Tisdagens cykling

- Skogscykling

Benämningen "mountainbike" är väl inte helt adekvat när man i huvudsak cyklar i Småland. Skogscykel ligger väl närmare till hands. Men och annan mer eller mindre brant kulle måste dock passeras. Och bristen på höjdmeter per stigning kompenseras tämligen väl av frekvensen. Motluten duggar tätt här i skogen och de kryddas med en och annan granrot och stenbumling. 

Tänkte där jag trampade på i den kvava fuktiga sommarhettan igår att jag inte riktigt förstår mig på dem som inte gillar viss sorts cykling. De där som hävdar att skogsbilvägar och gud förbjude, grusvägar inte är riktig mountainbike. Eller tvärtom de som kör enbart Cykelvasan och inte kan tänka sig lite bök och stök på en slingrande skogsstig. Det är olika typer av njutning det handlar om. Det finns heller ingen anledning att inte kombinera de två ytterligheterna och allt där emellan enligt mig. Men det är klart har man valt en cykel extremt anpassad åt ena eller andra hållet så begränsar det förstås möjligheterna drastiskt. En heldämpad AM-hoj (eller valfri variant på det temat) med femton centimeters slag är väl inte helt kul att köra skogsbilväg med efter ett tag och ett odämpat kolfibermonster blir rätt skakig efter ett par timmar på blandat underlag på mina små stigletarexkursioner. Även om jag själv körde odämpat de första fem, sex åren. 

En bit "oriktig" mtb-cykling

För ska man nu tala om "riktigt" så vete tusan. Vad är det? Terrängcykling har förekommit sen cykelns barndom. Faktum är ju att alla vägar från början var så enkla att all form av cykling mer eller mindre var av den typen. Sen har benämningarna och diversifieringen börjat florera hej vilt de sista åren. Mest för att sälja mer prylar hävdar jag. 

Men det var ett sidospår. Och sådana letade jag efter igår. Jakten gick i trakterna av Gårdsby och Gasslanda. För att komma dit körde jag över Trollebacke vilket är en rätt bra uppförsbacke. Efter lite blandad väg och stig tog allt slut. Och marken blev blöt. Eller kunde varit blöt eftersom det var en mosse. Men i år var den mer eller mindre uttorkad. Dock var den tungtrampad. De som undrar vad man skall ha lätta växlar och lillklingor till är välkomna att försöka på någon form av "raceutväxling" på det underlaget. Att alls ta sig fram ens på de lättaste växlarna är jobbigt nog. 

Tungtrampad mosse. Det SKA finnas en stig där någonstans

Någonstans strax därefter blev jag en aning stressad för en stund. Kom på att jag hade rendez-vouz med C utanför Idrottskliniken på Norremark vid halv åtta och tiden var om inte knapp så i varje fall undflyende. Problemet var att där jag befann mig gick det inte att cykla fort alls. 

Ser någon en led? Jag har bråttom

I min iver att söka mig hemåt hade jag återigen gjort misstaget att förirra mig in på en vandringsled. Jag har kört den förut men det var några år sedan. På den tiden hinner det hända en hel del vill jag lova. En svensk variant på djungel hade hunnit etablera sig i den fordom grovstammiga storskogen. Sly, sly sly och lite sly. Till slut gick det bara inte köra vidare. Fick svälja förtreten och vända. Avskyr verkligen att vända. Det går emot allt, inte bara färdriktningen och bryter troligen mot någon naturlag. 

Kom tillbaks i tid efter lite drygt tre mils cykling. Cs spinningpass hade gått bra vilket inte var annat än väntat. Däremot hade jag varit bra nervös innan eftersom det var det första passet som instruktör på länge för hennes del vilket dock inte bekom C nämnvärt. På vägen därifrån inträffade däremot en fadäs inkluderande en före detta bruten fot, en kombipedal och en missuppfattning kring valet av färdriktning. Dock gick allt väl. Inga större skador inträffade vare sig på de inblandade eller på försöksdjur. Möjligen kan stoltheten fått sig en törn och ett blåmärke. 

När jag satt där och väntade var jag tvungen att ta ett kort på en cykel som stod där. Tyvärr dök inte ägaren upp så jag kunde upplysa vederbörande om att köregenskaperna i allt väsentligt blir bättre på cyklar om framgaffeln inte är vänd bak och fram! Det är inte många dämpargafflar som har bromsarna på baksidan, min gamla Pace EVO RC-36 undantaget. 

Originellt sätt att montera en framgaffel, samt fel!

Kom på att jag kanske borde plita ned någon rad om helgens Helgasjön runt som gick av stapeln i söndags. 

Återstår att se om jag orkar det. 

