tisdag 24 december 2013

Glad tomte...

...på er allihopa!!



Han säger: "God jul! God jul! God jul! God jul! God jul! God jul! God jul! God jul!"

Det är inte snön som faller.
Det är nån annan tröst.


Julmusik i all ära. Det mesta är väl sådär men några måsten finns även i min värld. På morgonen blir det klassiskt med engelska julsånger från Tewkesbury Abbey. Ett stilla uppvaknande från dvalan. Jag tänker då f-n inte äta frukost med Wham ringande i öronen. 

Sen får man öka tempot något framåt förmiddagen. Av de poppigare versionerna kan jag inte vara utan Adolphson & Falks "Mer Jul" och sen förstås min absoluta favorit "Det är inte snön som faller" - punktomte. Gillar Anders F Rönnblom i allmänhet. Lugnare stämning blir det i The Incredible Gretsch Brothersversionen, den kan varmt rekommenderas för er som missat den. Och jag kan inte vara utan "Happy Xmas (War Is Over), länge leve mitt namne. Jag tror jag kör den en gång till fast först "Fairytale of New York". Mitt i all smeten finns det ändå några bra jullåtar som avviker likt mandeln i gröten.

Lugnet har lägrat sig. Julstressen lagt sig. Jag liksom alla andra som var ute i sista minuten och hastade runt nere på stan igår med något lätt jagat i blicken behövde slappna av. Även om jag tycker att folk i allmänhet verkar ha drabbats av en släng av julfrid trots allt. 

Jag vet inte om jag hittade det jag sökte. Det känns som en filosofisk fråga. Kanske jag hittade det jag behövde. Åtminstone framåt kvällen. 

Idag blir det familjelugn som sig bör. Tanken lägger sig som bomull kring en något sargad själ. 

En näsa saknar sin snögubbe

Men va fan håller moder natur på med?? Jag och ungarna som har dansat snödans. I kylskåpet ligger näsor och väntar på sina snögubbar och gummor. 

Cyklisten i mig skrockar dock djupare och mer förnöjt än vad någon skäggprydd herre förmår. 

Ska nog raka av mig min egen ansiktsbehåring för den delen. Får inte visa mig ute nu eftersom vissa attribut som stor mage och skägg tycks appellera till massorna. Och min röda tröja får vila för dagen. 

Men nu dags för den årliga tvagningen vare sig det behövs eller ej. Det regnade ju på mig när jag cyklade i somras. 

Helgfrid och en stor kram till er alla läsare!!


/ J - kanske inte har alla renar i stallet men i alla fall tomtar på loftet

fredag 20 december 2013

Den perfekta fickkniven, del 11






Den återfinns numera på bloggen:




Välkommen!

Tacksam

- Och en smula upprörd så här dagen efter


Det är märkligt hur snabbt livet kan förändras ibland. Olyckor dyker upp när min man minst anar det och i former som inte kunde förutses.
 
Igår skedde en onödig olycka även om det inte finns nödvändiga olyckor. Men vissa av dem kan undvikas lättare än andra. I det här fallet blev fyra personer nedmejade av en bil när de gick vid vägkanten på en kvällspromenad. Detta trots att det handlar om en mycket liten väg med högsta hastighet trettio kilometer i timmen och samtliga påkörda bar reflexväst. Två av dem fördes till sjukhus med rygg och huvudskador. De andra befann sig redan i diket och blev bara touchade av metallmonstret när de vräkte sig undan.
 
Orsaken var som vanligt att någon JÄVLA IDIOT inte kunde låta bli att fippla med mobiltelefonen när han körde. När kommer det förbud mot mobiltelefoner under färd i detta land??
 
Genom ödets försyn eller kanske någon högre makt så var det inte min tillvaro som blev direkt berörd. Men det kunde varit det, det kunde varit en av de viktigaste personerna i mitt liv som gick där. Hon brukar gå promenader och springa på samma ställe och det var bekanta till henne som blev påkörda.
 
Idag är jag mycket tacksam över att jag får ha mina nära och kära hela och oöverkörda. Kramade lite extra inatt på de små. Lite nattskräck och sömnproblem kan drabba såväl stora som små så natten blev småstökig.
 
/ J - eftertänksam

tisdag 17 december 2013

Däckad

- Uppblåst garanti


Jag skrev härförleden om en vurpa jag råkade ut för vilken bland annat resulterade i en punktering. Eller snarare så var det nog ett olyckligt sammanträffande av en omkullkörning och senare upptäckten av ett platt däck vilket innebar en ofrivillig joggingtur från Sandsbro tillbaks till stan. 

Däcket var snart ett år gammalt och har körts tämligen hårt på. Framför allt transportcykling men även något träningspass i risigt väder. Det var därför dags att pröva garantin. Enligt Continental skulle däcket och den punkterade slangen ersättas kostnadsfritt om det gick sönder inom ett år. Detta förutsatt att ingen åverkan gjorts i stil med att snitta upp däcken med kniv eller att det var totalt blankslitet. Ingetdera var aktuellt i det här fallet. Jag lyckades till och med hitta kvittot och klistermärket jag sparat bara utifallatt. 

