En ny dag gryr...

- Personligt

Om cykling: Har mycket lite att säga i detta ämne för stunden. Smärtande knä och oländiga vägar gör att träningen dessvärre ligger nere. Även löpning omöjliggörs av skitknät. Jag avskyr löjliga vurpor, fall skall vara rejäla annars kan de vara. Noterar i förbifarten att magen verkar jäsa bättre än säsongens saffransdegar. Den växer i alla fall.

Dagens pendling: Plogat men spårigt, -5, blåst, halvmörkt. Buss i tid - vare sig chaufför eller buss alltför full.

Om livet: Kan det sägas desto mer. Ibland kan uppvaknanden vara mer abrupta än annars. Nu talar jag inte i bilder utan bokstavligen. Vaknade igår morse av en ilsket ringande telefon tio centimeter från mitt öra . Hade somnat under ett parti WF framemot natten och hade därför mobilen i sängen. Tänkte först inte svara men beslöt av någon outgrundlig anledning att göra så. Rätt beslut visade det sig. Ett något ovanligt samtal utspann sig sedan. En dam från ett bostadsföretag hörde av sig och ville erbjuda mig en lägenhet att hyra. Halvt sovande och omtöcknad av sömntabletter lyckades jag ändå komma ihåg det viktigaste, tror jag. Ännu mer förvirrande var att bland alla bolag jag ställt mig i kö hos kan jag inte minnas detta. Kan för all del med stöd av mitt dåliga minne ha glömt det men jag tror att förklaringen finns att söka annorstädes. Misstänker starkt att en god vän på ett eller annat sätt ligger bakom. Ska korsförhöra vederbörande senare.

Kontentan var i alla fall att jag troligen inte är bostadslös efter helgerna någon gång. Det praktiska är inte riktigt klart i skrivande stund men det lutar åt det i alla fall. Outsägligt skönt, man vet inte hur mycket man saknar ett hem förrän man inte har något. Firade med en liten whisky.

Annars har året bjudit på märkliga bostadsförhållanden. För att göra en mycket lång historia kort så kan det sammanfattas: Parallellboende, lånefamilj, mambo vid mogen ålder, frustration, förtvivlan och hopp. Får nog redogöra för det i annat sammanhang.

Om nu bostadssituationen kan ordna sig så kan kanske lite lugn på den fronten bidra till att jag kan ta itu med andra bitar av livet. Träning t ex. Ja, om det jäkla knät nu vill sluta att få mig att känna mig som jag är hundtrettio år och haltare än Lotta.

Nästa steg får nog bli någon form av utvidgat socialt liv. Den nuvarande kretsen är fantastisk men begränsad i antal. Ni vet vilka ni är!

Undrens tid verkar i alla fall inte vara förbi. Måhända kan det bli något av detta liv. Den eviga skymningen kanske ger vika för en ny dag. Men säker kan man inte vara.  

/ J - balanserande på något mindre slak lina