tisdag 30 juli 2013

Fuktigt värre

- Vasaträning no 2


Om det innan var torrt så är det desto fuktigare nu. Både på marken och i luften. Hela tillvaron känns som ett våtvarmt omslag. Åskan som bjöd på spektakulära ljudeffekter och någon liten ljusshow i helgen räckte inte för att rensa luften.

Och insekterna som tidigare lyst med sin frånvaro har jag nu hittat. Runt ett kilo av dem satt intrasslade i min kroppsbehåring när jag kom hem från cykelturen i söndags. Möjligen, möjligen en orsak att raka benen som cyklist.

Den träningen blev Vasaloppsträning nummer två. Banvall. Fuktig banvall, rak banvall...lång banvall. Grus, först slätt sen knöligt. Nämnde jag fukt? Distans strax under sju mil och fart runt 25,5 km/h i snitt.

Raksträcka i evighet. Amen

Efter Rottne blir det buckligare underlag. Gamla stationer som Brittatorp, Eke och Sevedstorp. Stannade som hastigast för att inmundiga banan. Tog ett kort på färg, repade lite av färgen och åt upp den. I bakgruden hördes ett dovt mullrande som ibland knakade lite och som jag först inte kunde placera. Inte ens en sur råbock kan låta så. Ljudet ackompanjerades av ett "svisch...svisch...svisch" och inte förrän jag höjde blicken ovanför grantopparna såg jag vindsnurran som bjöd på en förklaring. Upp på cykeln igen. Nu blött gräs, en bit makadam, vit lera. Mer fukt.

Lingonrött, ätbar färg

Skrattade till när jag såg en skylt som kändes aningen malplacerad.

Annan fara...

Spanade efter långhalsade fåglar en stund. Såg bara en dumpertestbana. 

Kom plötsligt in på Benders takpanneförvaring. Tegel överallt. Försökte komma vidare men var faktiskt inlåst. Hittade till slut ut.

Såg sensommarfärg. Saknade bara kantarellgult.

Orgie i blåklockor. Att titta på vid
grustempokörning

Passerade strandpromenaden i Braås, körde förbi krutfabriken och sneglade på klockan. Dags att vända. Hade värmt upp med lite svängar i Fylleryd i sävlig fart tidigare men tänkte nu köra raka vägen tillbaks. Gjorde så. De sista milen klarades av med 27 i snitt.


/ J - i naturens humidor

Katt bland hermelinerna

- Vasaträning no 3


Det finns olika orsaker till att välja MTBn på en måndagstur på landsväg. Man kan säga att det gjordes för att det är bra tempoträning för att få upp farten inför en cykelvasa till exempel.

Eller så kan man möjligen erkänna att man glömde tiden för att sedan upptäcka att det är 25 minuter till start vid torget och då komma på att ens racercykel befinner sig på annan adress. När den väl är lokaliserad kan det kanske också upptäckas att lämpliga skodon till detta fordon befinner sig annorstädes samt att passande kläder även de är ute på äventyr. Vid det ögonblicket kan det hända att tiden börjar bli knapp och en aning stress infinner sig.

Fördelen är att man blir mycket varm innan start. Uppvärmning onödig.

Fast varm var jag redan innan dess då jag stod inne i en liten bod och försökte bidra till kommande cykelrum.

Cykelrum/verkstad i vardande

Träningen gick för övrigt mycket bra. Deltog i en munter trettiogrupp som landande runt 31 km/h i snitt. Är lätt att snurra med i en grupp i den farten trots 2,25:or och heldämpat, för all del med låsta dämpare. Även ett spurtförsök som föll väl ut gjordes mot slutet av frifartssträckan till Bergunda. Strax över femtio fick jag upp härken i. Bra att veta till kommande begivenheter. Även benen kändes bra. 

Hermelinflock på måndagshörnet av torget

Nederbörd fick vi i huvudet. En kort men väldigt blöt skur strax innan Ingelstad. Sen bitvis duggregn.

/ J - bitvis tidsoptimist

söndag 28 juli 2013

Torsdagens mountainbikerunda

- Äntligen en tur utan tekniskt krångel


I torsdags var jag rätt spänd på att se om de nya klingorna skulle fungera ihop med kassett och kedja. Teoretiskt sett skall det fungera utmärkt då allt är nytt men det är inte alltid verkligheten bryr sig om det. Det fanns dock bara ett sätt att undersöka saken. Att ge sig ut på en rejäl sväng. Tanken var dubbel då jag förutom att kolla prylar förstås tänkte träna inför kommande begivenhet. Det kanske äntligen kunde bli en första träning med Cykelvasafokus.

Med det i bakhuvudet siktade jag på att köra ungefär samma proportioner vad gäller underlag som gäller på loppet. Så just den här dagen par planen: ingen teknisk stig utan mer fokus på grusväg, skogsbilväg, bredare stig och någon bit asfalt. 

Men att sikta på något och att träffa är som bekant inte riktigt samma sak. Och vad gäller att träffa saker är det fullt möjligt för mig att missa en ladugård inifrån med ett luftgevär bör väl tilläggas. 

Därför dröjde det inte länge innan jag befann mig på en liten stig i en hage. Några sådana finns det mig veterligen inte på nämnda tävling. 

En mycket liten stig

Något större väg och kanske mer i stil med vad
jag tänkt mig från början

Den stökigare delen av stigvalet drog ned hastigheten och snittet markant men hissade mungiporna. Det är ganska vackert att cykla i sommarspenat även om det inte går fort. 

Bättre blev det inte när jag fick det dumma infallet att följa en bit vandringsled efter att jag lämnat Vikensved och Risinge bakom mig. Vad vi ibland kallar leder i Sverige är väl kanske inte direkt smickrande och något som bör nämnas i turistbroschyrer. Plötsligt var jag ute på en serie kalhyggen och det var ytterst svårt att se någon markering eller stig överhuvudtaget för den delen. Men rejäl terrängcykling blev det. Nu med ännu lägre fart.  

Där någonstans finns tydlingen en stig. Sen blev det värre

Till slut lyckades jag krångla mig ut ur snåren och vidare in i Åryd. Efter att ha lekt satellit runt samhället ett par varv begav jag mig vidare. 

Hittade en jätteloka värd namnet

Körde runt ett par dammar, följde lite mer led och passerade järnvägen vid något tillfälle. 

Det är något estetiskt med järnvägar
särskilt om man ligger på dem

Det gick snabbt att konstatera att det mekaniska fungerade bättre än jag den här aftonen. Det gick inte köra fort helt enkelt. Ställde om fokus en smula och bestämde mig för att det fick bli ett mer uttalat distanspass. Eller så kom jag inte riktigt ut från skogen där jag tänkt mig och hade längre hem än jag trott...jag minns inte vilket. 

Jag var tydligen lite sydöst om Ingelstad eller något sånt. Styrde kosan dit, letade upp banvallen och började harva hemåt. Gick fortare på det underlaget och jag småletade spår efter eskapader som en något förfriskad cyklist möjligen kunde ha lämnat efter sig på väg hem från en fest jag hört talas om.  

Vid det här laget var jag dock rätt trött. Distansen började närma sig sex mil och en del av dem hade spenderats i skog utan stig och på kalhyggen. Kom på mig själv med att undra vart alla insekter är. Har knappt sett en mygga i år. Tack torkan. 

Solnedgången smög sig på och var vacker som sig bör.

Dagen dör

Det blev runt 65 km som avverkades. Jag var nöjd med det och det var en bra cykeltur men kanske inte så bra träning. Själen fick sitt men kroppen var trött.


/ J - helt enkelt

Rubrikrätt

- Början på monsunen?


Det är inte ofta en kvällstidningsrubrik stämmer med verkligheten. Men idag gjorde den det. En del av åskregnen som slösade trycksvärta i Jönköping igår drog över nejden idag. Tyvärr var vi ute och postade brev vid just den tiden. Man hann bli mycket blöt på några få minuter kan jag meddela. 

Vi flydde in på Konsum för att undkomma något av blötan samt införskaffa livsnödvändigheter som kanelgifflar till fikat och Cola att vispa bort kolsyra ur för att få magmedicin. 