Det blev en snabb och smidig affär med den alltid lika eminent trevliga personalen på Rydhs cykel & sport. En snabb okulärbesiktning och fem minuter senare hade jag nytt däck och slang. Tänk om alla garantiärenden kunde gå lika smidigt! Nu återstår bara att slänga på det igen. 

Lysande garanti - Continental contact

Undrar om Continental hade räknat med att svenska kommuner sandar med nålvasst stensplitter när de kom på den här garantin?


/ J - regummerad

Designersamarbeten VI, Lambert






Den återfinns numera på bloggen:




Välkommen!

måndag 16 december 2013

Got the blues

- Måndagsmorgon


Idag kunde jag om jag haft någon skrivit: Kära dagbok. Idag kallt regn -  Fy fan för decembermorgnar utan snö.

Vardagsdramatik när jag anländer till folkparken. Dubbla ambulanser pga låsta grinder och förvirrande adress. Inte så jäkla lyckat om det verkligen skulle vara akut.

Trött idag men jag kan meddela att Green Bay Packers lite sensationellt lyckades slå Miami Dolphins med en futtig poäng inatt i en mycket spännande dust, bara så ni vet! Vi talar om amerikansk fotboll för er som inte är insatta.

Snart lunch och då ska jag plita på en knivrecension och därefter få nålar i mig. Mycket vassa saker i närheten. Återstår att se om det hjälper.


/ J - jular inte av glädje

fredag 13 december 2013

Ibland är det farligt...

...att förflytta sig med cykel!


Jag trodde i min enfald att det var så många plusgrader som det verkade igår. Det var det inte eller åtminstone inte överallt. Exempelvis  inte i vägbanan, där rådde grinighet och avoghet mot allt som rörde sig och en komplott smiddes för att dra ned de styrande i smutsen.

Lite bråttom var det och belöningen lät inte vänta på sig när jag väl var framme. Luciatåget jag bevistade, vilket för övrigt var det andra för veckan, var helt bedårande. Sånger sjöngs och verser lästes av tomtar och lucior i miniatyrformat. Hjärtat smälte så där som det skall och en liten tår återfanns i ögonvrån. Allt avrundat med trängselkaffe.

Målet för kvällens expedition, dagishakets luciatåg

en tärna som lyser upp mörkret

På vägen dit smällde det dock hårt. Hade väl hunnit hundrafemtiometer och i en skarp högerkurva hände det på såphal cykelväg, framhjulet försvann under mig. Efter en duns och rutschkana fick handskar, byxor och framförallt stoltheten sig en törn. Jag såg senare att även cykeln fått sina blessyrer. Styrlindan hämtar sig inte igen, sadlen är repad och bakväxeln har fått några ärr men verkar fungera.

Det blev liksom aldrig riktigt min kväll efter det. När jag skulle hem skvallrade det platta bakhjulet om att även ett däck fått sig körare någonstans. Det blev till att småjogga hem men kvällen var ljummen för att vara så här års. I luften var det minsann plusgrader.

Väl hemkommen fortsatte aftonen på den inslagna vägen. När jag skulle snickra mig en kvällsmacka höll jag på att få skafferidörren i huvudet då ett av gångjärnen gått sönder. Trött efter en intensiv dag och ett tämligen intensivt styrketräningspass under eftermiddagen blev jag lite frustrerad då jag låg där på knä i köket i mörkret för att försöka skruva fast den igen. Verktygen var ute i boden och jag var inte klädd ordentligt så jag kunde inte hämta korrekta redskap så jag högg närmsta multiverktyg istället. Tålamodet och gängan visade sig ha gått sönder så jag fick ta till en nödlösning tills vidare.
Upptäckte när jag låg där att en bra bit av golvet var nedkladdat med något rött. Någon verkade blöda och efter en stund kom jag i min ensamhet fram till att det inte fanns så många kandidater närvarande som kunde vara skyldiga till tomtefärgen på mattan. Det var hål i knät också och nu hade jag gnidit upp det.

Nu vet jag inte om jag vågar bevista fler julförberedelser. Risken är att jag blir överfallen av någon jäkla tomte eller något.



/ J - din nisse i natten

torsdag 12 december 2013

Den milda

- Lägesrapport, torsdag


Jag är inte den som beklagar mig när kvicksilvret accelererar uppåt  på sitt lilla tågräls och ja, jag har en gammal termometer. Vitt är ljust och fint men gör tillvaron luddig och svårcyklad när det kommer uppifrån.

Här i södra Sverige är det grått och körbart före. Ur cykelperspektiv alltså. Har en vän som nyligen var uppe på äventyr på småländska höglandet och besökte Pölder sport, en butik som specialiserat sig på längdskidor och gjort så sen över tjugo år. Tuffa tider i den branchen  när vädret inte vill bjuda till får man förmoda. Undrar just när H får pröva att svischa fram med taktfasta armtag?

