nya fartmonster för säsongen. Det blir tufft för mig att tampas med dylika skapelser med min linjehoj med tempobåge. Men den nya cykeln lär inte vara långsammare än den gamla och det jag hoppas på är att slå mina egna tider. Det är svårt nog då jag alltid varit en formidabel motståndare till mig själv.  

Min cykel avlägsnade sig tämligen omgående efter att samtliga gått i mål i riktning mot goda vänner och en hägrande kopp varmt kaffe och en pratstund. Jag tror att jag satt på den, minns inte med säkerhet. 

/ J - får komma igen

Dårarnas försvarstal

- Postludium

Efter min text härförleden "Måndagsturen del 1 - Patologiska bilister" har jag fått emotta några meddelanden, mail och också någon kommentar här på bloggen kring innehållet. Det är i allmänhet roligt och upplyftande och i det här fallet även ytterst intressant.

Det är nämligen så att skribenterna, som för övrigt valt att vara anonyma, tangerar samma tema så därför känner jag mig nödgad att svara.  

Åsikten som görs gällande är att vi alla är lika goda kålsupare allihop, bilister såväl som cyklister för att fel begås från båda håll och att man därför inte skall peka finger. "Cyklister gör också fel" Underförstått - därför skall vi vara tysta. 

I kommentarsfältet påpekas exempelvis att vi minsann överträdde fartgränsen vid den aktuella händelsen då "vår fart var något över fyrtio och på väg uppåt" som jag skrev. Det är för övrigt korrekt återgivet och naturligtvis en helt befängd jämförelse! 

Vederbörande vill således jämställa en cykels förmåga att överskrida gällande hastighetsbestämmelser med ett motorfordons. Det finner jag oerhört underhållande med tanke på att de flesta av oss dödliga får kämpa rätt rejält för att komma upp i de aktuella farterna förutom på väl valda ställen som villaområden, gågator och liknande. Där skulle jag tro att det är svårt att hålla för hög fart av andra orsaker som att det är trångt och fullt med hinder.

För att förenkla så att alla, även notoriska bilister förstår, det är knappast cyklar som kör 20,30,40 km/h för fort på våra vägar, det är förare av motorfordon. 

Även om vi nu kunde köra lika vårdslöst på cykel är det som barnen brukar säga "skillnad på olika". Vi är inte lika goda kålsupare hur gärna ni än vill det. Om jag härsknar till på min cykel och väljer att knuffa till en bil i vredesmod kan det möjligen bli en repa i lacken eller i värsta fall en buckla i plåten. Skadegörelse kan kanske brottsrubriceringen bli. När bilförare kärvänligt väljer att putta till mig eller någon annan i en cykelklunga riskerar de liv och lem på alla inblandade utom sig själva. Det är att jämföra med att en lastbilschaufför skulle härskna till på en bilist och tackla till dem lite så de far av vägen bara för att de blev sura och kände ett omedelbart behov av att tillfredsställa sina drifter.

Så nej, det är inte samma sak hur man än vrider och vänder på det. Det är inte cyklister som kör ihjäl fotgängare på övergångsställen, mejar ner andra cyklister och orsakar livslångt lidande efter att kört på någon. Det händer förmodligen, så om man verkligen letar och vill hitta exempel går det säkert. Men det är inte så verkligheten ser ut. 

Två fel gör inte ett rätt. Men det är inte heller så att de tar ut varandra. Den som tror det hoppar i galen tunna. 

/ J - klargör!

ECC 2015 - Cykelutmaningen

I skrivande stund är vi inte fler än 258 deltagare i Växjö varav endast 36 "aktiva" det vill säga de som loggat mer än tio kilometer. Vi behöver bli fler. Kom igen nu, det är bara att ladda ned appen som för övrigt är gratis och logga den där pendlingen och de där turerna ni ändå tar! Appen hittar ni förstås i "Playbutiken" eller "AppStore". 

Tävlingen pågår under hela maj månad så det är inte försent att anmäla sig än!

Så här enkel är appen

För att rundan skall räknas måste  maxhastigheten vara mindre än 45km/h och snittfarten får inte överstiga 30 km/h och den totala distansen mindre än 35 km. Mer än så räknas som träning i det här fallet och det kan väl ligga något i det. 

Förra gången det begav sig hamnade Växjö på en sjätte plats i Sverige och sjuttonde totalt. Det måste förbättras om vi skall kunna kalla oss Europas grönaste stad. Förutom absoluta tal så finns även "Bästa cykelstad" och där fördelas kilometrarna per capita (km/1000 inv) så där har vi en chans. 

De här lagen ingår i utmaningen den här gången.


/ J - pendlar med benen

VARNING för cyklister!

- På förekommen anledning

Fritz på Cykelbloggar behövde dessvärre skriva det här inlägget: "Hur många måste behöva dö innan något sker?"

Det fick mig att reflektera över rådande trafiksituation och den hänsynslösa mentalitet som råder hos vissa individer. De tar sig friheten att leka med andras liv och hälsa för att DE skall fram. Till vilket pris som helst. Ingen får vara i vägen för dem, vägarna är deras. De har alltid bråttom och alla andra betraktas som hinder på ett eller annat vis. Sveriges vägar är lekplatser för dem och de tycks vara av uppfattningen att det är frifart som råder bara ingen ser. Jävla hycklare! Som tur var är de inte i majoritet. De flesta människor är vettigare än så. 

Jag funderade också över det absurda i att vissa fordon anses vara i princip straffbefriade om de ägnar sig åt vårdslöshet i trafik. Det är nämligen nästan omöjligt att få tag i dem eftersom de konsekvent smiter från platsen när det hänt något. Det hände i fallen ovan och det har hänt oss här i Växjötrakten också.  

Men det är cyklister det varnas för - Varning för cyklister. Vi är så jäkla farliga. Tänk er själva följande händelse :

Cykel körde på bil som välte varpå föraren slog i backen och skadade sig allvarligt. 

Tillståndet är kritiskt men stabilt. Cyklisten säger "jag såg honom inte".

Om inte alltför länge kan det behövas en varningsskylt för mig. Jag håller på att bli en arg militant cyklist. Dylika kan behövas varnas för!

/ J - snart militant