Väl där möttes vi lite ironiskt av ABs rubrik "Extremvädret", vilket stämde då det mullrade bra i basgångarna utanför och himlen hade öppnat sig. Mycket effektfullt av moder natur. 

Malström på Framnäsvägen

Det fördröjde dock min mountainbiketur. Så den får köras nu!

/ J - din granne på nätet

lördag 27 juli 2013

När man vilar fejar man

- Även om alla hästar inte är i stallet så är de i alla fall blanka


Tänk på vilodagen så att du helgar den. Min vilodag var fredag. Den tänkte jag mycket på. En oerhört bra dag på många vis och den avslutades i Aneboda med en fantastiskt god vinbärskaka.

Innan dess hade det hunnits med mångahanda ting. Bland annat så passade jag på att besiktiga stallet när det ändå inte skulle trampas något. Allmän rengöring, lite olja och fett här och var sen cyklar i toppform. 

Rengöring är nödvändigt och bra men nervöst. Det är under dammet det kan lura fasor. Som repor, sprickor, lösa ekrar och trasigheter. Det gjorde det inte den här gången. Allt helt och fungerande. Möjligen är bakhjulet på racern aldrig så lite skevt. Men det är ägaren också så det kanske kan jämna ut sig. 

Ren men inte renrasig racer

Lack lika blank som en persika i en lovikavante

Funderar på en sak - på Cykelvasan är inte tempobågar
tillåtna. Men ingen sade något om hur långa barends får vara...

Hann även rykta en ponny i stallet. 

Eftersom det regnade på lördagens pass är en cykel redan skitig. Under söndagen blir det en till. Sen rengöring. Sålunda snurrar hjulen. 

/ J - purifikator

Inför Helgasjön runt

- Någon form av generalrepetition


Det är inte alltid som lördagsturerna med LC bjuder på världspremiärer men det var fallet idag. Det vill säga det var dags att köra den för mig rätt teoretiska och endast på papperet eller snarare i datorn existerande nya Helgasjörunt-sträckningen för att se hur den fungerar i praktiken. Och svaret blev - jotack, i största allmänhet mycket bra!

Den nya sträckningen av Helgasjön runt. 
Vill man spana mer i detalj finns en länk här.

Vi var något tiotal tappra som samlats vid Sandsbro skola som också är startplats nästa söndag då det är dags för själva loppet. Välkomna förresten! Det är andra året som Helgasjön runt drivs i regi av Lammhultscyklisterna och den ingår i satsningen på "Kronobergstrippeln". Den långa banan som tidigare var runt åtta mil har nu förlängts rejält och mäter istället cirka 117 kilometer och bjuder därmed på lite större utmaning än tidigare oavsett fartambitioner. Den är i sammanhanget tämligen platt med strax över femhundra höjdmeter på de nästan tolv milen. Men några slakmotor och backar skall passeras trots allt även om den inte kan mäta sig med Lammhultstrampet som har nästan dubbelt så många höjdmeter på kortare sträcka. Farten kan dock få någon att krokna. Det blev tydligt förra året då Joakim Åleheim dök upp och förvandlade motionsloppet till en fartfylld tillställning särskilt i backarna upp mot Bredhult. Tillräckligt hög fart kan förvandla även småbackar till Berg. Vilket för övrigt är namnet på en by som passeras strax därefter. 

Riktigt de fartambitionerna hade vi inte idag. Runt 32 tror jag rullsnittet blev till slut. Jag tvekade in i det sista om huruvida jag skulle ta min Mtb eller ej. Vill ha lite fart i benen inför Cykelvasan och det är inte så många veckor kvar att träna på. Men det blev racer till slut i alla fall. Att få upp tempot på knöligare underlag får bli morgondagens projekt.

Apropå tempo så blir det för deltagarna att hålla ned det något vid de vägpassager som behöver göra under rundan. Tyvärr är det inte görligt att lägga en längre slinga runt Helgasjön eller i Växjötrakten utan att  korsa ett antal större asfaltsfloder. Det finns en orsak till att staden heter som den gör. 

Igår var det välbehövlig fysisk vila. Någorlunda sömn, ingen träning och en del stretch gjorde att benen kändes rätt bra idag faktiskt. Det var distans/prattempo som var aktuellt så jag tryckte inte på mer än någon enstaka gång men låg framme och drog ibland och det kändes lätt och behagligt och någon form av form kunde anas där inne i låren. Vi får väl se hur det känns efter morgondagens träning.  

/ J - i lördagsform 

onsdag 24 juli 2013

Sommarnonsens

Dagens testbild. Jag vid en dator stirrande på en testbild föreställande mig vid en dator.


Är trött - SÖMNIG, dricker kaffe och letar efter lyckan längst ned i koppen. Tycker att jag skymtar något på botten. Sveper det sista. Fyller på igen.


Återgår till skärmen.



Tredje muggen sen magont, väntar.

Ute är det krävande sommar. Den pockar på uppmärksamhet och är där, påtaglig och nära på andra sidan luftkonditioneringen.

Någon sa "sommaren, det är den bästa dagen på året". Inte nu - sommarlovssommar, som när man var liten. Den bara fortsätter.


Tar en klunk svartkaffe vid svartskärm och väntar på resten.



Och ikväll ska jag cykla dit hjulen bär.

/ J - i vardande

tisdag 23 juli 2013

Åstad till Båstad

- Åsen och jag


Ett fenomen jag stött på i olika former genom livet är det speciella förhållandet människor som bor i närheten av mäktig natur får till sin omgivning. Hav, fjäll, floder eller stora skogar formar inte bara naturen utan även människorna som bor och lever i närheten av dem. I det här fallet handlar det om Båstad och både havet och Hallandsåsen. Man talar om "uppe på åsen", "på andra sidan" och "bortom" åsen. Även om det inte är en alp eller ett fjäll så dominerar den sin omgivning. Och havet ligger där det ligger. I detta påtagliga möte mellan elementen ligger Båstad och där kan man cykla.

Jag har varit där en långhelg av helt andra orsaker men en cykel fick följa med som förkläde och det ångrar jag sannerligen inte. Det blev sammanlagt två rejäla backrundor på åsen och en återhämtningstur i den plattare delen av världen i riktning mot Skummeslöv under helgen. 

Hela helgen bjöd på strålande sommarväder och salta bad både före och efter trampandet. Allt med underbart sällskap och god mat samt rejäla mängder glass. Det är väl så livet skall vara? Första doppet blev dock lite av ett spabehandling då en blåsig kust innebar höga och roliga vågor men också en rejäl soppa av tång, alger och sjögräs. När man klev upp såg man ut som något som kommit upp ur en lagun i känd skräckfilm. 

När jag ändå var på plats var jag sugen på att klara av ett antal höjdmeter på cykel. Brydde mig inte så mycket om fart utan fäste mer vikt vid att det skulle gå uppför. Hade ambitionen att köra i princip alla kända och några mindre kända backar upp- och ned för den här delen av åsen och tror jag lyckades med det. 

Lägger en länk till Bikeroutetoaster då det efterfrågats av några stycken som är på väg att köra i samma del av världen. Grundrutten med lite variationer såg ut ungefär så här:

Länk till Bikeroutetoaster: Backträing Båstad III
Antalet höjdmeter stämmer inte exakt, de blir något fler i verkligheten
särkilt när man kör "fel". 

Den inkluderar de flesta kända backar och stigningar i området såsom: Boarpsvägen (Norrvikens trädgårdar), Italienska vägen, Erikstorpsvägen, Karstorpsvägen, Tarravägen, Lyavägen, Axelstorpsvägen, Nötte backar, Mäshultsvägen (till "Utsikten"), Fylkeskungavägen (till "Nivå 125"), Postridarens väg,  och Brantekällavägen ("Hasslövsbacken"). 

I den här lutande delen av världen körde jag även så jag fick ta backarna såväl uppför som nedför för att få uppleva dem åt båda håll. För att addera till svårighetsgraden bjöds det på "skånska alper" i form av frisk vind på fredagens tur vilket gjorde att det inte gick att vila nämnvärt ens där det var platt uppe på höjden. Extra påtagligt blev det när jag körde förbi Bjäre golfklubb på fredagen. Sen finns förstås fler stigningar på södra sidan av åsen från Torekov med omnejd, i Hasslövstrakten - bland annat "Börkeredsbacken" och bort mot Vallåsen. Men de får jag ta en annan gång. 