För någon dag sen var det tuffare, på mer än ett sätt. Vintern kom och det fort.

För några dagar sedan

Och sen sörjde väglaget årstiden och försvann ner i gatubrunnarna.

Sedan sörja

Jag sitter här och är spänd eftersom det händer saker idag. Och imorgon. Och dagen därpå. Det är inte bara vintern som rör på sig.

Och nu kommer fåglarna

Cykling blir det inte mycket av för stunden mer än transportcykling fram och tillbaks, fram och tillbaks, jo-jo cykling.

Den lilla träning som bedrivs har tillfälligt förlagts till Idrottskliniken i ett desperat försök att hejda utvecklingen mot mer pondus och tyngre argument från min sida. Jag lyfter mjölsäckar i mekanisk form och pressar armarna mot väggarna som hotar att falla in. Det ger starka triceps.

Nu mer kaffe och en stunds intervjusamtal, adjö.

/ J - väntande

måndag 9 december 2013

Vardagen som följer

- På den helg som var


Ibland kraschlandar man liksom i måndagar. Särskilt påtagligt blir det om helgen varit riktigt bra och måndagen riktigt grå.

Kontraster kan förvisso synliggöra konturer men den här dagen behövde inte vassare kanter. 

Rundar av dem genom att titta på resultatet av helgens ingenjörsinsatser stående på bordet - ett pepparkakshus. Sen tänker jag lite på gårdagen som känns overkligt långt borta och frukosten - pannkakor, amerikanska sådana. Inte dumt ibland. 


Här följer ett mycket enkelt recept som ger ett ytterst välsmakande resultat att förgylla en söndagsmorgon med till exempel.

Recept  (6 port)


3,75 dl vetemjöl
1 msk bakpulver (ja, det är mycket)
0,75 tsk salt
3 msk socker
2 ägg
3,75 dl mjölk
3 msk smör

Ja, det är lite knepiga mängder men receptet är omräknat för sex portioner och pannkakorna är goda så det behövs många.

Gör så här

Rör för glatta livet i hop de torra ingredienserna.
Blanda under tiden ägg och mjölk i en annan skål. Smält smöret och häll i.
Rör därefter något mer stillsamt ihop allt till en jämn smet, vad du gör vispa inte.

Grädda små pannkakor som sedan med fördel serveras med lönnsirap och kanske lite färska bär eller frukt. Eftersom äkta lönnsirap kostar som en bra skjorta kan man använda "Pancake syrup" istället.


/ J - helgnostalgisk

onsdag 4 december 2013

Midnight run

- Som en fyrbåk i natten


Midnattscykling blev det till slut. Nu sitter jag här och tesippar lugn och ro samt försöker tina upp min frusna lekamen innan sänggående. 


Ljuscykel från Tron

Fick ett ryck tidigare under kvällen och bytte bromsklossar vilket var välbehövligt eftersom situationen började bli metallisk. I med det laddade batteriet och iväg. 

Det glittrar inbjudande förföriskt på vägen. Det var inte guld visade det sig utan frosthalka. Mestadels fuktigt men här och var riktigt halt. Inte läge att lägga ned cykeln i kurvorna. Jag inbillar mig att det blåser medvind vilket känns symboliskt. 

Vänder i Sandsbro och tycker att muskelorkestern spelar falskt. Dirigenten vevar runt runt men anslaget är inte lätt och luftigt. Pukor i baktakt. 

Det är tyst och tomt i den begynnande natten. Möter en levande varelse vid Stora smäcken. Men hon vill inte språkas vid, rådjuret utan fortsätter sin häcklöpning. 

När jag därefter anländer Hovshaga räknar jag bilar. Först en och så ytterligare en. Därefter inga fler. Två är lagom att räkna till och längre behövs inte.  

Flaggorna vid golfbanan står rätt ut och bekräftar misstanken som gnagde inombords. Det blåser. Även mina ben håller med om det eftersom vinden ligger mot när jag svänger in på industriområdet. 

Inget händer förrän i Bergsnäs där en nattvandrare kapuschonghukar sig mot vinden. 


Sudd. Bilden visar bara att det inte går att ta bilder med 
en mobil i farten på natten 

Jag känner mig en smula suddig. Färden bär mot Växjösjön och runt den. Det är allt lite kallt. Styr min kosa.

Jag är den ende

Klockan är slagen

Jag cyklar mot slutet av säsongen och mot nästa.

Väl hemma väntar duschen lika troget som gårdvaren. Hurtigt säger jag högt att den bästa träningen är den som blir av. Fan tro't.



Imorgon är jag trött. Klockan ringer om några timmar. Godnatt.


/ J - lyser upp?

