tisdag 24 december 2013

Glad tomte...

...på er allihopa!!



Han säger: "God jul! God jul! God jul! God jul! God jul! God jul! God jul! God jul!"

Det är inte snön som faller.
Det är nån annan tröst.


Julmusik i all ära. Det mesta är väl sådär men några måsten finns även i min värld. På morgonen blir det klassiskt med engelska julsånger från Tewkesbury Abbey. Ett stilla uppvaknande från dvalan. Jag tänker då f-n inte äta frukost med Wham ringande i öronen. 

Sen får man öka tempot något framåt förmiddagen. Av de poppigare versionerna kan jag inte vara utan Adolphson & Falks "Mer Jul" och sen förstås min absoluta favorit "Det är inte snön som faller" - punktomte. Gillar Anders F Rönnblom i allmänhet. Lugnare stämning blir det i The Incredible Gretsch Brothersversionen, den kan varmt rekommenderas för er som missat den. Och jag kan inte vara utan "Happy Xmas (War Is Over), länge leve mitt namne. Jag tror jag kör den en gång till fast först "Fairytale of New York". Mitt i all smeten finns det ändå några bra jullåtar som avviker likt mandeln i gröten.

Lugnet har lägrat sig. Julstressen lagt sig. Jag liksom alla andra som var ute i sista minuten och hastade runt nere på stan igår med något lätt jagat i blicken behövde slappna av. Även om jag tycker att folk i allmänhet verkar ha drabbats av en släng av julfrid trots allt. 

Jag vet inte om jag hittade det jag sökte. Det känns som en filosofisk fråga. Kanske jag hittade det jag behövde. Åtminstone framåt kvällen. 

Idag blir det familjelugn som sig bör. Tanken lägger sig som bomull kring en något sargad själ. 

En näsa saknar sin snögubbe

Men va fan håller moder natur på med?? Jag och ungarna som har dansat snödans. I kylskåpet ligger näsor och väntar på sina snögubbar och gummor. 

Cyklisten i mig skrockar dock djupare och mer förnöjt än vad någon skäggprydd herre förmår. 

Ska nog raka av mig min egen ansiktsbehåring för den delen. Får inte visa mig ute nu eftersom vissa attribut som stor mage och skägg tycks appellera till massorna. Och min röda tröja får vila för dagen. 

Men nu dags för den årliga tvagningen vare sig det behövs eller ej. Det regnade ju på mig när jag cyklade i somras. 

Helgfrid och en stor kram till er alla läsare!!


/ J - kanske inte har alla renar i stallet men i alla fall tomtar på loftet

fredag 20 december 2013

Den perfekta fickkniven, del 11






Den återfinns numera på bloggen:




Välkommen!

Tacksam

- Och en smula upprörd så här dagen efter


Det är märkligt hur snabbt livet kan förändras ibland. Olyckor dyker upp när min man minst anar det och i former som inte kunde förutses.
 
Igår skedde en onödig olycka även om det inte finns nödvändiga olyckor. Men vissa av dem kan undvikas lättare än andra. I det här fallet blev fyra personer nedmejade av en bil när de gick vid vägkanten på en kvällspromenad. Detta trots att det handlar om en mycket liten väg med högsta hastighet trettio kilometer i timmen och samtliga påkörda bar reflexväst. Två av dem fördes till sjukhus med rygg och huvudskador. De andra befann sig redan i diket och blev bara touchade av metallmonstret när de vräkte sig undan.
 
Orsaken var som vanligt att någon JÄVLA IDIOT inte kunde låta bli att fippla med mobiltelefonen när han körde. När kommer det förbud mot mobiltelefoner under färd i detta land??
 
Genom ödets försyn eller kanske någon högre makt så var det inte min tillvaro som blev direkt berörd. Men det kunde varit det, det kunde varit en av de viktigaste personerna i mitt liv som gick där. Hon brukar gå promenader och springa på samma ställe och det var bekanta till henne som blev påkörda.
 
Idag är jag mycket tacksam över att jag får ha mina nära och kära hela och oöverkörda. Kramade lite extra inatt på de små. Lite nattskräck och sömnproblem kan drabba såväl stora som små så natten blev småstökig.
 
/ J - eftertänksam

tisdag 17 december 2013

Däckad

- Uppblåst garanti


Jag skrev härförleden om en vurpa jag råkade ut för vilken bland annat resulterade i en punktering. Eller snarare så var det nog ett olyckligt sammanträffande av en omkullkörning och senare upptäckten av ett platt däck vilket innebar en ofrivillig joggingtur från Sandsbro tillbaks till stan. 