Cykelhelgen i siffror

Under fredagen blev distansen 72 km och på den tiden klarades 1100 höjdmeter av på tiden 2.45. Puls medel/max: 129/165.
Lördagen innebar 81 km och 1524 höjdmeter på 3.15. Puls medel/max: 132/166. Passade då även på att slå någon form av hastighetsrekord för mig på svenska vägar med 77,3 km/h nedför Nöttebackar, sen hård inbromsning innan den mycket grova järnvägspassagen med tillhörande kurva. Såg framför mig hur mina hjul förvandlades till åttor annars.

De brantaste partierna jag hittat ligger på runt 16% i delar av Tarrabacken och vägen upp till Erikstorp. Även någon passage på Axelstorpsvägen närmar sig den lutningen. Märkte där att min utväxling på 39-25 är lite för tung för dem. Fick stå upp och bryta på lättaste växel. Blir inte mycket flyt i cyklingen då. Annars fungerar det bra upp till 10-11% men över det blir det väl tungt.

Cykelhelgen i bilder


Datorkalibrering på gång

Jag noterade i efterhand att jag inte riktigt kan lita på GPS i telefonen helt och fullt när det gäller antalet höjdmeter. Min Endomondo visar därför lite fel. Den säger exempelvis att jag inte varit lägre än 48 m ö h vilket uppenbarligen inte stämmer som kan ses på bilden ovan. Stannade vid stranden för att få exakt lufttryck och höjd på datorn.

Kort fotopaus på mitten av 
Erikstorpsvägen, till höger i bild lutar det 16%

När det gäller lutning är det här starten på en av de värsta, Tarrabacken,
ca 150 höjdmeter på 1910m ger nästan 8% i snitt och brantaste 400 m på 13,8%
Maxlutning kring 16-18%

På toppen av Karstorpsbacken med Laholmsbukten i fonden 
och delen av åsen ovanför Järnvägen med bl a "Nivå 125" till höger i bild.

Lyavägen kördes både utför och uppför. Här lutar det nedåt.

Sinarpsvägen. I bakgrunden kan vägen utför
 Nöttebackar skymtas. Där slogs hastighetsrekord
med 77,3 km/h.

Uppe på åsen finns ett helt nät av små, vackra asfalterade vägar och där kan mycket tid spenderas
Den gamla riksvägen tillhör en av de mindre och är smalare än många cykelvägar här hemma

Även ett par kortare besök på sydsidan av åsen gjordes. 
I fjärran syns Kullen.

Vyn som kan beskådas när man passerat "Kafe Utsikten" och 
befinner sig på Finsbovägen. Laholmsbukten från ovan.

För att få någorlunda korrekt höjdangivelsen använde jag såväl telefonens GPS, höjdangivelse på Bikeroutetoaster och framförallt min cykeldator med barometrisk höjdmätning som källor. Datorn kalibrerades vid havsnivå för säkerhets skull. Rundan jag länkat till ovan är lagd för att få så många höjmeter på så kort sträcka som möjligt. Det går naturligtvis få fler om man väljer att köra en kort "åtta" eller så runt runt men det är jag inte intresserad av. 

Annars kan sägas om helgen och Båstad att jag vet vart alla semestrande stockholmare befinner sig som inte är på Gotland. Man kan ställa sig frågan om alla frisörer i den kungliga hufvudstaden använder sig av samma nyans av blont? Antalet blondiner med stora svarta solglasögon i öppna bilar är mycket stort. Sportbilstätheten är rasande hög vid den här tiden på året och en enkel spaning ger vid handen att förutom de vanliga flådiga mercorna och "beamers" så finns det gott om exklusiva Land-Rovers och Rollsar. Förutom Porschar är Jaggor och Maserati populära sportbilsmärken. En och annan Ferrari och Lambo sticker ut. Men roligast tyckte jag nog att den här gamla Bond-klassikern var så den förevigade jag:

Aston Martin DB5, sticker ut bland alla 
tyska och italienska vrålåk

Att leva vid foten av ett berg och vid vattnets rand gör något med psyket. Första gången jag tänkte på det var nog när jag besökte Kjeaasen i Norge. Där är det extrema förhållanden och då blir det extra tydligt. Så nära men ändå så avlägset sina grannar. I Skåneland är närheten till allt påtaglig, särskilt den till havet. Det är ändå något visst med utsikt och fria vidder. Nästa gång jag ser det är troligen i Båstad igen. Och sen skulle det visst köras en tripp uppåt Sälen till. Även där är det vackert. 

/ J - letar efter skönheten vid foten av åsen

Måndagstur med mekaniskt mankemang

Idag ritade skuggorna abstrakta konstverk på vägen mellan husen alltmedan morgonsolen värmde världen konstaterade jag under färden till "Hadar". Det blir en het dag tror jag.

Växjövärme igår

Igår måndagstur som vanligt. Stressad start blev det. I följetongen "cyklar som går sönder i parti och minut" har vi nu kommit till avsnitt 34567 eller något. Medan jag varit i Skåneland igen så hade min nya hjälm jämte ett par framklingor från BBB hunnit anlända Växjö stad. I ett anfall av optimism gav jag mig på att montera dem igår eftermiddag. Det gick väl nästan bra. Först var det inte helt enkelt att demontera dem då originalmittklingan på det XT-vevparti jag har är så tjock att lillklingan måste tas av för att den operationen skall lyckas. Vanligtvis ingen större utmaning förutom att de sitter rejält fastsatta med loc-tite från början och att Shimano av någon outgrundlig anledning fått för sig att just de skruvarna av alla på hela cykeln skall vara med torxhuvuden. Men problemen började inte förrän jag skulle ha dit den igen. Tre av fyra skruvar gick mycket lätt att sätta i men inte den fjärde. Jag krånglande rejält med den, svårt att göra fel eller byta taktik när det inte är mycket fel  som kan göras när en skruv ska in i därför avsett hål. Det som ställer till det är arbetsvinkeln om inte hela vevpartiet tas av. 

Någonstans där kom frågan "du glömmer väl inte bort tiden?" Jo, det hade jag gjort. En snabb titt på klockan och jag insåg att det var dags att bege sig. Tjugofem minuter till start från stortorget. Men eftersom mina cykelkläder och övrig utrustning den här gången var upphängda med militär kadaverdisciplin och allt var i ordning så gick det fort att klä sig och få med sig nödvändiga attiraljer. Skulle bara torka av och olja kedjan för att sedan bege mig. Då upptäckte jag att hela vänster hand var dränkt med skitigt fett. 

Undrade förvirrat en tag varifrån det kom. Tittade omväxlande på handen och omgivningen som om det skulle ge svar. Klingbultar brukar jag fetta in men så långt hade jag inte kommit i mekandet än. Tittade mig omkring men såg ingen hink med smörjfett jag av misstag råkat sätta handen i men nej, inte det heller. 

Tittade då ned och såg att hela vänster vev på racern var smetigt svart. Påbörjade då en desperat jakt på avfettning då både händer och cykel var skitiga. Den jag hade haft tillgänglig var slut och reserven befann sig en bit bort. Tvål funkar inget bra, inte heller Ajax märkte jag. Hade inte tid med gamla knep som matolja. Blev att gnugga frenetiskt med allt som fanns i trasväg. 

Alltmedan klockan tickade försökte jag rengöra cykeln bara för att upptäcka att hela vevlagret satt löst! Det var orsaken till det hala skitiga orgien över veven. 

Tur att Växjö Cykelservice ligger på vägen ned till Måndagstursstarten. Men mindre än tio minuter ramlar jag in där och bad Thomas om hjälp. Han lyckas fixa det under tidspress men jag får leta upp nya bultar till vevarmen idag då skallarna är nästan runda. Hoppas det inte är för krångligt men det är lite av standardskruvar så det ska nog gå. Får börja med ett besök hos KlåparClasse.

