Från tanke till handling

- Cykelsäsongen inledd

Igår sade en god vän att jag uppdaterar bloggen för dåligt. Får väl helt sonika ändra på det!

Som bekant är det inte alltid ord och handling följer hand i hand. Det är en sak att prata om att återuppta träning och en annan att faktiskt göra det. Av olika orsaker har jag inte haft möjlighet att rulla iväg på två hjul förrän igår. Därför är jag synnerligen nöjd med att det blev av. Årets träningspremiär genomförd.

Därute utanför fönstret bortom adventssljusstakar och vinterglåmighet sken solen varm och het från en himmel så blå. Det var bara ett och annat gråmoln och några månader som dolde den synen. Fyra grader och lätt duggregn i luften. Vädret kan man orda mycket om men vi tvåhjulade kentaurer kan skatta oss lyckliga för det eminenta föret. Ingen fästvalla behövs. Jag satte på mitt nya bakdäck innan avfärd. Pumpade mig och cykeln.  

Med hjälm på huvudet, skodd på adekvat vis och dagen till ära iförd nya kontrastglas begav jag mig. Färden var synnerligen planlös men förde mig mot Sandsbro och bort mot Vikensved. Vägen ledde dit. 

Tja, vad skall man säga - mild januaridag i södra Sverige

På vägen upp mot åsen såg jag att ett hus brunnit ned sen jag passerat sist. Det är något sorgligt över ruiner som osar brandrök. Har aldrig varit någon vän av eldsvådor. De är obarmhärtiga. Eld är ett levande dött monster utan känslor.

Stugslut

Jag stretade på uppför och mot vinden och tog mig stilla framåt och såg då på avstånd en löpare komma glidande uppe vid de öppna åkrarna. Det är märkligt vad man kan känna igen människor på löp- och gångstil även över långa distanser. Det klack till i mig och känslan av igenkännande infann sig. Det var ju P!

Jodå, hon var ute på långtur. Jag vet inte om det säger mest om hennes form eller min att våra turer var ungefär lika långa med den skillnaden att hon sprang och jag cyklade. För att inte utmäta tiden med musik springer hon till P3-dokumentär, den här gången avhandlades stormen Gudrun. Det får nog i mina ögon betraktas som ett fall framåt jämfört med folkmordet i Rwanda som var ämnet häromsistens. 

Bäst vi stod där och språkade såg vi en guljackad cyklist komma från Växjöhållet och vika av nedför backen. Den eviga jaktlusten gav sig tillkänna och jag var tvungen att hoppa upp på cykeln och skynda ikapp. Ett samtal senare var vi tillbaks i Sandsbro och måhända hade jag värvat en ny medlem till cykelklubben. Måndagsturer och Vätternförberedelser lockade. 

Skymningen närmade sig så sakteliga och hotade med att överfalla mig ur bakhåll så jag styrde kosan hemåt via en omväg över Fylleryd. Såg där en uppenbarelse. I närheten av golfbanan hörde jag de bekanta tonerna av ledmotivet från Gudfadern och när jag tittade åt höger såg jag ett skäggigt huvud i vegamössa sticka fram bakom en gran. Mobiltelefonsignal. Det slog mig att den synen var en smula bisarr. 

Hur kort och planlös turen än var så blev den i alla fall av. Så får det bli i början. Kort, envist och om igen. 

På återhörande, oftare. 

/ J - på fjärde dagen återuppstånden