/ J - cyklar vidare i tillvaron

MR

- Står inte för mästerskapsrekord dessvärre

Märker att det inte varit så många uppdateringar här på ett tag. Orsaken är att det varit fullt upp på flera fronter vilket varit mycket trevligt. Inte så mycket cykel som önskat men några turer har hunnits med. Efter Helgasjön runt i söndags var jag trött så det blev bara någon dryg timma mtb-teknik och igår kördes en sedvanlig måndagstur från torget. 

Idag är jag extremt sömnig då jag inledde morgonen med magnetröntgen efter en usel natts sömn. Att ligga blickstilla i fyrtio minuter gör inte att min nacke och axel värker mindre märker jag nu. 

Det enda som inte stämmer var tiden

Intressant var att de nya röntgenmaskinerna låter, inte mindre som man skulle kunna tro, utan mer än de gamla! Tydligen är magneterna starkare. Mindes inte sen sist att det var så många olika ljud. Det var nog mest det jag tänkte på. I bakgrunden andades något som lät som en gammal ångmaskin redan när jag kom in i rummet. Sen in i klaustrofobiröret och proceduren tog sin början. 

Det surrar, knackar och dånar och sen tvåtonsummern innan det vanliga danka danka danka satte igång. Men sen överraskningen bestående av en lång intensivt hög summerton som konkurrerade med de värsta radioklockorna från åttiotalet i irriterande frekvens. Fast högre. Mycket högre, kom på mig att tänka att trots öronproppar och kuddar för öronen så lät det som en konsert med Front 242. Sen tystnad. Påtaglig tystnad följt av en ny omgång, den här gången med en frenetiskt taktfast synttrumma i bakgrunden följt av ny tystnad. När man tittar in i tystnaden möts man av StarTrek-miljö. 

Efter en stund en röst som undrar om det går bra därinne. Jo då, det tyckte jag allt. Men jag hade fel. Tydligen hade jag andats eller svalt på fel ställe. Bara att köra om någon omgång. Tjohoo. 

Nu är jag nyröntgad och klar och nu återstår bara att se om det finns något därinne och i så fall om det är trasigt. Nästa fråga blir sen om det går att fixa. 

/ J - utsatt för dragningskraft

På tur i tillvaron

- Cykelrum, distanspass och kubb

Du käre lille cykelbo'
här kommer jag igen

Nu är det bråttom, kan du tro,
nu är det klippt igen

Det donas för fullt just nu. Det är jag och Emil. Han täljde trägubbar jag täljer på förstärkningar till usla gipsväggar. 

Ett cykelförvaringsrum med tillhörande arbetsyta för mekande och småpyssel håller på att iordningställas. Det är en rejäl utmaning att försöka få in sju cyklar och tre extra hjulpar utöver det, arbetsbänk, verktyg samt blandade cykelprylar och övrig utrustning på några få kvadratmeter. 

När man donar lär man sig avsky gipsväggar och bli bra på att hantera Mollytänger. Här och var finns någon regel att fästa skruv i men de är sällsyntare än nedförsbackar på cykelturer. På åttiotalet kunde man inte bygga hus. Allt är smäck. Och i det smäcket skall man försöka fästa saker utan att något går sönder, väggen eller humöret. C tycker att det hela påminner om "tre små grisar".

Men till slut blev det någon form av ordning. Nu är i alla fall fyra cyklar upphängda på väggar här och var och verktygen är inte längre granne med kaos.  Återstår bara resten. Men det skall nog gå. 

Idag har jag besökt Klavreström. Det händer inte var dag. Det ligger i skogen. Eller där en bit skog tar slut och en ny börjar. Jag kan inte skilja skogarna åt för alla trän. Men där finns en station som inte längre är. 

Ändstation, avstigning för samtliga, för gott

Meningen var att jag bara skulle kört banvall idag för att härda psyket och farten. Norrut till lusten tog slut för att sedan vända. Det blev som vanligt inte som jag tänkt mig. Det blir sällan det. Strax norr om Rottne hittade jag några stigar som jag inte kände till. För mig utövar ocyklade stigar en stark lockelse. Några kilometer och många minuter senare var snittet dött och jag tröttare. Men det var rätt kul. Fortsatte sen på en bit banvall. Nu mer lik en grön tunnel där naturen försökte återta det som den tillhör - allt. 

Mina närmsta granar - synd att jag är 

småallergisk mot dem. Det svider än.

Tunneln passerade sjöar och slutade för mig i Klavreström. Där var det dags att vända. På vägen passerar man Braås och följer man vallen så passerar man genom Benders och över en bit förfallen bro. I bakgrunden surrar värmeverket och matar in lite mer sågspån.

