Jeremiad

- En rapport om tingens tillstånd.

Idag känner jag för att beklaga mig. Eländet startade redan igår, med snöfall på riktigt alltså. Mer om detta senare.

Först det som är bra! I förrgår körde jag backintervall i en för all del kall och småsnöig värld men det gick. Gjorde det mest för sakens skull. Tittade ut på kolmörkret utanför fönstret på stugan, klockan var åtta på kvällen och kvicksilvret letade sig ned mot minus tio. Kände mig cyklig i benen, fick ett infall och paltade på mig kläder och gav mig ut i vinterkvällen. Letade upp närmsta backe "Äskåsabacken" och började köra. Den har mer karaktär av slakmota än backe men med mer lutning desto längre upp man kommer. Den är 1,2km lång. Men den blir jäklig nog när man tar den fem gånger i rad i tio minusgrader. Sen gick det inte att fortsätta då jag tappade känseln i händerna helt. (not till mig själv, ta tumvantarna nästa gång) Smärtan när jag tinade upp dem var helt i paritet med barndomens värsta frostbett.

Lång och spikrak, Äskåsbacken, här i dagsljus

Dylika aktiviteter är nog inte att tänka på nu. För nu har kung Bore gjort entre i stor stil. Snö och fanskap. Jo, och så var det en sak till...

Det som är mindre bra. För att "värma" upp inför dagens stora utmaning att ta mig från skogen till stan så ramlade jag igår igen. Inte på cykel den här gången utan ändå. Det förbannade knät vek sig under mig när jag småsprang nedför en snöig slänt i slitna foppatofflor, ironiskt nog för att inte halka. Jag föll handlöst på frusen makadam, ramlade rakt på det redan ömma knät, förstörde det andra paret jeans och fick hål i den andra jackan på mindre än två veckor. Och så gick knät sönder igen. Blod och skrapsår men dessvärre riktigt ont när jag vred till det. Blev inte mycket nattsömn då benet och även armbåge och axel gör riktigt ont.

Och när jag vaknade upp imorse var det till något jäkla Disneyvykort. Snö och fluff och julstämning överallt. Fy fan! Det kanske märks att jag inte är någon vintermänniska. Men 6km till busshållplatsen och cykel är en inte alltför munter kombination. Men den delen gick förvånansvärt bra. Lite halkigt och det gick väl på tvären ibland men någon morgontidig bonde hade varit ute och plogat vilket gjorde det spårigt men uthärdligt.

Säkrare än buss?

Bussen var dock som brukligt är på vintern, försenad. När den väl kom var den nästan full. Sen blev den full och strax därefter överfull. Riktigt komiskt blev det när chauffören lite senare greppar mikrofonen och frågar om det verkligen inte finns några sittplatser kvar. Då står det redan 10-12 personer i gången. Han mumlar något om att "säkerhetsbälten ju är en bra grej idag". Jo tjena, fördel om det finns plats för alla till att börja med. Jag har förvisso plats men får ändå sitta på tvären i 45 graders vinkel då de förbannade Veolia tryckt in så många säten att jag ändå inte får plats med benen. Så att ta på sig bälte, vare sig jag vill det eller inte, är inte att tänka på. Jag och damen som klämt ned sig bredvid mig utbyter blickar och hon försöker ringa bussbolaget för att klaga. Säkerheten känns inte hög och vi ser ett flertal avåkta bilar på den snöiga färden in till stan.

Och i eftermiddag har de lovat mer snö.


/ J - på låghalt apostlahäst