Laddar batterierna

- Mörkerkörning med fördröjning


Vad gör man om man plötsligt kommer på att man är cykelsugen när klockan närmar sig nio en decemberkväll? Rusar ut till cykeln påpaltad till tänderna förstås. Bara för att upptäcka att cykelbelysningen saknar ström. Surt. Visst går det väl teoretiskt att cykla utan. Men endast i stan och där är det inte heller så lämpligt att cykla utan belysning enligt min mening. 


Ibland är rödljus mer irriterande än vanligt

Och inte hjälper det att det nya tillskottet för en ljusare framtid har anlänt när även det batteriet är tomt.

Bara att vänta...

...och det är inte min favoritgren alls.

Återstår att se om det blir någon cykling i afton. Får nog bli en kortare tur runt midnatt i så fall. Annars tyckte jag att det med tanke på den form jag beskrivit tidigare var ett utmärkt tillfälle att omsätta tankar till handling när nu lusten smög sig på.  

Men när jag tänker efter har jag ju lite nödbelysning också. Den gör inte att man ser något men man syns i alla fall. De och reflexväst får det nog bli...

/ J - bättre strömlös än rådlös




tisdag 3 december 2013

December

- Med siktet inställt på cykel


Månad läggs till månad, tid till tid och ännu ett år börjar lida mot sitt slut. Dagen artar sig. En solig dag med en mörk baksida, slagskugga över tillvaron.

Kan man vara i fritt fall uppåt? Min viktkurva tycks i alla fall vara det. Intressant fysiskt fenomen eller snarare lite lätt skräckinjagande att iaktta på nära håll. Jag får nog utarbeta någon form av långsiktig plan för att hantera det. Planen inkluderar att börja träna och cykla igen. Jag har liksom kommit av mig. Livet satt på vänt. Cykligheten och den välbekanta sockerdrickan i benen försvann tillfälligt och lade sig att vila.

Början på det nygamla fick bestå i ett pass styrketräning. Gick väl sådär men bättre än förra gången då det hela slutade olyckligt. Körde lite längre uppvärmning än vanligt och i lugnare tempo. Försökte sen avverka maskinerna i raskt tempo med korta pauser mellan seten för att få in en aning flås i det hela. Gudarna skall veta att det kan behövas. Någonstans på mitten av passet sattes någon vansinnigt irriterande musik på...först någon j-a smörig R'n'B-sörja och sen hip-hop. Någon brölande "omeeee", "I'm a beee" eller "Hammarby"...eller något, sanslöst dåligt. Arg blev jag i alla fall så tredje setet i benpressmaskinen gick undan. 

Ett pass avklarat mot en lång väg tillbaks till form och cykling igen. 

På väg hem började det skymma eller om det nu aldrig ljusnat, svårt att  säga i december. Tack och lov lyser snön med sin frånvaro. Kung Bore skickade en spejare häromdagen och spåren syntes som lite vitt här och var. Men frostigt är det och kyligt. Både inne och ute. 

/ J - ur led är tiden och ur form är jag

torsdag 28 november 2013

Töcken

- Dagen som försvann


Allt i en soligt töcken. Vädret lär vara vackert där på andra sidan bubblan. Försöker bryta mig ut men den är seg och gör motstånd.


Insomni

Desorienterad, försöker hitta rätt i rummet bland undflyende dimensioner.

Greppar virvlande halmstrån i orkanens öga och krattar en liten jorddoftande hög att ställa mig på.





I bakgrunden repar bandet "Whisky in the Jar"


och jag cyklar vidare i tillvaron....
...mot nya möten och upptäcker att bromsklossarna behöver rengöras.
Letar lugn och önskar att det finns där i fjärran, kanske redan vid Kungsgatan



Där återfanns julen.



Ensam, adjö
/ J

"Little big knives" - Cold Steel "Mini Tuff Lite"






Den återfinns numera på bloggen:




Välkommen!

onsdag 27 november 2013

Motsträva

- Min kropp tycks vara en avighet


Ont gör den här och var och det tycks vara svårt att lokalisera eländet. Misstänkt karpaltunnelsyndrom i högerhanden, eller bara hopklämd nerv i armbågen eller samverkar det med den sneda axeln och diskbråcken i nacken? Ingen som vet och jag har fått en remiss för att bli uppkopplad på det lokala elnätet i Karlskronatrakten. Under tiden sjukgymnastik, läkarbesök och försök till träning. 

Myrpiggsvin? Nej, bara min underarm med akupunkturnålar i

Försökte börja om med styrketräning idag. Gick åt skogen. Vägen dit kändes bra och jag lade lite tryck på pedalerna för att bli uppvärmd samtidigt som jag gnolade ikapp med musiken och försökte njuta av mörket som jag avskyr. 

Sen några kilometer jogging på löpband vilket kändes bättre än väntat med tresiffrigt antal kilon att släpa på. Ökade lutningen lite till och konstaterade att konditionen inte är bra. 

Därefter maskiner i raskt tempo för att om möjligt bidra med flås. Inga överdrivna vikter, det var ändå omstart som gällde. 