Däcket var snart ett år gammalt och har körts tämligen hårt på. Framför allt transportcykling men även något träningspass i risigt väder. Det var därför dags att pröva garantin. Enligt Continental skulle däcket och den punkterade slangen ersättas kostnadsfritt om det gick sönder inom ett år. Detta förutsatt att ingen åverkan gjorts i stil med att snitta upp däcken med kniv eller att det var totalt blankslitet. Ingetdera var aktuellt i det här fallet. Jag lyckades till och med hitta kvittot och klistermärket jag sparat bara utifallatt. 

Det blev en snabb och smidig affär med den alltid lika eminent trevliga personalen på Rydhs cykel & sport. En snabb okulärbesiktning och fem minuter senare hade jag nytt däck och slang. Tänk om alla garantiärenden kunde gå lika smidigt! Nu återstår bara att slänga på det igen. 

Lysande garanti - Continental contact

Undrar om Continental hade räknat med att svenska kommuner sandar med nålvasst stensplitter när de kom på den här garantin?


/ J - regummerad

Designersamarbeten VI, Lambert






Den återfinns numera på bloggen:




Välkommen!

måndag 16 december 2013

Got the blues

- Måndagsmorgon


Idag kunde jag om jag haft någon skrivit: Kära dagbok. Idag kallt regn -  Fy fan för decembermorgnar utan snö.

Vardagsdramatik när jag anländer till folkparken. Dubbla ambulanser pga låsta grinder och förvirrande adress. Inte så jäkla lyckat om det verkligen skulle vara akut.

Trött idag men jag kan meddela att Green Bay Packers lite sensationellt lyckades slå Miami Dolphins med en futtig poäng inatt i en mycket spännande dust, bara så ni vet! Vi talar om amerikansk fotboll för er som inte är insatta.

Snart lunch och då ska jag plita på en knivrecension och därefter få nålar i mig. Mycket vassa saker i närheten. Återstår att se om det hjälper.


/ J - jular inte av glädje

fredag 13 december 2013

Ibland är det farligt...

...att förflytta sig med cykel!


Jag trodde i min enfald att det var så många plusgrader som det verkade igår. Det var det inte eller åtminstone inte överallt. Exempelvis  inte i vägbanan, där rådde grinighet och avoghet mot allt som rörde sig och en komplott smiddes för att dra ned de styrande i smutsen.

Lite bråttom var det och belöningen lät inte vänta på sig när jag väl var framme. Luciatåget jag bevistade, vilket för övrigt var det andra för veckan, var helt bedårande. Sånger sjöngs och verser lästes av tomtar och lucior i miniatyrformat. Hjärtat smälte så där som det skall och en liten tår återfanns i ögonvrån. Allt avrundat med trängselkaffe.

Målet för kvällens expedition, dagishakets luciatåg

en tärna som lyser upp mörkret

På vägen dit smällde det dock hårt. Hade väl hunnit hundrafemtiometer och i en skarp högerkurva hände det på såphal cykelväg, framhjulet försvann under mig. Efter en duns och rutschkana fick handskar, byxor och framförallt stoltheten sig en törn. Jag såg senare att även cykeln fått sina blessyrer. Styrlindan hämtar sig inte igen, sadlen är repad och bakväxeln har fått några ärr men verkar fungera.

Det blev liksom aldrig riktigt min kväll efter det. När jag skulle hem skvallrade det platta bakhjulet om att även ett däck fått sig körare någonstans. Det blev till att småjogga hem men kvällen var ljummen för att vara så här års. I luften var det minsann plusgrader.

Väl hemkommen fortsatte aftonen på den inslagna vägen. När jag skulle snickra mig en kvällsmacka höll jag på att få skafferidörren i huvudet då ett av gångjärnen gått sönder. Trött efter en intensiv dag och ett tämligen intensivt styrketräningspass under eftermiddagen blev jag lite frustrerad då jag låg där på knä i köket i mörkret för att försöka skruva fast den igen. Verktygen var ute i boden och jag var inte klädd ordentligt så jag kunde inte hämta korrekta redskap så jag högg närmsta multiverktyg istället. Tålamodet och gängan visade sig ha gått sönder så jag fick ta till en nödlösning tills vidare.
Upptäckte när jag låg där att en bra bit av golvet var nedkladdat med något rött. Någon verkade blöda och efter en stund kom jag i min ensamhet fram till att det inte fanns så många kandidater närvarande som kunde vara skyldiga till tomtefärgen på mattan. Det var hål i knät också och nu hade jag gnidit upp det.