Turen då? Jo, den blev bra. Strålande väder och relativt många till start trots att det är mitt i semestertider. Ett par grupper fick vi ihop. Jag började några hundra meter med frifartsgruppen som bara var fyra till antalet inklusive undertecknad. Marcus hann ikapp oss i början av Högstorpsbacken då de andra fastnade vid det enda trafikljuset och så var vi fem. Vi två beslöt oss dock för att droppa ned till nästkommande grupp tämligen omgående. Mina ben var sega efter helgen och jag hade inte klarat närmare 40 i snitt. De lite drygt 35 vi skrapade ihop fick räcka. 

Om helgen tänkte jag också rapportera. Blir en backig historia. 

Senare idag tänker jag fortsätta skruva mountainbike för att sedan prova resultatet av mina vedermödor. 

/ J - "jag ska bara" Wikström

torsdag 18 juli 2013

Tempocup, Åryd

- Deltävling fyra med mig som fyra


Någonstans på vägen till Vikensved började det bära åt rätt håll. Förutom att det rent geografiskt är en lämplig riktning att färdas i när man ska till Åryd för att köra tempo så lossnade eländet. Det elände som inlett trampandet. Benen var tvärsura, ryggen irriterad och axeln arg. Jag var mest förvirrad eftersom väder och allt annat var nästan perfekt. Jag hade till och med ätit samt kommit iväg i rätt tid så stressad var jag inte. Gott om tid för uppvärmning. Kroppen ville dock inte vara med innan den blivit varm så inledningsvis fick jag lätt panik och funderade på att vända.

Men förberedelserna kunde ha varit bättre det får medges. När det var dags att "tempofiera" min cykel så gick det åt skogen.  Skitkvalitet på godset i fästet på tempopinnarna gjorde att en av dem helt sonika gick av när jag förtvivlat försökte dra åt den så pass hårt att den slutade att snurra runt styret trots tape och mellanlägg av gummi. Goda råd var dyra, nästan lika dyra som den tempobåge som fick ersätta de nu oanvändbara pinnarna. De jäkla pinnarna är inte använda mer än ett tiotal gånger bör kanske tilläggas. 

Bild i kategorin "så där skall det väl inte se ut"
Och nej - den är inte isärtagbar


In från avbytarbänken ersättaren "PRO Tempo"
Med betydligt kraftigare gods och fler skruvar

Ett varv runt kvarteret fick det bli för att grovt justera vinklar på armstöden. Ytterligare ett varv för att kolla att sadeln satt i någorlunda rätt höjd. Fick nämligen hastigt och lustigt för mig att sänka den något jämfört med tidigare tempoposition. En treminuters "bikefit". Sen var de mekaniska förberedelserna färdiga. Hade inte hur mycket tid som helst. Skulle även hinna montera ett cykelställ vars uppenbarelse var misstänkt likt ett plockepinn.

Men där på den lilla vägen mot Risinge så fungerade det tekniska och även min sega lekamen fick för sig att så sakta vakna till liv igen. Solen sken och med vinden i ryggen susade jag sedan mot Åryd på de långa raksträckorna från Kalmarvägen.

Uppvärmning del 1, det mesta
stod solen för

En mycket platt och snabb del av banan från Risinge mot Åryd

Sju skulle starten gå och några andra icke distanssemestrande själar hade liksom jag hittat till parkeringen vid skolan och idrottsplatsen. Vi var få men de som toppar "tabellen" av tempocupen var där med något undantag. Klaes, Isac och Johan slåss om förstaplatserna och en lika intensiv kamp är det vanligtvis mellan mig, Håkan, Jimmy och nu även Andreas om fjärdeplatsen. Det finns förstås andra som kan aspirera på den platsen men de var inte där. 

Kan ett vevparti vara snabbt? I så fall är det här det

Dagens arrangör och banläggare, Jimmy

Startdags och jag kände mig ovanligt lugn och framförallt mycket bättre uppvärmd än sist det begav sig. Det behövs på den här korta banan som inleds med en slakmota där vinden dessutom låg fel idag. Men trots varma muskler och ett klämkäckt glatt humör fick jag inte igång flytet i inledningen av loppet. Gled enkelt upp till 36, 37 km/h men där tog det stopp. Fortare gick det inte uppför. Där tappade jag tid jämfört med mitt tänkta mål på under tjugo minuter. Ville helst komma över fyrtio kilometer i snittfart och möjligen lyckades jag med det. I skrivande stund vet jag nämligen inte exakt hur lång banan är. Om den är de 13,7 km som den verkar vara så gick det över fyrtio, annars inte. Uppe på "platten" bort mot första vändpunkt flöt det på bra. Fick till och med upp kadensen ett tag. Efter vändningen som gick smidigt och utan bilar blev det en stunds sned medvind vilket drev upp farten. Någonstans där sattes ribban för dagen. Det var roligt att cykla!

Andreas, Isac och Edvin i väntan på start

En minut kvar till jag ska iväg. Stefan som åskådare

Den där känslan jag nämnde i någon tidigare text infann sig. Känslan av att man får någon form av belöning för den kraft man lägger ned, fart och flyt - ett slags lyckorus, cyklighet. En av orsakerna till att man blir velocipedryttare. Man känner sig rörlig och fri.

Det var inte det snabbaste jag kört men känslan efteråt var ändå riktigt bra. Den kraft som fanns disponerades väl och jag var lagom trött i mål. Kände mig inte så matt i benen direkt efter loppet men så här dagen efter är benen dagen efter. Det märktes när jag skulle springa idag efter styrketräningspasset. Det kan i och för sig hänga ihop något med att jag maxade ut viktmagasinet i benpressmaskinen innan dess också. 

Det jag presterade räckte förresten till en fjärdeplats och det var lika jämnt som vanligt bland de tre i täten där Klaes stod som vinnare - igen. I retrospektiv kan ett nylimmat tubdäck ha gjort att tvåan Isac inte kunde få de där sista sekunderna som skiljde dem åt. Enligt initierad åskådare fick han ta kurvan vid utgången till andra "benet" mindre aggressivt för att inte riskera att bakdäcket skulle kavla av. 

På vägen hem löste sig ett problem jag dragits med ett tag. Tack Isac! Nu är min cykel tyst igen. Den började nämligen knaka häromdagen. På det där enerverande viset. Lika välkommet som en näktergal på natten utanför tältet när man campar. Och jag trodde mig ha gått igenom de flesta tänkbara orsakerna. Nytt vevlager monterat, nya pedaler med infettade gängor, klingbultar kollade, vevarmar åtdragna och allt oljat som ska vara det. Men lik förbannat knakade och knirrade det. Bara när jag stod upp så sadelstolpen kunde det inte vara i alla fall. Skönt att kunna utesluta något.

När jag nämnde detta för Isac så sa han bara i förbifarten "kolla snabbkopplingarna". Enkelt och uppenbart och naturligtvis förbisett. Tittade misstänktsamt på mitt framnav under någon kilometer och kunde sen inte hålla mig. Stannade, lossade framhjulet, ändrade spänningen på kopplingen och drog åt den igen. Och se på f-n. Cykeln blev tyst, inget mer knirrande, bara surrandet från en väloljad kedja. I morgon skall den få bekänna färg upp- och ned för Hallandsåsen.

Sen är frågan hur disträ man får vara. Visserligen ska man ha tighta kläder när man cyklar fort och tempodräkter sitter som ålskinn. Men mitt bidrag till minskat luftmotstånd igår var högst omedvetet. Tyckte väl att byxorna satt en aning hårt runt låren när jag tog på dem men tänkte inte mer på det då det fanns annat att koncentrera sig på. Men när jag kom hem och tog av mig kläderna slogs jag av tanke "jaq har väl inte rosa vaddering i häcken?" Och nej, det har jag inte. Den är röd. Mycket röd. Det visade sig att jag lyckats förväxla samt kränga på mig Cs cykelbyxor. Det är banne mig en bedrift med tanke på att det rör sig om ett par damcykelbyxor i storlek medium att jämföra med mina herr i storlek large. Sen är mina brutalt hopsydda på benet efter kraschen sist och inte heller frånvaron av reparation noterade jag. 

Det är kanske det som är girlpower eller att bejaka sin kvinnliga sida. Hur som haver gick det bra igår.