Det hjälpte inte, efter ett tag började jag må illa och efter en timma fick jag avbryta då jag höll på att svimma över en dragmaskin. Vacklade ut på toaletten och spydde som en kalv. Yr i huvudet och virrig hade jag svårt att ens ta mig hem. Nu kallsvettig och darrig i kroppen. Vet inte om det är sömnbrist och överkonsumtion av kaffe, allmän stress, OD tabletter eller allt på en gång. 

Mitt fysiska jag är en motsträva. 

/ J - för en ojämn kamp mot mig själv

söndag 24 november 2013

Solen skiner alltid i november

- Bramstorp tur och retur


Dags att kavla upp imaginära skjortärmar och spotta i ovalkig näve och hugga i. Det kroppsliga förfallet har nått nya avgrundsdjup. Tid att ändra på det. 

Har inte cyklat på evigheter. Mountainbike ut i kylan, det går inte längre att förneka att det är kallt. 

Men titta är det inte...? JO, det är det...

Såg en skylt och följde den i jakt på den döda dagsformen.

Viloplats för den döda fysiken?

Funderade kring hur fort det kan gå att rasera något som tagit så lång tid att bygga upp. 

Någonstans mellan funderingarna och verkligheten hittad jag födsloplatsen för alla koägg. 

Ursprung?

For in mellan träd och grenar in i skymningslandet mellan trötthet och ork, hopp och förtvivlan. Ibland speglade den döende solen sig masungsröd mot tallstammarna.

Bron till skymningslandet, över till andra sidan

Berg och dalbanedag det här med både bra och dåliga stunder. Vaknade till sol och telefonsignal med dystra tidender. Någon jag håller kär skall opereras efter olycka. Oro.

Mötte sen ett rådjur och vi stannade båda upp och insåg att det var dags att vända och där skiljdes våra vägar för gott och vi gick var och en åt sitt. 

Väl hemma upptäckte jag att jag frös. 

/ J - nedkyld

Den perfekta fickkniven, del 9






Den återfinns numera på bloggen:




Välkommen!

tisdag 19 november 2013

Omstarten som kom av sig

- Höstfan


Jag har varit frånvarande på mer än ett sätt vilse i en kaotisk tillvaro vilket resulterat i ett skenande tåg av ickeaktiviteter. Det har inte skrivits något i den här vrån av världen vilket i sin tur starkt korrelerar med avsaknaden av andra händelser som bör sättas på pränt.

Det har till exempel inte tränats ett levandes grand på flera veckor vilket känns fysiskt betydligt mer ansträngande än att faktiskt göra det. Kroppen är inte ett tempel utan mer att betrakta som en ruin. När jag tittar i träningsdagboken gapar sidorna sorgligt tomma. Ska råda bot på det är det tänkt. Men allt har sin tid.

Tillbaka i den verklighet där klackarna kanske inte befinner sig i taker men där foten i alla fall sätts på Parketten, det råkar nämligen vara namnet på det ställe där jag råkar befinna mig för stunden. Ett varv till på livets dansgolv. I det här fallet ackompanjerat av en coverversion av Springsteens "The River" som lite avlägset hörs genom golvet där bandet repar.

Det är märkligt att delar av framtiden anträds på en väg som delvis har samma sträckning som den gamla hederliga "memory lane". Där borta i slutet av den dammiga landsvägen finns nästa anhalt på den här resan och den visade sig vara av det halare slaget och befann sig i Olofström. Jo det gick bra, det var halt, jag gjorde som man skulle och halkade runt.

Krock-kudde?

Resan fortsätter och det återstår att se vad som kommer härnäst eller om det är avstigning för samtliga.
I vilket fall skall delar av resan ske på cykel inom snar framtid.

/ J - vid sidan om


tisdag 5 november 2013

"Remember, remember the 5th of November /../"*

- Eller svaret på allting är 42



Svaret på livet, universum och allting är ju 42 om man får tro Douglas Adams. Och det talet har tydligen med dagens datum att göra har jag förstått. 

Dagen började i arla gryning med barnsång och brandlarm. I mitt sömndruckna tillstånd trodde jag först att det var min väckarklocka som löpte amok men så var icke fallet. Nu vet vi i alla fall att brandvarnaren fungerar och att tomtebloss kan utlösa den. Efter att kaoset lagt sig kunde jag konstatera att tårta och sång på sängkanten och en god espresso till det är inte att förakta som en bra start på morgonen. 

När jag ändå var uppe fick jag för mig att den här lediga dagen kunde inledas med en cykeltur. Det verkar inte bättre än att min vikt/formkurva inte nått equilibrium ännu. Vikten skenar värre än en exponentialfunktion. Och den bilden var inte tillfredsställande där jag låg i min varma säng efter att ha skjutsat barnen till dagis och skola. Utanför var det grått, kallt och mörkt men rivstartande av nya planer har aldrig skadat. Delar av mig ville ligga kvar men det liksom kliade i kroppen och sen var beslutet fattat, upp, ut och iväg bar det. 