Nu vet jag inte om jag vågar bevista fler julförberedelser. Risken är att jag blir överfallen av någon jäkla tomte eller något.



/ J - din nisse i natten

torsdag 12 december 2013

Den milda

- Lägesrapport, torsdag


Jag är inte den som beklagar mig när kvicksilvret accelererar uppåt  på sitt lilla tågräls och ja, jag har en gammal termometer. Vitt är ljust och fint men gör tillvaron luddig och svårcyklad när det kommer uppifrån.

Här i södra Sverige är det grått och körbart före. Ur cykelperspektiv alltså. Har en vän som nyligen var uppe på äventyr på småländska höglandet och besökte Pölder sport, en butik som specialiserat sig på längdskidor och gjort så sen över tjugo år. Tuffa tider i den branchen  när vädret inte vill bjuda till får man förmoda. Undrar just när H får pröva att svischa fram med taktfasta armtag?

För någon dag sen var det tuffare, på mer än ett sätt. Vintern kom och det fort.

För några dagar sedan

Och sen sörjde väglaget årstiden och försvann ner i gatubrunnarna.

Sedan sörja

Jag sitter här och är spänd eftersom det händer saker idag. Och imorgon. Och dagen därpå. Det är inte bara vintern som rör på sig.

Och nu kommer fåglarna

Cykling blir det inte mycket av för stunden mer än transportcykling fram och tillbaks, fram och tillbaks, jo-jo cykling.

Den lilla träning som bedrivs har tillfälligt förlagts till Idrottskliniken i ett desperat försök att hejda utvecklingen mot mer pondus och tyngre argument från min sida. Jag lyfter mjölsäckar i mekanisk form och pressar armarna mot väggarna som hotar att falla in. Det ger starka triceps.

Nu mer kaffe och en stunds intervjusamtal, adjö.

/ J - väntande

måndag 9 december 2013

Vardagen som följer

- På den helg som var


Ibland kraschlandar man liksom i måndagar. Särskilt påtagligt blir det om helgen varit riktigt bra och måndagen riktigt grå.

Kontraster kan förvisso synliggöra konturer men den här dagen behövde inte vassare kanter. 

Rundar av dem genom att titta på resultatet av helgens ingenjörsinsatser stående på bordet - ett pepparkakshus. Sen tänker jag lite på gårdagen som känns overkligt långt borta och frukosten - pannkakor, amerikanska sådana. Inte dumt ibland. 


Här följer ett mycket enkelt recept som ger ett ytterst välsmakande resultat att förgylla en söndagsmorgon med till exempel.

Recept  (6 port)


3,75 dl vetemjöl
1 msk bakpulver (ja, det är mycket)
0,75 tsk salt
3 msk socker
2 ägg
3,75 dl mjölk
3 msk smör

Ja, det är lite knepiga mängder men receptet är omräknat för sex portioner och pannkakorna är goda så det behövs många.

Gör så här

Rör för glatta livet i hop de torra ingredienserna.
Blanda under tiden ägg och mjölk i en annan skål. Smält smöret och häll i.
Rör därefter något mer stillsamt ihop allt till en jämn smet, vad du gör vispa inte.

Grädda små pannkakor som sedan med fördel serveras med lönnsirap och kanske lite färska bär eller frukt. Eftersom äkta lönnsirap kostar som en bra skjorta kan man använda "Pancake syrup" istället.


/ J - helgnostalgisk

onsdag 4 december 2013

Midnight run

- Som en fyrbåk i natten


Midnattscykling blev det till slut. Nu sitter jag här och tesippar lugn och ro samt försöker tina upp min frusna lekamen innan sänggående. 


Ljuscykel från Tron

Fick ett ryck tidigare under kvällen och bytte bromsklossar vilket var välbehövligt eftersom situationen började bli metallisk. I med det laddade batteriet och iväg. 

Det glittrar inbjudande förföriskt på vägen. Det var inte guld visade det sig utan frosthalka. Mestadels fuktigt men här och var riktigt halt. Inte läge att lägga ned cykeln i kurvorna. Jag inbillar mig att det blåser medvind vilket känns symboliskt. 