/ J - skribent i skuggan av åsen

onsdag 17 juli 2013

Tempocup på gång igen

- Samt måndagstur, däcksval och mekfunderingar



Nu på morgonkvisten mötte jag en gammal vän i sommarhatt på väg till jobbet. Det och en blå himmel kan få de flesta på bra sommarhumör. Det blev jag och det kan behövas idag då jag ska ge mig i kast med ett cykelställ i byggsatsform. Vanligtvis är det tämligen simpla och rättframma konstruktioner. Thules variant för bakluckor är något mer komplicerade för att passa olika typer av bilar och lutningar på luckor och rutor och det återstår att se hur bra instruktionerna är. Det kan bli...ska vi kalla det "spännande". 

Planen var annars att göra det igår men monterande av dansk hylla och en toalettsits kom i vägen. Ett tips från mig till er, köp aldrig billiga sitsar som sägs "passa till de flesta toaletter", det gör de inte! Svordomarna sparade jag till efter de första motgångarna men de undslapp mig när jag för tredje gången tappade en plastmojäng med dålig passform i toalettstolen. Tur att jag rengjorde den innan. Till slut gick kom den på plats men bra vete tusan om det blev. 

Jag hann även Cykelvasaförbereda mountainbiken något genom att sänka styret. Har inte provcyklat än men den lägre fronten borde rimligtvis ge lite bättre aerodynamik på snabba grusvägar. Återstår att se om det är på bekostnad av stabilitet utför på knöliga stigar. Kapar därför inget styrrör än utan låter distanserna sitta så där fult ovanpå styrstammen. Det kan påpekas att även innan "operationen" hade jag drop mellan sadel och styre. Ingen komfortställning här inte, fort skall det gå! 

Mer monterande under dagen blir det också i form av ett par tempopinnar på racern inför stundande begivenhet då det ikväll är dags för den fjärde deltävlingen i den lokala tempocupen. Den går av stapeln i Åryd med start klockan 19.00 och samling en timme tidigare. Alla är förresten välkomna så de som inte är handikappade av geografi eller i avsaknad av tvåhjuling anmodas att dyka upp. 

Egentligen hade jag inte tänkt vila igår utan endera springa en runda eller trampa ett varv på någon slinga. Men så blev det inte och ärligt talat känns det för stunden rätt bra. Ovanligt pigga ben så kan nu den sabla nacken sluta att ge mig suddigt seende emellanåt och axeln sluta molvärka så blir allt bra. 

Innan gårdagens orgie i ickecykling så klarades en måndagstur av. Körde i frifartsgruppen som inte gasade fullt lika hårt som vanligt. Har nog delvis med sammansättningen av folk att göra men även med det faktum att vinden ville vara med och leka - det blåste tämligen friskt. Det gjorde att det på vägen hem från Väghult gick mellan fyrtio och femtio för det mesta. Kul att köra så fort utan att dö. Medvind kan vara roligt. Idén för mig var att få lite indirekt träning inför cykelvasan genom att hålla ett konstant tryck på låren, få lite fart i kroppen och sen är det en lagom distans med de runt sju mil det blir med "T o R-torgetsträckningen". 

Måndagens mtb-tur som blev en mekartur var egentligen tänkt att bli en mer gedigen "testanyadäcktur". Nya sulan bak är ett Maxxis CrossMark på rekommendation av Marcus E. Måste säga att de initiala intrycken är riktigt positiva. Bra grepp och rull samt stötupptagning och inte alltför tungt även om det inte är någon lättviktare. Bredden jag kör med är 2,1" och däckstryck runt 2,8 bar. Fram sitter mitt vanliga Racing Ralph 2.25 med 2 bars tryck. När det är stenstök sänker jag trycket lite men tänkte mig en annan konfiguration på CV. Då åker ett smalt, 1,9" tums Twister Supersonic på bak och i det vräker jag i runt 3 kilo tror jag. Sen skiftar jag Maxxisdäcket till fronten och lägger trycket där på runt 2,8 kilo. Sen är det bara att ösa på. Funderar även lite på dämpartrycket bak men har nog bestämt att det är bra som det är. Tämligen hårt med runt 135 psi. Dämparen går att låsa och blir då i praktiken helt stel så det kommer att fungera hoppas jag. 

Första intryck av Maxxis CrossMark - 
suveränt som bakdäck, åtminstone när det är torrt!

Apropå tempocupen och måndagsturen så fick jag även ta del i en för mig underhållande liten anekdot. Dr Englund, som jag bestämt tror är namnet han är känd under på HappyMtb, berättade att han hade en vän som körde den andra tempocupen i Skatelöv. Den Planet X-beväpnade kompisen fick vid start syn på min uppenbarelse med hästsvans och viss rondör och tänkte genast att han skulle satsa på att köra ikapp mig under loppet. En bra plan med bara ett litet aber. Jag vet att jag inte ser mycket ut för cykelvärlden. Tempomagen och totalvikten på ekipaget inger väl inte direkt respekt vid första anblick. Men jag är lite lömsk och är något snabbare och segare än jag ser ut tack och lov. Så visst kan man köra ikapp och förbi mig men det kan kosta på om man är vanlig motionär. 

Men det roliga i kråksången var att han sen fick syn på min tatuering och tänkte något i stil med "aj fan, det här blir inte så lätt". Tur han tänkte om för ikapp kom han aldrig!

Avskräckande? Suddig reprisbild, får ta en ny

Idag hinner jag knappt se på TdF. Får väl ha Vacchis stämma i bakgrunden när jag skruvar och muttrar. Dagens etapp bjuder på individuellt tempo även där. Andra farter än i Småland och elakt nog har de stoppat in två andrakategoristigningar mitt i den 32 kilometer långa banan mellan Embrun och Chorges. De lär bli utslagsgivande. Kuriosa är att även kvällens tempobana i Åryd bjuder på två stigningar, i miniatyr. Märkligt nog lär man bli trött ändå. 

/ J - ska försöka hålla ett sjujäkla tempo 

tisdag 16 juli 2013

Third strike out

- Möt min finske kusin John Mekalainen


Just nu är den jäkligt mycket cykling på den här cykelbloggen. Men det är nog i sin ordning misstänker jag med tanke på titeln på sidan. Sen händer det förstås en del annat i livet också. Får väl återkomma till det samt konstatera att jag får författa någon text om knivar igen. Har fått flera önskemål om det.

Men tillbaks till ordningen, vilan är slut. Ja inte min då utan den i Tour de France. Den andra vilodagen är över efter den fruktade Mont Ventouxetappen. Den var hård men blev kanske inte så spännande som den kunde ha blivit. Quintana bjöd på det motstånd han kunde och kollapsade med näsblod efteråt men Froome visade varför han bär och kommer att bära gult i Paris. Desto mer spännande har de etapper som föregick den varit där vi tittare bjudits på skolexempel på kantvindsåkning när den är som bäst, attackcykelåkning in absurdum, taktiska snilledrag och en rejäl kamp om de andra tröjorna. Vi får se vad dagens etapp har att erbjuda. För den cykelintresserade har det varit hjulafton nästan varje dag. 

Jag har vilat desto mindre med distanskörning på landsväg i lördags, mtb i söndags och dubbla pass igår. Söndagens runda i skogen blev dock en fars. Jag visste att drivlina och växlar inte var i toppskick men hade viss förhoppning om att de skulle fungera någorlunda trots allt. Så blev inte fallet. Vädret var sommarstrålande och jag kände mig pigg och CV-träning hägrade. Så efter en kvart uppvärmning med teknisk stig i Fylleryd satte jag full fart mot de vasaloppsgrova skogsbilvägarna runt Risinge och Åryd som jag tänkt köra några mil på.

Rundan blev dock inte längre än till Vikensvedstrakten. I backarna kring Lövsjön så började det igen. Först rappade storklingan så hårt att jag höll på att bli kastratsångare för resten av livet men jag trodde det var otur. Heldämpade hojar kan göra det undantagsvis när man belastar dem tungt samtidigt som fjädringen är fullt aktiv. Sen började växlarna vandra och cykeln spökväxla. Bara att stanna för att kika på eländet. Förstod tyvärr att experimentet med den nya kedjan inte fallit väl ut. Ni som cyklar mountainbike vet vad hajfenor är. Nya klingor fram var av nöden tvunget. Är erfaren nog att veta att förhoppningen att spara pengar på att inte byta allt är en illusion.