Min regim har inte varit nådig, här behövs ett nytt styre, 
träningsdags!

Vid starten duggade det lätt och jag undrade i mitt stilla sinne om novembergrått är en färg? Redan efter ett par hundra meter fick jag grus i ögat som sedan blev kvar där i mer än två timmar. Det grumlade min syn på omvärlden och kanske omdömet. Annars tänktes det mer än det trampades idag. Tankarna snurrade avsevärt fortare än pedalerna. 

Jag tog det medvetet lugnt då träningsomstarter inte gagnas av att man har konstant blodsmak i munnen och i minnet och dessutom har jag de senaste veckorna drabbats av ett kraftigt illamående när jag tagit i ordentligt vid träning, varför vet jag inte. Uppe vid Telestadsåkrarna stannade jag och tog en bild, Växjö vaknar - uppenbarligen tidigare än jag. 

Växjö vaknar

I världen fanns inget ljus men solen kämpade mot det grå och såg ut att kunna nå framgång så småningom. Jag cyklade på med musik i lurarna och löv under däcken. Det var blött, skitigt och råfuktigt. Lera lite här och var på cykeln och mig. Det luktar höst och kyla i antågande. 

Växjöruntrundan fick det bli idag eftersom jag inte orkade tänka så här på morgonen och den är lagom lång med sina fyra mil.  

Jag stannade bortom sundet för att ta en bild och tankarna surrade i huvudet som vore det en bikupa. Plötsligt tänkte jag på att det vore gott med en banan och på att Öster åkte ur allsvenskan igen. Frågan är varför jag kom att tänka på det jag som inte ens gillar fotboll? Möjligen för att jag dryftade ärendet med herr S för någon dag sedan. Sen slutade jag att tänka på det och då bröt solen igenom molnen. Det tog jag som ett tecken på att jag aldrig mer ska tänka på fotboll. Jag glömde äta min banan. 


 Nej, det är ingen instagrameffekt, 
hösten är verkligen så grå om morgonen

Det gick ganska bra att cykla idag men inte fort. Grundformen finns där men inte dagsformen som hastigt insomnat. Vet att morgonträning inte är min fason, men nu är det gjort.

Om jag känner mig så mycket visare vet jag inte och frågan till svaret 42 undflyr mig ännu. Men fyrtiotvå är ett mycket snyggare tal än fyrtioett i största allmänhet.


/ J - inte mycket klokare men en aning äldre

*G Fawkes var för övrigt anställd som vasall under en tid och gick då faktiskt under namnet John

onsdag 30 oktober 2013

Växjöruntrundan X2

- Distanspass som sved i benen


Det var ett tag sen jag körde någon längre sträcka på cykel. Så efter att ha pratat med herr A idag om Växjöruntrundan i annat sammanhang så beslöt jag mig för att det var en lämplig sträckning att köra ett par varv på. Det liknade bitvis hinderlöpning. En och annan pinne (läs träd) hade fallit över spåret och även om de flesta av de större var bortkapade så fanns det en och annan kvar. 

Vädret var till en början mulet och det regnade lätt vid något tillfälle. Så småningom tittade en blek sol fram och lyste upp tillvaron där den hängde lågt över trädtopparna. Tänkte jag skulle köra de två varven på strax under tre timmar så jag öppnade  lugnt. Tur var väl det eftersom det bitvis låg rätt mycket skräp på vägen. Allt från mindre grenar till träd i varierande storlek. 


Gråmulet sund på varv ett

Några gick att köra över andra fick man väja för och somligt krävde avsittning från fordonet. I närheten av hundklubben var det dock stopp. Det fick bli en liten skogspromenad på första varvet och på andra varvet ändrade jag sträckningen något för att slippa upprepa det hela. 

Hindren kom i olilka storlekar. Hinder att ducka under
strax innan Araby badplats

Hopphinder i eftermiddagssol vid Evedal


Trädvägg på Gudrunvis vid hundklubben. 
Ingen slipper här fram.

På vägen mötte jag två skägg och ett grådjur. 

Grådjuret var nog egentligen ett rådjur men skymningsljuset och vinterpälsen förvandlade kreaturet till ett tyst fabeldjur där det stod och iakttog mig från sin position i ett buskage. Skäggen var två mäktiga helskägg som oberoende av varandra var ute och sprang i spåret. Trenden bland Växjös löpare synes klar. Den ståtliga behåringen fladdrade i takt med stegen på ett imponerande vis på de två gentlemännen. 

Själva cyklingen gick väl sådär. Jag missade min måltid med två minuter men med tanke på alla stopp så var det väl okej. Sen måste erkännas att jag var duktigt trött sista milen. Det märks att det var ett tag sedan jag körde något tretimmarspass. Finns lite att jobba på där. Tyvärr har jag väl lagt på mig några kilon till noterar jag. Likt en björn äter jag upp mig inför vinterdvalan. Ska man bli stark som en björn får man lyfta skrot så det gör jag imorgon. 