 Bro vid Benders

Rundan blev ett bra distanspass och varade ungefär så länge som jag tänkt mig Vasan, cirka tre och en halv timme. Sträckan blev runt 87 kilometer. Ett bra dagsverke.

Både jag och solen är på väg hem

I förmiddags undvek jag att spela alltför mycket kubb. Det var sommartrivseldag vid Växjösjön. Kaffet var gott, sällskapet trevligt och jag fick ligga på en filt och se på när andra spelade final. Jag är som bekant usel på att sikta. Inte led jag för det. Himlen såg ut som Skåne och över sjön förde vinden med sig ljudet av tennisservar från en annan tid då Sverige var en stormakt på området och Växjö huvudstad.  

Skånemoln?

Nu är jag trött. God afton.

/ J - kubbar helst inte

Fuktigt värre

- Vasaträning no 2

Om det innan var torrt så är det desto fuktigare nu. Både på marken och i luften. Hela tillvaron känns som ett våtvarmt omslag. Åskan som bjöd på spektakulära ljudeffekter och någon liten ljusshow i helgen räckte inte för att rensa luften.

Och insekterna som tidigare lyst med sin frånvaro har jag nu hittat. Runt ett kilo av dem satt intrasslade i min kroppsbehåring när jag kom hem från cykelturen i söndags. Möjligen, möjligen en orsak att raka benen som cyklist.

Den träningen blev Vasaloppsträning nummer två. Banvall. Fuktig banvall, rak banvall...lång banvall. Grus, först slätt sen knöligt. Nämnde jag fukt? Distans strax under sju mil och fart runt 25,5 km/h i snitt.

Raksträcka i evighet. Amen

Efter Rottne blir det buckligare underlag. Gamla stationer som Brittatorp, Eke och Sevedstorp. Stannade som hastigast för att inmundiga banan. Tog ett kort på färg, repade lite av färgen och åt upp den. I bakgruden hördes ett dovt mullrande som ibland knakade lite och som jag först inte kunde placera. Inte ens en sur råbock kan låta så. Ljudet ackompanjerades av ett "svisch...svisch...svisch" och inte förrän jag höjde blicken ovanför grantopparna såg jag vindsnurran som bjöd på en förklaring. Upp på cykeln igen. Nu blött gräs, en bit makadam, vit lera. Mer fukt.

Lingonrött, ätbar färg

Skrattade till när jag såg en skylt som kändes aningen malplacerad.

Annan fara...

Spanade efter långhalsade fåglar en stund. Såg bara en dumpertestbana. 

Kom plötsligt in på Benders takpanneförvaring. Tegel överallt. Försökte komma vidare men var faktiskt inlåst. Hittade till slut ut.

Såg sensommarfärg. Saknade bara kantarellgult.

Orgie i blåklockor. Att titta på vid

grustempokörning

Passerade strandpromenaden i Braås, körde förbi krutfabriken och sneglade på klockan. Dags att vända. Hade värmt upp med lite svängar i Fylleryd i sävlig fart tidigare men tänkte nu köra raka vägen tillbaks. Gjorde så. De sista milen klarades av med 27 i snitt.

/ J - i naturens humidor

Katt bland hermelinerna

- Vasaträning no 3

Det finns olika orsaker till att välja MTBn på en måndagstur på landsväg. Man kan säga att det gjordes för att det är bra tempoträning för att få upp farten inför en cykelvasa till exempel.

Eller så kan man möjligen erkänna att man glömde tiden för att sedan upptäcka att det är 25 minuter till start vid torget och då komma på att ens racercykel befinner sig på annan adress. När den väl är lokaliserad kan det kanske också upptäckas att lämpliga skodon till detta fordon befinner sig annorstädes samt att passande kläder även de är ute på äventyr. Vid det ögonblicket kan det hända att tiden börjar bli knapp och en aning stress infinner sig.

Fördelen är att man blir mycket varm innan start. Uppvärmning onödig.

Fast varm var jag redan innan dess då jag stod inne i en liten bod och försökte bidra till kommande cykelrum.

Cykelrum/verkstad i vardande

Träningen gick för övrigt mycket bra. Deltog i en munter trettiogrupp som landande runt 31 km/h i snitt. Är lätt att snurra med i en grupp i den farten trots 2,25:or och heldämpat, för all del med låsta dämpare. Även ett spurtförsök som föll väl ut gjordes mot slutet av frifartssträckan till Bergunda. Strax över femtio fick jag upp härken i. Bra att veta till kommande begivenheter. Även benen kändes bra. 

Hermelinflock på måndagshörnet av torget

Nederbörd fick vi i huvudet. En kort men väldigt blöt skur strax innan Ingelstad. Sen bitvis duggregn.

/ J - bitvis tidsoptimist