Primitivt skogsmek. 

Förklaringen till växelproblemen var dock enkel. Bakhjulslagren hade glappat upp och släppt. Hela hjulet satt löst. Drog fast det så gott det går med fingrarna och trampade hemåt i lugnare tempo. Tog där av hjulet och eftersom jag införskaffat såväl kunskap som verktyg under alla år som cyklist så fick jag ordning på den biten ganska fort. Hoppade sen upp på cykeln för andra gången. Nu med siktet inställt på den närbelägna Fyllerydsskogen och kanske några varv på "El Plomo" för att sen köra riktig stig. Hann bara komma in i skogsbrynet då det sade "klonk" och växelförare och kedja börja slå konstigt. Stannade, tittade ned och upptäckte att något hänt med bakväxeln. Eftersom jag bara var någon kilometer hemifrån var det inte mycket att tveka på. Hem igen och meka. Det visade sig att bakväxelns fäste hade hoppat förbi låsklacken på örat varpå växeln flyttade sig framåt och uppåt och gick i kassetten. Något jag aldrig varit med om tidigare. Så loss med växeln och fixa till det. Skumt bara att det kunde hända utan att jag vält eller slagit i något. 

Tredje gången gillt tänkte jag när jag ånyo gränslade min springare. Den här gången luttrad med det mer modesta målet att köra några varv på gula slingan i Fagrabäckskogen som ligger tvåhundra meter från mitt hem. Kortare och kortare blev utflykterna. Men inte heller detta stillsamma mål kunde uppfyllas. Växlarna fungerade nu knappt alls. Sega och ville vare sig upp eller ned. Vid det här laget ville inte jag det heller. Jag valde att ge upp för dagen. Sånt här händer alltid på helger då man inte kan nå någon cykelhandlare ändå. Reservdelar hemma är en bra idé. 25 kilometer blev det totalt.

Eftersom det här äventyret dragit ut på tiden blev det heller inget mekat på Crescenten heller. Lika bra det för det hade ändå inte gått visade det sig senare.

Måndag förmiddag bjöd därför på parodiskt många turer förbi cykelhandlare. Thomas på Cykelservice hinner knappt jobba mellan mina besök, får komma ihåg att ta med mig fika dit någon gång. Jag försökte fixa till växlarna först men insåg att det inte gick. Åkte därför förbi och köpte en ny växelvajer samt bad om tips. Sen hem för att sätta den nya vajern på plats. Misstänkte att det kunde bli spännande då min nya ram har intern vajerdragning något jag aldrig skruvat med förut. När jag donade med det upptäckte jag en liten men betydelsefull detalj. Den översta biten av höljet från växelhandtaget till ramen hade fått sig en törn. Där var orsaken till de krånglande växlarna! Som tur var hade jag en bit extra vajerhölje hemma. Efter byte och justering fungerade växlarna korrekt och snabbare än en oljad iller.

När jag nu ändå var i mektagen tänkte jag fixa bodyn på mitt Crescentbakhjul också. Det visade sig inte alls gå. Shimano har bytt standard sen jag gjorde det sist och där stod jag med min nyinförskaffade insexnyckel i storlek 10 mm och lång näsa. Hade via bud med C köpt en enkom för detta då min gamla var omöjlig att hitta. Ned för backen till Thomas igen som hjälpte mig att lossa det hela efter att ha fått gräva lite djupare i sitt eget verktygsförråd. Tyvärr passade inte den beställda bodyn så den får bytas. XT var rätt, 8/9-delat var rätt sen var det tydlingen fel årsmodell. Så på med den gamla igen i väntan på beställningen. Sen justera lagren även på det cykeleländet. 

Mer mekande. Jäklar vad glad jag är över att 
jag skaffat ett mekställ!

Men eftersom växlarna på Mtbn nu fungerade och hoppet är det sista som överger människan stack jag ut på en träningsrunda ändå med en liten baktanke om att framklingorna skulle visa sig fungera nu när resten gjorde det. Den förhoppningen dog på väg mot Vikensved igen. När jag ställde mig upp och tog i rappade det värre än en gatufest i New York. Teknikträning på lätta växlar fick det bli och blev så i 36 kilometer. Sen dagens tredje runda ned till Växjö Cykelservice. Den här gången för att beställa nya klingor. Blev av märket BBB. Har inte testat dem innan men hört bra saker om dem.* Under tiden hann min nyservade telefon lägga av, skärmen reagerade inte på tryck. Men det är nu en annan historia. 

Mitt i sommaren. Strax därefter gick det inte att ta fler 
bilder då telefonen behagade lägga av

Kände mig en aning stressad då jag kikade på uret när jag passerade Risinge och insåg att jag hade 55 minuter på mig att ta mig till in till Växjö, ned till Cykelaffären, hem igen och duscha för att sedan vara på vårdcentralen för läkarkonsultation vid klockan två. Det gick och jag hann. Läkaren gav efter samtal upp för stunden, sade att vi får vänta på röntgen för att ge diagnos och nu försöka bota symptom. Mer och tyngre värktabletter blev resultatet. Jag och mina droger. Blä.

/ J - med siktet inställt på TdF, från soffan då...

* Tänkte återkomma med lite produktrecensioner av bl a däck, klingor, hjälmar, skor och kläder.

söndag 14 juli 2013

Spiukpjuck

- Krämpor och skor


Äntligen så har mina nya landsvägscykelskor anlänt. Svarta, blanka och fina är de och jag kommer att  bli ruskigt snabb i dem vilket jag hoppas skall visa sig på onsdag då det är dags för nästa deltävling i tempocupen. Då är det dags för Jimmys bidrag till banlänggning som är en kortare historia på runt 14 kilometer men med två vändpunkter, en mindre backe och en slakmota. Brukar bli bra drabbningar i Åryd.

Spiuk 15R - förhoppningsvis snabb sko

Skorna var bland det sista som behövde ordnas innan allt är återställt efter den sista vurpan. Det som sen återstår är kronan på verket -  huvudbonaden. Hjälmen var emellertid restnoterad och verkar inte anlända förrän i augusti någon gång. Eftersom jag var mycket nöjd med den jag hade, en Giro Atmos, ville jag ha samma modell igen. Den här gången i mattsvart vilket råkar matcha ramen på min Mtb och även passa till nyss nämnda skor. Lite fåfäng får man vara när nya prylar ändå måste införskaffas. 

Märklig otur det där. Den enda färgen som var slut om jag förstod det rätt var den svarta. Hade jag kunnat tänka mig en hjälm med blå eller röda detaljer kunde jag haft den imorgon. Men svart - icke. Så nu blir det att vänta och under tiden kör jag med min gamla hjälm hopklistrad på tre ställen med Karlssons klister vilket inte ger något bra skydd. Eller snarare riktigt uselt när jag tänker efter. Jag får låta bli att vurpa mer helt enkelt. 

Några turer har det i alla fall gått bra. Körde en "inför cykelvasanträning" i skogen i fredags. Den gick väl nästan bra. 

I trakterna av Vikensved

Det vill säga vädret var fantastiskt, jag körde inte i vält och jag kände mig någorlunda kurant men cykeln fungerade inte alls. Justerade de jäkla växlarna innan jag stack och konstant i två timmar under färd utan att få dem att fungera. Det var segt, rappade på de lägre växlarna, spökväxlade och var allmänt jobbigt. När jag kom hem fortsatte jag mekandet och det slutade med att jag bytte såväl kedja som kassett i min desperata kamp för fungerande växeldon. Kedjan var nämligen rätt sliten och såg ut att ha vridit sig en aning. Växelörat är rakt vad jag kan se. Växlarna har inte funkat sen Ränneslätt och tyvärr misstänker jag att det har med den interna vajerdragningen att göra. Det innebär att kabelhöljet är heldraget och något har hänt med friktionen mellan vajer och hölje. Nu fungerar de hjälpligt men inte så exakt som man kan begära av XT-växlar och de är alldeles för tröga. Sen känns drivlinan lite "grov" i och med att den inte är insliten och samtrimmad, framklingorna är gamla och resten nytt. Hoppas det funkar men det verkar inte rappa. Får se på dagens träningsrunda som blir i afton. 