/ J - funderar på att odla löparskägg

Efter stormen


Häromdagen var det en smula blåsigt i sydsverige som ni kanske noterade. Ute vill säga, på det personliga planet blåser det nu  mindre efter några orkanveckor vilket är trivsamt. Det vore väl att ta i att säja att det råder stiltje på det området men en frisk bris är alltid att föredra. Själen har en smula vind i seglen. 

Cykling har det inte blivit mycket av på sistone. Hade tänkt att ägna mig åt det igår men kom av mig och cyklade inte längre än till gymet vilket jag i och för sig var nöjd med. 

Cykelalternativ

Väl där konstaterade jag väl mest att jag inte känner mig helt kurant än. Körde därför lite längre uppvärmning än vanligt. Någon kilometer rask promenad med rejält motlut för att få upp värmen följt av ett par kilometer löpning. Sen en och en halv timma med skrotlyft. Gick väl sådär. Några övningar kunde jag faktiskt lasta på ordentligt i och några andra blev det sämre bevänt med. Starkare verkar jag dock faktiskt bli. Skall ge det hela ett halvår sen får jag utvärdera projektet. 

Träning blev det i alla fall och på vägen hem bjöd moder natur på en stabil motvind som avvärmning. Något av en hinderbana blev det också men ett och annat träd i vägen. 

Nyinstallerad hinderbana i Växjö

Mer rejält hopphinder

Men vindarna var inte i paritet med stormkvällen. Då körde jag hem från goda vänner och fick en rejäl körare i ryggen när passerade Dalborondellen flög uppför backen mot nästa rondell i 45 km/h vilket var en intressant känsla eftersom jag inte tog i något. 

Annars har veckan börjat bra efter en fantastiskt vederkvickande helg i Båstad. Eftersom solen nu behagar tittar fram så lockar det allt med en cykeltur för att kompensera bristen på mil i benen. Så får det bli, adios. 

/ J - ut ur stormens öga

Efter stormen


Häromdagen var det en smula blåsigt i sydsverige som ni kanske noterade. Ute vill säga, på det personliga planet blåser det nu  mindre efter några orkanveckor vilket är trivsamt. Det vore väl att ta i att säja att det råder stiltje på det området men en frisk bris är alltid att föredra. Själen har en smula vind i seglen. 

Cykling har det inte blivit mycket av på sistone. Hade tänkt att ägna mig åt det igår men kom av mig och cyklade inte längre än till gymet vilket jag i och för sig var nöjd med. 

Cykelalternativ

Väl där konstaterade jag väl mest att jag inte känner mig helt kurant än. Körde därför lite längre uppvärmning än vanligt. Någon kilometer rask promenad med rejält motlut för att få upp värmen följt av ett par kilometer löpning. Sen en och en halv timma med skrotlyft. Gick väl sådär. Några övningar kunde jag faktiskt lasta på ordentligt i och några andra blev det sämre bevänt med. Starkare verkar jag dock faktiskt bli. Skall ge det hela ett halvår sen får jag utvärdera projektet. 

Träning blev det i alla fall och på vägen hem bjöd moder natur på en stabil motvind som avvärmning. Något av en hinderbana blev det också men ett och annat träd i vägen. 

Nyinstallerad hinderbana i Växjö

Mer rejält hopphinder

Men vindarna var inte i paritet med stormkvällen. Då körde jag hem från goda vänner och fick en rejäl körare i ryggen när passerade Dalborondellen flög uppför backen mot nästa rondell i 45 km/h vilket var en intressant känsla eftersom jag inte tog i något. 

Annars har veckan börjat bra efter en fantastiskt vederkvickande helg i Båstad. Eftersom solen nu behagar tittar fram så lockar det allt med en cykeltur för att kompensera bristen på mil i benen. Så får det bli, adios. 

/ J - ut ur stormens öga

onsdag 23 oktober 2013

Tillökning

- Nykomling i hjulparken


Ibland är det skönt när saker går undan. Nu kanske jag kan få ordning på min cykel igen efter någon veckas stillestånd. Det kom nämligen ett paket från Tyskland med avsändare Actionsports "ditt cykelproffs i Sauerland" enligt kartongen. 


Och det visade sig ha innehåll också...

Det vore tusan om inte det här skall hålla

Lite av ett "specialbygge" då det är ett touringhjul, något som inte alltid är helt lätt att få tag i Sverige. Crescenten har nämligen 135 mm bakaxelmått fast det är en hybrid. När jag tänker efter borde det vara lättare att få tag i det måttet nuförtiden när 29" har etablerats sig som mountainbikemått eller 622 som det egentligen heter. Tjugonio tum är tämligen förvillande då det inte har något med verkligheten att göra. 

Hjulet är byggt för att vara starkt så utgångspunkten är ett XT-nav som sedan är ekrat med 32 stycken DT Comp  2.0/1.8 med svarta mässingsnipplar och  en Mavic A719 fälg. 

