Third strike out

- Möt min finske kusin John Mekalainen

Just nu är den jäkligt mycket cykling på den här cykelbloggen. Men det är nog i sin ordning misstänker jag med tanke på titeln på sidan. Sen händer det förstås en del annat i livet också. Får väl återkomma till det samt konstatera att jag får författa någon text om knivar igen. Har fått flera önskemål om det.

Men tillbaks till ordningen, vilan är slut. Ja inte min då utan den i Tour de France. Den andra vilodagen är över efter den fruktade Mont Ventouxetappen. Den var hård men blev kanske inte så spännande som den kunde ha blivit. Quintana bjöd på det motstånd han kunde och kollapsade med näsblod efteråt men Froome visade varför han bär och kommer att bära gult i Paris. Desto mer spännande har de etapper som föregick den varit där vi tittare bjudits på skolexempel på kantvindsåkning när den är som bäst, attackcykelåkning in absurdum, taktiska snilledrag och en rejäl kamp om de andra tröjorna. Vi får se vad dagens etapp har att erbjuda. För den cykelintresserade har det varit hjulafton nästan varje dag. 

Jag har vilat desto mindre med distanskörning på landsväg i lördags, mtb i söndags och dubbla pass igår. Söndagens runda i skogen blev dock en fars. Jag visste att drivlina och växlar inte var i toppskick men hade viss förhoppning om att de skulle fungera någorlunda trots allt. Så blev inte fallet. Vädret var sommarstrålande och jag kände mig pigg och CV-träning hägrade. Så efter en kvart uppvärmning med teknisk stig i Fylleryd satte jag full fart mot de vasaloppsgrova skogsbilvägarna runt Risinge och Åryd som jag tänkt köra några mil på.

Rundan blev dock inte längre än till Vikensvedstrakten. I backarna kring Lövsjön så började det igen. Först rappade storklingan så hårt att jag höll på att bli kastratsångare för resten av livet men jag trodde det var otur. Heldämpade hojar kan göra det undantagsvis när man belastar dem tungt samtidigt som fjädringen är fullt aktiv. Sen började växlarna vandra och cykeln spökväxla. Bara att stanna för att kika på eländet. Förstod tyvärr att experimentet med den nya kedjan inte fallit väl ut. Ni som cyklar mountainbike vet vad hajfenor är. Nya klingor fram var av nöden tvunget. Är erfaren nog att veta att förhoppningen att spara pengar på att inte byta allt är en illusion.

Primitivt skogsmek. 

Förklaringen till växelproblemen var dock enkel. Bakhjulslagren hade glappat upp och släppt. Hela hjulet satt löst. Drog fast det så gott det går med fingrarna och trampade hemåt i lugnare tempo. Tog där av hjulet och eftersom jag införskaffat såväl kunskap som verktyg under alla år som cyklist så fick jag ordning på den biten ganska fort. Hoppade sen upp på cykeln för andra gången. Nu med siktet inställt på den närbelägna Fyllerydsskogen och kanske några varv på "El Plomo" för att sen köra riktig stig. Hann bara komma in i skogsbrynet då det sade "klonk" och växelförare och kedja börja slå konstigt. Stannade, tittade ned och upptäckte att något hänt med bakväxeln. Eftersom jag bara var någon kilometer hemifrån var det inte mycket att tveka på. Hem igen och meka. Det visade sig att bakväxelns fäste hade hoppat förbi låsklacken på örat varpå växeln flyttade sig framåt och uppåt och gick i kassetten. Något jag aldrig varit med om tidigare. Så loss med växeln och fixa till det. Skumt bara att det kunde hända utan att jag vält eller slagit i något. 

Tredje gången gillt tänkte jag när jag ånyo gränslade min springare. Den här gången luttrad med det mer modesta målet att köra några varv på gula slingan i Fagrabäckskogen som ligger tvåhundra meter från mitt hem. Kortare och kortare blev utflykterna. Men inte heller detta stillsamma mål kunde uppfyllas. Växlarna fungerade nu knappt alls. Sega och ville vare sig upp eller ned. Vid det här laget ville inte jag det heller. Jag valde att ge upp för dagen. Sånt här händer alltid på helger då man inte kan nå någon cykelhandlare ändå. Reservdelar hemma är en bra idé. 25 kilometer blev det totalt.

Eftersom det här äventyret dragit ut på tiden blev det heller inget mekat på Crescenten heller. Lika bra det för det hade ändå inte gått visade det sig senare.

Måndag förmiddag bjöd därför på parodiskt många turer förbi cykelhandlare. Thomas på Cykelservice hinner knappt jobba mellan mina besök, får komma ihåg att ta med mig fika dit någon gång. Jag försökte fixa till växlarna först men insåg att det inte gick. Åkte därför förbi och köpte en ny växelvajer samt bad om tips. Sen hem för att sätta den nya vajern på plats. Misstänkte att det kunde bli spännande då min nya ram har intern vajerdragning något jag aldrig skruvat med förut. När jag donade med det upptäckte jag en liten men betydelsefull detalj. Den översta biten av höljet från växelhandtaget till ramen hade fått sig en törn. Där var orsaken till de krånglande växlarna! Som tur var hade jag en bit extra vajerhölje hemma. Efter byte och justering fungerade växlarna korrekt och snabbare än en oljad iller.

När jag nu ändå var i mektagen tänkte jag fixa bodyn på mitt Crescentbakhjul också. Det visade sig inte alls gå. Shimano har bytt standard sen jag gjorde det sist och där stod jag med min nyinförskaffade insexnyckel i storlek 10 mm och lång näsa. Hade via bud med C köpt en enkom för detta då min gamla var omöjlig att hitta. Ned för backen till Thomas igen som hjälpte mig att lossa det hela efter att ha fått gräva lite djupare i sitt eget verktygsförråd. Tyvärr passade inte den beställda bodyn så den får bytas. XT var rätt, 8/9-delat var rätt sen var det tydlingen fel årsmodell. Så på med den gamla igen i väntan på beställningen. Sen justera lagren även på det cykeleländet. 

Mer mekande. Jäklar vad glad jag är över att 

jag skaffat ett mekställ!

Men eftersom växlarna på Mtbn nu fungerade och hoppet är det sista som överger människan stack jag ut på en träningsrunda ändå med en liten baktanke om att framklingorna skulle visa sig fungera nu när resten gjorde det. Den förhoppningen dog på väg mot Vikensved igen. När jag ställde mig upp och tog i rappade det värre än en gatufest i New York. Teknikträning på lätta växlar fick det bli och blev så i 36 kilometer. Sen dagens tredje runda ned till Växjö Cykelservice. Den här gången för att beställa nya klingor. Blev av märket BBB. Har inte testat dem innan men hört bra saker om dem.* Under tiden hann min nyservade telefon lägga av, skärmen reagerade inte på tryck. Men det är nu en annan historia. 

Mitt i sommaren. Strax därefter gick det inte att ta fler 

bilder då telefonen behagade lägga av

Kände mig en aning stressad då jag kikade på uret när jag passerade Risinge och insåg att jag hade 55 minuter på mig att ta mig till in till Växjö, ned till Cykelaffären, hem igen och duscha för att sedan vara på vårdcentralen för läkarkonsultation vid klockan två. Det gick och jag hann. Läkaren gav efter samtal upp för stunden, sade att vi får vänta på röntgen för att ge diagnos och nu försöka bota symptom. Mer och tyngre värktabletter blev resultatet. Jag och mina droger. Blä.

/ J - med siktet inställt på TdF, från soffan då...

* Tänkte återkomma med lite produktrecensioner av bl a däck, klingor, hjälmar, skor och kläder.