Även en tur på landsvägscykeln har klarats av då jag körde lördagstur igår. Den blev uppdelad i två gäng då några startade redan vid halv åtta och vi andra begynte vår färd klockan tio som vanligt. Det blev runt tio mil totalt för mig då jag körde några mil innan start för att se om placeringen av klossarna fungerade på de nya skorna. Den biten var ok men sadeln fick sänkas ytterligare då sulorna på Spiukskorna är lägre än de gamla. Så nu sitter jag väl någorlunda igen, tror jag. Om färden kan sägas att den blev bra men att vi var få. Fem som startade och fyra efter det att Jonas vikt av hemåt vid Skatelöv. Det kan tilläggas att premiärturen för skorna gav ett mycket gott intryck. 

Resten av dagen kommer bjuda på cykelmix. Nu vid klockan två blir det att följa TdF och Mont Ventouxetappen på Eurosport vilket ska bli mycket spännande. Har läst på i den fantastiska boken "Bergtagen" för att vara extra förberedd. Jäklar vad jag vill cykla det berget och andra. Är rejält avundsjuk på det gänget från Växjö som ska ned och trampa i alperna snart. 

Efter det skall det cyklas Mtb i några timmar och kvällen bjuder även på cykelmek. Bakhjulslager och body på min trogna pendlarhärk låter för jäkligt. Så lagren behöver fettas och spänningen justeras. Ny body skall på och är inköpt men bytet stötte på patrull igår när jag inte kunde hitta min 10 mm insex. Inte ofta man använder så grova doningar men just här är det nödvändigt. Kliade mig i huvudet ett tag och funderade på om det gick att använda alternativa verktyg. Det går det inte. 

Sen har tyvärr de sista dagarna kännetecknats av mycket krämpor och smärtor. Nacken är värre än tidigare och en muskelinflammation till följd av det har uppstått i axeln. Huvudvärk varje kväll och sömnproblem som ett brev på posten. Gör vad jag kan för att kurera det hela men vila är inte riktigt att tänka på med några veckor kvar till CV. 

/ J - cykelmekarwannabe med pajad nacke

onsdag 10 juli 2013

CV 8806

- Livsloppet


CV är viktigt nuförtiden. De som inte har ett kör ett. En levnadsbeskrivning genom körda cykellopp börjar skriva sig även för mig. Under tiden formar livet sig själv.

Jag som aldrig tänkte köra Vätternrundan har nu gjort det tre år i rad vilket känns märkligt när jag tänker på det. Nu ska jag tydligen köra Cykelvasan också. De två största motionsloppen i respektive kategori samma år. 

Det fanns väl någon lös fundering kring det när biljetterna släpptes i september. Även om det inte då stod högst på önskelistan vore det riktigt roligt att ha kört det åtminstone någon gång. När jag väl funderat klart var startplatserna fulltecknade och då var jag inte alltför långsam, de tog slut fort. Närmare bestämt tog det under 27 minuter. Detta trots att antalet platser ökats från 9000 till 12000 stycken till årets säsong. Det kan konstateras att det är populärt att motionera i Sverige och särskilt på tvåhjulingar.  

Mitt långloppsåkande började i mitten av nittiotalet uppe i Ludvika då Finnmarksturen var det stora loppet alla skulle ha kört. Inte lika känt som VR men ändå med den statusen att man som motionär bedömdes efter hur lång tid man behövde för att besegra 115 kuperade kilometer i dalaterräng. Nu har den tappade manteln sen några år axlats av Vasaloppets väloljade maskineri med sin cykelsatsning. 

Egentligen vet jag inte om det i grund och botten lockar mig så extremt mycket att köra sträckan Sälen - Mora på cykel så fort jag kan. Mest på grund av logistiska och ekonomiska skäl. Slår man ihop startavgift, engångslicens, frakt från målgång, boende, mat och resa blir det en rätt dyr utflykt som dessutom kräver mycket tid i anspråk. Men jag hyser inte den starka aversion mot grusvägar och skogsbilvägar som ibland luftas på t ex "Happymtb" och andra forum. Jag anser inte att den enda acceptabla formen av mountainbike bäst bedrivs i ett stenröse som man ibland kan få intrycket av när vissa kretsar luftar sina åsikter. Jag gillar nämligen all form av cykling från ren skogs- och fjällcykling i nästan stiglöst land till landsvägskörning så den formen av invändningar reser jag inte. Jag avskyr därför det nedsättande begreppet "grusvägsrally". Intressant fenomen när några få personer, som vanligtvis knappt var födda när jag började cykla mountainbike tar sig friheten att definiera vad som är "riktig" mountainbikecykling. (Blev lite upprörd där för ett ögonblick men jag tycker inte om när vissa grupper cyklister är föraktfulla mot andra.) 

Men nu är det så att jag fått en startplats i present!! Även boende och ledighet är ordnat. Har man en underbar flickvän så har man. Och det betyder att alla invändningar är raserade. För nu återstår bara de roliga bitarna. Att träna inför begivenheten, själva loppet och snacket efter. Är det något som är speciellt kring stora evenemang av det här slaget så är det stämningen på plats och  planerandet innan. Den biten är helt fantastiskt rolig! Det gäller inte bara cykling för övrigt. Det kan vara Sweden Rock eller Dreamhack, hästshower, hund- och kattutställningar, bil- och mc-träffar, friluftsmässor eller vad som helst man nu är intresserad av. Överallt där man samlar många människor med samma passion uppstår en speciell stämning som nästan går att ta på och som måste upplevas. 

Och nu är det alltså dags. "Let the träning start". Igen. Hoppas att bakhjulet och viljan håller.

Fast gårdagens cykling blev tämligen slät till sin karaktär. Inte mycket berg där inte och på landsväg. Först körde jag "rehabrunda no 3" med C som fick för sig att öka farten så mycket foten nu tillät. Heja. 

Då var frågan, vilket fordon skall väljas inför rundan?

Sen drog jag vidare och tog en sväng på egen hand. Fartlek eller något ditåt blev det. Det innebar i praktiken att jag lade på några spurter här och var samt tryckte på extra mycket uppför ett par backar i Billa och Vikensved men för övrigt körde rätt lugnt. Det blev ytterligare en vacker tur i högsommarväder om än något svalare än tidigare. 

Jag har fotograferat ett UFO i motljus i Vikensved

Det märkliga inträffade att strax efter backen i Hollstorp precis innan jag skulle svänga höger så träffade jag Per A, mannen som bidragit till min CV-start genom att sälja sin startplats. Vi språkade en stund och jag förundrades över slumpen och dess förgreningar. Sannolikheten att vi skulle mötas här just idag vid den här tidpunkten är inte särskilt stor. Jag hade inte ens tänkt att köra åt det hållet från början. Ibland verkar det finnas en mening med hur saker och ting artar sig. 

Fick just mailsvar från en Josefine på Vasloppskansliet som låter meddela att min tid från Ränneslättsturen som är ett av de seedningsgrundande loppen, räcker till startled tre i tävlingsklass. Har däremot inte den ringaste aning om det är bra eller inte. Vet nämligen inte hur många startled som finns. Men tre låter lågt och bra så det blir det.


/ J - I någon form av spår för framtids segrar

tisdag 9 juli 2013

Små detaljer

- Får ibland stora konsekvenser


I livet som i cyklingen kan det vara de små sakerna som avgör helheten. Det kanske inte handlar om fjärilar i Peking men kanske om sadlar och millimeter, relationer och orden som yttras.

Den totala kraftlösheten i benen verkar sakta ge med sig intimt kopplad till millimeter på sadelstolpen som den varit. Har nu kört två strålande vackra turer i högsommarväder. Nu kan solskenssamvetet vara lugnt, jag kan luta mig tillbaks när det blir ruskväder igen och säga att jag utnyttjade de vackra dagar som var. Sverige visade sig från sin bästa sida - sol med ljum sommarbris som i den här delen av världen för med sig doft av barrmattor och varma insjöar.