Vänder i Sandsbro och tycker att muskelorkestern spelar falskt. Dirigenten vevar runt runt men anslaget är inte lätt och luftigt. Pukor i baktakt. 

Det är tyst och tomt i den begynnande natten. Möter en levande varelse vid Stora smäcken. Men hon vill inte språkas vid, rådjuret utan fortsätter sin häcklöpning. 

När jag därefter anländer Hovshaga räknar jag bilar. Först en och så ytterligare en. Därefter inga fler. Två är lagom att räkna till och längre behövs inte.  

Flaggorna vid golfbanan står rätt ut och bekräftar misstanken som gnagde inombords. Det blåser. Även mina ben håller med om det eftersom vinden ligger mot när jag svänger in på industriområdet. 

Inget händer förrän i Bergsnäs där en nattvandrare kapuschonghukar sig mot vinden. 


Sudd. Bilden visar bara att det inte går att ta bilder med 
en mobil i farten på natten 

Jag känner mig en smula suddig. Färden bär mot Växjösjön och runt den. Det är allt lite kallt. Styr min kosa.

Jag är den ende

Klockan är slagen

Jag cyklar mot slutet av säsongen och mot nästa.

Väl hemma väntar duschen lika troget som gårdvaren. Hurtigt säger jag högt att den bästa träningen är den som blir av. Fan tro't.



Imorgon är jag trött. Klockan ringer om några timmar. Godnatt.


/ J - lyser upp?

Laddar batterierna

- Mörkerkörning med fördröjning


Vad gör man om man plötsligt kommer på att man är cykelsugen när klockan närmar sig nio en decemberkväll? Rusar ut till cykeln påpaltad till tänderna förstås. Bara för att upptäcka att cykelbelysningen saknar ström. Surt. Visst går det väl teoretiskt att cykla utan. Men endast i stan och där är det inte heller så lämpligt att cykla utan belysning enligt min mening. 


Ibland är rödljus mer irriterande än vanligt

Och inte hjälper det att det nya tillskottet för en ljusare framtid har anlänt när även det batteriet är tomt.

Bara att vänta...

...och det är inte min favoritgren alls.

Återstår att se om det blir någon cykling i afton. Får nog bli en kortare tur runt midnatt i så fall. Annars tyckte jag att det med tanke på den form jag beskrivit tidigare var ett utmärkt tillfälle att omsätta tankar till handling när nu lusten smög sig på.  

Men när jag tänker efter har jag ju lite nödbelysning också. Den gör inte att man ser något men man syns i alla fall. De och reflexväst får det nog bli...

/ J - bättre strömlös än rådlös




tisdag 3 december 2013

December

- Med siktet inställt på cykel


Månad läggs till månad, tid till tid och ännu ett år börjar lida mot sitt slut. Dagen artar sig. En solig dag med en mörk baksida, slagskugga över tillvaron.

Kan man vara i fritt fall uppåt? Min viktkurva tycks i alla fall vara det. Intressant fysiskt fenomen eller snarare lite lätt skräckinjagande att iaktta på nära håll. Jag får nog utarbeta någon form av långsiktig plan för att hantera det. Planen inkluderar att börja träna och cykla igen. Jag har liksom kommit av mig. Livet satt på vänt. Cykligheten och den välbekanta sockerdrickan i benen försvann tillfälligt och lade sig att vila.

Början på det nygamla fick bestå i ett pass styrketräning. Gick väl sådär men bättre än förra gången då det hela slutade olyckligt. Körde lite längre uppvärmning än vanligt och i lugnare tempo. Försökte sen avverka maskinerna i raskt tempo med korta pauser mellan seten för att få in en aning flås i det hela. Gudarna skall veta att det kan behövas. Någonstans på mitten av passet sattes någon vansinnigt irriterande musik på...först någon j-a smörig R'n'B-sörja och sen hip-hop. Någon brölande "omeeee", "I'm a beee" eller "Hammarby"...eller något, sanslöst dåligt. Arg blev jag i alla fall så tredje setet i benpressmaskinen gick undan. 

Ett pass avklarat mot en lång väg tillbaks till form och cykling igen. 

På väg hem började det skymma eller om det nu aldrig ljusnat, svårt att  säga i december. Tack och lov lyser snön med sin frånvaro. Kung Bore skickade en spejare häromdagen och spåren syntes som lite vitt här och var. Men frostigt är det och kyligt. Både inne och ute. 

/ J - ur led är tiden och ur form är jag