Har även beställt en rejäl lampa utöver den jag redan har. Mörkret tycks ju vara här för att stanna. Det blev ytterligare en sådan här. Funderar på att använda den som pannlampa och dubblera ibland alternativt montera den på mtb när lusten faller på. 

Funderar på att bege mig ut i cykelboden för att meka, jag är sugen på en cykeltur trots att jag sprang en runda efter morgonens viktiga möte.


J / småhjulande

tisdag 22 oktober 2013

Berg och dalbana



Tak, a tak, a tak, a tak, a tak, a tak, a tak, a tak, a tak, - ni vet ljudet av säkerhetsspärrarna under vagnarna när man är på väg uppför den första branta backen. Den med ett stup väntande på andra sidan.

Ibland är allt en emotionell åkattraktion

Känslomässig berg och dalbana idag. Började lågt och nådde toppen av den första backen...sen brant utför med rasande hastighet och fartvind i håret. Bakom mig skrek någon, det var jag. 

Sen in i en våldsam kurva och därefter en loop och en korkskruv så jag tappade orienteringen. Kastades mot kanterna av vagnen. Andra backen tog emot. Lugnare fart. 


Acceleration och ner i en mörk tunnel. Därborta ljus!


Avslutande negativa G backar



Bromsar in dagen med en och en halv timma styrketräning när jag närmar mig stationen. Avstigning för samtliga. 

/ J - Omtumlad

fredag 18 oktober 2013

Cirklar

- Mtbcykling i hösttider


Ett smått Buddistiskt anslag på cyklingen idag. Jag cyklade i cirklar. Större cirklar runt Växjö stad, eller åtminstone i skogen sydöst om den. Något mindre cirklar halvvilse på stigar i av sly övervuxna kalhyggen och några små cirklar instängd i en stor hage med elstängsel. Allt går runt och kommer igen. 

Och apropå cirklar så påminner hjul om sådana och om det kan sägas att mitt bakhjul höll i alla fall första turen efter uppriktning och ny eker. Risken är väl tyvärr att det smäller snart igen. Tre ekrar är bytta och det är väl inte helt jämt spänt längre. Så det är en tidsfråga innan det blir dags för nytt hjul till den cykeln. Det nyligen beställda bakhjulet till hybriden är redan skickat från Tyskland och på väg. De är lika effektiva som fördomarna de där Tyskarna. 

Cyklingen var annars attans kall och det tog ett tag innan fingrarna tinade upp. Det sprängde så där härligt i dem när värmen så sakta återvände. 

Ibland hittar man märkliga skyltar i skogen!

Nu ska jag fortsätta tina upp


/ J - kall

tisdag 15 oktober 2013

Plan B

- Jag behöver alternativ


Vissa dagar går saker och ting bara åt skogen. Just idag var en sådan dag, på fler plan än jag skulle önska. Cyklarna får väl i det fallet symbolisera något mer än sig själva eftersom det knappast var det värsta som hände.

Ibland behövs en reservplan

Hade tänkt att köra ett dubbelpass med cykling på förmiddagen idag och styrketräning på kvällen. Av de grandiosa planerna blev det fiasko. Igår gick det då jag körde ett pass spinning efter en timme styrketräning. 

Idag trasig cykel. Fick aldrig någon fason på den ständigt uppglappande bakaxeln på min Crescent. Hur jag än justerade lagerspänning så sket det sig efter ett tag. Och söndags blev det riktigt jävligt då både axeln och body lossnade när jag försökte köra Växjöruntrundan. Kom hem demonterade allt, drog åt och fettade om det jag kunde och fem minuter senare var det likadant igen. Återstod att låta någon expert ta en titt på det hela. Han ringde inom kort och konstaterande att han aldrig sett något liknande. Gängorna till bulten som håller fast bodyn i navet var slut.

Bra hjul, frid över dess minne. Har redan beställt ett nytt. Den cykeln är liksom mitt huvudsakliga transportmedel likväl min vinterträningscykel. Den måste fungera helt enkelt. Det nya hjulet blir snarlikt det gamla men med något bättre fälg. XT, A719, DT Comp 2.0/1-8 för den som förstår vad det betyder. Allt från den här sidan! Hoppas jag får det fort!

På vägen ned till stan för att hämta medicin samt det gamla skrotade hjulet som jag får använda som reservdelshjul då body, lager och axel verkar om så upptäckte jag att bakhjulet på mtb:n var rejält skevt. Vid en okulär besiktning kunde konstateras att en eker på det fanskapet var av också. Så jag hämtade ut ett hjul och lämnade ett annat på hos Växjö cykelservice. 

Efter det var träningslusten död. 

Därifrån gick dagen utför och i posten väntade några brev jag inte ville ha eller läsa. Sen blev det värre. En riktig skitdag faktiskt. Hoppas ni slipper sådana. 

Måtte den ta slut fort även om jag misstänker att natten blir lång. 


/ J - inser att det nya dygnet börjat...lika illa som det gamla slutade