Det har varit ett par korta turer då jag kört med C som äntligen kan sitta på en cykel igen efter en olycka som resulterade i komplicerad fotfraktur. En spik, två märlor och en vajer samt några månader senare på säsongen efter bland annat en missad Vätternrunda är hon tillbaks på cykeln igen. Mycket roligt att se hur cykligheten spritter i benen på fler än mig. Och den sprillans nya Cannondalen glittrar ikapp med ett allt bredare leende.

Första rundan skarvade jag efteråt iväg ett par mil extra på egen hand och passade då på att sänka sadelhöjden ytterligare eftersom jag kände de så karaktäristiska begynnande smärtorna på framsidan av knät som indikerar att man sitter för högt. Och se på tusan...där var den! Kraften i benen, inte som i bra dagsform men slumrande i alla fall. Det går plötsligt använda vaderna igen och hela låret kan jobba istället för bara utsidan. Passade på att köra ett lite snabbare varv på min långintevallbana runt Fyllerydsskogen. Den är drygt milen lång (10,3km) knixig på några ställen och passerar någon väg och en cykelväg. Inte idealisk men jag kör den ibland som farttest. Sista varvet gick med runt35 eller så i snitt. Det är en helt ok fart på den banan.

I resten av livet får orden yttras med millimeterprecision annars riskerar även den stolpen att hamna fel. Stolpe ut.

/ J - i justeringstagen

lördag 6 juli 2013

Det stämmer inte

- Det var inte bättre förr


I alla fall inte i det mycket korta perspektivet. Cyklingen idag kändes ju så mycket bättre än den igår. Det tar jag som empiriskt stöd för ovanstående påstående. Möjligen kan underlaget tyckas skralt men jag klamrar mig fast vid positiva tendenser och även om inte benen var med mig idag heller var de väsentligt mycket bättre än förra turen vilket trots allt får betraktas som ett fall framåt.  

Igår

Eftersom mina cyklar har beslutat sig för att behöva reparation växelvis var det nu dags att befria racern från Växjö cykelservice ömma omvårdnad. Lösensumman var dessvärre något mer omfattande än vanligt och mer än vad mitt konto tålde för stunden upplyste mig kortläsaren om så en raid på cykelsparkontot fick göras. Trotjänaren hade fått nya broms/växelhandtag, styrlinda samt nya vajrar och höljen och det kostar på. Väl hemkommen beslöt jag för att se till att de sista punkterna för återställandet bockades av. Nya pedaler och sadel monterades omgående. 

Nygammal sadel snart fastskruvad. Det vill säga nytt exemplar av
 beprövad modell - Selle Italia SLR XP, sitter nu på alla tre cyklarna.

Eftersom jag inte orkade släpa fram mekstället
fick det bli badrumsmekande. 

Nytrimmad racer. Nu är allt det som gick sönder äntligen bytt.

Själva monteringen gick ovanligt lätt och smidigt. Sadeln är ju av samma märke och modell som den tidigare så det behövdes inte ändras något med inställningarna. Fram med vattenpasset för att kolla att den satt horisontellt, måtta rätt i längsled sen dra fast. Pedalerna gick lätt att få av och ännu en gång är jag glad för att jag brukar dra av dem och fetta om dem med jämna mellanrum. 

Det är mycket som är bytt för året: pedaler, vevlager, styre, styrstam, styrlinda, broms/växelhandtag, sadel, vajrar och höljen, kedjor och kassetter. Inte mycket som är kvar av ursprungscykeln. Det är väl den enda fördelen med krascher.

Dags för en provrunda för att se hur det blev. Jag har inte cyklat något sen Ränneslätt så det var hög tid i vilket fall som helst. Hann väl ungefär tio meter innan jag insåg att det skulle bli en tung dag i sadeln. Benen hängde där som några  döda bihang och tänkte inte alls delta frivilligt. 

Den observante kan ha noterat att antalet ekrar i hjulen på de två mekbilderna ovan inte stämmer överens. Det beror på att det inte bara vara benen som ville dö den här dagen utan även bakhjulet. Någonstans i närheten av Risinge sa det "klonk" om cykeln. Tyckte inte det var så märkligt först eftersom de nya handtagens något mer distinka eller åtminstone mer högljudda växlingar lät något åt det hållet. Mer Campa och Sramlikt tyckte jag först. Levde i förvissningen om att det var en växling som gått fel fram till dess att jag försökte bromsa. Men då började bromsarna hugga och det var bara att inse att bakhjulet var kört - skevt med en eker av. Turen hade hunnit bli under en mil gammal. Inget annat att göra än att vända hemåt för hjulbyte. Tur att jag numera har andra att byta med. 

Men lite jobb blev det allt. Ned i källaren och fram med mekstället. Först på med däck och slangar på Mavichjulen. Tyvärr innebär det även att bromsarna måste justeras eftersom fälgarna har annan bredd. Ja just det kedjan måste också bytas då jag kör med två stycken, en till varje kassett. Och sen justera om växlarna så de passar kedjelinjen på det andra bakhjulet. Sen var det detaljen med att jag tappat bort en hjulmagnet till datorn. Var tvungen att lösa den detaljen. Kniv, en gammal magnet från en mtb och epoxy så var det fixat. Den går nog inte att demontera igen. 

Gjorde sen ett försök att fortsätta med bedrövligheten. Det var trist. Körde det jag tvungen till, några få mil, närmare bestämt fyra. Sen sket jag i det hela. Inte ens vädret var så fint som utlovat. Cykeln fungerade utmärkt men inte jag. Inte alls faktiskt. 

Idag

Lördagsträning med Lammhultcyklisterna blev det idag gårdagen till trots. Jag tvekade länge då jag även var inbjuden till en lunch som hade varit trevlig att bevista. Jag är ändå mannen som kan ge tvehågsenheten ett ansikte. 

Anlände till starten vid simhallen i lagom tid för avfärd. Det var rätt många som dykt upp och det blev två olika turer. En norrut med högre tempo, fler backar och planerad längd runt fem timmar. Visste inte om att det planerades så jag hade inte med mig vare sig bars, gels eller dylikt. En banan och vatten var vad jag medförde som vanligt på träningar. Men det var lika bra det för jag hade inte hängt med länge med de benen jag hade igår och som tydligen dröjde sig kvar idag. 

Körde därför söderut med övriga i den andra gruppen som följde en ytterst sympatisk runda lagd av Anders som sträckte sig ut via Torne, Huluvik och Hackekvarn till Urshult för att sedan gå via Sirkön, Kalvsvik och Torpa hem. Inalles runt 11 mil blev det på strax under fyra timmar i strålande sommarsol. 

Ett rejält fikastopp på vägen blev det som brukligt är på lördagsturer. 

Banläggare i gott sällskap. Micke gömmer sig i skuggan

Fler glada fikacyklister. Det är en viktig komponent i träning

Ett par satsade på rejäl fika, ägg- och ansjovismacka och öl!

Dagens runda blev en rejäl vitamininjektion för min del. Vackert väder, trevligt sällskap och fin bana. Det enda som inte alls stämde var mina ben. De var nästan lika döda som igår. Särskilt i början av turen. Prövade att hänga med på en tillfällig fartökning när vi körde på 126an ett tag innan Hackekvarn. Tungt var det även om det gick. Tyvärr gjorde det nästan ont i benen när jag tog i. Seg och trött. 

Fick en liten vink om delförklaring när Per påpekade att jag kanske satt lite högre än jag brukar. Inte bra när andra noterar det! Jo, det stämde. Stannade och sänkte sadeln runt 4 mm. Troligen är rälsen på den nya sadeln lite högre än på det äldre exemplaret. Efter det kändes det något bättre. En annan kom jag på själv då jag erinrade mig att jag trots allt kört rätt tung styrketräning för benen i torsdags och då även körde löpning för första gången på en månad. 

Efter den tämligen långa fikapausen fick vi till rätt lugn men bra cykling i gruppen. Mot slutet av den när vi närmade oss stan igen kände jag ändå att det fanns ett embryo till dagsform i benen. Det gjorde inte riktigt lika jäkla ont längre. Bra. 

Tillbaks vid simhallen igen

Jakten på dagsformen fortsätter och nästa del kommer troligen redan imorgon. Nu blir det TdF i efterhand då jag faktiskt inte hunnit se dagens bergsetapp än. 

/ J - lördagsturssolskenscyklist